Min häst var rädd för allt när jag fick honom. Dock har han ett ganska dåligt förflutet, så det var nog därför han var som han var. Jag upplevde att jag inte gjorde något speciellt för att "träna" bort det beteendet, jag berömde bara när han gjorde något önskvärt. Jag tog allt i hästens takt. Dock är det kanske en för långsam metod för ägaren till denna hästen? Självklart är det olika från häst till häst hur snabbt dom lär sig saker. För min tog det ett år att ens låta mig röra honom i ansiktet och på rumpan. Det är först sen ett år tillbaka som jag har börjat träna honom för att bli modigare. Om du kollar inlägget som heter "Lite miljöträning" (ligger just nu på första sidan) så kan du se tre videos som jag gjort :) Dock är jag absolut inget proffs, och den metoden är skräddarsydd för just min häst. Man får nog läsa av hästen och se hur den lär sig bäst.

Vissa hästar kan inte generalisera. De kan inte lära sig att ett hinder är ett hinder och hinder är inte farliga - de måste lära sig det för varje enskild hindertyp. Detta kan ta tid och man kanske aldrig blir riktigt säker på att man fått in alla tänkbara modeller i hästens "databas".

Min medryttarhäst har varit, och är i viss mån fortfarande, rädd för allt som är nytt. När han till sist lärt sig att kliva över de gröna bommarna utan att få hjärtattack så var det i alla fall lika hemskt att försöka med de röda bommarna och vi fick börja om från början med att backa och fnysa och fjutta och frysa fast i marken innan han tills sist vande sig. Då var det dags att göra samma sak med de blå bommarna, och sedan (o fasa!) med bommar av olika färger samtidigt. Numera bjuder han utan problem på alla sorter vi har provat, men jag tror det skulle bli cirkus igen om vi skulle försöka ett hinder av helt ny färg eller form.

Det som fungerat med honom är att helt enkelt utsätta honom för små doser av konstiga saker hela tiden. För det mesta så mycket att han blir lite skeptisk, men inte rädd. Han var rädd för höpåsar, då fick en höpåse hänga på boxkanten, sedan fick den ligga på golvet, sedan fick han äta ur den, sedan började jag röra på den runt honom, stryka honom med den … tills jag kunde dra den över ögonen på honom utan problem. Men jag misstänker att vi får repetera lite när höpåsarna kommer fram i höst 😉.

Vi har gått över presenningar och bommar och stockar och pölar och åar och hemska grusfläckar och gräsfläckar och utspillt sågspån och allt vad man kan tänka sig. För varje konstig sak som han klarar lär han sig dels att just den saken är ofarlig och dels blir han faktiskt lite bättre på att generalisera. När hans databas över ofarliga saker blir större, så får han lättare att korrekt bedöma farligheten i andra saker. När vi började var det till exempel nästan omöjligt att få honom att gå genom ett vattendrag. Sedan var det en tid när han kunde lära sig ett vattendrag i taget, men varje nytt ställe var lika läskigt. Numera tycker han att vatten är kul och kliver gärna i och plaskar var som helst, även om han aldrig varit på just den fläcken förut.

Ja man får ta konstiga saker i små doser och kontakta läskiga saker steg för steg och göra det tillsammans. Är han rädd för en röd brevlåda som står vid kanten av stallplanen ja gå förbi den varje dag och ta steget närmare varje dag det fungerar bra och beröm och ha inställningen att det inte är farligt sen kan du själv gå fram till brevlådan och klappa på den eller något och visa att det inte är farligt sedan kan hästen steg för steg våga sig fram och kanske tillslut äta mat vid brevlådan. Allt går steg för steg man ska absolut inte dra över allting på en gång dvs tvinga fram honom till brevlådan.

För att få en säker och hållbar häst bör man just därför göra något litet konstigt varje dag och öva in allting tillsammans allt beroende på vad just den hästen reagerar på vissa hästar är generellt lugnare medans vissa är osäkrare och då får man planera allting individuellt.

Och ang hindrerna så pratade #2 bra om detta och vissa hästar har det just så att färgerna spelar in och då får man öva in det steg för steg vänja hästen eller låta han om tillfället behagar knapra lite på hinderstöden och nosa på bommarna innan ridpasset sätts igång. Min förra var rädd för väggarna i ridhuset ja då fick jag gå runt och klappa och bita på väggarna och visa att det inte är någon fara sedan kunde hon våga sig på att göra samma sak. Det behöver upprepas för varje nytt ridhus hon kommer till med på just det ridhuset går det bra nu.

En häst som blir tvingad fram till saker/ställen/något som gör honom osäker gör bara allt värre men man ska inte heller dra därifrån utan man kan om han reagerar på nåt stanna upp och titta på det lite. Sedan antingen gå eller ta något steg närmre om tillfället behagar. Känn av hästen i just det tillfället och jag känner i alla fall inte till något Quick fix utan man får jobba stegvist.

Tillägg: Unghästen ärr en sån typ av häst som reagerade på allt och kunde bli osäker i situationer dels berodde det på att hon var unghäst men jag tror ändå att hon är en lite osäker häst. Jag gick med henne från hagen och stallägaren brände höbal i hagen bredvid där vi skulle passera en bit ifrån och hon reagerade och blev lite osäker genom att ställa sig bakom mig men vi gjorde helt enkelt så att vi stannade upp och tittade på det och då kunde det sjunka in i henne att det inte är något farligt. Efter nån minut gick jag ett steg åt sidan så hon inte längre tog skydd bakom mig och det gick hur bra som helst. Sedan fortsatte vi förbi och hon hade släppt det.

Hoppas någon av mina tankar var till hjälp!

Delvis är det ju en förtroendesak - dvs hästens förtroende för ryttaren. Det kan man jobba på. Sen kan det ju handla om självförtroende, dvs tro på sin egen kapacitet, eller rädsla/osäkerhet.

För att stärka hästens förtroende för ryttaren är det viktigt att aldrig pressa hästen in i något som den inte klarar av eller misslyckas med. Dvs, aldrig låta hästen misslyckas. Hästen ska vara trygg med det faktum att det ryttaren ber om klarar hästen av - alltid. För att stärka hästens självförtroende gör man samma sak, och att berömma mycket, vara noggrann och låta hästen utföra saker som den klarar av.

Rädslor/osäkerhet kan man dämpa genom att stärka det jag just pratat om. Samtidigt är det bra att utsätta sig tillsammans för saker som är obehagliga och att vägleda hästen igenom det. Min häst hade tex svårt att gå först på uteritt. En lång tid red jag endast ut först i ledet. Så att han skulle få lära sig att bli trygg i den situationen och hantera "faror" på vägen. Men det hade ju aldrig gått utan att det fanns ett grundförtroende för ryttaren.

Tålamod, tid och konsekvens. Positiv förstärkning och lagom stora uppgifter. Det är mina tips. :)