Får väl egentligen hålla med båda. Dig i det att det kan gå bättre att rida med repgrimma och "kääringen" att du inte har samma kontroll på hästen i repgrimma som med bett. Så länge inget oförutsett händer så går det säkert hyggligt att rida i repgrimma men OM DET HÄNDER något oförutsett så har du inte mycket kontroll kvar i repgrimma.

Mitt förslag är att ta på hästen repgrimman först och sedan sätt på det tunnaste tredelade bettet som passar hästens mun som du kan hitta, koppla tyglar i båda och rid på "two rein"dvs på repgrimman så länge det fungerar och med bettet om det skulle inträffa något oförutsett.

Alternativt rid ut på hackamoore.

Att rida på repgrimma i kniviga situationer kräver både sin häst och sin ryttare, dvs utbildning.

Lyck atill

kontroll sitter inte i bett/bettlöst, det sitter i kommunikation och teknik.

One Rein stop är en bra teknik, och det fungerar oavsett vilket huvudlag man har. jag har testat det på vanligt mekaniskt hackamore, på trepgrimma, på tränsbett, på sidepull osv osv. hitendags har jag inte hittat nått huvudlag där det inte fungerar.

"LinaN" Du har väl provat när det kommer en timmerbil med släp i mörker och pysande bromsar på en trång väg eller när du möter flera mopeder i hög fart, eller varför inte flera lösspringande hundar som vill leka eller ett tåg som med gnisslande bromsar bredvid dig. Jag skulle vilja se vilket huvudlag du föredrog i dom situationerna. ;-)

Jag vet då vilket jag skulle ta.

Sånt där händer inte i ett ridhus och då kan man rida i vad som hellst och tycka att det går bra.

Olyckor kommer när folk överskattar sin ridkunskap, sin kontroll och hästens utbilbning att hantera situationer.

Lycka till

#3 Menar du att jag enkom sitter i ridhuset och aldrig rider ut och utsätter varesig mig själv eller hästen för intressanta situationer? För det är så det lät på ditt inlägg även när jag försökte tolka ditt inlägg så välvilligt jag bara kan.

Vi har som sagt en bro, en bro som går över en högtrafikerad motorväg, på ena sidan av oss är det rätt ner i motorvägen som gäller, på andra sidan är det vägbana över motorvägen med 70 som hastighetsgräns (behöver jag säga att det inte är många som håller den begränsningen?) och min häst inte gillar varesig lastbilar eller bussar och att i vissa situationer när man korsar bron är det både lastbilar/bussar bredvid oss och under oss, tillika en oansvarig hundägare som trilla mer eller mindre ut ur skogen och hans hundar går igång på alla cylindrar när de får syn på hästarna precis när vi är på väg ut på bron? Den gången hade jag tredelat fullcheck som jag brukar ha när vi rider ut.

Jag menar att man kan ha vilket huvudlag man än vill, kontrollen sitter inte i bett eller inte, utan kontrollen sitter i hur väl du gjort grundarbetet, hur pass väl din häst litar på en, och hur pass väl du kan hantera situationen när hästen verkligen blir skrämd.

Det är ju inte direkt så att man har möjlighet att träna på timmerbilar med pysande ventiler hemma på gårdsplan alla gånger. Jag är glad sålänge jag slipper timmerbilar, men den dagen vi möter dem så får vi ju ta den diskussionen, eller lösa den situationen.

#3 "Du har väl provat när det kommer en timmerbil med släp i mörker och pysande bromsar på en trång väg eller när du möter flera mopeder i hög fart, eller varför inte flera lösspringande hundar som vill leka eller ett tåg som med gnisslande bromsar bredvid dig."

Jag har varit i alla dem situationer plus en snöplog som skrapade i princip snöfri asfalt = ett j*vla oljud! Crossarna skulle ponnyn tävla mot, timmerbilen var skitkul! Dem lösspringande hundarna väntade man snällt på till deras ägare fått in dem, tåg och när bommarna går ner med pinglande ljud och ljus bryr hon sig inte ett skvatt om varesig det är framför eller bakom henne. Möjligtvis tittar hon om det är nåt intressantare bort från tåget. Allt detta på långa tyglar i skritt(visserligen med bett) men hon hade knappast brytt sig bara för att hon haft repgrimma på sig.

#4 varför brukar du rida ut med tredelat fullcheck om det går lika bra med repgrimma? bara en uppriktig fråga. 🙂

"4 skrivet av LinaN " Det var bara första stycketn som var ängnad åt dig med en ;-) på slutet, resten var skrivet som allmän betraktelse, så hetsa inte upp dig nu… ;-)

Om du läser mitt första inlägg så nämns utbildning längst ner..

Oavsett utbildning så när mitt liv kommer i vågskålen så tar jag inte lätt på problemet och skyddar det så gott det går, även på hästens bekostnad, Med utbildning så kommer man långt men det finns alltid en riskfaktor där när man hanterar djur oavsett hur bra tränad dom är, och med bett så kan man fysiskt stoppa hästen från att ta ihjäl både sig själv och ryttaren om det absolut skulle behövas, det tror jag inte att varken jag eller du klarar med repgrimma om den situationen skulle inträffa.

Jag sätter utbildning först men hur många av Sveriges hästar är så välutbildade till den graden att det går att rida i repgrimma i alla situationer?

Så därav står min ståndpunkt om bettet.

Lycka till

"#5 skrivet av viktoria91 " Guldstjärna till din häst och kanske ochså till utbildning av den.

Lycka till

Mycker är från häst till häst ochså. "Granntjejen" hade stora problem med sitt "jätteduktiga" sto, dem som hade henne innan kunde rida "överallt på vilket huvudlag som heller" fine, sagt o gjort satte på vanligt tränsbett, sedan skarpare sedan mjukare… Hästen stack hela tiden tills hon hittade ett bosal, en helt ny häst. Gjorde precis som hon blev tillsagd/bedd om.

Min 3åring står lungt o tittar på fölen/fåren/korna/getterna när dem busar och galopperar runt. Hon får agera stoppkloss och "lugnande medel" när vi rider ut, förbi stenar, lastbilar, motorcyklar, ensilagebalar (kompisens hästs stora skräck) och allt möjligt som kommer dundrande 3-4 meter från henne. Ofta måste jag faktiskt be henne flytta på sig från vägen, ner i diket för att JAG inte vill vara så nära fordon som kommer allt mellan 20-100knyck förbi oss när vi rider till/från stallet. Dock rider jag alltid med bett, men för hennes skull kunde vi lika gärna ridit i vanlig grimma.

I denna histora ser jag inte att problemet är vad man har mest kontroll med, utan problemet är en stallägare som ger utskällning pga. utrustning.

Fick du utskällningen för att stallägaren var orolig för dig? Isf kanske det fanns en anledning till att stallägaren var orolig, hon kanske inte kände att du hade så bra koll på hästen i övrigt.

Du har ändå en ny häst, och du kanske inte fått så bra kommunikation med hästen ännu att stallägaren kände sig lugn med att du red ut på den.

Många reagerar med ilska när de blir orolig, jättejobbigt för den som blir utsatt för ilskan. Men jag försöker då förklara ilskan för mig själv med att det bara är personens sätt att visa oro på.

Önskar väl alltid att personen kunde greppa hur jobbigt det är med att den blir så arg då i alla fall jag mår dåligt av det. Men som sagt, jag accepterar att folk reagerar med ilska över småsaker för att det blir oroliga.

Jag kör numera min häst bara med stångbett av säkerhetsskäl och rider numera med bett dom flesta gånger när jag rider ut för att det känns tryggast så. För mig känns bett tryggast nu för tiden, men för andra kanske bettlöst känns lika trygggt, och då får de rida bettlöst.

Är nog mest för att min häst har en tendens att kasta sig runt när han blir rädd som jag känner mig tryggare med bett, lättare att hinna fatt honom innan han hinner runt då.

Tycker då inte att stallägaren ska säga något om hur du rider, dom kan ju inte komma och säga till dig te.x att du måste ha sadel när du rider^^

Samma sak med träns och repgrimma.

#6 På grund av min egna rädsla som jag nu brottats med i 2 års tid, som yttrat sig i att jag inte ens kunde trava och galoppera i ridhuset under en period pga den olyckan som vi hade på grund av en förbannad jädra RULLSKIDÅKARE som kommer svischandes bakifrån utan någon som helst vett i skallen.

Jag rider ut med bett för att det ger mig en FALSK känsla av säkerhet. Men jag har också börjat blanda det sista, ha både repgrimman och ett träns och använder tränstyglarna mindre och mindre, för att JAG ska bli trygg i utemiljön igen. 

Jag VET att jag har lika stor chans att stoppa Harry med repgrimman som med bett MEN det gamla psykologiska i "Du kan inte stoppa en häst utan bett" som man blev inpräntad i under ridskoleåren sitter så jädra hårt. Det är lite som placebo, alla vet att placebo inte tekniskt sett ska ha effekt men tron på det hjälper mot sjukdomarna som placebon ges till. Så om det hänger där, så vet jag att det finns även om repgrimman är lika effektiv då jag lärt in ORS med både repgrimma, sidepull, mekaniskt/ponnyhackamore, eller olika bettvarianter.

Så just nu lurar jag min hjärna till att inse att det är lika säkert oavsett vad jag har på honom. För det handlar om utbildningen och kommunikationen, inte utrustningen.

I en ideal värld där allt fungerar, kommunikation, tillit, utbildning osv. ska man kunna möta en skrapande plog på asfalt eller en timmerbil med pysljud i bara en halsring eller ens det och hästen bryr sig inte. Men den drömmen får man nog nära i rätt så många år till ;)

#7 Det handlar inte endast om utbildning. En helt orädd häst är orädd oavsett huvudlag, likaså är en nervös häst fortfarande nervös oavsett huvudlag. I sken funkar ingenting utom One Rein stop och det kan du göra i både  bett och bettlöst. Så bett är, precis som LinaN skriver, en falsk trygghet!

Jag är inget proffs direkt men jag tänker mig att det gör väldigt stor skillnad hur ryttaren känner sig. Om man rider med bett och känner sig tryggare med det så kommer ju hästen att känna av det och därmed även vara lättare att lugna? Samma sak då om man känner sig tryggare med annat huvudlag?

#14 Precis, så funkar det i mångt och mycket. Men jag som person känner mig lika trygg med bett som utan och min häst bara sticker och har sig på bett. Så det är mycket hästens egen uppfattning som styr hur det funkar.

Sedan förstår jag "kärringen" också eftersom många traditionalister tycker att ridning/körning och bett är en absolut nödvändig kombination.

Såhär är det. Den som äger stallet har rätt att låta sina åsikter skapa regler på gården och passar det inte får man hitta ett annat stall att ha sin häst i. Gör er inte osams och tro att det hjälper, respektera stallägarens åsikter och regler.

Jag har varit med om samma sak. Jag började som 15-åring rida min häst utan huvudlag på risbanan. Därefter började jag rida ut så, och jag ledde honom också utan grimma, hade honom stående lös i stallgången när jag skötte honom och lämnade honom också lös när jag gick in i sadelkammaren etc. Efter ett tag sa stallägaren att jag inte fick rida ut utan huvudlag då hon ansåg att hennes häst kunde bli påhoppad av mig om vi då möttes i skogen. Detta är ju helt grundlöst, ffa som min häst var den snällaste man kunde hitta mot andra hästar och hon kände ju honom väl vid det laget. Så jag samtalade lugnt med henne om detta och vi kom väl fram till att i skogen har hon ju ingen rätt att bestämma hur jag rider för den marken äger inte hon. Men jag ville inte berövas platsen och respekterade hennes oro varpå vi kom överens om att jag kunde rida med lina runt hästens hals så att jag kunde kontrollera honom i den om något hände.

Senare bad hon mig sluta rida tränslös på ridbanan då ponnytjejerna tog efter och då kom vi åter till en kompromiss att jag skulle undvika det när tjejerna var där, men fick rida tränslöst på banan annars. Hon kunde trots allt sätta en åldersgräns på det hela och tala med deras föräldrar för att få dem att sluta.

Efter det har jag alltid lina på hästen när jag rider utan huvudlag, av respekt för andra.

Hurvida du har kontroll i grimma eller ej går inte att bevisa och där har ni helt enkelt olika uppfattning. Försök att hitta en kompromiss. Ha träns på när ni rider iväg och ta av det när ni lämnat gården - men gör det inte i smyg utan kör med öppna kort och var ärlig. Eller rid med sidepull. Det är ett bettlöst huvudlag som är milt och utan hävstång.

Svårt när stallägaren protesterar! Men i mina ögon har hon inte ett skvatt att göra med vilken utrustning du väljer. Kan du leda hästen till o från hagen i grimma så kan du väl rida i grimma?  Vad skulle din häst kunna göra annorlunda när den rids i grimma mot när den leds i grimma? Spränger man staket mer med ryttare än utan? Eller skadar man andra hästar mer med ryttare än utan? Hon snackar i nattmössan din stallägare!

Men för att slippa bråk i din situation så hade jag köpt ett hackamoore och ridit med det. Det har ju mer träns-status så det borde hon ju acceptera. O hästen kommer säkert trivas lika bra med det som med repgrimman.

Kompromisser är oftast en bra deal!

Är inte ett sidepull snällare än ett hackamore? Har för mig det…

#18 Det stämmer. Det inverkar utan hävstång och trycker endast på nosen, inte bakom öronen som ett hackamore.

Ett sidepull går eg att jämföra med en grimma men är lite stabilare och därmed tydligare. Men det vore konstigt om stalläggaren förbjöd sidepull för det är trots allt ett huvudlag gjort att ridas på och det kan ju inte vara upp till henne hur skarpt bett/huvudlag man har.

Sidepull används till o med av Anders Eriksson när han kör in unghästar så så jäkla illa kan det ju inte vara?

sen finns det olika sorters sidepull, de med plan lädernosdel är mildast, sen kommer det flätade varianter eller rep. Lasso-rep på nosdelen är det som är skarpast.

Jag rekommenderar lädernos för repnosarna är ofta stela och trycker på nosryggen även när tygeln är slapp. Min travare blev svullen över nosryggen första gången jag använde ett sidepull med repnos - som jag försökt böja till men det följde helt enkelt inte nosryggens form ordentligt. Och då red jag inte länge och på hellång tygel endast. Så om man köper et sidepull ska man vara noga med att välja ett mjukt och följsamt. Jag har ett superbra nu från börjes. Det har repnos i flätat/snurrat läder, är jättemjukt och snyggt dessutom (det snyggaste jag sett hittills faktiskt). :)

#21: Han kör nog aldrig med sidepull dock, utan tömkör väl med det.

Pratade nämligen endel med honom om just bettlös körning under förra helgen och fick hans syn på det, så kan inte tänka mig att han kör bettlöst någonsin. Han propagarer rätt starkt för liverpoolbett och att man alltid ska ha skygglappar vid körning, så han är nog för traditionell för bettlös körning.

I övrigt gillar jag hans tänk mycket, men just betttänket är jag väl inte helt med honom på.

#22 om repdelen trycker på lång tygel så är det något som inte stämmer. Jag har repnosdel på mitt sidepull och det trycker inte medan man rider på lång tygel.

Funderar dock på om det kan vara så att denna repstump kan ha varit behandlat med något som din häst reagerade allergiskt på? Ibland är det ju antimögelbehandlat och allt möjligt konstigt som en känslig häst kan reagera på, och även okänslig i vanliga fall.

#23 tömkörning är en del av inkörningen enligt mig så… ;)

#24 - Det har nog med kvalite att göra, en repnos ska vara mjuk, denna var stel och formade sig inte efter nosryggen varpå den tryckte på nosen. När jag lyckats böja till den ordentligt försvann problemet. Men den var fortfarande stel och hård - ändå red jag med det i många år för det fungerade bra på lång tygel. Alla repnosar är inte dåliga men de flesta jag känt på är det enligt min åsikt. Har man ett som fungerar så har man. :) Jag gillar när nosdelen är tunn och mycket mjuk och följsam.

#24: Jo, fast tänker man på säkerheten som i just det här fallet så är det inte ett jättebra exempel att ta upp tömkörning i sammanhanget. När man tömkör spelar det absolut inte lika stor roll om hästen lyssnar på tömtagen som när man har en vagn förspänd.

Så ser inte ens hur det har med denna tråden att göra om jag får vara negativ. ;)

Betthatare som jag är var jag bara tvungen att blanda mig i denna diskussion :P

Som jag ser det är bett bara en falsk trygghet, precis som LinaN säger. Om en häst får panik och drar spelar det egentligen ingen roll om du rider med bett eller inte, om hästen vill fly gör den det även om du sitter och sliter den i munnen. Att dra i bettet och orsaka hästen smärta kan snarare förvärra svåra situationer och göra hästen ännu mer stressad.

Sen har jag ett exempel på en situation då jag själv var väldigt glad att jag använder repgrimma när jag tränar/rider och inte träns med bett. En gång i vintras höll jag nämligen på och tömkörde min häst längs en mindre väg och på väg hem fick han plötsligt ett ryck och drog iväg hemmåt i full galopp. Jag försökte ta spjärn med fötterna och göra en förhållning men eftersom det var snö fick jag inget grepp och gled helt enkel iväg efter min häst (som om jag tolkade, fast utan dragsele och skidor :P). Efter en ganska kort bit fick jag i alla fall stopp på honom och vi kunde fortsätta hemmåt helt oskadda båda två. Om jag istället hade haft bett hade jag troligtvis haft en häst med sönderdragen mun efter den incidenten.

Ett bett hade inte på något sätt kunnat hindra att denna situation uppstod, men det hade kunnat orsaka en massa skada som jag enkelt undvek genom att vägra bett. (inte världens bästa exempel kanske men det gav mig ännu en anledning att vara emot bett)

#27 Bra skrivet! Det här är en anledningen till att jag inte fattar varför bettlösa alternativ är bannade från många tävlingssammanhang…

Nä, jag ser verkligen fram emot den dag då all stenålderstänk inom hästvärlden försvinner och folk inser att bett inte är en absolut nödvändighet. Nu håller jag visserligen inte på och tävlar själv men jag tycker absolut att man ska få ha bettlöst på tävlingar.

Jag är av den bestämda uppfattningen att allt går att göra med sin häst även utan bett. Om något inte funkar är det inte huvudlaget som är problemet, utan din relation till din häst. Så istället för att ta till allt skarpare och skarpare bett när nått inte funkar, ägna mer tid åt att träna grunderna och bara vara med din häst.

#29 *applåder* ❤️

#28 och 29 har ni missat denna infon?!

"TR om bettlöst på tävling i hoppning

TR lll, finns här:

http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_22169/cf_559/TR%20III%202012_korr-Sista.PDF

Mom. 372 i TR lll: 9. 

"

Hackamore där skänklarna får ha en maximal längd av 17 cm. Får ej användas i kombination med något bett. Längden mäts från översta delen där sidostyckets fästs till nedersta delen är tygeln fästs.

"

Punkt 9, mom. 372, TR lll, kan alltså tolkas som att alla alternativ är tillåtna. Dock ville jag få det bekräftat. Eftersom Svenska Ridsportförbundet ansvarar för TR frågade jag därför dem vad det är som gäller. Se min fråga och deras svar längst ned i det här inlägget. 

Det jag också var nyfiken på att få reda på var om det överhuvudtaget är tillåtet att tävla i hoppning på annat bettlöst alternativ än sk. mekaniskt Hackamore - svaret är alltså JA. En annan anledning till varför jag ställde frågan var för att kunna skriva ta med mig svaret till tävlingsplatser som vi ev. åker till i framtiden.

Ovan gäller tävling i hoppning med häst i Sverige. 

Fråga

"Tidigare var inget annat bettlöst alternativ än Hackamore (med skänklar) var tillåtet att tävla på i hoppning i Sverige för häst. Gäller det fortfarande? 

Om ja:

Vilka regler gäller för Hackamore? Dvs. hur ska det se ut? 

Om nej

 (dvs. att även andra alternativ är tillåtna):

1. Naturligt Hackamore (utan skänklar), är det tillåtet? http://shop.parellinaturalhorsetraining.com/category.jsf?catId=259

2. Micklem Multibridle från Rambo, är det tillåtet? http://www.williammicklem.com/multibridle.html

3. Bettlöst träns från Hööks, är det tillåtet? http://www.hooks.se/product.aspx?productid=300404&deptid=109&sortType=sortPopularitet&sortOrder=DESC

4. Hemmagjort bettlöst träns (dvs. bett är borttaget och tyglarna är kopplade direkt till nosgrimman), är det tillåtet?"

Svar

"Bettsling för häst vid hoppning är fri så länge den inte skadar eller sargar hästen. Det innebär att alla alternativ du föreslår i ditt mail är godkända att använda.

Det är upp till överdomaren på varje tävlingsplats att ingripa om de tycker bettsligen är olämplig. 

Hälsningar/Kind regards

ANNIKA ERSGÅRD

Sportchef hoppning / Jumping Manager""

Hämtat från Katarina Åbergs blogg. 

Så stenåldern är över på hoppningens sida, nu är det bara att folk ska börja våga använda annat än mekaniskt hackamore på tävlingsbanorna! :)

#31 Vet mycket väl om dessa regler, men hur mycket jag än vill så kan jag inte hoppa med min shetlandsponny… ;) Jag väntar spänt tills mer traditionsbundna sporter såsom dressyr och körning släpper på stenålderstänket. :) Förövrigt så tycker jag i största allmänhet att bara godkänna mekanisk hackamore känns trångsynt, men man ska ju uppskatta det lilla!

ang kontroll bit versus grimma. Killen har specialliserat sig på att lägga hästarna som en del av inridningen och visar skillnaden mellan grimma och bett. Läs gärna kommentarerna.

http://www.youtube.com/watch?v=2hi15Ct-wKU&

Lycka till

#33 Jag vet inte vad vi får ut av att se en skräckslagen ponny med ett på tok för stort bett i munnen, liggandes på sida med skärrade ögon? Men okej, smärtan du orsakar med bett ger en viss kontroll eftersom hästen vill undvika det som gör ont… Men samtidigt tror jag inte på att "knäcka" en häst för att "visa vem som bestämmer". Det är bättre med ett fungerande samarbete! Men det kanske bara är jag?

"#34 skrivet av AcsJulia " Om du hade forskat lite i vad denna man gör så du hade upptäckt att han har testat med hjälp av pulsband på hästar fått fram resultat som motsäger det du skriver om att hästen är skräckslagen.

MEN nu var det inte att lägga en häst på snällaste sätt som var kärnan i diskutionen här utan HUR MYCKET KONTROLL ger bettet. Vilket det klart visas på filmen hur lite du har att säga till om med en grimma i förhållande till ett bett.

Jag har inte hittat den häst som ger kontroll över sitt liv i alla extrema (i hästens huvud) situationer som kan uppkomma och i dom situationerna så föredrar jag absolut kontroll då ryttaren normalt förstår situationen bättre än hästen och kan ta den ur situationen på ett säkert men bryskt sätt. Detta kan rädda livet på båda trots allt.

Lycka till

#35 Ja, så kan man ju se det. Men själv föredrar jag ändock att skapa förtroende och därigenom slippa använda bett! Min häst (läs inte alla hästar i världen) funkar inte på vanliga bett och kontrollen blir försämrad på ett bett jämfört med bettlöst. Dessutom är min ponny både orädd och litar på mig, och ser därmed sällan någon nytta i att "ta över". Men det är inget mirakel! Bara träning. Min ponny stack ofta med bett på grund av obehag och att då slita tag i munnen på henne har ingen trevlig effekt kan jag påpeka! Ledsen om mina ord upprör dig, men jag tycker att om bettlöst funkar bättre eller lika bra så är det att föredra.

"#36 skrivet av AcsJulia " Jag har inget imot att folk tränar sina hästar för allt, tvärtom, det är ju bra. Men bara för några har hästar som är av lugn karaktär och har kommit en bit på väg med träningen av dom så skall man inte förutsätta att alla har liknande förutsättningar att kunna träna eller rida så excellent tränade hästar. Att ha bett ger mera kontroll än med grimma, klarar man inte av att hantera situationen med bett så är chansen obefintlig med grimma i samma situation. Hästar har sällan problem med bett i munnen, bara dom som håller i tyglarna. Och nej, dina ord upprör inte mig det minsta. Lycka till

#33 Det här klippet förtjänar egentligen en egen tråd! Det är intressant i sig och öppnar upp för diskussioner…

#34 Ponnyn är inte skräckslagen, första delen innan bettet kommer in är dels uppspeedat till nära dubbla hastigheten. Det ser man på att både människor och häst rör sig onaturligt ryckigt. Den tiden som passerar där är alltså minst dubbelt så lång. Ponnyn är dominant, ifrågasättande, stegrar, slänger med huvudet osv osv. Ingen stans under den tiden som förflyter ser jag en skräckslagen ponny. Däremot en som är klart missnöjd med situationen.

Bettet är på tog för stort för den lilla ponnyn, först tänkte jag att det kanske är någon storlek för stort men det är minst 3-4 storlekar för stort. Därav det överdrivna tuggandet och kladdandet med bettet även efter hästen ställt sig upp. Däremot så hade hästen även med ett rätt avpassat bett kladdat oavsett om han hade stått eller legat ner om det är första gången han har bett i munnen. vilket det tydligen är enligt berättarrösten. Jag hade gärna sett ett bättre bett storleksmässigt, bettet i sig är ett bra bett, det är tydligt och kan inte kasa igenom munnen på hästen som andra bett tenderar att göra om man måste hålla i en tygel.

Däremot så att specialisera sig på att låta hästen gå emot tryck känns ju väldigt jobbigt #33 när jag såg den inledande delen i bara grimma så fick jag känslan "Fy för vad mycket jobb! att ränna runt, knuffa på ponnyn och dra rundor och grejja och huvva så mycket egen energi det går åt" på samma tid som han nu var i den delen av klippet (för de tog ju faktiskt bort en del däremellan från enbart grimma till att ponnyn har bettet på ingång.) så vet vi ju inte vad som hände. kanske jobbade han vidare en stund till även han säger att fem minuter till så hade han gett upp….. tro fanken det…. de iaf 10 minuterna som han höll på (eftersom tiden var uppspeedad) så hade man kunnat få piggsvinsleken befäst och det med mycket mindre jobb.

Vidare #34 så ser jag inte en knäckt häst. Efter att han lagt hästen ner så knäpper han loss den, och efter en mycket kort stund flyttar han sig bort från hästen. Han tvingar inte hästen kvar eller binder den i liggande läge som andra folk gör för att verkligen kuva hästen. Hästen kan resa sig när den vill och gå därifrån. Anledningen till att hästen ligger kvar så pass länge är att den har fullt upp med att processa vad som hände, med bettet i munnen som är en helt ny upplevelse och att den blev nedlagd. Förutom det överdrivna tuggandet skapat av ett förs tort bett så är ponnyn positiv i sitt uttryck när den reser sig upp och går som vanligt utan rädsla och fortsätter processa det som hände.

Ponnyn är också en appaloosafärgad/tigrerad ponny vilket kan bidra till att ögonvitorna syns tydligare då dessa hästar tenderar till att ha tydliga ögonvitor som syns även när de är avslappnade och tillfreds, så tyvärr kan man inte gå på "skräck" och uppspärrade ögon när det kommer till en sån här ponny då färgen kan vara missvisande och göra att det ser värre ut än det är! kan vara värt att ta i beaktande :)

#35 "MEN nu var det inte att lägga en häst på snällaste sätt som var kärnan i diskutionen här utan HUR MYCKET KONTROLL ger bettet. Vilket det klart visas på filmen hur lite du har att säga till om med en grimma i förhållande till ett bett."

Sanning med modifikation, det visar hur lite kontroll du har i en vanlig engelsk grimma. Hade han haft en repgrimma så hade det nog sett någorlunda annorlunda ut. Men fortfarande hade han gjort på samma sätt med repgrimman hade hästen ändå inte lärt sig att gå undan för trycket…. så då är frågan att kräver en repgrimma eftergift för att vara verksam som inlärnings och kommunikationsmedel? Troligtvis.

#36 inlärda beteenden kan vara att man får effekten som du fick med din ponny, den där effekten som inte var trevlig… Men om du kände till och använde dig av ORS, både i bettlöst huvudlag och i huvudlag med bett så hade du kanske fått ett helt annat resultat som hade vart säkrare för både dig och din ponny. 

Jag menar inte att du SKA använda bett, för då skjuter jag mig själv i foten. Jag använder både bett och bettlöst, men var sak för sin uppgift, jag kan stoppa min häst med båda varianterna, jag kan kommunicera med bägge varianterna, men oavsett vilket så ligger det förståelse, psykologi, kommunikation och kunskap bakom.

#37 Åter igen, bett ger egentligen inte mer kontroll. Hur många gånger har man inte sett ryttare som desperat försöker stoppa sin häst genom att slita och dra i bägge tyglarna? Eller såga hästen i munnen. HÄR har vi det som AcsJulia  pratar om, smärtan som får hästen att lyda. Den smärtan som kan bli så skarp att hästen inte har något val än att stanna trots den får konflikterande hjälper (ryttaren klämmer med benen för att hålla sig kvar, lutar sig framåt och kryper ihopa för att det känns säkrare, vår instinkt som människor säger rulla ihopa dig till en boll när du är i fara! samtidigt som de drar handbromsen i 90-knyck) och det är OM smärtan blir tillräckligt stor som du får stopp, annars är det mer sannolikt att man hittar sig själv liggandes på marken och måste leta efter sin häst, eller om man har dragkampen så springer hästen tills den är trött och slutligen saktar av…

Men däremot om man KAN använda bettet på rätt sätt, och speciellt i krissituationer använder sitt intellekt och bettet tillsammans och "stänger ner" en risksituation och återfår hästens psyke till att lösa problemet istället för att springa iväg så har man löst en potentiellt farlig situation. Åter igen oavsett om man har bett eller bettlöst, skillnaden är att det bettlösa kräver mycket mer kunskap och timing än vad bettet gör.

#38 Jag ursäktar, nu i efterhand inser jag att det var klumpigt uttryckt av mig att kalla hästen "skräckslagen". 😞 Angående ORS så har jag använt det både bettlöst och med bett. Men det är själva "bett i munnen"-biten som vi har fått jobbat en del med! Det har liksom blivit lite bett i mun = sticka. 🤔

#39 ingen fara, ville bara poängtera för inte bara dig utan även andra läsare som kanske är helt nya på det här med horsemanship som inte vet eller kan läsa hästar på samma sätt som vi som har lite mer erfarenhet på området har ^^

Bett i munnen och repgrimma och jobba bara med repgrimman. Då är bettet där men du använder inte det. ;) Kanske blir en tankeställare för din ponny? även om du bara arbetar honom online eller i liberty eller tömkör, så testa, se vad som händer.

#40 Ska helt klart testa! :O Har aldrig ens tänkt på den lösningen förut… Men det skulle nog helt klart väcka lite tankar!

#41 jag brukar kombinera bett och repgrimma, har ett enkelt huvudlag, i princip bara en nackrem med en käkrem på och den får plats över repgrimman utan att vara i vägen för repgrimman. Så kan jag alternera under passet om jag vill ha tyglarna i grimman eller i bettet. 

Brukar köra den varianten när jag värmer upp på dressyrträningarna, rider fram i repgrimman, knäpper om till bettet under passet och sen efter passet skrittar jag av i repgrimman. Däremot så har jag ju sånna där snabbknäppen i mina reptyglar så det går lätt, med vanliga tyglar så hade det vart en bardröm o byta så fram o tillbaka utan att sitta av! :D

#42 Tänk då mardrömmen att byta med tömmar som är både utan snabbknäppen och gjorda i tjockare läder… ;) Nej, men jag ska ta mig tusan prova det så fort jag kan! (Nu ska jag sluta trådkapa!)

#43: Det har jag gjort endel förut när jag kört med en speciallösning med repgrimma och bett. Dragit ut repgrimman på sidorna genom bettringarna och satt tömmen där. Fick använda den lösningen när min häst var för energirik och mindre lätt att få stopp på. Från en stoppsträcka på 100 meter till mindre än 10 meter.

Men ville fortfarande lära honom köras med bett, så bytte till bettet på de sträckor han var lugnare.

Körfolk skulle kalla det brist på säkerhetstänk, man ska alltid sitta kvar i vagnen. Och jag håller med, men ja, min häst står alltid stilla när man ber om det, så det gör väl att jag brister i säkerhetstänket emellanåt.

Om man lyssnar på vad som sägs i videon så förstår man att hästen inte har haft bett i munnen förut och att det inte fanns bett i rätt storlek att ta till, därav det myckna tugandet, vilket jag ser som normalt för första gången med bett i munnen. Att ge upp i detta läge skulle prexis som han nämner göra saken dubbelt så svårt nästa gång. Anledningen till snabspoolningen är att längden på videon får bara var en viss storlek på "tuben". Han säger att hästen "gave him hell" i 20minuter innan bytet till bett. Som replik till kommentaren "Åter igen, bett ger egentligen inte mer kontroll. Hur många gånger har man inte sett ryttare som desperat försöker stoppa sin häst genom att slita och dra i bägge tyglarna?" Hur fungerar det när man byter ut bettet mot en repgrimma och gör samma sak? Med bett så får dom stopp trots allt, men med repgrimma så är det väldigt tveksamt att det går att stoppa hästen med den metoden av handhavande. Felaktigt handhavande är lika dåligt med båda typerna av "huvudlag" men med bett så får man stopp i alla fall. Jag är inte för att använda bett på detta sätt normalt, men OM DET HÄNDER NÅGOT OFÖRUTSETT så får man stopp på hästen trots allt. Det negativa med detta är att det inte lär ryttaren speciellt mycket men å andra sidan så lär sig inte en död ryttare något heller vilket mycket väl kan bli resultatet om man inte får stopp. Ridsporten har ett riktigt dåligt facit när det gäller olyckor och dom händer när man inte tänker på säkerheten i det man gör och försöker minimera olycksrisken. Om man vill rida på ett eller annat sätt så se till att minmera riskerna. Ridsporten har tillräckligt svärtat rykte vad det gäller olycksfall redan. Lycka till

#45 ja fast nu är ju inte ridsport en sport, det är ju bara nått som man fjantar runt med enligt en hel del folk, bland annat vissa politiker…

Det är ju inte en sport att sitta och kasa rundor på en häst…..

När hade man senaste dödsfallet på plan i fotboll? även ens på träning? Senaste dödsfallet på tennisbanan? osv…. ibland blir man lite trött på alla förståsigpåare som anser att ridning inte är en sport och inte kräver någon fysisk prestation….

Dödsfall på terrängbanan i fälttävlan, både hos häst o människa, dödsfall på galoppbanan, travbanan, oerhörda skador om inte annat. och så gnäller folk över lite avslitna knäsenor o annat…. vafan, det kan man göra inom ridsporten också, i samband med en så enkel sak som en uppsittning o hästen tar ett oväntat steg åt sida för att balansera sig själv när ryttaren sitter upp. Been there, done that…

För att helt enkelt nämna något helt annat ^^

#46 Tycker det är så kul med fotbolls spelare som vrickar foten och bärs ut på bår! Här går folk omkull, för över ett halvt ton över sig, reser sig upp och rider vidare. Undrar vad som är mest "sportigt". ;)

"#46 skrivet av LinaN " I hear you.;-)

Hur som helst så bör vi vara medveten om vad som KAN hända och därför kan och ska vi försöka planera bort så mycket av dom riskerna som möjligt och ha roligt tillsammans med våra hästar under så säkra förhållanden som går att skapa för stunden, i stället för att stå på oss om våra principer och då, i bästa fall hamna på sjukhus.

Allt som är rätt är INTE skrivet i sten.

Lycka till

#47 ja det är löjligt ^^ och roande…. Inom hockey så slåss de iaf på riktigt om det är amerikansk hockey dvs ^^

#48 jag vill nog inbilla mig att just vi som sysslar med NH har en större förmåga att se över risker, iaf när man hållt på ett tag. Eftersom då har man bättre koll på psykologin både hos människa och häst, hos hästen som bytesdjur och människan som rovdjur, samt den inlärningspedagogik som finns för de respektive två.

Fast jag skulle vilja påstå att principerna är de som håller oss säkra tillsammans med vår förmåga att planera in i framtiden och således se eventuella risker i sammanhanget.

Parelli har sina principer, och de är bra, sen har man även egna principer som man sätter upp. Som vanligt så har jag en fullständig mashup med principer från olika håll som fungerar för mig. Men en princip som jag inte gärna tummar på är säkerheten, att var påläst om psykologin hur häst och människa fungerar. (puh! Det var nära att hjälm-fanatikerna kunde ta mig för dubbelmoral där ;))

#49 Fast i hockey väger skydden mer än spelaren. ;)

#50 jo men skillnaden mellan hockey o fotboll, en fotbollskille vrickar foten, medans hockeykillen får tre tänder utslagna och slåss med sjukvårdaren för att få komma in på isen igen ^^

Nej nu har vi spårat ur, och jag har min beskärda del av det att bära, så nu försöker jag knuffa skutan i rätt rikting igen!

Till stor del så håller jag med dig "#49 skrivet av LinaN " i att ju mer man vet desto säkrare är det, TILLS man träffar på den hästen som går utanför det man vet och då är man tillbaka på nästan noll i kunskap. Det är då våran förmåga att verkligen HA PLANERAT FÖR FRAMTIDEN ställs på prov.  Det är sällan våra egna hästar ger oss sådana tillfällen att lära oss, men någon gång då och då händer det med och då gäller det att ha planerat för något liknande.

Den enda principen jag kan hålla med om är skriven i sten är, att en häst är en häst och skall så behandlas, alla andra principer kan jag rucka på för att få fram det bästa i förhållandet om det skulle behövas.

Lycka till

#52 men när man är i den situationen så har man ett par val;

Antingen fortsätter man med den infon man har (vilken kan vara jädrigt knapphändig, eller så får man damma av sina erfarenheter av tidigare hästar, av andras hästar, av material man läst, sett eller tagit del av på annat sätt) och ta de risker som är involverade i hanteringen av den nya hästen. Vilka risker man är beredd o ta är ju upp till var och en. Man kanske nöjer sig med att snabbt gå igenom de 7 lekarna för att se vad som funkar och inte. 

(Om inte lek 1-3 funkar så går jag inte vidare med en häst tex. för då är risken att jag blir skadad för stor, så där väljer jag att backa tills nästa session. Lekte med ett halvblod, med mycket fullblod i och han reste sig på bakbenen och fäkta med fram när jag bad honom flytta sig ifrån mig. jag kände mig trygg för jag kunde flytta mig ur vägen för honom och han var inte sån som slänger sig efter en. Där använde jag mig av KFH's teknik i att ge hästen utrymme för sina "utbrott" och tillåta dem att uttrycka sig. Sen återgick jag till att flytta på honom och hantera hans olika utbrott för han gillade inte att någon krävde något av honom för att hans matte aldrig krävde något eftersom hon var/är rädd för honom. tyvärr tyckte hon det blev för otäckt när han stegra och hade sig att hon sa att hon inte ville ha någon mer hjälp, vilket jag fick acceptera. Lite tråkigt för den här hästen hade lärt mig massor annars)

Eller, så avvaktar man. Läser på, pratar med folk och skaffar sig mer erfarenhet innan man går på och arbetar med samma individ igen.

slutligen kan man ju för all del också säga att "nej, den här hästen övergår mina kunskaper så tyvärr kan jag inte hjälpa dig." vilket jag gjort och sedan rekommenderat andra tränare som är långt duktigare än mig själv.

"#53 skrivet av LinaN " Mycket sunda tankar.

Hästen du beskriver är inte ovanlig bland fullblod, och på sådan hästar så fungerar oftast "join up" bättre som ingång än "7-games".

Men trots en okänd hästtyp så hade du en plan och verktygen för att säkert kunna ta dig ur situationen, och även om det inte blev något resultat av mötet så blev ingen skadad heller.

Detta är bristen hos folk som inte tänker på vad som KAN hända och INTE planerar för detta, det är dom som i dom flesta fall blir skadade.

Lycka till

#54 Tack.

Hade den här halvblodet/fullblodet däremot vart sådan som slängde sig efter mig när han stegra så hade jag siktat på att jobba honom så långt ifrån mig som möjligt. Gått ifrån grundplanen att göra lek 1-3, och istället börjat jobba utifrån lek 5, Circling för att hålla honom på säkert avstånd, och så hade man fått leka med driving game på avstånd innna man lekte det på nära håll igen. (Eftersom jag vet att han blir longerad och även om det sällan går särskilt bra så vet han var man ska göra ute i änden på repet på volten.)

I Porqupine game så naffsa han efter mig, men en välplacerad block med armbågen varje gång han försökte bita hade väldigt bra effekt ^^

Det hade som sagt vart intressant att jobba vidare med den hästen men så ville ju inte ägaren, vilket är synd för jag tror att han hade mått bra av att använda huvudet och inte bara kroppen som det är nu. dvs han använder kroppen tills han tröttnar, börjar bocka, stegra eller visar andra dominans/missnöjdhets-symptom och då slutar matte med det hon gör….

TS förlåt för trådkapningen. "#55 skrivet av LinaN" Det är i sådana här fall av stökiga hästar som "join up" har sin styrka eftersom man då kan hålla hästen i från sig och låta den säga vad den vill på behörigt avstånd, så säkerhetsrisken är låg. Med "7-games" så måste man vara betydligt närmare om inte annat än för att sätta på repet vilket i sig kan vara en säkerhetsrisk för hästen som kan trassla in sig i det när dom stegrar och slår. Strategin är att först "join-up" sedan "7-games" på denna typ av hästar, det finns två undertyper av denna hästtyp, den dominante självsäkra och den dominanta rädda försvarande typen. Båda har olika bemötande för att fungera. Den dominante är enklast då det egentligen bara är att köra på tills den ger med sig. Den försvarande typen är svårare då man först måste bryta igenom det psykiska skalet (som kan vara olika hårt) för att sedan förminska sig så att man inte skrämmer hästen till att försvara sig igen. Det är mera som att gå på en knivsegg mellan för mycket och för lite på den försvarande typen. Lycka till

För er som nu gillar att rida med så lite som möjligt, detta på ett nystartat fullblod http://www.youtube.com/watch?v=mgcqbWqZL_Q&list=UUG1kt5kKk5AuTz_VBS_Gh8w& Detta är samma kille som lade ner shettisen i tidigare. Här kan man tala om tvång…. Lycka till

Vet inte vad diskuterar vi för häst! Jag har islhäst och isl är ju mer trygga och inte lika skygga som andra hästar! Men jag har inget annat att säga en att man behöver mycket tillit från både häst till ryttare och ryttare till häst! Vi här kan inte avgöra mer en du, för vi känner inte hästen alls!;( :) 💕

#58 intressant! Min erfarenhet är just den motsatta, att många islänningar, även svenskfödda är skygga, otrygga, har svårt att lita på folk och är tillbakadragna och otroligt skeptiska. 

Men sen finns det de som är tvärt emot, vi har en sån i stallet nu. först fram, social och nyfiken till tusen. men majoriteten av de islänningar jag har mött är precis tvärt emot.

en av hästarna som stod i stallet jag rider i gick inte att rida vid traffikerade vägar MED bett då en fd ägare dragit henne i munnen så fort en bil var inom synhåll och detta var såklart obehagligt för hästen som i sin tur gjorde allt för att komma undan obehaget, när hon kom tillbaka till stallet jag rider började vi rida henne i endast repgrimma och då var hon kolugn i alla situationer!

samtidigt skulle jag aldrig kunna rida min medryttahäst i repgrimma efter en traffikerad väg då han skulle springa efter bilarna och inte stanna, så jag skulle säga att det är olika från häst till häst vad som passar bäst, i vissa fall är hästen lättare att kontrollera med repgrimma och i vissa fall är träns bättre :)

"#60 skrivet av smellcaramell " Ett intressant experiment vore att rida den första hästen med bett och inte röra tyglarna när bilar passerar. Hästen hade säkert anpassat sig till detta och slutat hetsa upp sig över både bilar och bett efter ett tag. Sen kan man ju fundera på hur det stod till med utbildningen då hästen protesterar när man tog upp tyglarna.

Kan hålla med om att det skiljer sig mellan hästar, inte så mycket hästen som utbildningen och hästens tidigare upplevelser.

Lycka till

#61 en tjej som jobba med "omforma" problemhästar i USA kunde inte få detta sto att sluta få panik trots lång period av olika försök tillslut började hon rida i repgrimma och då försvann paniken , men som sagt hade de sålt hästen, som då var helt trafiksäker, van vid bett osv och då hade den nya ägaren börjat dra hästen i munnen så fort en bil var i närheten, vilket skapade obehag som hästen förknippade med bilar och för att komma undan obehaget ville hon komma undan bilen till vilket pris som helst.. Men självklart brukar de flesta hästar bli mer trafiksäker om de rids bakom en annan häst som också håller sig lugn, ibland behöver hästen framför inte ens vara lugn för att trafiksäkerheten ska öka markant :)

"#62 skrivet av smellcaramell" Finns historien att läsa någonstans? Ett problem skapat av mäniskan som inte förstår att det är dom som är problemet och inte hästen. Det är inget vi skall skylla på bettet. Dom flesta problem som finns med hästar är skapade av mäniskor och oftast utan att mäniskorna vet om att dom gör det. När det finns där så är det mycket svårt att ta bort fullständigt, hästar har ingen "delete" knapp inbyggd. Lycka till

#63 nej historien finns inte att läsa någonstans men jag har hört den från en första handskälla senast i lördags, problemet var helt klart skapat av människan som hästen såldes till i och med att hästen var trafiksäker med bett innan det, men sedan hade alltså bilar förknippats med obehag när ryttaren dragit i bettet fast inte hästen reagerat på bilen, hästen blev då räddare och räddare för bilar eftersom det var när bilar var i närheten obehaget kom och det gick tyvärr inte att träna bort på denna häst så då  var alternativet att rida i repgrimma som då fungerade utmärkt på denna häst.

skyller inte på bettet alls, det var ryttaren som köpte hästen och sedan lämnade tillbaka den som gjort hästen rädd för bettet, och precis som du säger fanns ingen "delete" knapp inbyggd för detta