han har tröttnat på hinder och det ger inte honom något så varför lyfta på fötterna, lite den attityden tycker jag att du verkar få ^^

Anne har skrivit en artikel om detta på sin blogg, här är länken om hur man får en häst att VILJA hoppa med lust och glädje! :D Speciellt om hästen svarar bra på eftergifter!

Nja, det känns inte som om situationen i artikeln stämmer riktigt. Det är mer som om han ibland har glömt att där finns ett hinder när han väl är framme vid det.

Vi har lagt upp småhinder längs vägar där vi ändå rider, så att det ligger bommar/stockar på sina ställen över trav-och-galopp-sträckorna i skogen. Vi har alltså inga direkta hoppass, utan lägger in några skutt när vi ändå rider den vägen. 

Hästen är inte uttråkad, men man ser och känner väldigt tydligt om han tittar och tänker på hindret eller har sin uppmärksamhet någon annan stans. Om han tittar och tänker så taxerar han bra, annars klafsar han rakt igenom och blir förvånad när han snubblar eller skrapar sig.

I tisdags till exempel kom vi runt en krök, ut på en raka där det finns ett hinder. Öronen och halsen sade att hästen såg och var medveten om hindret, vi fattade galopp och två språng före hindret flyttade han uppmärksamheten 20 meter bortom hindret, längde steget för mycket, kom för nära, lyfte inte fötterna till mer än ett vanligt galoppsprång och tog med sig överbommen. Vi vände och tog hindret på andra hållet. Det var första gången på det hållet, hindret såg annorlunda ut och han hade uppmärksamheten på det hela tiden, kortade steget, passade in avsprånget och lyfte fossingarna ordentligt i ett tydligt hopp.

Lite samma som när vi är flera som rider tillsammans - då har pålle uppmärksamheten på framförvarande rumpa och inte på marken framför sina egna fötter, med snubbel och vingel som följd.

hmmm, intressant! 

prova att nästa gång ni är där, så stanna vid hindret, flytta sideways, gör något ANNAT något oväntat när ni är framme, så han måste hålla fokus på vad som händer. Nästa gång kanske ni hoppar, gör halt och ryggar tillbaka till hindret. Nästa gång, sideways eller en yoyo, eller så gör ni en squeeze, dvs hoppar hindret, vänder efter så ni står och tittar på hindret en liten stund.

och varje gång ni kommer till ett hinder så gör ni något annorlunda så han måste gissa lite vad som förväntas av honom, då kanske fokuset kommer tillbaka och inte virrar runt! :D

#3: Tankeväckande utbyte det här … fick en liten aha-upplevelse här!

Eftersom pålle är lite knepig har jag bara fokuserat på ATT han ska gå fram mot hinder, inte så noga på HUR han gör det. Han har ju tenderat att överhoppa enormt, eller tvärnita, tvärvända eller kasta sig handlöst åt ena eller andra hållet, så jag har tagit för vana att helt enkelt låta honom kliva över i skritt och trav tills han inte fjuttar längre och sedan ta ett stadigt tag i manen och gud i hågen, låta honom springa och hoppas att han tar stockarna utan att tramsa.

Men det är ju faktiskt inget sätt att lära en häst att hoppa! Jag har ju själv lärt honom att hindren inte är viktiga, inget att bry sig om, det är vägen framåt som spelar roll.

Nu när jag lärt honom att INTE bry sig om hinder (och inte flyga i luften för allt som inte är exakt som vanligt), så måste jag alltså lära honom att BRY sig om hinder.

Det kanske är dags att prova med lite färg på bommarna eller lite högre hinder? (HUGA). Och prova tipsen i #3, att inte bara knata på utan faktiskt göra saker vid hindren. Att börja RIDA på hindren, inte bara försöka komma över dem …

#4 glad att jag matade tankeprocessen för dig så du hitta samband och en aha-upplevelse! Uppdatera gärna hur det går med hinder-fokuset :D

jag tror ju inte färg på bommarna gör någon skillnad, det är mycket skillnaden i din attityd mot hindret som kommer göra störst skillnad! :D

Är det nochalans eller bara brist på erfarenhet hos honom som visar sig nu är han inte är rädd för hinder?

Min häst är rätt usel på avståndsbedömning då vi hoppar så sällan och jag inte är erfaren nog och kan hjälpa honom rätt. Och det visar sig genom att han tar ett par travsteg innan om han kommer fel, river om han hoppar av för tidigt och sånt.

Han är ju visserligen inte brydd om benen och släpper man honom lös på en ridplan med flera hinder går han till ett i sänder och river ned dom med framhovarna och går sedan till näösta och gör samma sak.

Men hoppning under ryttare tar han med större allvar och försöker göra så gott han kan, men krävs mer tid till det om han ska bli bättre.

Ett tips är dock att lägga ut hjälpbommar på rätt avstånd, hoppa mycket studs och bommar på marken. Rid hästen ordentlig mellan hindren så han har fokus på uppgiften och inte på annat, lägg in volter, övergångar och annat för att kolla så hästern verkligen är med.

Och framför allt.. Rid inte fasta hinder utan bara hinder som kan rivas, inte speciellt roligt om ni kommer fel och går omkull så hästen och du skadar er bafra för att hindret inte kan rivas.

Naturbommar kan vara svårare att se och få hästen att förstå vikten av att hoppa dem.

Metoden som beskrivs i artikeln #1, är jättebra, jag har försökt att jobba så i ca 2år. Jag skulle försöka jobba efter den metoden med naturbomma om jag hade problemet i #0.

Vår häst är ganska "hoppglad" men var ganska slarvig och framförallt blev överentusiastisk(skenade runt). Började online men liggande tunnor och "sockerbitat" med bom, efter ett tag började hästen att söka bommar eller hinder. Så kan man minska bredden på hinder, idag kan hon hoppa två enkla tunnor efter varandra som kombinationshinder. Med den här online träning har den uppsutten hoppning blivit mycket bättre.

#5: Märkligt vad ofta det visar sig att man själv har lärt hästen det beteende man klandrar … ☺️

Steg 1: Jag ska prova att själv koncentrera mig på (men inte titta på) hindren och se hur pass det riktar pålles koncentration.

Så småningom ska vi ta och prova att hoppa lite på bana så att vi båda lär oss signaler för "nu går vi på det där hindret", "korta/läng så avsprånget blir rätt" och "NU är det dags att titta på nästa hinder". Jag är inte jättebra på hoppning själv, men vi får träna tillsammans. Planen är inte att vi ska bli några hoppstjärnor, men att kunna ta sig runt en bana på 8-10 hinder på 70-80 cm tycker jag hör till allmänbildningen för en mångsidig häst.

Hm - tre gånger nu har vi provat ett enstaka hinder, som han tidigare brakat igenom.

Jag har ridit på hindret med "dressyrinställning", det vill säga med samma framförhållning som jag skulle ha till exempel om vi skulle lämna en volt i paddocken - med aningens balansering strax före förändringen och med hästen mjuk i insidan och framme vid ytterhanden. Jag har tagit hållit mitt fokus på hindret och tagit mantaget först över hindret.

Och si, alla tre gångerna har han haft sitt fokus på hindret, taxerat och lyft fossingarna ordentligt. Till och med när kompisen hoppade före hade han koll på hindret i stället för på kompisens rumpa. Jag tror vi är på rätt spår!

Även vid trav över naturstockar funkade metoden och han såg sig för bättre och längde och kortade efter behov. Det är nog helt enkelt så att jag behöver rida för att det ska bli bra ☺️.