Senaste tre månaderna har en stor förändring skett med mig och mitt KWPN sto *2004. 

Kort historia om henne - efter fölvisning, 3-årstest och andra visningar såldes hon för dyyra pengar i Holland. Efter inridning såldes hon för smutspengar till Sverige. Här skickades hon runt hos flertalet tillridare, såldes, lämnades tillbaka osv. Jag såg denna envisa, bestämda och så kallade galna donna på en hoppträning(där hon dock skjutsade iväg ryttaren när hon kortade tyglarna, och denna vågade inte hoppa upp igen) och det blev "kärlek vid första ögonkastet". 

Utan att berätta för mamma vad det var för häst jag gav mig på fick jag köpa henne "billigt" (Avelsvärdet - Placido x Burggraaf) för att sedan ha ett helvete i ett år. 

Plötsligt vände det. Sakta men säkert. Från att efter mycket stånk och stön möjligtvis ta sig upp på ryggen och skritta en runda började det med att jag fick lyfta alla hovar utan gnabb för att sedan gå vidare till att vi ensamma i stallet kunde umgås och hon tilläts sig pysslas med, till att vi idag har skapat ett band. Hon följer mig som en hund, står lös när jag pysslar.. Vi rider ordentligt, i alla gångarter, till och med hoppar lite. Och vi kan ge oss ut i skogen ensamma, vilket inte ens gick med sällskap förr. 

Detta är något jag tusen gånger tappat hoppet på ska ske. Men nu händer det. För mig är detta en solskenshistoria, och jag har äntligen fått min prinsessa som jag såg fanns där inne under den missförstådda, omkringskickade ytan.