Hästar röstar ständigt för sina ledare, varje dag kan ha en annan ledare. Vem som leder beror på hur var när och varför den hästen gjorde något.

Folk kan också anse att en häst med låg rang är hästar som inte bråkar och går undan för bråkstakar, det kan lika gärna vara en häst med hög rang som inte bemödar sig att ta upp striden med den ranglåga/bråkstaken.

Att förra ägaren säger att hästen ifråga är ranglåg är ju mycket möjligt att denna hästen vart det på det stället, och på det här nya stället är spelreglerna annorlunda och då är hästen högre i rang och ses upp till av övriga flocken. Hästar tycker om att ha någon som leder och fattar beslut, osäkra hästar blir ibland stökiga och bråkiga och upplevs som ranghöga bara för att de känner sig tvungna att ta på sig en ledarroll om de inte anser att de har tillräckligt tydliga regler för det sociala samspelet i just den flocken.

Jaha så en häst kan alltså byta rang? Det hade jag faktist ingen aning om, tack för informationen. Jag trodde mer att det var att vissa hästar inte platsar för att vara ledaren alltså hellre är den som följer och inte bemödar sig att vara den som ständigt fattar beslut och håller koll.

Min häst och den ranghöga håller sig en bit ifrån varandra nu, har ingen aning om vem som "tog över" men det ser lungt ut nu iallafall även om jag inte såg hur mötet såg ut. Jag vet att förra sommaren följde den ranghöga också efter min häst osv men nu när hon kom var hon väldigt brunstig och hingstig.

#2 ja, rangen är inget som är fastställt och permanent. För varje ny häst som tas in i flocken eller tas ur flocken så ändras spelreglerna och hela flockdynamiken. Däremot att om man tar ut sin häst ur en flock som brukar gå ihopa, rider och sen släpper in hästen igen så har det inte hänt så mycket i flocken, däremot om man tar ut sin häst pga en skada tex och hästen står utanför flocken i en månad och man sedan släpper ihopa dem igen så kan det uppstå situationer som ser våldsamma ut, men ofta reder hästarna ut det utan människans inblandning.

Sen är det ju så att vissa hästar är bra ledare, för de är tydliga och konsekventa och därmed rättvisa. Sen finns det de som vill vara ledare men inte är bra på det, det är ofta de som tjaffsar med ledarstoet/ledarvallacken. Sen är det de som är nöjda med att följa och trivs bra med att låta andra fatta besluten, mellan dem så är det sällan något gnabb. 

Sen är det då de som står längst ner på rangen, ofta är det gamla hästar som inte orkar vara med i diskussionerna om rangordningen, eller unga hästar som inte lärt sig att "uppföra" sig och hur man gör för att hitta sin plats i rangen. Ofta är det i den kategorien bråkstakarna hamnar, i brist på kommunikationsmedel och sociala kunskaper så slåss de, bits, sparkas och beter sig helt enkelt för att de inte vet bättre. :)

#3 Okej ja men då förstår jag tackar för upplysningen. Min häst är den lugna typen som vet vart hon vill gå, vad som ska göras och hittar bra ställen för att beta. Det kanske var så att dom andra hästarna valde att följa henne och hennes lugn då. Visst hon sparkar och stegrar mot nya hästar men i slut ändan är hon den som bara står och betar och njuter av lugnet. Jag tror hon kanske lät den andra hästen ta över då :) Dock klarar hon inte av att vara själv så hon är väldigt fast i flocken. Hur är din häst i flocken/ranget då? Nyfiken :)

#4 Min "plutt" är i det övre skiktet, han är stor och stark, vet om sina begränsningar och använder inte musklerna i onödan. Visst leker han men han föredrar att gå och mumsa när han är ute i hagen.

Jag ser ju stor skillnad nu från när han var 3 tex (han är 8) alla hästar flyttade på honom då, han vart alltid sist in från hagen för han fick inte stå först när det var insläpp, nu så går han till grinden och står där tills man hämtar honom eller han tröttnar. Kommer det nån annan och försöker flytta på honom så gör han kanske ett steg åt sidan, sen står han. Lite sådär artigt att han flyttar sig åt sidan för att fler ska få plats.

När det kom till mat så när han var 3 så blev han ofta bortjagad både från höhögarna och från hösilagebalen om vi hade en sån. Nu så står han på sin plats, han jagar inte bort nån om inte den försöker jaga bort honom.

Han är lugn, rätt cool och säger bara till när han fått nog av ett beteende, eller så hotar han och sen kan han bli provocerad en stund till innan han biter eller sparkar. Men vi har ingen i flocken nu som är en sån som håller på och provocerar.

Vi släppte ihopa våra två vallackflockar den 1e juni på betet, och det vart totalt odramatiskt vad jag fick höra. De sprang lite, bockade och busade, fem minuter senare stod alla och betade på varsitt håll. Det har inte vart nått bråk eller tjaffs alls dem emellan. Men sen å andra sidan har alla de gått ihopa tidigare under förra årets bete.

Brunskimmeln är min.

#5 Vilken härlig bild! Hästar är som finast i en gräshage omringat med massa grönt där det står och betar så fridfullt.

Harry är verkligen en jättefin häst och utifrån det du skriver verkar han väluppfostrad också. Har alltid haft en liten förkärlek till den rasen, men hur hög är han egentligen?

Min häst blev faktist också bortjagad från maten förr och "mobbad" av hästar som gick runt och bossade runt. Nu har hon iallafall fått lite skinn på näsan och tuffat upp sig så jag slipper oroa mig om hur hon har det på betet nu.

Som sagt, hästar är som finast i det gröna. Här är Laquila som så snyggt betar gräs i beteshagen. :)

Ni andra får också jättegärna skriva några rader om hur eran häst/hästar är i ranget och i flocken. Kul att läsa :)

#6 haha! Tack! Numera är han hyfsat väluppfostrad han har vart på gränsen till farlig och ett monster en period. Det var då jag hittade NH på riktigt och sedan dess har allt blivit så mycket bättre. :)

Min häst var en "mellanindivid" - inte ranglåg, men inte heller ranghävdande. Om någon bråkade och bitchade, så gick hon inte emot, men backade inte heller undan. Det är en väldigt bekväm rang att ha, tror jag. Och det är bekvämt för hästägaren, för dessa "mellanhästar" råkar inte i bråk så ofta.

Om till exempel den betydligt "brötigare" hagkompisen försökte hindra henne att komma fram till vattenbaljan, så stannade hon när den andra gjorde utfall, men sedan gick hon lugnt fram och drack när den andra hade börjat dricka - och då kom den andra sig inte för med att göra något mer.

Ett tag gick hon i en flock med en riktigt ranghög äldre "ledarmärr", en bitchig yngre märr och en äldre märr som var hackkyckling. Bitchen jagade och klådde hackkycklingen så hon var helt förtvivlad och mopsade sig mot ledarmärren hela tiden och ledarmärren satte henne på plats gång på gång utan att det hjälpte. Min tog det lugnt och såg bara till att inte hamna mellan bitchen och ledarmärren. Hackkycklingen lärde sig att se till att ha min mellan sig och bitchen, för min flyttade sig inte när bitchen gjorde utfall. Till sist fick ledarmärren nog och jagade och klådde bitchen ett par varv runt hagen och lät henne inte komma in i gruppen på två dagar och sedan blev det lugnare i den flocken 🙂.

När jag släppte min i beteshagen efter ridning kunde man se hur hon tittade på de andra: "Jaha, där står ni. Men jag tror jag ska gå hit bort." Så gick hon dit där hon tyckte gräset såg bäst ut, och de andra kom nästan alltid släntrande efter en stund.

#7 Jasså där ser man! Var han "farlig" mot hästarna i flocken eller gällde det mer till människor?

#8 Jag kan hålla med dig om att mellanindividen är väldigt bra att ha. Det känns som en häst med väldigt mycket självförtroende refererat till det du skrev om att din häst inte brydde sig om "bråkstakarna" utan gjorde det hon ville och väntade ut deras små bråk-anfall och fortsatte gå till vattenbaljan ändå. En trygg vägg kan jag tänka mig för både hästarna i flocken och människan som hanterar :)

Önskar lite grann att min häst kunde hamna någonstans därimellan och inte gå från ranglåg häst som blev både bossad och mobbad, bortjagad från mat och vattenplatserna till en häst som säger ifrån vid minsta lilla och ofta har benen uppe i vädret. Men om det är bråk eller bus mellan andra hästar lyfter hon på huvudet och iaktar någon sekund innan hon mumsar på gräset igen. Sålänge ingen stör henne så bryr hon sig inget om men om någon provocerar henne blir hon riktigt illsken.

Här är en bild när dom så fint följer efter henne i beteshagen.

#9 det  är svårt o säga exakt, han mopsa sig inte mot andra hästar och vart aggressiv, det var väl snarare så att i hanteringen av honom så sket han fullkomligt i vad människorna tyckte och tänkte. Det var ju oftare han slet sig från stallägaren och sprang in i stallet själv än vad han faktiskt leddes in, och stallägaren ryckte mer eller mindre på axlarna, gick efter, tog av grimman och stängde boxdörren. Detta hade hållt på i ett halvår när han började slita sig för mig och bete sig rätt illa.

Så det var en sån liten sak som gjorde det för mig, att kan man inte ens leda sin häst utan att han sliter sig, springer över en eller knuffas, eller för den delen växer fast i marken och vägrar röra på sig… Det blev vändpunkten.

Sen bytte vi stall och då bröt helvetet lös, han hoppa över en närmare 130cm hög boxvägg, det gick inte längre att lämna honom själv i stallet osv. Hovslagaren fick nästan brottas med 700kg häst för att verka honom osv osv. Så då fick jag tag på Gyllir här på forumet som kom och verkade honom och visade några NH-knep sen vart jag såld. På en sån kort stund fick hon uträttat så mycket mer än jag hade på det senaste halvåret-året. :)

Så han var ju inte farlig för att han var aggro, han var farlig för han sket i människorna och inte hade nån respekt för oss.

#10 Men vad bra att allting har vänt nu och att det löst sig? Jag känner igen det där med att växa fast i marken tyvärr. Funderar lite på om NH kan vara en lösning för mig med, som varje dag brottas med en otroligt envis häst. Hon är aldrig farlig, men riktigt envis.. 🤔

"LinaN" skriver en målande beskrivning då hästar har blivit lärda att inte tycka att det är viktigt att göra saker då hon skriver "så sket han (hästen) fullkomligt i vad människorna tyckte och tänkte". Det är då vi mänsikor tycker att hästen är "envis" eller i värre fall "istadig". I själva verket, så är det som vi vill att hästen skall göra inte viktigt för den eftersom den inte ser mäniskan som sin ledare i den situationen och blir då "envis" och motsätter sig detta.

Det som "LinaN" har gjort är att få sin häst att inse att hon är en bättre ledare än hästen själv och om ledaren tycker att det är viktigt så är det viktigt för hästen ochså. Se till oss själva, vi kan se upp till bra ledare som vi litar på och göra saker som vi normalt inte skulle göra pga att ledarskapet är förtroendegivande.

Allt vi gör med hästar bygger på förtroende mellan båda och det i sin tur bygger på ledarskap. Prexis som hästar har sin rangorning i flocken som bygger på respekt och förtroende dom i mellan så måste vi skaffa oss den positionen i vårat förhållande till hästarna.

Lycka till

#12

"Det som "LinaN" har gjort är att få sin häst att inse att hon är en bättre ledare än hästen själv och om ledaren tycker att det är viktigt så är det viktigt för hästen ochså."

Detta är något som gnuggat av sig på resten av livet också. Jag började med NH för att jag var på gränsen till att inte kunna hantera min häst, jag började för att få en lösning på problemet.  Jag fick så MYCKET MER! 

Jag är ordförande i en förening, och sedan jag började med NH så har mina beslut blivit bättre, jag har kunnat förklara och vara tydlig i min post som ordförande och få med mig mina övriga styrelsemedlemmar. Jag kan delegera, och jag kan ta diskussioner, jag är inte längre konflikträdd, en konflikt betyder att man har en problemlösningsmöjlighet! :) och ju mindre konflikter man löser utan aggression eller att man blir upprörd dess bättre blir man som människa  faktiskt :D

Sen i vissa situationer så får Harry "leda", han har sina uppgifter och dem lägger jag mig inte i hur han sköter sålänge han sköter dem. Som idag när vi red ut. Vi har en "deal" han får äta när jag rider ut, men han får INTE stanna. Stannar han så blir jag jobbig, börjar knacka på honom med spöt upprepat tills han rör på sig, och givetvis blir knackningarna successivt kraftigare var 3e sekund. 

Så idag när vi travade på lång tygel så åt han samtidigt, jag skratta så jag höll på att storkna. Ridkompisen fatta ju inte vad vi syssla med alls förrän jag förklarade. Han upprätthöll sin del av avtalet, han bibehåll riktning och det tempo jag bad om (trav) samtidigt som han fick äta eftersom han inte stannade. Jag trodde ju verkligen inte att han skulle klara en sån sak, men det gjorde han tydligen! :D Jag har valt att låta honom äta sålänge han rör på sig för att vi har haft sådana strider tidigare där han nästan dragit mig ur sadeln eller tvärtannar och slängen ner näsan i gräset så man nästan hamnar bak öronen på honom. Detta blir behagligare för oss båda. Men sen är det skillnad mellan om vi bara rider ut för rekreation eller om vi rider ut för att träna. rider jag på gräsunderlag och tränar tex en figur 8 då får han inte äta, men då har man att stanna + äta som en belöning.

Jag tror det är väldigt viktigt att hästarna känner att de har ett syfte och en uppgift som är DERAS som man som ryttare inte lägger sig i.

#11 Lösningen är att förstå din häst, och det är det man som människa lär sig genom NH, hästarna kan redan detta. Det är vi som inte kan. Så då får vi så snällt lära oss OM vi vill ha en bra relation byggd på tillit, kommunikation och ett sunt ledarskap.

Jo, det är stor skillnad nu, han är en helt annan häst. Mycket gladare och fattar själv beslut i situationer där man tidigare hade fått sitta och styra vartenda pyttesteg.

#13: "Jag tror det är väldigt viktigt att hästarna känner att de har ett syfte och en uppgift som är DERAS som man som ryttare inte lägger sig i." Jag vet inte hur viktigt det är, men nog är det bra för dem! Den ofta omskrivna medryttarhästen har numera tagit som sitt del av dealen att ta oss uppför branter och slänter och över träsk och vattendrag. Mitt jobb är att tala om vilket håll vi ska åt och sitta still medan han sköter resten. När vi väl hittade den tilliten mellan oss så har livet tillsammans blivit såååå mycket enklare. Jag hoppas det ska komma till nytta även i hoppningen, så han får mer självförtroende där och inte får ågren av varenda bom 😉.

Tack för informationen och vad fint att ni har en så fin tillit mellan varandra. Hur sparkar jag igång detta på bästa sätt? Läser på? Iakttar hästen? Gör någon av lekarna?

#14 Tillräckligt viktigt för att ni ska ha fått en helt annan tillit sinsemellan verkar det som ;)

Parelli säger att det finns 8 ansvar, 4 för hästen och 4 för människan. 

Hästens ansvar är:

1. Bete dig inte som ett bytesdjur (agera som en partner)
2. Byt inte gångart (om du inte blir ombedd)
3. Byt inte riktning (om du inte blir ombedd)
4. Se dig för var du går 

Och människans ansvar är:

1. Bete dig inte som ett rovdjur (agera som en partner)
2. Ha ett oberoende säte (var följsam, stör inte hästen)
3. Tänk som din häst (använd psykologi)
4. Använd ditt fokus (ett starkt fokus gör mer nytta än alla artificiella hjälpmedel som finns.)

Och för hästen, att kunna uppfylla dessa 4 punkter gör dem tryggare, mer harmoniska och nöjda. Det är iaf vad jag märkt sedan jag började tänka på det här efter att jag såg den här bilden första gången i mitt liv.

Sen är det svårare för oss människor att hålla vår ansvar, för våra är svårare, hästen går på nuet, vi kan planera och tänka om och kanske och skapa problem vi inte ens visste vi hade genom att vi inte är fokuserade på uppgiften som är just nu.

Tex, du ska från punkt a till punkt b. Du ber medishästen att gå dit, men det är han som ska se till att ni hamnar där sålänge du inte stör honom :D

Fast jag har två ansvar till: Att ge stöd med handen där det behövs för att han ska kunna hålla balansen åt oss, och att se framåt så att jag är beredd på varierande steglängd, låga grenar och liknande, och att vara beredd när han bli osäker, så att jag kan hjälpa honom att välja handling genom en försynt uppmuntran ("Det är rätt, vännen, vi ska inte galoppera över stenarna där" eller "Jodå, ta ut svängen och korta steget så kan vi visst galoppera genom kröken").

#17 fast jag tycker allt det hamnar under samma som "oberoende sits" att man som ryttaren inte stör, men ger det stöd som behövs när det behövs.

Att ändra i steglängd och sådant är ju samarbetet sinsemellan, det är ju något man gör gemensamt inte var och en för sig. :)

"Att tänka i förväg"  borde ligga på mäniskans ansvar… ;-)

Lycka till

#19 intressant tanke, men samtidigt att tänka i förväg gör att vi riskerar att bli direkt-tänkare istället för att vi tänker som hästen. För om vi planerar in i framtiden (för långt) så kan vi helt plötsligt sitta där och finlira och ta över hästens ansvar. Eller så blir vi irriterade och frustrerade och i värsta fallet arga för att hästen inte gör som vi planerat.

däremot har man som människa att ansvara för att "sätta upp situationen för succé!" dvs se till att både man själv och hästen är så pass förberedda på de uppgifterna man sätter sig för att man klarar det, eller kan hantera problemen som uppstår :)

tycker den här diskussionen tagit en riktigt intressant vändning! :)

Om vi överlåter till hästen att "tänka i förväg" så blir det nog inte mycket gjort, åtminstone inte något som vi vill ha gjort. Sen har jag inte skrivit att det skulle vara enkelt att vara en tänkande ryttare. Det finns en hel del dubbelsidighet med att "tänka som sin häst" och vara mäniska. Utan att behålla mäniskans förmåga att "tänka i förväg" så reducerar man mäniskan till en dålig häst i hästsälskap och vad är kul med det? Så därför så måste att "tänka i förväg eller planera i förväg" ligga i mäniskans intresse för att det ska fungera.

Lycka till

Nu är jag ny på detta, men jag tänker så här om att "tänka i förväg": Man gör det MED hästen, inte ÅT hästen. Som i mina exempel ovan: Ryttaren känner att hästen tvekar eller spänner sig, ser de där stenarna och förstår att hästen sett dem. Hästens spänning eller tvekan blir en fråga: "Du där uppe, vad tror du? Vad tycker du?".

Ryttaren får då välja. Är de för knöliga för att galoppera över? Kan vi gå bredvid? Kan vi passa in så vi kommer över dem i ett språng? Om ryttaren inte gör något (inte svarar på hästens fråga), måste hästen välja trots sin osäkerhet, och då blir det kanske ett oväntat eller överraskande eller, ur ryttaren synvinkel, mindre lyckat val, som slängtrav, tvärkast eller ett jätteskutt.

Med tiden (tänker jag) blir hästen säkrare i sina val och som ryttare känner man då att den är trygg och säger snarare "Ok, jag ser stenarna, jag styr till vänster om dem där det är slätare." Då behöver hästen inte längre ryttarens hjälp med att välja, men ryttaren måste ändå se och tänka framåt och förstå vad hästen ser och hur den kommer att hantera det.

"#22 " Hm det var inte riktigt det som jag hade i tanken med att "tänka/planera i förväg". Det som jag funderade över var att planera för nästa hinder i hoppningen, att komma i rätt galopp inför nästa kurva, att ha en plan för vad som behövs inför näst moment, en plan för detta ridpass. Det är saker som vi kan men hästen har stora problem med, så för att kompletera hästen så bör vi ha en plan inför nästa moment eller nästa dag eller tom inför vintern.. ;-)

Så därför så är "tänka/planera i förväg" ryttarens ansvar. Att det kan komma i konflikt med att tänka som din häst  är ett faktum som vi måst hantera varje gång vi rider, därav dubbelsidigheten som jag skrev tidigare

Lycka till

#23: OK, det var ju en annan sorts tänkande. Nej, om man lämnar planen för ridpasset till pålle, så blir det nog inte så väl genomtänkt 😃. Menar du att konflikten ligger i att ryttaren tänker arbete och hästen tänker äta, sova, leka?

Haha, något åt det hållet. Normalt så tänker nog inte hästarna självmant i termer som öppna, sluta, hoppa hinder i någon större utsträckning.;-)

Konflikten ligger i att man måste kunna se saker genom hästen ögon (farliga saker, störande objekt, hinder på backen, känna nivån på stressen)och samtidigt kunna planera i förväg med mäniskans planeringsförmåga (förutse framtiden, att vara på rätt plats i rätt tidpunkt och i rätt form), i bland så ligger det en konflikt mellan dom synesätten som man måste lösa på bästa sätt.

Att se och känna som hästen är ett tveeggat svärd ibland.

Lycka till

#25 nej, sådana saker tänker hästarna nog som att leka ^^ En öppna är ju en sidvärtes lek, hoppa är klaustrofobiska lekar osv ^^

Sen för att göra det hela intressantare så slänger vi in ett gäng andra punkter, mest för att vi kan! :D De åtta principerna. där de 8 ansvaren bara är en av 8 punkter för att ha en bra hästmannaskap.

Att be hästen göra öppnor, slutor, hoppa, trailride osv är något som jag skulle lägga under punkten "Communication" för utan en kommunikation så kan vi inte be våra hästar om det, och för att ha en kommunikation måste vi ha punkt 6, ett bra kroppsspråk som hästen förstår (drivande, inbjudande, flyttande osv osv)

När man sätter de 8 ansvaren i perspektiv till de 8 principerna så blir det ju en väldigt intressant bild som målas upp. Allt flyter ihopa, en rättvis attityd gör att man får en bra ledarskap, men rättvisan är också att låta hästen vara häst men att lära honom att vara en bra partner som sköter sina ansvar, och att man som ledare ser till att hästen kan sköta dem genom att inte utsätta honom för omöjliga situationer som man inte är förberedd på i en eller annan form. :)

När jag fick min häst (3år) så flyttade han sig för ALLA. Föl, hästar i samma ålder, 25+… Han fick inte äta eller dricka i hagen. När han fyllde 6år så märkte jag att han hade fler sår (bortskrapad päls och små skrapsår). Jag stannade då några timmar och kollade på flocken i hagen och märkte att han hade slutat flytta sig för andra och börjat säga ifrån. I dagsläget så är det lite småtjaffs från dag till dag med en annan häst (min är 7år och den andra 12år). Så i mitt fal var det nog mycket åldern som spelade in :)

"#26 skrivet av LinaN " Nr1 Är ett väldigt stort påstående och i mitt tycke felaktigt. Det finns inte mycket som är naturligt i Horsemanship, vi försöker imitera vad hästar gör för våran egen vinning men att säga att det är naturligt är en stor överdrift.

nr4 Är ett påstående med modifikation, eftersom det är en "moving target" dvs ansvaret ändrar sig hela tiden och är alldrig konstant. Vi kan alldrig kräva lika mycket ansvar av en unghäst som en äldre välutbildad "skolhäst".

nr5 skulle jag nog vilja ändra till att bli "Respektera att även hästar har en känsla för rättvisa, den behöver bara inte vara likadan som vår"

nr7 är en stor sak att erkänna. När det händer så har man kommit en bit på väg.

nr8 har jag svårt att förstå. Principer, nyttan och tiden kan vara helt felaktiga. Så att skriva det är ordbajseri.

Lycka till

Allt handlar ju om hur man tolkar saker och ting. Sen är detta inte bokstavstro, de som sysslar med sådan horsemanship är lite läskiga i min mening och det blir lätt övertro.

1. Horsemanship är naturligt, vi försöker härma hästarnas språk, för det är lättare för oss att göra det än att kräva att de ska tala med mänskliga ord. Horsemanship är naturligt för att det baseras inte på kuvning och tekniker som går ut på att kuva och få hästen att underkasta sig. Rollkur är inte horsemanship tex. Och syvende och sist så är allt vi gör med hästar för vår egen vinnings skull, men är det inte vårt ansvar att försöka göra det så naturligt som möjligt för hästen?

4. Men vi kan kräva eller lättare sagt lära hästen så mycket ansvar som den är kapabel till i sin utbildning, en unghäst som nyss ridits in har man lärt vissa grundläggande ansvar, medan en äldre välutbildad skolhäst har lärt sig ännu mera, medan en 30-åring inte rent fysiskt kan hålla samma ansvar.

5. Vad säger att det inte menas även hästens känsla för rättvisa? Jag får reprimander av min häst om han upplever mig orättvis, om jag ber om för mycket för snabbt då kan han skicka ut ett bakben, eller så stryker han öronen bakåt och ser skitsur ut. Han har hållt på att bocka av mig en gång när jag la på spöet felaktigt bakom skänkeln. rättvisa i detta sammanhanget tolkar jag som konsekvens, att man inte ändrar spelreglerna ständigt att faserna är faserna, att jag gör samma övning på samma sätt i grunden osv.

8. Syfte, inte nytta.  Syftet med vad du ber hästen om, att lyfta hovarna, att lasta i transporten, att rida osv. Att syftet är logiskt för hästen, att man lär in det så att övningarna och uppgifterna får en mening som hästen kan förstå.

Tiden innebär ju att man tar den tid det tar, att man arbetar utifrån sina egna och hästens förmåga att inte försöka pressa in hästen i ett time-table som hästen inte är mentalt förberedd på, eller fysiskt kapabel till att klara av i den givna tidpunkten.

1: visst är det vårat ansvar att göra det så lätt och tydligt som möjligt för hästarna att förstå oss men att kalla det naturligt är en överdrift. Jag ser inte en stick/pisk, ryttare, tyglar, sadel, rep och häst tillsammans som naturligt. Det är nödvändigt för oss men inte naturligt för hästen, möjligen kan man kalla det naturligt för mäniskor. ;-)

4: Att föra fram det så enkelt som att "båda har ansvar" gör saken betydligt svårare för den som inte har tänkt på att ansvaret varierar med utvecklingen på både ryttare och häst. Det tråkiga är att många tar detta som att hästen SKA klara av allt direkt från födseln och tar inte sitt eget ansvar före det går åt hel…e om ens då. Allt är inte svart eller vitt, allt varierar.

5: Att hästens rättvisa är "effective" det vet vi nog alla som har råkat ut för den.

8: oavsett vad man menar med dom orden så kan man nämna många till som får samma betydelse och även stoppa in en helt annan betydelse i dom, så dom är enl min mening helt onödiga utan att förtydliga vad innebörden är.

Lycka till