Rent spontant känns det som att ni ska prata med veterinären.

Om han har problem med bakhovarna blir det stor belastning om han lyfter framhovarna.

Han kanske helt enkelt har ont.

#1: Hej, tack för svaret.

Alla hästarna har veterinärkontroll en gång i veckan. Hans strålröta är inte djup och är under behandling. Men jag tänkte inte på att trycket blir större på bakhovarna, såklart så kan det vara.

Men det förklarar inte helt att han reagerar när man går fram till honom eller ryktar honom… det känns som om det är något mer. Och jag tror inte att han har varit skodd på bakhovarna heller så kanske problemet är äldre än smärtan?

Hur gör du med uppbindningen - använder du två grimskaft?

#3: Det beror på. Oftast brukar han ställas upp i gången, då med två grimskaft.. det förebygger att han kommer åt med tänderna. Men han rör sig mer åt sidan när man försöker komma åt benen..

Men de senaste gånger har jag föredragit att binda upp honom med ett grimskaft och säkerhetsknut i boxen.. lite jobbigare då han har större frihet att bitas om jag inte knyter upp honom riktigt kort (vilket jag vill undvika), och han viken sig nästan dubbel ibland för att se mig. Men det känns snällare att låta honom röra på huvudet lite grann i alla fall.

Och det verkar lite enklare att göra bakhovarna i boxen, han flyttar sig fortfarande åt sidan men jag lyckades hantera hans strålröta relativt lätt. Det var frambenen som var svårare att komma åt.

Han verkar inte heller vilja sparkas, jag kan gå bakom honom… fast blir han ännu mer frustrerad finns ju risken att han prövar det med.

Han är otroligt stark och respekterar inte riktigt vårat space så att säga. Ska han in från hagen kan man bli överkörd om man inte ser upp.

Hej sparrowcrazy!

Det låter lite som om han har en del försvar i sig och är inte helt ok med beröring över hela han. Varför är då oklart men oavsett finns ett obehag hos honom som han vill slippa. Känns inte som den självklara hästen till en ridskola.
Problemet med att binda upp honom är att han vet att han är utlämnat vilket ökar hans stressnivå och försvarsberedskap.

Om han hanteras av flera andra är det väldigt lite du kan göra. Hästar med mycket försvar behöver i regel en relation för att känna sig trygga, dvs. en människa de vet lyssnar på dem och respekterar deras gränser och därför kan slappna av till slut. Om du lyssnar på honom men andra inte gör det kommer han kunna bli bättre med dig men inte kunna slappna av hela vägen eftersom andra fortfarande "kör över" honom.

Jag länkar till en video där Warwick Schiller förklarar och visar vad han gör när en häst försöker bita när den borstas. Det är vad jag skulle göra med Kalle för att visa honom att jag ser hans obehag och är beredd att sluta. Det innebär dock att man kanske inte kan borsta hela honom innan man har byggt tillräckligt mycket förtroende. Jag vet inte vad förväntan från ridskolan är att du ska åstadkomma med honom varje gång du är där. Det kan finnas risk att de inte är nöjda om hans päls inte glänser så att säga.

Jag skulle undvika att klappa honom som beröm eftersom han inte verkar uppskatta det (ännu).

#5: Tack snälla för att du tog dig tid att svara så utförligt! Det var precis det jag behövde!

Javisst, det känns precis som om det är där problemet ligger! Tack för videon, jag har lyssnat en del på lite olika tränare så som Ryan Rose och Tim Anderson och hittat många bra tips, men Schiller verkar ha lite alternativa lösningar som låter bra, tack!

Jag hoppas kunna bilda en bättre relation med honom, men som du säger.. jag har väldigt lite inflytande på hans hantering då jag bara sköter honom några gånger i veckan och då egentligen bara ska rykta honom.

Eftersom det är så kort tid som jag tar hand om honom är det också lite svårt att få en riktig uppfattning om vart problemet ligger.

Nu har jag faktiskt fått tillåtelse att ta ut honom i paddocken och har då möjlighet att rykta honom utan uppbindning och öva lite följsamhet. Än så länge har jag gjort det två gånger.

Mitt första intryck är detta:

Han ter sig inte till människor (annat än för att få mat). Det känns inte som att han känner någon trygghet med den som hanterar honom.
Ute i paddocken är hans uppmärksamhet jämt någon annanstans, och släpper man honom lös försöker han komma ut och springa tillbaka till stallet.

Han håller aldrig koll på mig. När jag leder runt honom så försöker han oftast inte trycka på ”mitt space”. Jag vet dock att han kan springa över folk som står i hans väg, eller dra iväg med den som leder honom om han har ett mål (ex. hage, mat, andra hästar). Men det är aldrig med fokus på att komma åt en person, mer att han helt enkelt struntar i att någon är där.

Jag har prövat att rykta lite lätt medans jag höll i grimskaftet så som Warwick visade. Han reagerar inte direkt på beröring, och tolererar borstning till en grad. Men plötsligt blir han irriterad av att man håller på att greja med honom för länge och då hjälper det inte alltid att ”möta” honom med handen som Warwick gör, då han verkligen kan hugga till.
Han uppskattar inte heller att man rör vid hans huvud för mycket, särskilt öronen är känsliga.

Låter jag bli att rykta för att visa att jag respekterar honom så slutar han inte alltid direkt att försöka mota bort mig, utan kan visa allt större otålighet över att jag står kvar. Efter ett tag går han helt enkelt iväg och jag får leda tillbaka honom så att han står still.
Nu har jag ju bara prövat detta två gånger, men det känns som om första steget borde vara att få honom att faktiskt fokusera på mig, för just nu känner jag mig som en mygga som surrar runt hans huvud.

Jag prövade den övningen där Warwick snabbt leder runt hästen när den fokuserar åt sidan. https://www.youtube.com/watch?v=e1wnJH2tbu8
Men det verkar inte fungera så där jättebra med honom, han följer efter men något större fokus verkar han inte få för det.

Jag har även prövat en övning som Ryan Rose visar:
https://www.youtube.com/watch?v=yyR22GHnE8g

Men som sagt han går oftast inte på mig med flit, och råkar han gå för nära och jag markerar att kan ska hålla avstånd så går han oftast sin väg. Han backar in ifrån mig, han drar helt enkelt ifrån mig, eller så går han bredvid mig ( aldrig nära utan ca 1 meters avstånd) vilket också är svårt att korrigera, annat än att börja gå år ett annat håll.

Jag är jättetacksam för fler tips, och jag ska kolla genom mer av Warwick's videor. Jag känner mig lite vilsen då jag själv knappast är särskilt erfaren i den sortens hästhantering trots att jag ridit i över 15 år. Jag har även väldigt lite praktiskt erfarenhet av arbete från marken. Men jag vill så gärna hjälpa honom på traven, utan att göra det värre med min egna okunskap.

Något stöd från personalen kan jag inte räkna med då de knappast är intresserade av natural horsemanship, de är mest glada om de lyckas fånga in honom i boxen och få hans hovar kratsade utan att bli sparkade.
(Det är i alla fall en sak jag är nöjd med, Kalle kommer faktiskt direkt när jag hämtar honom i boxen, medan han ofta inte gör det med personalen, så liite känner han ju igen mig).

Förlåt för den långa uppsatsen.. jag känner bara ett sånt behov av att få prata med någon om det då jag sitter och grubblar över det hela dagarna.<3

Hej hopp! :)

”Ute i paddocken är hans uppmärksamhet jämt någon annanstans, och släpper man honom lös försöker han komma ut och springa tillbaka till stallet.”

Här fick du jätteviktig info från honom, och en förklaring till varför varken ”sluta borsta” eller att byta håll hjälper.
Borstandet är inte problemet utan människans närhet överlag. Borstandet är förmodligen bara den 13e kaninen som hoppar in och får hans worry cup att rinna över. Hästen i Warwicks video står hur lugnt som helst och reagerar enbart när han borstas. Kalle skulle förmodligen vara all over the place och söka efter en väg ut.
Han är inte distraherad av saker utanför, utan distraherar sig själv från det han känner att han måste komma ifrån. Därför funkar inte Ryans metod heller. Han är inte pushy utan raka motsatsen.
Eran startpunkt är en helt annan.
Att få honom att fokusera på dig: Det finns två alternativ.
1) Att tvinga honom att fokusera på dig (lydnad, han inte vågar titta på något annat)
2) Att få honom att vilja fokusera på dig (relation)
1) kommer bara förstärka hans önskan att vara någon annanstans, men han vågar inte titta på något annat ifall han får det het om öronen.
2) kommer troligen bota även bitandet eftersom han inte känner att han behöver försvara sig längre. Han väljer flykt över angrepp när han får möjlighet (håller avstånd, går ifrån).
Det finns inget att korrigera eftersom han bara reagerar när man närmar sig/tar i honom. Han angriper inte av eget bevåg utan att människan har närmat sig först.

Några saker du kan göra utifrån dina begränsade möjligheter:
• Bara hänga med honom där du inte kräver något alls och han får välja om han vill komma fram eller ej
• Ha honom lös i paddocken och matcha steg
• Backa undan från honom om han tittar bort/visar ovilja att bli fångad
• Sluta borsta/klappa så fort han visar ovilja. Försök se de små signaler (han fryser, lägger öron bakåt etc.) och reagera på dem innan han känner sig tvungen att hugga.

Dvs. du kommer behöva köra över honom till slut om du ska göra det du ska göra med honom (rykta) men ju mer du visar honom att du ser honom desto tryggare kommer han känna sig med dig. Respektera att han håller avstånd till dig. Ge honom så mycket space som möjligt. Ta pauser i ryktandet och vänta på små tecken på avslappning innan du fortsätter, dvs. försök att ge honom möjlighet att få ut en eller annan kanin då och då.

#7: Bra tänk!

#7: Tack igen för svaret!

Jag ska definitivt pröva att bara hänga med honom i paddocken, kanske även sitta bredvid boxen lite längre stunder och bara prata med honom.
Men finns det ingen risk att han då kan ta sig ett bussprång och kicka till i förbifarten (i paddocken alltså)?

I flocken i hagen har det visat sig att han faktiskt är väldigt tuff och brukar jaga bort andra hästar ganska aggressivt, även om han är relativt ny. Jag vet inte om detta är mer ett defensivt beteende eller om han faktiskt har mycket dominans i sig och hur pass detta skulle kunna visa sig gentemot mig om han märker att han har den friheten?

Det är lite av en tvåsidigt problem. Å ena sidan söker han inte kontakt när man hanterar honom, men å andra sidan är han inte rädd för mig heller. Han springer t.ex. inte ifrån när man ska sätta på grimskaftet i paddocken.
Hämtar man honom i boxen då knuffar han på en antingen för att han vill ut till hagen, eller för att han vill ha sin mat. Så han är inte ”pushig” för att han vill åt mig, men han kan vara pushig för att jag står i vägen för något han vill ha.

Det är en annan sak som jag märkt. Han brukar vakta sin box och hugger mot gallret om man stannar upp och pratar med honom. Men om jag håller på med en häst i boxen bredvid så kommer han gärna och kikar nyfiket in på vad man gör. Börjar jag då uppmärksamma honom så lägger han öronen bakåt och blir sur, men kommer tillbaka och kikar när jag återvänder till den andra hästen. Nästan som om han också vill vara med, men känner sig osäker på uppmärksamheten.

#9: Det är inte så toligt om du inte sitter i vägen för honom när han vill komma därifrån eller till något. Sedan säger ingen att du inte får säga ifrån ifall han skulle komma mot dig och utmana dig. Ta med t.ex. en plastpåse (som både låter, syns och går att vifta med ifall att) men ha den i ficka tills du verkligen behöver den. Samma sak gäller om han skulle försöka crowda dig/hänga över dig för att se vilken sorts människa du är, dvs. om du blir arg, rädd etc.
Det är väldigt viktigt att reagera rätt beroende på hur han närmar sig. Är han försiktig får han komma fram och nosa. Var lugn, stabil och ha dina händer mellan dig och hans mule. Blir han sakta men säkert för närgången bygger du upp energi steg för steg på plats (rör dig, rör dig mer, studsa, prassla med plastpåsen, ta fram den, vifta med den), ett steg i taget och bara så mycket tills han avlägsnar sig. Då slutar du genast och går tillbaka till neutral. Kommer han springandes mot dig får du såklart hoppa över de första mindre tecken och göra dig stor på en gång så att det inte råder något tvivel om att du inte tänker flytta på dig.
En häst skulle aldrig springa in i en betongpelare eller ett träd och förvänta sig att dessa föremål kommer flytta på sig. Men många har listat ut att man kan flytta på en människa.
Jag vill förtydliga kring att hänga med honom: Jag menar då att ni befinner er i samma mer eller mindre stort utrymme, inte mer än så. Som två hästar som står i samma hage och betar. De har full fokus på gräset men är medvetna om varandra. Det är inte så att en häst stirrar på den andra för att se vad den kommer göra härnast, eller tom hoppas på att den andre bjuder in till kli och lek utan de bara är. Att titta på en häst är för många redan ett ganska stort tryck. Var där men ta med gott samvete fram din telefon och skriv nästa svar här :D eller bara var. Det måste vara upp till honom att ta första initiativet.

Att hugga mot gallret: Ignorera det. Han vet att du inte kommer åt honom och vågar utmana. Du vet också att han inte kan komma åt dig och behöver inte bry dig. Får han ingen reaktion på det kommer det bli mindre intressant över tid.

Många "tuffa" hästar är egentligen ganska osäkra. The real tuff guys är ofta väldigt trevligt att ha att göra med för att de vet att de är tuffa och har inget behov att bevisa detta.

#10: Tack snälla för alla bra tips! :)

Jag ska absolut pröva att bara hänga med honom. Ska bli intressant att se hur länge det tar innan han kommer över. Jag ställer in mig på tålamod i detta fall.<3

Misstänker att han kommer försöka gå till utgången i början, är det ok att driva på honom när han gör det (och låta honom vara så fort han går därifrån) eller ska jag låta honom vara i fred så länge det går? Är lite orolig att han ska försöka bryta sig ur paddocken och springa till flocken annars. ^^'

#11: Haha, ja, tålamod och "inga förväntningar" är dina kraftfullaste om än osynliga verktyg. :)

Om det går att göra utgången utbrottssäker är det alternativet att föredra. All form av tryck kommer motarbeta ditt försök till att skapa en positiv relation. Han kommer inte känna sig lyssnad på om du agerar tvärtemot det behov han uttrycker.

Kan ett alternativ vara att hänga i hagen? Spelar ingen roll om hans komisar hälsar på då. Blir bara bra för honom att se att andra "vågar".

#12:

Hej igen, ville dela med mig av hur det gått.:)

Var sjuk förra veckan så jag kunde inte hänga med Kalle på ett tag men nu har jag haft chansen att pröva lite ”bonding” i paddocken. :) Jag har låtit bli att rykta honom i några veckor, han får ju sin rykt före ridlektionerna ändå.

Dag 1: Första dagen råkade jag få med mig 3 andra tjejer… så vi satt i ett hörn och pratade med varann och Kalle fick hänga för sig själv vid staketet.

Och tänk! Det tog kanske 10-15 minuter så började han bli lite less på att bli ignorerad och kom över för att se vad vi gjorde.:D

Nu var det kanske inte optimalt att jag just satt ner på en pall för han började med att nosa och slicka mig på händerna och övergick till att nafsa och mumsa på mina byxor och jag var inte riktigt i rätt position att visa honom att detta inte uppskattades. Men, men.. får se till att inte sitta ner nästa gång.;)

Han kom tillbaka några gånger och hade inte heller något emot att vi tog några foton med honom, han var mest nyfiken.

Dag 2: Hann bara hänga med honom i 15 minuter. Jag kände mig lite rastlös så jag ”lekte häst ”. Joggade, tog lite skutt, visslade och nynnade. Ibland stod jag helt still och grävde lite i underlaget med foten, gäspade och ”frustade” för mig själv. Måste ha sett lite småtokigt ut. XD

Hela tiden ignorerade jag Kalle. Ibland kikade han på mig, men mest kollade han mot stallet, ganska ointresserad av mina dumheter.

Efter ett tag gick han till ett hörn där det står en balja med gödsel som luktade intressant. När han gick därifrån, väntade jag ett tag och gick sedan till samma hörn, grävde lite med foten vid baljan, utan att kolla åt hans håll. Då kom han tillbaka. Jag gav honom en blick och kollade bort igen, ointresserad.

Då började han nosa på mig. ”Hallååå, jag finns här..” Då fick han lite uppmärksamhet och fick nosa på min hand.
Sniff, sniff.. sen ville han nosa mig i nacken, det fick han ett tag. Sen blev han lite för närgången då klappade jag lät med handen mot benet och han backade någon halvmeter, men utan att bli rädd.

Jag vände mig bort som om jag tappat intresset. ”Jaha” tyckte han och gick och nosade för sig själv igen.

En gång gick jag bara förbi honom och efter några steg märkte jag att han följde med. Fick nosa lite och gick därifrån.

Dag 3: Denna gången gick det sådär då det var en ensam häst i hagen bredvid som kände sig ensam och gnäggade och galopperade runt… jag hade inte mycket chans att få Kalles uppmärksamhet när det fanns en intressantare kompis bredvid som krävde hans uppmärksamhet. Men han fick lite gos och verkade tycka det var trevligt.

Dag 4: En dag av positiva överraskningar. Inte i paddocken, men däremot i boxen. Vanligtvis vaktar han sin box, men märkte redan några dagar sen att han inte hugger lika ofta mot gallret när man kommer. Idag kollade han bara nyfiket.

Två dagar innan skulle jag visitera honom och gjorde då som vanligt och band upp honom i stallgången – ej uppskattat, och benen vägrade han att lyfta, såklart.

Idag gjorde han en lite sur min när jag kom in, men slutade när han fick nosa. Knäppte på grimskaft, men band inte upp honom utan hängde det runt hans hals. Visitering gick gallant, och döm min förvåning när han efter bara en liten övertalning lät mig ta frambenen utan att försöka hugga mig en enda gång!
Inte bara det men när jag pysslade med benen så nosade han lite på mig och gäspade sedan stort.
Borta var den spända ponnyn som alltid stod med huvudet i givakt när man skulle hantera honom.

Detta har gått så fort att jag nästan är misstänksam om det har något med min hantering att göra eller om han plötsligt blivit lugn av sig själv. Kanske den fina sommarvärmen har haft en positiv verkan. XD

Roligt nog verkar någon slags bonding ha skett igår när han fick vatten. Han har vattenkopp som han dricker bra ur, men av någon anledning var han extra törstig just den dagen och ville hellre dricka ut handen (vi hade en vattenflaska med oss). Så jag gick och hämtade vattenhink och han drack 1/3 direkt. Efter det verkar det ha klickat något, nästan som om han kände ”Tack, du förstod vad jag menade”.

Efter dessa dagar kan jag reflektera såhär:

Detta är en otroligt positiv, nyfiken och framåt ponny. Jag understryker verkligen hans positiva anda för han känns verkligen livsglad, trots sin osäkerhet.
Han är inte så undvikande som man skulle tro från hans första beteende vid hanteringen. Han är väldigt kontaktsökande men på eget villkor, än så länge är andra hästar fortfarande mer intressanta om han får välja.
Han går aldrig iväg om man kommer fram, bara om han tycker att hanteringen är jobbig.
Står man nära honom vill han gärna nosa, slicka och tugga. För det mesta vänligt, men det kan bli lite intensivt och krävande så då får man bryta.

Ibland kanske det krävs mindre än man tror. Det känns som om Kalle bara väntade på att man skulle lyssna och ge honom chansen att bli vän med honom och det räckte med så lite. Jag har alltid känt att han ville söka kontakt även om han reagerade defensivt när man försökte. Han har velat nosa, men det slutade i nafs och hugg.

Egentligen har ju paddock vistelsen inte ens varit såå lyckad då vi knappt haft någon tid att vara där, men även det verkar ha hjälpt.
Nu när han fått mer frihet så har plötsligt någon osynlig barriär försvunnit. Och det gick verkligen fort!

Jag tror inte den är borta helt, men detta är en mycket lugnare häst än några veckor sen.

Nu träffar jag honom först nästa vecka igen, men jag får se om jag kan pröva rykta honom i paddocken igen. Så får vi se om denna nya omvandling håller sig eller om det var en ren slump.;D

#13: Vilka fantastiska framsteg ni har gjort! Superbra jobbat!! <3
Det är inte ovanligt att en häst ändrar beteende lika snabbt som människan ändrar sitt beteende. De är inte långsynta, framför allt när de inte har behandlats på olämpligt sätt länge.

”Nosa och slicka på händerna” – perfekt! Det är deras sätt att säga hej och interagera. Vissa använder bara läpparna lite lätt och andra blir till tvättbjörnar. Vill nosen vandra vidare se till att hålla dina händer mellan nosen och din kropp så att han inte kan få tag på dig eller dina kläder. Håll handflatorna mycket sträckta så han inte får tag i ett hudveck heller. Vissa hästar gillar att dra tänderna över handflatan. I regel minskar intensiteten med ökande trygghet hos hästen. Viktigt också att det bara är ok om hästen ”sträcker fram” huvudet och gör så, dvs. korrigera enbart när du känner dig crowded, dvs. när hästen invaderar din bubbla.

”klappade jag lätt med handen mot benet och han backade någon halvmeter” -Perfekt! Precis gör du när du blir crowdad, eller inte når med händer så att du kan ha dem mellan dig och hästen. Börja smått och öka intensiteten tills hästen ger dig space, även om det betyder att du till slut hoppar och studsar, flaxar med armarna och ropar högt. Kalle verkar dock inte behöva så mycket påminnelse om att förbli hövlig. :)

”jag hade inte mycket chans att få Kalles uppmärksamhet när det fanns en intressantare kompis bredvid” – där har du nytta av en plastpåse också. Ställ dig längst ifrån honom i paddocken. Sedan börjar du gå långsamt – inte rakt mot honom utan i en vinkel så du skulle hamna flera meter bredvid honom. Efter ett par steg börjar du prassla lätt med påsen och efter ytterligare steg viftar du med den. Inte som i ”Hallå, se hit!” utan snarare förstrött utan något mål.
Så fort han riktar ett öra mot dig slutar du, vänder helt om och går några steg tillbaka. Ta några djupa andetag innan du vänder dig om mot honom igen och ser vad han gör. Dvs. bry dig in om ifall uppmärksamheten genast går tillbaka till andra hästen, det är ok. Det viktiga här är att du visar honom att du såg att han checkade in, även om det var bara en millisekund.
När du alltid får ett öra så fort du börjar gå fortsätter du tills han faktiskt vänder på huvudet innan du slutar och vänder dig om. Och någon gång när du minst räknar med det kommer han följa efter dig. Hälsa då på honom genom att möta hans nos om han räcker fram det.

Haha, det där med vatten verkar vara en grej. Min häst kan titta på mig, sedan på kranen, sedan på mig igen. Om jag är distraherad eller seg någon dag suckar hon, går fram till kranen, stoppar huvudet i hinken som hänger där och tittar sedan på mig igen.

Återigen, fantastiskt kul att läsa att det finns en glad liten ponny bakom bröstvärnet han har byggt runt sig som skydd. De första stegen är oftast de stora och mest uppenbara, sedan kommer den långa processen att befästa relationen och den är så värd det. Blir intressant att följa hur han är när du kommer tillbaka. =)

Precis! Jag tror att många av stallets hästar har fått sina problem relativt nyligen. Jag hade inte mycket kontakt med Kalle precis när han kom, men han beskrevs som lätthanterlig.

Nu har jag haft chansen att se en helt ny häst som köpts in. Han har varit otroligt lugn och vänlig de första veckorna, men nu börjar jag redan se små tecken på att han inte trivs. Inte något stort ännu, men när man kommer in till honom så står han helst i ett hörn och lägger öronen lite bakåt. Inga nafs eller så, men en tydlig skillnad på hur han var innan.

Numera har jag fått flera kommentarer på hur lugn Kalle är när jag hanterar honom. Men jag har sett att annan personal fortfarande tar ut honom ur boxen och håller eller binder upp honom när de ska visitera eller sköta hovarna. Andra klagar på att han har huggit dem.
Jag har försökt förklara varför han har blivit lugnare, men jag tror de flesta lyssnar med ett halvt öra.

Idag när jag skulle sköta hans framhovar så nosade kan visserligen på min rygg och jag kände att han små-gnagde på min tröja, men jag lät honom hållas och sträckte bara ut handen bakom ryggen en gång så att han kunde gnida tänderna mot den istället för att göra hål på tröjan.;)

Det ända han gör i boxen nu är att han fortfarande småvaktar sin mat, iof är den hans och han försöker inte hugga, men han har den där ”piss off från min mat” minen. Men jag har nu börjat vara lite tydligare att han ska gå ifrån och då räcker det att lyfta händerna och gå mot honom tills han backar iväg. Nu slipper jag bli utknuffad när jag kommer till boxen också. ;)

Jag vet att Warwick ville att man ska få hästen att backa helt och sluta se sur ut, vilket jag inte kan göra i boxen, men det har fungerat bra när vi ska ut från paddocken då Kalle gärna tränger sig på annars. Nu har han börjat lära sig att han får vänta en bit ifrån när jag öppnar bommarna.:)

Någon påse kom jag såklart inte ihåg att ta med men hade en vit trasa som jag viftade lite med. Men det roliga var ju att Kalle var så nyfiken idag att han kollade på mig hela tiden så fort jag gick mot honom. Och trasan skulle han nog helst vilja leka med. XD

Vi prövade även lite desensitizing med ett långt ridspö som råkade ligga och skräpa. Han ville gärna börja springa så fort jag kom nära, men jag gjorde som Warwick visade och tog bort den varje gång han blinkade eller slappnade av lite och tillslut kunde han acceptera att bli strykt över ryggen och benen med den utan att se spänd ut.

När jag sedan lät honom gå lös igen började han gäspa flera gånger. Tror något släppte där.:)

Jag är så stolt över honom!

Jag önskar bara att fler i stallet börjar intressera sig för detta, det krävs verkligen såå lite från vår sida och det betyder så mycket för hästarna!

Tack igen!! Jag kan inte understryka nog hur mycket dina råd har hjälpt!<3