Beteende och Psykologi

Att bli testad

2013-11-07 14:40 #0 av: KnutKrut


Vad ska man egentligen se det som? Ett misslyckande? Utveckling? Vad är mest oroande: en häst som testar ofta eller en som aldrig testar?

Jag gillar inte att bli testad! Inte för att jag tror att hästen inte tycker om mig utan för att det blir besvärligt. Det blir inte en jämn utvecklingskurva, inte lugn och koncentration. Mest ogillar jag att bli testad när jag sitter på hästryggen så jag brukar hålla mig på marken när jag anar att det kan komma ett testande.
I går kom Knut lös när den kompis skulle leda in honom från hagen. Kompisen blev stressad av lös häst och lös häst, som är superkänslig, blev ännu mer stressad och upplivad av att vara lös. Fri som en vildhäst på prärien. Efter några rundor över gården och i en tom hage sprang han in i sin box. När han kommit lös tidigare har han testat efteråt. Som ett brev på posten. Så även i dag. Hade honom i lina och han var sur och irriterad, vilket han inte brukar vara. Nöp efter mina handskar och gick runt runt för att jag inte skulle få ta på honom (tränar på att flytta en del av kroppen i taget, vilket han har mycket svårt för). Sur som ättika när jag bad honom trava och fick fasa upp och då blev han ännu surare. Till slut vände han sig mot mig och reste sig. Inte högt utan bara lite grand, men så sur och uppstudsig har han aldrig varit förut. Men det räckte att bli arg och köra tempoväxlingar och varvbyten med lite bestämt eftertryck istället för att vara mild och mjuk. Fullt ös och sura öron några vändor, sen mjuknade han och mumsade och slickade sig om munnen och det gick bra att ta på honom, han lyssnade och slappnade av.

Trist tycker jag, men kanske var det bra och nödvändigt? Han testar trots allt inte så ofta och inte utan anledning. Det måste alltså ha hänt något som får honom att tycka att jag släppt mitt ledarskap.

Hur mycket testande får ni från era hästar och hur känner ni för testandet?

Anmäl
2013-11-07 18:46 #1 av: LinaN

Beror helt o hållet på. Får testande när jag ökar något, tex om jag bara bett honom om en sak en period för att stärka den övningen och sen ber om samma övning, snabbare, rakare eller på något sätt försvårar övningen då börjar Harry testa igen.

Just nu något som vi arbetar mycket med är att han ska vara connectad och ha en trevlig attityd. Det är en utmaning och vi har haft ett antal slitningar där han drar all världens väg både i ridhus och på väg till och från stall/hage. Men bara med mig och vår medis, inte med de andra som sköter in och utsläpp tack o lov. Så han vet ju att uppföra sig med folk som inte ställer andra krav än "häng med här nu"

Ju mer han testar och ju argare han är, dess närmare ett genombrott är vi. Som i ridningen nu så har han vart väldigt arg med galoppen i bägge varven, slår med huvudet, stryker öronen, gör minibockningar/gunghästbockningar men vi är på väg att komma förbi detta, det kommer bli en sjujävla resa en gång, men sålänge jag är konsekvent och inte blir rädd så kommer det att lösa sig efter det.

Så jag ser testningarna som en utmaning att vara konsekvent och att det är den mörkaste timmen innan gryningen för mig och min häst och vår horsemanship-resa.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-07 22:56 #2 av: Brollan1

Att "bli testad" kan bero på många saker, oftast är det då hästen anser sig vara i samma rangskala som mäniskan och då anser sig ha rätt att göra det den gör under "testet", obs att hästen alltid gör saker i tron att den har rätt att göra det den gör, det är alltid vi som på ett eller annat sätt antytt att det är rätt att göra så, pga inkonsekvent handlande.

Att bli testad är ibland ett resultat av för höga krav för fort och hästen ber helt enkellt om att få slippa det svåra som krävs.

I bland så vill vi göra saker som ligger på gränsen vad hästens självbevarelsedrift tål och då visar det sig verkligen hur bra/dåligt det står till med ledarskapet. Ju närmare gränsen vi kommer desto större är chansen att hästen testar för att få slippa.

Sen behöver det inte alltid vara ett "test" utan hästen kan ha legala orsaker att göra saker som vi inte vet orsaken till om vi inte först undersöker varför det händer.

Sen skall vi också inse att det finns nivåer i allt och att hästar testar hela tiden men vi kanske inte alltid förstår vad det är dom gör eftersom det är så subtilt. Och om man nyper sakerna i sin linda så blir det sällan några större "tester", det gäller att vara tidig och förstå vad som händer.

Det är sällan jag upplever "större" "test" från hästarna i min omgivning, däremot så kan det förekomma i början på en ny hästbekantskap vilket iofs är en del i spelet om ledarskapet.

Lycka till

Anmäl
2013-11-07 23:08 #3 av: KnutKrut


Ja, Knutte lär inte testa för att jag kräver för mycket av honom iallafall. Men ett otydligt och lite slappt ledarskap är nog vad som testas. Och han har sådana små tester för sig innan, som jag inte alltid uppfattar och tar på allvar. Sånt som han tycker är tecken på slappt ledarskap, men som jag tycker är helt ok. Jag tycket t.ex. att det är ok om hästen stannar när vi rider ut även om det inte är för att titta utan bara för att pusta lite och njuta av vackert väder. Och pausar vi eller om det är ett område hästen tycker är otäckt kan jag tycka att det går bra att beta för att det blir lugnt och harmoniskt. Fast så tycker inte Knut. Han tycker att det är ett tecken på slappt ledarskap om man får stanna eller äta. Då testar han gärna om han får stanna oftare, kanske vända hemåt och om han kan beta utan att jag stannat och tillåtit det. Går det vägen utan att jag uppmärksammat det som test så provar han att beta när jag leder honom, dra emot i repet när jag säger att han ska gå och inte äta. Sen blir det riktigt test som jag märker. Då vill han inte gå, trilskas, nyper i mina kläder, ser sur ut när jag ber honom öka tempot osv. Och då har han ju redan testat länge, men det är svårt för mig att märka. Det försvinner liksom i vardagshanteringen och ofta tror jag att det har en naturlig förklaring annat än att han testar mig. Det är först efteråt som jag ser det hela tydligt. Lite mindfullness hade kanske varit på sin plats Funderar

Anmäl
2013-11-07 23:55 #4 av: Emelie911

En unghäst jag haft stora problem med har jag nu fått en jätte fin relation med och hon testar inte alls mycket längre, vet inte riktigt vad som hände, måste ju lärt mej läsa henne och ge och ta i rätt ögonblick med rätt attityd tror jag :) 


Har däremot svårt med en ny foderhäst som jag sköter om nu. 
Hon är fyra år och väldigt dominant.  Det gick super bra i början första månaden men nu har hon börjat bocka , stegra och sparka mot en när man hanterar henne eller rider. Inga fula miner. ser glad ut och drar aldrig öronen. Men så fort det blir jobbigt fysiskt eller psykiskt så gör hon detta. Vet inte riktigt vad jag ska göra när hon bockar mitt i uteritten. Brukar vänta ut de och sedan be om samma sak fast mindre .. Tacksam om ni har nå tips :) 

Anmäl
2013-11-08 08:24 #5 av: LinaN

#4 se över hennes kunskapsnivå, du kanske ber om mer än hon kan. eller så är hon helt enkelt en väldigt positiv och levnadsglad häst, en sådan hade jag lekt med från marken en 15-20 minuter innan jag rider så hon har möjlighet att få utlopp för den värsta glädjen.

Det handlar inte om att jaga hästen trött utan handlar om att aktivera hennes hjärna :)


#3 det här med att beta medan man rider ute. Jag och Harry har en deal, att om vi rider på långa tyglar och han äter så får han göra det SÅLÄNGE han inte stannar. Stannar han så fasar jag upp bakom honom på hans rumpa. Detta resulterade i att under en ridtur när vi travade på långa tyglar så åt han samtidigt, jag satt där i sadeln o skrattade hysteriskt för han höll sin del av avtalet. Han gjorde som han skulle och han åt samtidigt^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-08 09:38 #6 av: Brollan1

Att beta och låta hästen njuta av livet tillsammans med oss är väl en självklar sak under förutsättning att vi tillåter det. Däremot så är det inte bra om det händer under "arbetet", där har jag stenhård disciplin på hästarna. Detta gör att det ochså blir stora variationer mellan "arbete" och vila som gör hästarna mera villiga att "arbeta" för att få vila/slappa, det ena driver det andra så att säga.

Under "vila" så låter jag hästarna få bestämma vad dom tycker är vila för dom, som tex att om dom tycker att det är bättre en bit bort så går vi dit bort utan att diskutera, det är ju hästen som vilar och får bestämma det. Likaledes så kräver jag att när vi "arbetar" så är det jag som bestämmer när, var och hur till stor del. Sen finns det situationer där i mellan som man får fundera på vem som bestämmer tex transport mellan punkt 1 och 2.

Om man misstänker att hästen håller på att ta för sig för mycket så är det bättre att släppa första gången det händer, fundera igenom vad det beror på och sätta upp en situation där man själv är bered på vad som skall hända och lyfta energin ordentligt då man är förberedd så att hästen är helt klar över vad som menas med det man gör. Och som alltid så är det eftergiften när hästen förstått vad som menas och accepterat detta som till slut lär den vad som var rätt, inte "disciplineringen".

I grund och botten så är allt en fråga om att vara tydlig i sitt språk till hästen och verkligen hålla sig till det så att hästen kan anpassa sig till det som gäller och bli trygg med situationen som den är i för den vet hur den skall bete sig för att vara trygg, dvs ingen osäkerhet.

Med nya hästar så finns det alltid en tid där rangordningen skall utredas, det gäller mellan hästar lika som mot mäniskor, vilket resultatet än blir så är resultatet ett kvitto på hur vi kommunicerade med hästen. Denna del är oftast mycket mera tydlig då båda parter vill ha fram sin åsikt klart och tydligt så det inte blir missuppfattningar om vad som menas.

På äldre häst bekantskaper så skall ordningen redan vara fastställd och det som händer är mycket mera subtilt och tar man hand om det i det lilla så blir det alldrig några stora yttringar från hästen. Det är när vi inte har varit uppmärksam som vi låter små problem växa till stora problem.

Så allt som händer måste sättas in i en tidsskala för att kunna förstås på ett riktigt sätt.

Som alltid när hästar protesterar så måste man först klargöra om det är ett fysiskt problem först. Vi är väldigt snabba att straffa hästen utan att kontrollera varför den gör som den gör. Hästen har alltid en anledning till sitt uppförande och för att kunna behandla detta så måste vi förstå vad som motiverar den till att göra som den gör. Vi måste tänka mera på hur hästen ser situationen för att kunna lösa problemet. Utan att vi bemödar oss med detta så är allt det vi gör väldigt chansartat.

Lycka till

Anmäl
2013-11-08 11:17 #7 av: KnutKrut


#6  Knut har jag haft i snart 4 år så han är inte en ny bekantskap, men jag vill nog räkna bort iallafall det första året eftersom vi då inte hade någon kommunikation. Iallafall ingen tvåvägskommunikation då han inte knappt tittade på mig, bara gjorde vad jag bad om eller rättare sagt vad han trodde att jag bad om. Men eftersom det framförallt sista året har hänt massor med Knut, då han kommit ut ur sitt skal, så är vi liksom mitt inne i en process.

Han har haft och har många fysiska problem, de flesta skapade pga stress. Därför är jag väldigt snabb att tro att det är något fysiskt som gör att han inte gör vad jag ber om eller protesterar. FÖR snabb för det är inte alls alltid något fysiskt problem utan jag tror att det oftare är de subtila testningarna. Jag är ofta för försiktig och daltar snarare än att jag ställer för höga krav.
Sen förutsätter jag alltid att jag gör fel när hästen inte gör som jag tänkt mig då vi tränar något som är nytt för mig, men som hästen kan. Men då har det visat sig att hästen faktiskt inte kan så mycket. Han har gjort en massa, men troligtvis inte förstått vad man bett om utan bara trampat på och frågan är om ryttaren varierat sig speciellt mycket??? Framförallt har det varit mycket svårt med NH-träning från marken. Han har inte alls svarat som hästar brukar göra. Han har inte förstått. Gör jag exakt samma sak med min ponny så gör hon precis vad jag tänkt mig och hon är bara 4.

En sak från marken som är jättesvår med Knut är att flytta en del av kroppen och stå stilla med den andra. Eller att flytta med tryck är svårt öht. Ett aldrig så lätt fysiskt eller psykiskt tryck så flyttar han undan och vill gå ifrån mig. Det är helt hopplöst för han blir så trampig och snurrar runt hela han. Det räcker att jag tänker ge ett tryck mot framdel eller mot bakdel för att han ska snurra iväg. Gör jag samma sak med ponnyn flyttar hon exakt som jag tänkt mig.
Ibland önskar jag en häst som inte har en massa i bagaget, men unghäst är absolut inget för mig och jag börjar nästan tvivla på att det finns fullvuxna hästar utan dåliga erfarenheter :-(

Anmäl
2013-11-08 13:14 #8 av: Gronstedt

Såg ett solklart fall av testande idag, när partnern satt upp på min medryttarhäst. Pålle stod fastfrusen i marken och strök bak öronen när hen försökte driva. Pålle brydde sig ens om spöt, fast det brukar räcka med minsta pet för att förklara att "nu är det jobbdags". Pålle brydde sig inte ett jota om vad typen på ryggen gjorde förrän typen slutade be och började begära. Inte med våld utan med en "styvare" inställning som utstrålade "FRAM!" i stället för "Skulle du kunna tänka dig att fundera på att gå fram lite? Eller gå åt nåt håll, i alla fall? Lite? Nähä ...". Efter ett tag så fann sig pålle och började jobba med kroppen i stället för att stolpa fram med huvudet två meter framför kroppen och bakbenen två meter bakom.

När jag sedan satt upp försökte pålle med "Jag fattar nada, jag har frusit fast" igen, men en enda bestämd skänkel så sänkte han nacken, blev mjuk i kroppen och började jobba.

Och det beror inte på att jag rider bättre eller på att pålle var rädd för en ovan ryttare, utan på att han helt enkelt måste övertygas om att han verkligen behövde lyssna på typen ovanpå. Han är på väg in i en liten trotsålder, tror jag Ler.

Anmäl
2013-11-08 13:58 #9 av: KnutKrut


Det finns ju uppenbarligen väldigt många sorters testningar! Jag kan glädjas över att gårdagens testning var utveckling! Glad  Knut har som jag nyss nämnt svårt att flytta ena delen av kroppen och stå still med den andra. Det går knappt alls utan att det blir snurrigt och jobbigt. Men i dag släppte det! Helt plötsligt, men det känns som om gårdagens arga testande var den där tröskeln som klevs över. Två misslyckade försök till framdelsvändning och sedan kom de plötsligt - både bakdelsvändningarna och framdelsvändningarna och utan att det blev snurrigt och utan att hela kroppen förflyttades. Och han tänkte så det knakade, koncentrerade sig, lyssnade, försökte sitt allra yttersta och det gick. Kanske var testningen utvecklingsfrustaration? Konstruktiv verkar den iallafall ha varit! Glad

Anmäl
2013-11-08 14:00 #10 av: Gronstedt

#9: Härligt! Då blir man glad! Skrattar

Anmäl
2013-11-08 18:04 #11 av: LinaN

Hade test vid grinden till hagen. Herrn han beslutade sig helt sonika för att sticka sin väg. Mycket roligare o beta gräs mellan hagarna är att stå och äta fri tillgång på balen i hagen...

Tog en stund att få fatt på honom, han hann trampa sönder spännet på grimskaftet, det sa bara tjoff, tur min medis vart förutseende och köpte några extrahakar när hon handlade sist.

Gick in med honom i stallet igen, bytte redskap, tog mitt korta ledrep (som fortfarande är dubbelt så långt som ett grimskaft) och den lösa kedjan. (samma typ som sitter på kedjegrimskaft) gick ut till hagen, kedjan under hakan, och sen när vi kom till där han hade stuckit så provocerade jag honom och han försökte sticka, röck tag en gång rejält eftersom han inte lyssnade när han slet sig första gången.

Provocerade en gång till efter en liten stunds vila, han försökte och jag röck tag en gång. Vila, och klapp. Tredje gången vart han inte alls intresserad av att slita sig även när jag provocerade lika mkt som innan, utan han vart uppmärksam, hade ett positivt uttryck och hade stenkoll på mig och blev NYFIKEN! 

att vara effektiv ledare är sån stor skillnad på den här killen. *suckar lättat* blir några dagar med kedja nu under hakan för att bryta mönstret sen återgår vi till det vanliga grimskaftet igen.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-09 18:34 #12 av: Zaphix

Min häst har alltid något han testar mig på, vilket jag kan tycka är en rolig sak med honom. Visar på att han har personlioghet och egen vilja, bra egenskaper i mina ögon.

Visst kan jag bli nedslagen av det emellanåt och fundera hur jag ska komma på en lösning, men oftast är det en rolig utmaning.

Just nu har han dock fasoner för sig som jag inte gillar alls, han testar endel i körningen. Han har nämligen fått för sig att bli förbannad och hota med att slå, vilket jag inte ser som ett bra beteende.

Igår när jag bad honom trava snabbare så tvärstannade han och blev förbannad på mig "du ska inte tro att du ska säga åt mig vad jag ska göra!" och när jag manade på studsade han runt med rumpan.

Dock löst det med en slaggjord, så nu kan han inte slå och vi kan fokusera på att lösa kommunikationsproblemen vi har istället. Helt enkelt ta bort hans möjlighet att orsaka en farlig olycka genom att komma med en bakben över skakeln eller trassla in sig i draglinorna.

Att slå är tyvärr en av hans standardlösningar när han blir upprörd av olika orsaker. Men det är okej, han måste få protestera, men framför vagnen tolererar jag inte den lösningen alls.

Anmäl
2013-11-09 20:13 #13 av: Brollan1

"#7 av KnutKrut " Jag har lite känslan att du och andra vandrar lite väl nära hästen i rangordningen och därför ofta får lite mera protester från hästen än ni behöver få. Även om man sätter hästen på plats så betyder det inte att hästen stänger sig inne i sitt skal, snarare så kommer den ut ur det om förutsättningarna är dom rätta, för om vi är konsekventa så kan den anpassa sig till förhållandena. Det är så enkellt att det är svårt, eftersom vi alldrig kommer att vara sååå konsekventa. ;-) Vi skall inte vara rädda för att sätta gränser rätt ordentligt för hästen på ett sätt som hästen förstår men också kunna vara stora nog att backa ur en situation som VI inte riktigt förstår, och fundera igenom den både en och två gånger innan vi agerar igen.

Att inte hitta en bra fördelning av rangorningen mellan häst och mäniska genererar mycket problem, än värre är när man inkonsekvent varierar rangordningen upp och ner, det är ett mörker för hästen eftersom den inte vet vad som gäller och får skit och beröm om vartannat för att göra samma sak men vid olika tidpunkter. DET skapar en nervös häst eftersom den ALLTID måste var på vakt då den alldrig vet vad som skall komma.

För att kunna vara en konsekvent ledare så måste vi distansera oss lite från hästen och se den som den är och inte behandla den som något annat. Hästar behöver stabila ramar för att trivas, prexis som i en flock av hästar där ledarstoet regerar med järnhov och dom andra anpassar sig. Men när dom har anpassat sig och vet vad som gäller så lägrar sig lugnet och flocken fungerar tillsammans (om kedarstoet är bra) utan stora konflikter eftersom alla kan reglerna.

Visst måste hästar få protestera men om vi är uppmärksamma så blir protesterna små eftersom vi redan har noterat dom på den nivån och tagit hand om dom.

TS frågade om tester, jag kan väl ge ett exempel som jag nyligen blivit utsatt för. Jag tar in hästarna två och två och hästarna ville in fort för att få mat. Det visades genom att hästarna gick fortare, så fort att repen sträcktes åt fel håll så att säga. Eftersom detta noterades redan vid haggrinden så överväger jag redan där vad som behöver göras. Resultatet blev två hästar som är tvungen att gå i en cirkel runt och tillbaka bakom mig och sedan stå och fundera över vad som hände, att det tog hästarna flera ggr längre tid att komma in i stallet insåg dom fort. Redan dagen efter så  gick dom stilla och lugnt in till stallet. Den nivån på tester har jag.

Lycka till

Anmäl
2013-11-10 22:54 #14 av: Brollan1

Satt och läste igenom denna tråd och funderade lite på"#7 av KnutKrut "" jättesvårt med Knut är att flytta en del av kroppen och stå stilla med den andra". Detta tyder på att hästen är nervös över reaktionen som den fått från mäniskor tidigare, alternativt att den har blivit lärd att göra som den gör. Receptet är tålamod och inte vara påstridig och ta det man får i början. Vara nogrann med att det skall gå lugnt till, tom stå och vänta ut att hästen gör något (oavsett vad) och vara nöjd med det. Detta ger en signal till hästen att det är ok att fundera och inte bara reagera. Sedan stegra svårigheten men alltid ha tyngden på att det skall gå lugnt till. Allt det vi gör är till ingen nytta om hästen inte tänker sig igenom det vi begär. Att bara reagera skapar en "zoombie". Det är hjärnan vi vill åt eftersom den styr kroppen.

Din häst har ett bagage (prexis som många andra) som du måste ta hand om på bästa sätt

Lycka till

Anmäl
2013-11-11 08:40 #15 av: KnutKrut


Han har en massa bagage som jag inte alls var beredd på. Han har haft få tidigare ägare, varit omtyckt osv. Först efter att jag köpt honom pratade tidigare ägare om att de haft för höga krav på honom, låtit sin frustration gå ut över hästen och ibland varit för hårda. Sen hoppas och tror jag inte att det handlat om regelrätt misshandel och tortyr, men Knut var avstängd när jag köpte honom. Jättenervös, magproblem och undvek kontakt med människor. Det tog ett tag att inse vidden av problemet just för att han lydde så snällt, gick framåt, gjorde allt jag bad om. Till synes pigg och framåt, men egentligen skräckslagen och inbunden.
Vi har sedan tränat rädslan för saker och ljud och rädsla för människor. Människor med hög röst fick honom att gå in i sig själv, människor som tog i honom fick honom att hålla andan och bli stel som en staty i kroppen, barn var farliga, spön kunde han inte gå i närheten av och om de riktades mot honom så stängde han av och bara travade runt, runt.
Och allt det här var som sagt bagage som jag inte alls var beredd på. Inte ville tro att en älskad favorithäst blivit utsatt för av sin matte.

Nu tänker han, söker kontakt, han kan avgöra vilket tryck/rörelse/röst som är avsedd åt honom och vad som inte är det, han vågar titta, undersöka, fråga och försöka. Han kan stå stilla när jag sitter upp och vi kan ha pauser när vi står stilla och gör inget alls. Men tränar vi och befinner oss på volten eller i en paddock så har han svårare att stå stilla mer än en halv minut och är mer känslig för röst eller rörelser. Det räcker med en antydan att jag vill något så börjar han bli orolig och röra på sig.
Vi jobbar och jobbar och jag hoppas att det snart finns ett slut. Vi har iallafall kommit så långt att vi inte längre ständigt står och väger på en fin gräns mellan medvetenhet och låsning/avstängning. Nu ser man när det är på väg att bli mer än vad han "tål" och då kan man avbryta och senare börja om på ett nytt sätt. Förr var det mer glimtar av medvetenhet från en i övrigt avstängd häst. Då och då fick man hans uppmärksamhet, men minsta lilla upplevda hot så försvann han.

Men för oss båda två behöver vi komma hela vägen eller i alla fall så långt det är möjligt. Men då är det ofta svårt att veta vad som kan vara en tydlig gräns och vad han kan uppleva som ett hot och skicka oss tillbaka i utvecklingen istället för framåt.

Anmäl
2013-11-11 17:47 #16 av: PennyScarlett

Mitt russ, som numera står i Danmark hos min moster där han stortrivs med den danska, orädda mentaliteten, testar varje dag, oavsett vad du ska göra.

 Under hela förra vintern kunde jag inte hämta honom i hagen, kunde inte röra vid honom över huvud taget utan att bli hotad med bett och spark, kunde definitivt inte rida honom och han har ALLTID testat, sedan han var föl och det förstärktes ännu mer efter det att förrförra ägarna försökte krossa honom. 

 För Jazzmans del efter det så handlar testandet enbart för att se OM han kan klättra i hierarkin, OM man blir rädd för honom, men framförallt; OM man dyker upp imorgon. För honom var det ett sätt att söka trygghet och för att se kolla om man stod kvar vid hans sida eller om man skulle överge honom. Det var därför väldigt svårt för mig att lämna iväg honom, men han har det superbra nu och är en glad liten häst! 

Ända man kunde göra då var egentligen bara att ta diskussionerna, varje dag. Haha vet inte hur många gånger jag stått i stallet och hoppat jämfota och sparkat och kastat saker, enbart av frustration för den sabla ponnyn xD Saknar honom!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.