Lastträning dag 1
Efter att ha jobbat med relationen till den grad att jag kan be Bounty om att flytta på sig och hon stannar hos mig mentalt har jag nu tagit mig i kragen att lastträna med henne.
Hon har transporterats åtminstone en gång som 1-åring tillsammans med sin mamma men mer än så vet jag inte, dvs. om hon har lasttränats innan och hur hon har tagit transporten.
Målet med första passet var att släpet skulle finnas där i paddocken tillsammans med oss. Punkt. Inga mål med att få henne nära eller i släpet vilket också lugnar människan eftersom det inte finns något att uppnå.
Hon var föga imponerad över att det ens existerade. Vi gick runt i paddocken på flera meters avstånd och när vi kom till baksidan och rampen åkte huvudet upp och hon tog några steg i sidled bort från släpet. Jag följde med henne så att vi hade samma avstånd till släpet och lät det vara vår startpunkt. 'Jobba med hästen du har just nu' gav en revidering av planen: stå på avstånd tills hon varvar ner för att sedan fortsätta våra rundor genom paddocken.
Icke, sa inspektör Bounty. Vad var det där för intressant lukt? Fram till rampen, lukta på den, stampa på den, bita i mattan - kvalitetstestas ska det. På med fötterna, ner med fötterna, gå någon annanstans. Jag följde efter en bit, sedan tog jag tillbaka ledarskapet och dirigerade henne på en omväg tillbaka till släpet.
Gör vad du vill vid släpet (förutom att bita i bilen…) men följ med mig i övrigt.
Det slutade med att hon stod med alla fötter på rampen och började undersöka insidan. Då backade jag henne och vi gick därifrån. Helt klart över förväntan! 🙂
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.
Vad roligt! Det var inga dåliga resultat för att vara dag 1. 👍
Heja Bounty och matte.
Jag vet inte varför men jag tycker det är jätteroligt att lastträna hästar.
(Ella ja, allt som hör till desensitisering och miljöträning egentligen.)
I stallet jag jobbar får jag ofta hjälpa till att lasta för av någon anledning brukar det gå smidigt när jag är med. 😇
Jag upplever att en del folk (på gården) tycker lastningen är ett stressmoment och man kan nästan känna spänningarna i luften.
Själv tycker jag det är hur lugnt som helst, att stressa och tappa tålamodet tror jag inte direkt gör att momentet går varken snabbare eller smidigare.
Hade lastningen varit inför ett akutbesök till vet, då hade nog även min stressnivå hoppat upp ett par hack, å andra sidan är det väl just inför såna tillfällen som jag vill att hästarna ska se lastningen som en neutral eller tom positiv sak.
Ska bli roligt att följa fortsättningen!
// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster
#1 Tack ❤️☀️
Jag tror att det är ett stressmoment för att man i vanliga fall har förväntningen att komma fram med hästen, helst i tid. Eftersom det är 511 steg dit finns det 511 saker som kan gå fel och av någon anledning är vi människor duktiga på att måla upp samtliga scenarier innan de har hänt, eller snarare utan att de har hänt för det mesta inträffar aldrig…
Jag hoppas verkligen att jag kan hålla den låga profilen och välja rätt i varje ögonblick så att hon kan se lastning som vardagsmat och inget att hetsa upp sig kring. För självklart kommer jag ha vissa förväntningar nästa gång eftersom det gick så bra idag, oavsett hur mycket jag försöker att låta bli. 🤪
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.