Beteende och Psykologi

Buffar?

2019-12-14 19:05 #0 av: Gronstedt

Jag jobbar en hel del med min lilla kille lös, och de sista två passen har det trillat ned ett antal tioöringar och han har börjat "gå fot" väldigt bra. Det märks tydligt att han nu tar kontakt och tittar efter mig, kommer han för långt bort så kan titta upp och se ut som "jaså, där är du!" och så svänger han in till mig igen. Även halterna sitter plötsligt klockrent.

Men parallellt med detta stora steg framåt händer det att han "buffar" på mig i farten, alltså att han slänger nosen och huvudet från sidan och uppåt mot min hand eller arm. Det ser ungefär likadant ut som han kan göra inne när han menar "Det här rockar ju inget, kan vi gå ut nu?" eller möjligen "Kom loss med käket någon gång!".

Men vad kan han mena under arbetet? Uppmanar han mig till något eller frågar han något? Det har bara hänt vid två pass ännu, men jag vill förstås begripa vad han vill säga så snart som möjligt. När han nu plötsligt lyssnar så bra på mig vore det ju klädsamt om jag kunde fatta lika snabbt Generad.

Tips och tankar?

Anmäl
2019-12-18 09:31 #1 av: Gronstedt

I går jobbade vi lösa igen. Han var väldigt lyhörd och duktig, men nu hade "buffandet" ändrats till att han drog sig lite längre bak och mer "strök" sidan av huvudet mot mig. När jag vände mg mot honom så sträckte han nosen mot mig, verkade söka fysisk kontakt, så jag kliade man och pratade uppmuntrande med honom, men utan att avbryta övningen. 

Undrar vart det här ska leda ... Vi kom flera steg längre, med arbete på stor volt i skritt och trav och en närmast klockren "vänd in" på slutet. Efter det gav jag honom ledigt, men han följde ändå med när jag plockade in grejor och stannade när jag stannade. Jag fick nästan fösa iväg honom för att han skulle lämna mig och gå och beta Hjärta

Anmäl
2019-12-20 10:33 #2 av: Gronstedt

I går var partnern ute och sprang med pålle, och jag cyklade efter för att se hur de gjorde. De har nämligen haft problem med att pålle vägrar röra på benen när bara de två är ute. Det var MYCKET intressant.

Jag har tidigare sett att pålle gärna, om han får, glider in på en plats rakt bakom människan och går där och sover och inte reagerar på drivning (hur man nu skulle kunna driva när han är där?). Nu syntes det tydligt att han försökte med samma sak. Och så fort han fått sin centrumlinje bakom partnerns ben så saktade han av och blev stendöv.

Första steget blev att uppmana partnern att maka ut pålle bredvid sig och se till att han blev kvar där. Och si, då var det ingen svårighet att trava! Utom att hästen så fort han kunde gled in bakom och somnade igen. Efter lite diskussion kom de överens om att hästen skulle ha huvudet bredvid människan i stället för bakom och travade på.

MEN efter några tiotal meter såg jag hur pålle lätt och elegant manövrerade partnern allt längre åt sidan - längre och bort från vägkanten ... över mitten på vägen ... på kanske 30 meter var han utan att det märkts på väg att fösa ned sin ledare i diket på motsatta sidan vägen!

Så jag sade till partnern att styra tillbaka till rätt sida av vägen och att inte ändra spår när hästen försökte flytta hen. Det krävdes en del upprepningar (från mig till partnern, från partnern till pålle), men till sist höll de spåret rakt fram. 

Då började pålle bli tydligare i sina hjälper ("jäkla människa, det här brukar du ju kunna, LYSSNA på mig då") så att han faktiskt dunsande in i partnerns ben med sin bog, nästan tacklade hen. Partnern spontana reaktion var att vika undan, men jag envisades med att hen skulle fortsätta rakt fram, så att hen i praktiken sprang in i hästen om han kom för nära. Efter ytterligare några tiotal meter travade båda rakt fram bredvid varandra med avstånd mellan. Pålle drog sig närmare igen, partnern gjorde en fösande gest med armen mot halsen och så var diskussionen avklarad. Pålle frustade några gånger och efter ännu en bit började han titta sig omkring och ägna sig åt annat än att försöka uppfostra sin förare.

Visst är det bra att människan är lyhörd för hästens uttryck - men en smart och självsäker häst drar sig inte för att utnyttja situationen Skrattar.

I alla fall så funderar jag nu på om buffandet kan vara pålles sätt att säga "Du är otydlig, förklara vad du menar eller låt mig köra så det blir ordning på det här!"

Anmäl
2019-12-20 10:41 #3 av: Herveaux

#2 Hm, intressant läsning! Viss igenkänningsfaktor där med pålle och din partner. 
Jag tror minsann en av "mina" hästar i stallet har en dold agenda att träna mig och inte som jag trodde att det var - tvärtom. 
Bra ögonöppnare, för mig alltså!

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-12-21 13:09 #4 av: Maleficum

#2 Det är rätt igenkännande fast gällande min kanin :P Han har tränat mig väl ;)

Undrar om det inte är den typen av häst som ofta blir kallad "farlig", "aggressiv", "dum", "grinig" när de tränas på "traditionellt" vis (när människan ignorerar vad hästen säger och inte har förmåga att prata tydligt tillbaka)?

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-12-23 15:57 #5 av: Gronstedt

#4: Nog inte aggressiv eller grinig, men definitiv bufflig och kanske dum. Och hade han varit 180 cm i stället för 80 så hade han nog kunnat upplevas ganska farlig också Ler.

Anmäl
2019-12-23 17:29 #6 av: Maleficum

#4 Min tanke med grinig/aggressiv var väl mest om det får eskalera okontrollerat (börjar som bufflig och "dum") men det kanske är en annan typ av personlighet på häst där det går över i aggression.

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2019-12-25 09:08 #7 av: Gronstedt

#6: Jo, det kan jag tänka mig. Min lille är väldigt bra på att tigga och väldigt bra på att läsa sin omgivning. Han brukar få sin lilla kraftfoderportion efter arbetet, innan han går ut i hagen igen. Medan jag blandar till den står han som ett ljus med stoooora mörka ögon och lååååånga ögonfransar.

Om han aldrig får något resultat av att tigga nöjer han sig med att fladdra med ögonfransarna och hoppas. Men ett tag, när det var en ny häst i hagen och min pålle inte fått i sig så mycket ute pga bråk och bröt, så fick han en hötuss på golvet i stallgången när han kom in. När det lugnat sig i hagen så slutade vi med det, och då var det ett stampande, krängande och grinande med blottade tänder efter intag i två-tre dagar.  "JAG SKA HA!" liksom. Med en stor häst hade det nog sett ut som en ganska imponerande uppvisning. Och om han fått som han velat hade han säkert inte blivit ett dugg trevligare. Det har hänt att han naggat mig med tänderna i sådana lägen, hade han vägt det femdubbla hade det kunnat vara väldigt otrevligt.

Sedan gick det över och han återgick till att stå stilla och se så söt ut som möjligt medan jag fixar maten. 

Anmäl
2019-12-25 17:32 #8 av: ähnchen

Kul att få läsa om eran resa :)

Jättesvårt att säga vad han menar gällande den ursprungliga frågan, att han buffar under arbete. Det mesta hästar gör är en reaktion på någonting så jag brukar ställa mig frågan: Vad hände innan det som hände hände?

Vad hände precis innan buffandet? Bad du honom att öka takten, eller sakta ner? Byta håll? Förflytta sig? Eller ingenting på ett tag så att han började prova om han kan göra något som ger honom vila? Försökte han avleda från en problemställning genom uppmuntran till lek och bus?

Han verkar definitivt testa gränser och möjligheter kring mat och ledarskap som vilken välfungerande häst som helst. ;) Det är kul att läsa hur du studerar hans beteenden och ser till att justera ert (människornas) beteende för att få fram rätt beteende hos honom. Det är just precis som du skriver att han är liten och söt så att man inte blir rädd och därför riskerar att låta saker passera som man annars hade korrigerat.

Mycket bra att jämföra i tankarna med hur samma beteende skulle uppfattas om han var stor och då sätta upp en regel för vad som är ok och vad som inte är det. Tummen upp

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2020-01-07 14:41 #9 av: Gronstedt

Uppdatering!

Jag har försökt analysera vad som händer före buffandet. Varpå förstås den lilla grisen ändrar beteende Gapskrattar. De senaste gångerna har han sackat efter lite grand och gjort en rörelse  med huvudet mot mig med öppen mun. INTE ett försök att bitas, alltså!

När man ser hästar i en hage händer det att en häst springer snett bakom och parallellt nära intill den andra den andra och sträcker fram halsen, ibland med öppen mun, med huvudet i höjd med den främre hästens bog eller hals, samtidigt som den tränger den andra hästen med bogen. När hästar gör det med varandra har jag tolkat det som att den bakre hästen försöker få den främre att ändra riktning. 

Eftersom min pålle mer än en gång visat sig gärna fösa människan ur spår under gång, så kanske detta är hans sätt att "förstärka hjälperna"? Jag har i alla fall inte flyttat mig åt sidan när han gjort det och beteendet har nästan helt försvunnit. I stället har han börjat att fortsätta rakt fram när vi travar och jag svänger in från spåret och vill att han ska följa mig lös. Kan just föreställa mig hur han mumlar "Nänä, svänga vill du inte, dumma människa, här ska vi inte svänga inte, jag ska trava rakt fram ska jag ..." Skrattar

Även inne har det där skarpa, uppfodrande buffandet ("Men skynda dig nån gång!")  minskat. Han gör samma typ av huvudrörelse, men mindre och långsammare, och blir stående med nosen intill mig. Som om han lärt sig att ett mer försynt och gosigt buff ger smekningar och snabb service, medan bryska buffanden inte uppskattas.

Nog kan hästar prata alltid Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.