Hade ett fantastiskt pass igår där vi körde cloverleaf övningen med två bommar.

Vi har på riktigt börjat sätta ihop saker i ridningen.

Övningen kräver att hästen är ok med bommar och tack vare arbete med otaliga hinder under årens lopp är bommar hennes minsta bekymmer. Jag behöver inte hålla henne över bommarna utan bara pekade åt det hållet och hon bara gick.

Det behövs dock en hel del styrning i svängarna, något hon har haft svårt för. Delvis för att hon har varit väldigt distraherad. Här har vi gjort (och kommer göra) många "vart vill du gå" övningar för att göra hennes egna idéer mindre attraktiv så att hon börjar lyssna mer på ryttarens signaler. Sedan har hon varit ganska stel under en lång tid vilket har gjort snäva svängar mycket jobbigt för henne. Markarbetet har tagit hand om detta genom att få henne att slappna av mentalt och så småningom kroppsligt också.

Utöver detta kräver övningen koordination. Hästen som snubbla över de egna fötter en gång i tiden travar nu graciöst över bommarna utan att tveka. Arbete med bommar har varit den minsta delen för att uppnå detta, utan turer och promenader "off-path" i skogen och långa dagar i hagar med stenar, stockar, diken och buskar.

Hon klarade sig fantastiskt bra från marken i både skritt och trav, men även riden i skritt. Trav med ryttare på var lite klurigare för henne när vinden spelade med hennes fokus ibland. Hon känner sig också mer ensam när jag "försvinner" upp på hennes rygg vilket oroar henne lite grann. Dessutom blir koordination svårare med högre hastighet och det är hårdare arbete att böja sig i trav.

Jag häpnar över hur lätt allt verkar vara när man bryter ner saker, får bitarna riktigt bra och sedan sätter ihop allting. Det är som att lägga ett 10 delars pussel. Klick, klick, klick - tadaaa. :)

Jag behöver nog inte säga att det blev en del gräs&kli pauser på vägen tillbaka till hagen. ;)