Jag blev påmint om hur tydliga och effektiva hästar är med varandra när vi släppte in en ny häst i sto-flocken imorse.

En blick.
Bakåtstrukna öron.
En vink med huvudet.
Ett par steg mot nya hästen. _Nya hästen stannar.
_Vända om. _Nya hästen börjar vända sig bort.
_Bocka (sista varningen innan fötterna kommer flygandes). _Nya hästen hoppar i sidled och avlägsnar sig.
_Utmanaren återgår till att äta hö.

Det tar bara några sekunder. Inget jagande, inget tjafs. Gamla damen var den enda som flyttade på sig för den nya istället. En första grova rangordning etablerades inom max. tio minuter.

Hade en av hästarna bara jagat den nya runt hagen dagarna i ända hade båda varit rejält trötta och nya hästen hade inte lärt sig någonting eftersom den aldrig hade fått någon eftergift. Det hade inte funnits något rätt svar att hitta någonstans.

Det är det som gör skillnad mellan bra och dålig träning. Be om avstånd, eskalera bara så mycket att jobbet blir gjort och släpp. Återgå till att äta ditt hö. Jämför med att backa hästen runt hela stallplanen för att visa vem som är boss, bara för att hamna på samma ställe som man började på.

Men räcker det att be och vid behov eskalera en gång för att upprätta en stabil relation?

Naturligtvis närmade sig nya hästen flera gånger om. Här kommer repetitionen in som befäster lärdomarna. Reaktionskedjan från de andra hästar som beskrivs ovan blev kortare och kortare (dvs. färre eskaleringssteg) i takt med att nya hästen lärde sig att följa de tidiga signalerna hos respektive individ för att undvika en massa tryck. (Samt att den fick lukta på gamla tanten så mycket den ville ;) .)

Det kommer ta ett par dagar innan hon är fullt integrerad i flocken. Efter det tar kontinuerliga flockdynamiken över.

Tänk om man kunde vara lika effektiv med att upprätta en stabil grundrelation med en ny häst?