Två exempel från helgen där Grynet fick fundera och prova lite.

1) På stallgången

Jag pratade med en annan människa och Grynet började få tråkigt och ville komma ut. Hennes olika försök:

- Små förflyttningar inom ok-ramen, jag gjorde ingenting

- Vända om, jag vände tillbaks henne och släppte henne igen.

- Slänga med huvudet, jag ignorerade det

- Flytta sig närmare oss (inom ok ramen), jag ignorerade det

- Puffa på mig, jag flyttade henne bort från mig

- Puffa på andra människan, jag flyttade henne bort från den personen

- Dela ut pussar till både mig och andra människan, vi lät henne hållas

- Ta ett djupt andetag, tugga och sedan vila. Kort därpå avbröt jag samtalet och vi gick ut.

För det är det jag vill komma åt, att hon kan ta det lugnt medan hon behöver vänta på vad som helst. Vill tillägga att hon inte är grov någonstans utan puffar försiktigt. Annars skulle jag gå tillbaka och sätta högre krav på personligt utrymme. Hon provade de olika saker flera gånger i rad förutom den sista och återvände inte till något som inte hade fungerat innan.

Det enklaste för mig hade varit att binda upp henne för att kunna prata ifred. Då hade Grynet inte lärt sig ett smack, i alla fall inte rätt svar för dit hade hon aldrig kommit. Begränsningen hade bara ökat hennes behov/önskan av att vilja vara någon annanstans.

2) I paddocken

Vi jobbade med hennes Destination Addiction, hon drogs till favorithörnet.

Så länge hästen dras till ett ställe, eller undviker ett ställe är det ingen mening att jobba med styrning. Rörelserna påverkas av draget. Hästen faller in på volten, sneddar i kurvor mm. Att försöka styra eller ”trycka” hästen till ställen den inte vill vara på kommer bara förstärka beteendet eftersom man gör dessa platser ännu jobbigare.

Kort om övningen: Be hästen att gå. Ingen styrning utan se vart hästen går, om den fortsätter gå eller stannar. Jobba där hästen vill vara, vila när den har kommit längre ifrån platsen den vill vara på än någon gång tidigare under samma pass.

Varje gång hon styrde till sitt favvohörn drev jag på lite lätt med skänklarna (räcker för henne för att kännas jobbigt) och släppte när hon styrde därifrån. Hennes lösningsförslag:

- Gå in i hörnet i högervarv, jag drev på så länge hon styrde in i hörnet

- Byta håll och gå in i hörnet i vänstervarv, jag drev på så länge hon styrde in i hörnet

- Böja sig till ett stopp till vänster nära hörnet, jag bad henne gå

- Böja sig till ett stopp till höger nära hörnet, jag bad henne gå

- Slänga med huvudet, fick hon göra så länge hon fortsatte gå

- Böja sig till ett stopp längre ifrån hörnet än alla gånger innan, jag lät henne vila en stund.

Även här blev det flera försök innan hon bytte taktik och hon återvände till vissa ett par gånger. Vi rörde oss länge i ca. en fjärdedel av paddocken. När hon till slut stannade på en plats i mitten fick hon vila länge. Vi gjorde om en sista gång för att befästa tänket (vilket jag ångrade lite eftersom fingrar och tår började frysa av ;)). Nästa gång hon stannade liiiite längre bort satt jag av.

Det hade varit snabbare att styra och ”tvinga” henne att gå över hela paddocken. Men hon hade fortfarande dragits mot samma hörn, troligen resten av livet eftersom vi hade behövt kämpa på alla dessa ställen hon inte ville vara på. Istället ska hon lära sig att alla platser i paddocken är lika bra. Vi har gjort denna övning i omgångar och det verkar vara en hård nöt för henne att knäcka. Det är bara jobba på. Hon kommer fatta och kunna släppa behovet att vara på ett visst ställe när hon är redo.

Det som var mycket positivt igår var att hon aldrig hetsade upp sig, aldrig blev nervös över att hon inte genast hittade en lösning. Hon fortsatte prova och leta tills hon kom rätt. 🙂