Gronstedt Jag vet inte riktigt hur processen inne i hästen ser ut, men ibland händer det: Hästen tar över och kör själv och du som människa behöver bara åka med. Ibland blir det förstås inte som du tänkt, men fascinerande ofta blir det inte bara rätt, utan bättre än du hade hoppats på! Jag har sett det ofta i brukskörningens och bruksridningens värld, men även annars - hästar som förstår inte bara vad de uppmanas göra för ögonblicket, utan målet med övningen. Antingen det är att köra ut en trixig stock, vända innanför en viss linje eller att känna igen första hindret i en kombination och anpassa steget. Igår satte vi upp en liten precisionsbana i paddocken (50-60cm breda portar att rida genom utan att riva). Skritt och lugn trav var inga problem, jag bestämde takt , tempo och väg och pålle jobbade lugnt och stadigt. Så bestämde jag mig för att rida "på tid", och pålle tände till. I stället för att jag ökade mellan och minskade genom portarna, så valde hon sin väg. För varje port såg jag öronen vinklas framåt-nedåt mot porten och kände/såg huvudet sänkas-höjas-sänkas när hon sökte fokus, hon vände tvärare än jag ville styra, jag kände hur hon snodde en fot i sidled klara konan … Hon måste rimligen ha förstått övningen och bestämt sig för att den inte bara är värd att göra, utan dessutom rolig. Eller?