Det börjar bli allmänt känt att vi påverkar hästen när vi är stressade. Jag tycker det är fortfarande slående hur långt det kan sträcka sig.

Det är högt tempo på jobbet just nu (varför det tyvärr blir lite glest med aktivitet här) vilket leder till att Grynet får ett lugnare liv. Jag har blivit bra mycket bättre på att släppa jobbet när jag åker därifrån, mest tack vare hästträningen. "Situationen är över. Släpp den, gå till neutral och gå vidare". Som hästar gör. Men jag är såklart trött då jag har spenderat mycket energi på jobbet, har sämre koncentrationsförmåga och då väljer jag antingen att anpassa nivån och göra lättare saker som vi kan slipa på eller att bara hänga med henne.

Jag blir jätteglad av att se henne. Men hon springer därifrån när hon nosat på mig. Jag begär mindre, ser till att hon alltid är med innan jag ber om något vilket i normala fall leder till att hon snarare söker mer kontakt.

Min stress har ingenting med henne att göra och trots att jag känner mig glad inombords surrar dagen genom mig vilket hon känner av, och tydligen tycker att det är jobbigt.

Hon går alltid att fånga vid andra försöket och jag väntar bredvid henne tills hon söker kontakten, ber om att bli kliad och till slut börjar tugga och gäspa innan jag sätter på grimman. Efter det är det lugnt, inga tveksamheter från hennes sida. Jag tror att hon initialt behöver förstå att surrandet eller vad det nu är hon känner inte har med henne att göra. Att det kan finnas där och att jag är samma människa ändå.