Annons:
Etiketterbeteendepsykologi
Läst 438 ggr
ähnchen
9/28/16, 11:51 AM

Några tankar kring att låta hästen välja

Ibland våndas vi människor över att behöva bestämma över hästen. Många vill ha ett partnerskap snarare än dominans, vilket i grunden är mycket bra. Det man behöver beakta är hästindividens förutsättningar.

Jag jämför detta med ett jobb. En nyanställd får sällan bara göra vad den vill. Chefen ger medarbetaren mer och mer ansvar, men även friheter, i takt med att medarbetaren växer med sina uppgifter. Men när ett viktigt beslut ska fattas och chefen och medarbetaren har olika åsikter är det chefen som får sista ordet. För det är chefen som har ansvaret för beslutet och eventuella konsekvenser.

Om jag applicerar det på mig och min häst är det jag som har högsta ansvaret för att vi inte råkar illa ut. Om vi ska korsa en väg där det kommer en bil och hästen vill korsa vägen på en gång, medan jag anser att vi bör låta bilen passera först, måste jag kunna lita på att hästen accepterar mitt beslut.

Har man en oförstörd, positiv och nyfiken häst som gärna ställer upp är förutsättningarna perfekta. Då finns respekt och tillit och uppmärksamhet och ett betydligt större utrymme för att låta hästen välja vad som ska ske idag. Behöver hästen först komma över diverse rädslor behöver ramarna vara tydliga så att den hittar stabilitet och trygghet. I takt med att den växer med sina uppgifter får den större friheter.

Min tumregel är att när jag kan få hästens uppmärksamhet när som helst och få det gjort som jag ber om har vi förutsättningar att klara oss i farliga situationer. Säg att hästen äter gräs men behöver flytta lite på sig. Då ska det räcka med att jag tar slacket ur linan för att hästen ska titta upp, och flyttar på sig några steg när jag ber om det mjukt. Sedan får den välja gräset igen.

Frågar man en osäker eller rädd häst vad den vill, kommer den svara ”Att vara ifred”. Man kan absolut låta hästen välja och gå därifrån men den kommer inte bli mindre osäker eller rädd för det.

Väljer hästen att gå iväg följer jag efter. Först när den vänder sig om mot mig – ett nytt val – vänder jag bort mig och ger den vad den var ute efter, att vara ifred. Och förvisso, på så sätt påverkar jag hästens val, genom att göra konsekvenserna av vissa val lite obekvämare. När rädslorna med tiden försvinner tar nyfikenheten över. Vill hästen gå och nosa på en tunna som den tidigare har hoppat undan för får den jättegärna göra det. Men den får inte hälsa på okända hästar på vägen då jag inte vill riskera att hälsningen eskalerar.

Det är jätteviktigt att identifiera de grejer som hästen tycker om. Då kan jag tidigt i processen välja att göra mycket av dessa så att hästen inte känner att det bara är jobbigt när jag är där. Om hästens högsta önskan är att vara ifred så får den vara det under långa stunder mellan uppgifterna. All uppmärksamhet vänds då bort från den och den får tid att processa saker. Och passen hålls korta. Finns det ställen där hästen hellre är på än andra kan vi jobba där istället. Då blir samtidigt andra platser mer intressanta. 🙂

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Annons:
Upp till toppen
Annons: