Jag läste en annan artikel för inte så länge sedan om hästar som ”meddelade” att de ville ha mat genom att titta på den hink de var intresserade av.

De befann sig i en paddock tillsammans med en människa. Utanför fanns tre hinkar, en med morötter, en med havre och en med något jag inte minns. De tittade på människan och sedan på den hinken de var intresserade av, och på människan igen, och på hinken igen, fram och tillbaka. Det var inget man (medveten) lärde de innan.

Tittade människan bort såg hästen till att fånga människans uppmärksamhet först innan den visade vad den ville ha.

#1: Inte direkt epokgörande nyheter för någon som sysslat med hästar 😃. 

Pållarna i "vårt" stall har inga som helst svårigheter att vänligt men bestämt förklara att de gärna skulle se att kvällskraften kommer fram NU, även om de står till knäna i eftermiddagshöet. Extremt uttrycksfulla sneglanden mot foderkammaren, en liten harkling eller en framstucken mule om man inte verkar ha förstått vad de menar, öron som blir glada om man går åt rätt håll men ledsna om man går åt det andra, en tuuung suck och återgång till att äta hö när de inser att man visst fattat men ÄNDÅ inte  tänker ta fram kvällsgodiset  än på en stund … Så visst kan de kommunicera!

#2 Haha, ett bra tecken på att folk ignorerar deras längtansfulla blickar tillräckligt ofta för att förebygga oönskat beteende. 👍

På ställen jag har varit på rådde mer den allmänna matkallabaliken, att man börjar trava fram och tillbaka vid grinden, buffla undan varandra och stissa upp varandra till hysteri… vilket jag brukar jämföra med en hög skrikande barn som med kniv och gaffel hamrar djupa märken i bordet. 🤪 Något som få föräldrar skulle tolerera.

Signalerna blir inte riktigt lika sofistikerade då… Jag hade förväntat mig en häst som hänger över staketet och förösker girafftricket och ignorerar människan. Men det kanske föregick kommunikationen med blicken, dvs. att hästen insåg vid någon punkt att den behöver hjälp. Vilket i sig vore intressant. Problemlösning på hög nivå.

Jag tror snarare att det kan vara så att blickarna föregår girafftricket. Om människan inte inte begriper vad pekande öron och vältaliga blickar betyder får man försöka ta saken i egna hovar.

Så kan det mycket väl vara. Sedan beror det nog på hästens tålamod hur många blickar som kastas innan det tänjs på halsen. 😉

Om mäniskorna inte hör när hästarna viskar så lär vi dom att höja"rösten" i stället tills vi förstår.  Det är därför erfarna tränare/hästmäniskor sällan har samma problem (eller inte har problem alls) som oerfarna mäniskor har, dom har redan åtgärdat problemet när det var litet så det inte växte upp och blev ett stort och för alla ett synligt problem.

Lycka till