Orkade läsa igenom men det där med att svara något klokt… du får avgöra ifall du orkat läsa mitt svar ;)

Jag tycker det optimala är såklart om både man själv och hästen trivs. Viktigare att hästen trivs som ska vara där hela tiden men trivs man inte själv kommer det förr eller senare avspeglas i hanteringen och träningen. Man kanske får mer bråttom eftersom man vill komma därifrån och kanske man inte får den avkoppling som man önskar sig när man är i stallet. Jag är till exempel gärna själv med min häst så att jag inte behöver dela min uppmärksamhet med annat/annan (ingen multitasking här inte ;) )

Jag har upplevt sådana förändringar i ett stall själv en gång och hört historier från bekanta som har varit med om liknande. Fokus skiftar från hästarna till nyheterna, att hjälpa till blir en förväntning på en  och någon gång får man en känsla av att man till och med stör, eftersom man inte reagerar lika entusiastisk över förändringarna som övriga (verkar göra). Och det finns inte mycket att göra åt det. Om stallägaren har fått för sig att utveckla sin verksamhet åt ett visst håll har man två val. Hänga med eller byta. 

Jag bytte och ångrade det aldrig. Trots att vi helt plötsligt fick traska 15 min genom mörka skogen för att komma till en paddock, stallet var mycket enklare och att det skulle bli svårare att hitta hjälp när man själv skulle åka bort någon gång (vilket visade sig inte alls så svårt när det var dags). 

Och visst, det finns risk för människor med väldigt starka åsikter på ett nytt ställe men det är sällan att alla är på det sättet. Om hela stället är kritisk borde man märka det när man är där för att titta på stallet. Och då behöver man inte flytta dit. Du kan ställa lite frågor om vilka stilar folk i det stallet rider. Är det väldigt spritt är sannolikheten stor att folk är rätt tolerant. Är det ett tävlingsinriktat dressurstall blir det nog mer enkelspårigt, vilket inte alls måste vara lika med otrevlig! Försök ta in stämningen i tilltänkta nya stallet och ta med magkänslan i utvärderingen.

Sedan behöver du ju inte byta imorgon. Hör med lite olika ställen var det överhuvudtaget finns lediga platser, åk dit och kolla. Ta dig tid att fundera. Du kan ju alltid välja att stå kvar i alla fall.

Hoppas det finns något klokt i det, annars får vi hoppas på nästa =)

tack för svar! Många kloka ord, antar bara att jag har någon slags rädsla att flytta ifall det skulle visa sig att inte min häst trivs, eller om det skulle bli samma historia i ett nytt stall..

Men jag antar att man kanske får chansa lite även om man åker och kollar ställen, ingen kan ju garantera att det kommer kännas 100% i ett annat stall.🤔

Jag förstår dig. Jag vill själv helst ha garantier för att framtida händelser går bra men har börjat inse att det är en omöjlighet och att jag kommer fastna för alltid där jag är om jag aldrig riskerar något. Det gör ont de första gångerna att bara ta nästa steg utan garanti men det blir lättare med tiden. 

Sedan kommer det nog inte kännas 100 % det första det gör på nya stället heller. Man är ny, behöver komma in stallets rutiner, man börjar lära känna folk, får ett första, andra och tredje intryck innan man hittat "sin plats i flocken". Det tar tid.

Som du kanske redan har sett så bytte vi faktiskt stall igår. Inte för att vi ville bort från förra stället utan för det var bara min och en annan häst som stod tillsammans och den andra behövde tyvärr säljas.

Och trots att jag känner två personer på nya stället är det ändå ett nytt ställe med egna rutiner, helt enkelt någon annans som man ska förhålla sig till. Där är det mest fritid, lite tävling och bara jag som jobbar med NH vad jag har sett så här långt. Och så fick Grynet för sig att ploga ett dike i voltstorlek i paddocken idag när vi bara skulle gå några steg där, medan folk tittade på och undrade vad vi höll på med. 

Jag tror för första gången i mitt liv i en sådan hektisk situation sa jag till Grynet "Jaja" och log åt skådespelet som hon bjöd på. För jag vet hur jag ska göra och att hon kommer komma igenom det ganska så fort. Vad jag försöker säga är att ett byte kan faktiskt lära en massor (för min del menar jag förra bytet, denna gång har jag ju inte haft så mycket tid på mig ;) ). 

Är det lika dåligt som förr har du egentligen inte förlorat något. För att det ska vara sämre måste man verkligen ha missbedömt hela situationen när man var på plats och kollade tror jag. Stora risken är att det är bättre och att man blir mycket nöjd med sig själv ;)

Att inte byta stall när man börjar vantrivas är att skjuta sig själv i foten. Under de senaste 3 åren har jag blivit tagen för given, slitit för skitpengar när jag hjälpt till och sällan fått hjälp tillbaka, folk har erbjudit sig men när det väl gäller har de inte kunnat osv. DÄREMOT så har det funnits de som HAR hjälpt till när det verkligen krisat. Mkt skitsnack, mycket bestämmande bakom ryggen, en stallägare som inte vågar säga ifrån osv. Sista halvåret innan vi flyttade så vart jag så less på allt och när vi väl flyttade till en lösdrift med bra hästkompisar, bra hagar, fin ligghall även om den var primitiv och en stallägare som tänkte och tyckte väldigt lika som jag själv gjorde.

Problemet då var att jag mått så dåligt i gamla stallet under sån lång tid att min reumatiska värk vart åt helvete och att jag till sist inte orkade ha häst längre, och slutligen sålde Harry. Att det blev ändrade familjeförhållanden i samma veva gjorde ju inte saken bättre. 

Så mitt råd är att börjar man vantrivas så sök något nytt. Hästar är OTROLIGT anpassningsbara så de lider inte så mycket av en flytt som vi människor gärna vill tro. Titta bara på de hästar som tävlar inom i stort sett vilka grenar som helst, de är på tävlingar och träningar och åker hit och dit och sover borta var och vartannan helg och ändå så presterar de som om ingenting hänt. Men givetvis finns det ju de hästarna som är klena i psyket så att säga som blir skitstressade för minsta lilla förändring, men då handlar det mer om självförtfroendet hos hästen än själva miljön.

Superbra svar av alla! Tack. Känner mej mer peppad nu, men ändå ta det lugnt och inte stressa iväg. Har ju länge funderat om lösdrift skulle vara nåt för min tjej, så kanske daga att prova på det! Min häst o jag har jobbat mycket med att hon ska vara trygg i sig själv så hon brukar inte stressa upp sig hos veterinär eller dylikt.