Elak är han kanske inte, men otrevlig och respektlös. När han flyttar blir det förändringar i flocken och han testar gränserna för att hitta sin nya plats och roll. Han blir också vuxen och provar sina vingar, testar även här för att se hur hög rang han kan skaffa sig i sin flock när omständigheterna förändras.

Detta att han blev normal och nyfiken efter att ha fått en smäll är ganska typiskt detta beteende. Genom att lappa till honom så sade du "Nädu, du hotar inte mig!" Det är helt naturligt för häst att acceptera en sådan tillrättavisning utan muck och bli trevlig i stället, för den har fått tydligt besked om reglerna.

"Problemet är att säger man till på skarpen på lyssnar han och är snäll, i ca 10 min innan han börjar igen… Jag vet inte vad som har hänt. Helt sjukt…" Det är också ganska vanligt att man måste säga till ganska många gånger innan det har satt sig att det inte är någon idé att fortsätta testa. Efter att du sagt till på skarpen, så följ upp det med att låta honom göra något arbete en liten stund - det hjälper till att befästa i hans huvud att han SKA lyssna på dig.

Okej, så de kan gå att ordna? Snacka om att en klump i magen släppte… 

Jag har flygit på han förr när han har hotat mig i hagen, då var jag inte lika rädd och jag sprang in i baken på han och hotade ner honom till ett hörn av hagen innan jag ropade på han, klappade och blev vänner innan jag gick. Gjorde jag rätt där oxå?

#2: Jag skulle säga att du gjorde fullkomligt rätt! Först göra tydligt att det han gör är FEL, sedan tvinga honom att vika undan, sedan låta honom komma till dig för att bli din vän igen, i stället för att du går till honom.

När man fastnat i vissa roller, så kan det underlätta om man tar hjälp av en utomstående. En bra hästmänniska som han aldrig har lyckats skrämma kanske har lättare att inte bli "imponerad" när han blir otrevlig. I första hand handlar det om kroppsspråk och energi och det kan se starkt och bestämd ut när man egentligen är rädd.

Man ska naturligtvis inte ta till slag och våld i första hand, men blir hästen verkligt farlig och hotar så är en smäll med ett grimskaft, eller att man kastar grimskaftet på den, mycket, mycket bättre än att den får hållas och bli värre tills den verkligen skadar någon.

Men det är en himla snygg häst!

*ASG* hahahahaha ja jösses…. känner SÅÅÅ väl igen det hära.

Min häst har stått på box/hagvila i snart två månader och vi har inte jobbat som vi brukar så han har ju blivit minst sagt en skitstövel, hotar och när man släpper honom i ridhuset och han kommer nära så skickar han ut bakhovarna efter en. Har klippt till honom både en och åtta gånger med longerpisken som en direkt reaktion på att han "hotar" att sparka efter mig, inget har vart allvarligt menat men jag är inte villig att testa gränserna när det gäller två skodda bakhovar. Tack men nej tack. När jag då klippt till honom, så har jag siktat på det lår som är närmast för att driva bort honom.

Detta har resulterat i en väldigt nyfiken och alert häst som mer än gärna vill kommunicera när jag är tydlig på vilka beteenden jag tolererar och inte. :)

#3 Jag får helt enkelt nöta på om att jag bestämmer. Jag är inte alls rädd för honom, men när han va sekunder från att dra in mig i boxväggen blir man skärrad… 

Han tackar för komplimangen! :) 

Jag har alltid varit tydlig med regler för honom, inget daltande. T.ex ska han inte åta när ja tar han ut från hage osv, sånna småsaker som underlättar för mig. Sen gör det här allt svårare så en i stallet som har en annan häst tycker att jag är elak mot han när jag säger ifrån när han försöker bitas elr när han flamsar när man är ute och går…

#5 skit i henne, det är inte hon som hanterar din häst och den dagen hon blir biten eller översprungen osv så kan du ju fråga om hon tror att gulligull skulle lösa problemet….

#5: Säger som #6. Gulligull löser inte sådana här problem, men tydliga regler gör det. Utan tydliga regler blir hästar osäkra och skärrade och vissa blir otrevliga eller till och med farliga. Och de blir definitivt inte ledsna eller "kränkta" om man säger till dem - så länge man är konsekvent och tydlig.

I "mitt" stall finns en häst som var ganska hopplös när han kom. Han hotade eller sparkade inte, men han gick dit han ville när han ville och både stora och små hängde som vantar i grimskaftet eller blev inmosade i dörrposter när han bestämde sig för att han ville ut eller in eller bara vända på sig. Den nya ägaren kontaktade den gamla och bad om hjälp. Svaret blev. "Jag vet. Han behöver en fet smäll varje dag för att komma ihåg vem han är."

Lite hårdraget så är det så med vissa hästar. Den här behövde kanske inte en fet smäll varje dag, men han behöver ledas kedja under hakan av alla som inte har ett mycket tydligt kroppspråk, man måste räta upp sig och spänna ut axlarna när man öppnar hans boxdörr för att lägga in mat, annars tar han hela höpåsen, man måste köra undan honom MYCKET bestämt vid grinden om han inte ska tränga sig ut när man vill hämta en annan häst och han tycker att det är dags att gå in.

Han är bara nätt och jämnt övertygad om vem som bestämmer och ser han en chans att avancera inom gruppen så försöker han ta den, mot både människor och hästar. Men med tydliga regler är han en väldigt trevlig och vänlig individ.

Det är så hästflockar fungerar. När alla vet sin plats är det lugnt, men när en eller flera individer försöker ändra på systemet så blir de oroligt överallt.

Okej, ja blir lixom snärta till han på halsen när han försöker bita, vilket gör att han blir ännu mer förbannad.. .

och HUR ska jag betee mig när han blir sur när jag ber han flytta sig på stallgången? Ska jag gå på ännu mer elr ska jag låta de va? Blir ja förbannad och ryter i åt han och knuffar hårdare (brukar bara smacka innan) så åker öronen fram igen och han blir typ förvånad i 3 sek sen blir han as förbannad igen…

#8: Jag skulle backa honom en bra bit om han inte accepterar den första, snälla tillrättavisningen, och sedan tvinga honom att gå tillbaka till samma ställe.

Tänk dock på att det är en kraftig "dominanshandling" att backa en häst, så se upp om han vill sätta hårt mot hårt. Ha på dig hjälm och väst och ha gärna ett spö till hands att förstärka hjälperna med.

Jag tror alltså inte att han blir "förbannad", han säger "Piss of, jag flyttar mig inte för dig!". Och du ska svara "Det kan du ge dig f*n på att du gör!".

" Blir ja förbannad och ryter i åt han och knuffar hårdare ". Detta är inget bra överhuvudtaget. Att bli arg alltså.

Normalt så går det 1.2.3. smäll dvs 3 snälla och sedan smäller man till ordentligt och inget mes. 3 chanser är mycket i mellan hästar men eftersom vi är mäniskor så kanske VI INTE har förstått situationen rätt och då ger 3ggr oss lite betänketid innan man använder sig av "smäll".

Gör det som mäniskor är bra på, dvs använd hjärnan och planera i förväg så du är beredd på vad som skall göras, INNAN det händer. På det sättet så har du en plan och i den finns det inte utrymme för ilska, ilska stänger ner våran tankeverksamhet och vi blir inte bättre än hästen på att tänka.

Lycka till

Grejen är att han börjar hytta om han får mer än en chans, och nej tack till hästhovar på sig… Han blir bara chockad när man backar, aldrig dum då. Men ibland är han så dryg att han lyfter huvudet och står kvar som ett fån, jag har inte en chans att flytta 450 kg bara sådär…

#11: Försök aldrig flytta en häst som inte vill genom att knuffa hårdare, det är verkligen att be om att den knuffar tillbaka och då blir du platt! Om den inte flyttar när du ber med en mjuk beröring, så är det en skarp (inte nödvändigtvis hård!) beröring och mer energiskt kroppsspråk som gäller. Om han hytter med hovarna så är det raka vägen upp till max som gäller, det får inte tolereras för en sekund.

"Han blir bara chockad när man backar, aldrig dum då." Då vet du ju att det funkar att använda backning 🙂.

Det låter hårt när man säger det men man behöver ibland ta till hårdhandskarna upprepade gånger. Tyvärr är det ju så at tmänniskor lär hästar att skita i de vanliga reglerna som gäller mellan häst-häst och häst-människa. En häst som är väluppfostrad av sin flock är sällan otrevlig mot folk.

Jag har backat min häst väldigt aggressivt, ibland uppemot 20meter när det vart som värst för att komma tillrätta med STORA problem som tex sparkar och trängningar som är farligt för oss. Och då går jag på rätt hårt, bröstar upp mig, går bestämt mot hästen och använder både ledrep och stick för att hävda mitt utrymme och verkligen skjuter undan hästen framför mig. Efter en sådan hårdhänt förflyttning så brukar det inte krävas mycket efter det för hästen lär sig att jag följer upp mina hot, precis som en annan häst som hotar att sparka till sist sparkar. Tomma hot gör ingen nytta.

Efter de hårdhänta flyttningarna så brukar jag slappna av, ställa mig neutralt, ANDAS lugnt och stilla även om man är andfådd, och avvakta och se vad som händer.

Överlag så många gånger så ger folk efter för snabbt när de tillrättavisar hästen i sådana här situationer. En annan häst brukar larma in rätt många smällar och jaga uppstickaren några meter innan de släpper efter. Vi försöker ju härma hästens språk, och ärligt talat så finns det inget vi kan göra med våra kroppar, ett ledrep och en fiberglaspinne som kan orsaka bestående skada fysiskt hos hästen (såtillvida att man inte slår efter ansiktet som är känsligt) jag menar inte heller att man ska bruka sig av våld i alla situationer MEN om man hamnar i en potentiellt livsfarlig situation så måste man freda sig och se till att den förhoppningsvis inte upprepar sig igen.

han har aldrig visat tendens till att springa över mig, aldrig. Han kan komma i full galopp och smita förbi på sidan. Så jag är inte rätt o bli platt. När hand vägrar flytta sig vid backning så går ja på mer och höjer händerna och får ALLTID min vilja igenom, ibland blir han chockad och ibland halvsover han och flyttar sig mer som "jaja jag ska"

Att få sin vilja igen betyder inte alltid att hästen accepterar det som hänt, den kan göra saker motvilligt  mot vad den känner bara för att hålla sig väl med andra men i längden så kommer detta att eskalera till riktig motvilja och då blir det problem för mäniskan. Därför måste vi alltid vara tidiga och se problemet när det är litet och redan där ta hand om det.

När hästen accepterar det som händer så är den alltid lugn efteråt även om det var "smäll" som hände, därför är det ytterst viktigt att efteråt begrunda vad som hände och hur det mottogs av hästen. Var det rätt eller fel?

Och normalt så signalerar hästar med små signaler vad dom tänker långt före dom gör något fysiskt, ex vilket ben ligger vikten på, var är öronen, var ser hästen, rycker det i pälsen, viftar svansen, osv. Den enda gången som det händer något direkt är när vi överraskar hästen och den reagerar instinkttivt.

Ta och studera hästen när du ska göra något med den i stället för att bara göra något.

Lycka till

Hur ska jag studera en konstant sur häst? Hittar ju inget annat är surhet då…

#16: Du skriver ju att när du hutat åt honom så blir han trevlig, men sedan surar han ihop igen. Du kanske ska börja åthutningen tidigare och följa upp mer?

Men som sagt, det kan vara klokt att ta hjälp av någon utifrån, som inte "fastnat" i er cirkel av grinighet och åthutningar.

Men alla är ju typ rädd för han… Han är ju trevlig i högst 1 minut, Och minsta lilla krav jag ställer på han blir bara så utdraget. Men de är så konstigt oxå för är inte jag där på typ 1 vecka så är han jättesnäll hela tiden. Men dagen efter de är han sur igen…

#18: Backa på honom efter 59 sekunder då? Innan han surat ihop. Och när du backar honom, backa tills han verkligen ger sig och blir trevlig igen - även om det blir tre varv runt stallet.

Men det är svårt att lösa problem över nätet, bättre om du kan få handgriplig hjälp på plats.

De finns ingen hjälp. 

Är sugen på att ge upp. Jag vill ha häst för att de ska vara kul, inte för en massa bråk och tråk jämt. Slutar jag kmr ägaren sälja honom. Men ja vet redan nu att han kmr bli en vandringpokal och de stoppar mig lite.

#20 hur vet du det? han kanske kommer till nån som är duktigare är dig och ägaren? nån som kan läsa honom. o ska man se på det väldigt krasst så kan man alltid KÖRA IVÄG hästen till en tränare.

Min kompis som bor i stockholm ska skicka ner sin häst till skåne till Mikkel för utbildning.

#20: Som #21 skriver, eller betala någon för att komma dit om du inte känner någon som vill hjälpa till för vänskaps skull. Han lär inte bli lätt att sälja om han är som du beskriver, så det borde vara i ägarens intresse också.

Ägaren har 0 intresse för hästen så han är som min. Inte lätt att lasta en häst när man inte har en blekaste aning vart man kan få hjälp och vi äger inget släp.

Hur fungerar det med hovslagaren? Dom är ofta goda hästkännare och måste vara det för att kunna hantera hästens ben på ett för hästen inte så trevligt vis.

Lycka till

Han älskade hovslagaren förr men har börjat krångla när dom slår in sömmen. Han har aldrig fått sömstick elr liknande. Alltid likadan. Så nu måste vi sätta bomull i öronen på han så att han håller sig snäll. Det är min kusins pappa som skor han

#23: Börja med att söka efter ridanläggningar, tillridare, utbildare eller liknande i din omgivning - de brukar gå att hitta via nätet. Om ingen av dem kan hjälpa dig, så kan du säkert få tips. Släp kan man hyra, om det visar sig att du vill åka någonstans.

Annars finns det kanske någon här eller på ridsport.iFokus som kan hjälpa dig eller tipsa dig.

Jag skulle gärna träffa din pålle, men geografin stämmer inte alls …

Ja de e synd. Jag är väldigt emot att lämna bort mina djur överlag… tkr de e fruktansvärt. Sen vet jag att de inte finns nån anläggning nära. Jag vill kunna lösa detta själv och därför bad jag om råd. Jag vill inte skicka iväg han även om ni tycker de…

#27 det är helt o hållet upp till dig, du äger inte hästen, och tyvärr får jag väl säga besitter du inte kunskapen att lösa problemet själv. Horsemanship innebär inte at tman viftar magiskt med sin carrotstick och sitt ledrep och hokus pokus är hästen som förbytt och världens snällaste. Det funkar inte så, Det är HÅRT ARBETE att komma dit man vill. Och vägen dit är inte det lättaste alla gånger, vilket den här bilden illustrerar perfekt!

Att inte ordna med hjälp från tränare oavsett inriktning är ett recept på katastrof, och risken är att i längden så kommer hästen att bli avlivad för att den anses som aggressiv och våldsam bara för att du inte är villig att ordna rätt sorts hjälp för att du inte vill lämna bort hästen. När min häst inte gick att leda så ringde jag ut en tränare som åke 20 mil till mig, visst det blev dyrare med resan än med själva lektionen MEN det gjorde så att jag kunde börja få ordning på problemet. Själv hade jag inte kunnat lösa det. Ibland måste man inse att man inte klarar av jobbet själv, och därefter fatta rätt beslut. Det är den hårda sanningen tyvärr.

Jaha, får väl börja fundera på att ge upp. Så får han väl bli vandringspokal. Är fruktansvärt less på när han är sur, vi har inget släp, de finns ingen tränare som vill komma och ställa sig på en gräsplätt kallad paddock och visa, och ingen anläggning heller. Sen har vi inte alls råd med de då han gör illa sig stup i kvarten så vi måste ha pengar till vet. Ska skaffa en hästtavla istället då riktiga bara skapar problem för mig…

Jag har ju endå hållit på med hästar i 10 år. Men de e synd om de ska behöva sluta såhär.

Bor du i medepad? Lina från Dalpraktiken brukar ha PNH kurser i Sundsvall

TS, en sak jag kom att tänka på är: vad gör du efter att du hutat åt honom, under den där minuten innan han blivit sur igen? Är ni bästa vänner då och gosar och leker och berömmer, eller är du fortfarande tvär/likgiltig?

#29: Har du ens ringt igenom alla hästanläggningar inom rimligt avstånd, så att du vet att ingen enda människa är villig att försöka hjälpa? Men om allt är så omöjligt, så ge upp först som sist. Hästen blir inte trevligare om du bara ser honom som ett tröttsamt problem.

EDIT: Och du mår inte heller bra när något som ska vara roligt bara blir tråkigt och jobbigt.

Jag "glömmer" det direkt och beteer mig som vanligt

#32: Får han inte något extra positivt när han gör rätt? Bara tillbaka till det vanliga? Det kan också påverka motivationen att vara trevlig.

Han blir otrevlig när han får godis, super glad först men när han ser att ja inte har mer/inte tänker ge han mer så blir han asförbannad fortare än vanligt.

#34: Ge inte godis då. Men du kan kanske ha en lite gladare och vänligare attityd  och klia lite extra på ett bra ställe när han är trevlig.

Han blir arg när man kliar, oavsett vart

#36: Om han blir arg för allting så har han allvarliga problem, antingen kroppsligt, mentalt eller socialt. Jag tror att du antingen måste ta tag i problemet eller ge upp, men ingen av er kan väl må så bra att ha det som det är. Tyvärr är det svårt att ge mer än generella råd över nätet.

Har ni uteslutit att han har ont någonstans?

Han kanske saknar en kompis från första stallet han var på, eller kanske hade något i boxen? Det låter ju som att han inte trivs med situationen.

Eftersom din hovslagare kan hantera han så kan du ju antingen be han om hjälp att hantera hästen eller titta på hur han gör när han skor den.

Lycka till

Men ja skrev ju att vi måste stoppa bomull i öronen för att han inte ska vara jobbig? Sen måste hovis vara snabb att slå in sömmen innann hästen reagerar och börjar jobba sig. De känns som att han gör det enbart för att jävlas då han kan stå jättesnällt med bomull och sen typ "shit ja glömde vara jobbig!"

Har inte läst alla kommentarer men tänkte bara säga att jag har en ponny som är i ungefär likadan, fast hon är isabell och ett sto. Det var aldrig några problem i hanteringen fram till hon var 3 år ungefär. Plötsligt gick det inte att lyfta bakbenen utan att hon skulle sparka och bitas, hon kastade sig ut ur spiltan när man knäppte lös henne, försökte man klia henne blev hon arg även om man hann se på henne att det egentligen var skönt. Efter sommarbetet samma år började hon försöka springa över mig, vägrade gå fram när man arbetade med henne (vilket var anledningen till att hon blev inriden före vi körde in henne, vi gör tvärt om i normala fall). Hon har varit svår att tränsa periodvis, jag fick alltid ha halsring på henne för att hon inte skulle kasta sig ut ur spiltan när man knäppte lös grimman. Allt detta återkommer i perioder även nu, när hon är 7 år gammal och väldigt välarbetad. Man får alltid passa fingrarna runt mulen då hon helt oväntat kan försöka bita. Problemen har vi löst genom stenhårda regler gällande vad hon får och inte får göra. Spiltproblemet löste jag genom att tvinga in henne igen om hon kastade sig ut (till en början fick mamma eller pappa stå bakom och klappa till henne, med handen bara, om hon började backa), vara stenhård med att hon ska stå helt stilla och med hela kroppen på ena sidan i spiltan, hon fick alltså inte stå snett. Det jag tycker är mest intressant är väl att det fungerar, hon är inte alls lika tjurig och tjorvig nu som för ett par år sedan. Vi har nött ledarskapsövningar och jag har varit sträng med korrigeringar och samtidigt varit noga med att berömma och ge eftergifter när hon gjort rätt. Innan hon kom in i mitt liv hade jag aldrig varit med om en häst som betedde sig på det här sättet, argare ponny får man leta efter. Man får aldrig släppa på reglerna med den här ponnyn på samma sätt som jag kunnat göra med våra andra hästar, det räcker med så lite för att det ska bli större konsekvenser. Nu i efterhand har jag fått veta att hennes morfar var likadan, så nu vet jag i alla fall var det kommer ifrån. :D Lite intressant dock att din häst också är "gul", även om problemet säkert inte har något med färgen att göra.

Har funderat en massa vad ni har skrivit i denna tråd. Massor. 

Jag är inte en människa som lätt ger upp. Jag kör rakt in i kaklet och ännu längre, det ska gå! 10 år med hästar har hjälp till tålamodet att bli längre, och tjurigheten värre. Man får aldrig vika sig. 

Jag var bort till stallet idag efter att inte ha varit där på 4 dagar. Han såg mig direkt och sprang fram till grinden och bara tittade med öronen framåt. Jag gick och hämtade han och han var på riktigt jättesnäll! )jag vet att han är så när jag inte varit där på nån dag)

Jag tog in han och började borsta, Men jag tänkte till. Jag snabbade mig och hackade ner en morot och la i fickan. Sen blev det då jag var tvungen att vara på helspänn för att "göra rätt" och säga ifrån vid rätt tillfälle för att sedan belöna. 

Jag bad honom först snällt att flytta på sig, men några smackningar och armen som en "visning". Jag rörde honom inte. Han slickade öronen mot nacken och började gunga från ena bakbenet till det andra. Då reagerade jag blixtsnabbt. Jag har inte en aning om jag gjorde rätt, eller fel. Jag tog helt enkelt all kraft jag fick på 1 meters avstånd och tacklade han allt vad jag kunde. Kan tillägga att det tog fet stopp… Han blev chockad och flyttade sig illa kvickt och fick ett nyfiket uttryck och jag va då oxå snabb att klappa, berömma och morotsbit. Han blev inte tiggig heller vilket va positivt. Det gjorde svin ont i axeln efter tacklingen, men va f*n. De får va så. Jag borstade igen och när ja skulle gå runt och flytta han tillbaka på gången upprepades exakt samma procedur. 

Men tredje gången, då blev jag nästan chockad själv. Jag smackade och visade med handen. OCH HAN FLYTTADE SIG UTAN O VA SUR! då berömde jag honom jättemycket och gav han en bit morot sen var det bra. Och vid varje flytt berömde jag när han var snäll. 

Efter detta gick jag ut på gårdsplanen och bara gick runt. Tränade på att flytta sig för mig, stanna, backa, visa utrymme osv. Inget godis involverat. Han lyssnade vid backning och när jag sa "wooooh" och skulle stanna så en gång sket han i det och gick förbi och då började jag backa, i säkert 6-7 meter. Och sen visste han att de va till att lyssna. Sen gick vi ett tag och bara backade, gick fram, stannade och flytta sig för min arm. Helt sjukt endå. Kanske finns hopp om man nu gjort rätt… 

Och NEJ, jag tacklade honom inte i magen, utan på baken. Och han lever och mår bra så de kan inte ha gjort nå speciellt ont då jag knappast är stark och så…

och jag tacklade bara 2 ggr oxå, så de va inte direkt misshandel heller…

Så nu till frågorna, gjorde jag rätt? Ska jag fortsätta? Vad kan jag öva på? Kommer det att hjälpa?

#42 du var effektiv. det är det som räddade dagen :) Det som gjorde att du nådde fra mefter att ha bett om förflyttning snällt några gånger.

En människa med sin bara kropp (dvs utan skor med stålhätta, eller med piskor, rep, påkar och annat) kan aldrig skada en häst allvarligt. Tänk på att hästar skickar bägge bakhovarna i full kraft rätt in i revbenen på en annan häst. Det ska oerhört mycket till innan en människa (och även kvinna/tjej av normalbyggnad) kan skada en häst och göra beständig skada. Jag tror att DU fick mer ont än vad hästen fick.

Nästa gång behöver du kanske inte ta i så mycket alls. Utan ha det so mbackup-plan om det inte funkar, titta på de sju lekarna, titta på "kan du" atriklarna som har massor med bra ideer på sånt man kan göra.

Okej, jag visste inte vad jag skulle göra och blev rädd att han skulle hytta, vilket han inte hann… 

Ja som du säger fick jag nog mer ont, kändes ett tag som att jag blev lätt påkörd av nått :P Det gick dock över efter någon minut.

Googlade snabbt på de 7 lekarna men fattar absolut ingenting…

#42: Så rätt som det kan bli 😃.

Ska till stallet om en stund, nån som har tips på övningar från marken jag kan göra då han inte är ridbar? Sen lär det ju hjälpa oss på traven

#47: Jag tycker nog du ska försöka göra samma saker som igår, så att du befäster hans och dina reaktioner ordentligt.

#47 SAMTLIGA lekar finns beskrivna här på sidan. Under artiklar finns de. En artikel per lek.

och i övrigt håller jag med #48

Du gjorde som en äldre häst skulle ha gjort och det förstår din häst utan att hysa något agg till dig. Eran hierarki måste vara befäst för att hästen skall kunna lita på dig.

Om man inte är villig att ta en konflikt för det man vill ha av hästen så skall man inte be om något av en häst. Nu lyfte du intensiteten till en nivå att hästen började ta dig på allvar.

Gå igenom "7-games" med inlevelse och utan räddsla/ilska så kommer detta att bli bra.

Nästa gång så kan du försöka vara lite snäll med dig själv och INTE tackla hästen, du väger för lite i jämförelse. Var effektiv på ett (för dig) mindre skadligt sätt ;-) tex en flat hand med böjd arm(annars så får du ont i armbågen).

Lycka till

Igår blev jag rädd för han igen, dock i hagen. Trodde han skulle döda mig eller nått…

Vi har haft samma problem med en foderhäst. Det visade sig att han hade kronisk fång och fick senare avlivas. Man skall nog inte utesluta att det kan vara ett fysiskt fel som gör att han reagerar.

Du gör det bra som kämpar på!

Jag orkade inte läsa igenom alla svar pga huvudvärk så kanske upprepar något någon sagt men säger det ändå. Ber också om ursäkt ifall texten blir rörig. 

Det är jättebra att du visar tydliga ramar men jag tror han beter sig illa av uttråkning också inte bara för att jävlas. Om han är okej på lösdrift men hemsk i box så tror jag det är för att på lösdrift har han något att sysselsätta sig med. Så genom att leka lekarna eller utmana hans hjärna på andra vis så ni får positiva erfarenheter ihop och inte bara gräl om vem som har rätt (förstå mig rätt) så tror jag att hans beteenden kan släppa. Om han får ut något av er relation så hjärnan är nöjd så blir han nog villig att röra fötterna mer som du vill och ber om. 

Quarters kan vara så snuskigt envisa så det finns inte. Vi hade två här och ena betedde sig som du beskriver och jag beslutade att ge upp för det var inte kul att vara rädd för att bli illa skadad. Hon hamnade hos någon som sysslar med rodeo och hon älskar att jobba med kor och fart och fläkt låter det som. 

Träna saker som kräver att han måste lyfta benen och annat som kräver koncentration på vart han sätter fötterna så har han inte tid att gräla som han kanske gör vid ledning rakt fram. En liten hinderbana ungefär! För porcupine game och friendly game tror jag inte utmanar honom så som han behöver just nu. Att få honom att backa däremot kan få honom att tänka "Huh… vad hände där?" 

Visst är det bra och viktigt med friendly game och porcupine game men just nu tror jag det bara skulle skapa mer konflikter än t.ex. backa eller bli ledd över olika hinder och föremål skulle. Du kan säkert även hitta på olika nötknäckare för att få honom att sysselsätta sig. Du kan avsluta passet med friendly game och porcupine game när du märker att han är mindre sur. 

Det är alltid lättare att träna en häst som blivit av med energi så longering eller annan form av energibränning innan passet kan också vara bra. Överskottsenergi kan vara en riktig fiende i koncentrationen. 

Lycka till!

Men han är inte dum när jag leder honom. Bara på gången och när jag ska fånga honom

Tror jag har kommit underfund med den största delen av problemet och han börjar återgå till det "normala"

Hästen har blivit världens goaste igen. Mysgrabben ja träffade för snart 3 år sen är tillbaka.. började med lek 1 idag. Jag fick ta ÖVERALLT utan minsta problem. När jag tog under svansen vid svansroten, lyfte han svansen och sträckte fram huvudet och njöt! Haha… hade aldrig trott att de skulle gå så fort. så vad är nästa steg? Ska jag fortsätta i fler dagar med beröring med händerna elr ska jag ta t ex ett spö, en kratta osv och dra över honom? (Artikeln jag läste så stog de att man kunde ta saker oxå)

#56 använd allt möjligt, min häst älskar när man kliar honom med en kratta ^^ använd ledrepet och släng över honom rytmiskt mm. Det handlar om att hästen ska acceptera och lita på att du inte försöker skada honom.

Lek två är att flytta för fast tryck, lek tre är rytmiskt tryck.  Desas 3 lekarna är grunden till de resterande 4.

#56: Vad härligt!

Du kan använda vad som helst för att ta på och röra dig runt honom. Tänk bara på att inte gå för fort fram, om han blir missnöjd eller orolig när du kommer med krattan, så fortsätt med händerna ett tag till.

En bra grej kan vara att sätta plastpåsar/höpåsar eller liknande på händerna när du borstar/kliar, så låter det konstigt och ser konstigt ut men känns som vanligt - lite lagom konstigt att börja med.