Annons:
Etikettträningstips
Läst 3745 ggr
Bunn
2012-07-18 22:34

"Moment 22" - vad ska jag göra?

Hej alla! Jag vet inte riktigt i vilken kategori detta inlägg hör hemma, passar det bättre någon annanstans så är det fritt fram att ändra. Det är nämligen så att jag nyligen har köpt en häst. Min första, alldeles egna och allt känns bra. Nästan. Har egentligen bara ett bekymmer och för att korrekt kunna beskriva mitt problem så börjar jag med att berätta lite om min bakgrund. Jag är 27 år gammal, född och uppvuxen på landet med djur, hästar bland annat. När jag var 7 år så köpte mina föräldrar en gammal travare. Ett jättefint nordis sto som dessvärre inte levt det bästa liv en häst kan önska sig. Hon var väldigt bakrädd, spände man henne för vagn så var det i princip omöjligt att få stopp på henne. Jag var, som tidigare nämnt, inte så gammal då så jag kommer inte ihåg så mycket om henne. Jag minns dock att hon var väldigt snäll mot oss ungar, vi kunde rida henne utan problem. Hon såldes dock vidare eftersom hon inte ansågs vara 'säker'. Mina föräldrar köpte så småningom en fjording och därefter en shettis. Och det är nu som 'problemen' börjar. Det var absolut inget fel på shettisen, hon var verkligen jättefin och snäll på många sätt, men hon skrämde mig rejält. På denna pålle har jag fått uppleva mycket, dessvärre mest tråkigheter. Jag har blivit biten, sparkad, avkastad, släpad ett flertal gånger. Jag älskar hästar, har alltid gjort och kommer alltid att göra, men jag är rädd. Det kanske låter konstigt, varför köpa en häst om man är hästrädd? Jo, därför att jag så gärna vill övervinna min rädsla och kunna njuta av och uppleva dessa fantastiska varelser så som "alla andra" gör. Mina föräldrar separerade när jag var 10 och då såldes hästarna. Efter det har jag, tyvärr, inte haft så mycket kontakt med hästar överhuvudtaget vilket inte har gjort min rädsla mindre. När jag var i 15 års åldern så kom jag i kontakt med en hästtjej och jag började så smått komma igång med ridningen igen, jag kände mig dock väldigt osäker i sadeln. Efter en tid började det kännas bättre och bättre och jag insåg hur mycket jag verkligen hade saknat att ha kontakt med hästar. Vi slutade att umgås av olika anledningar, men nu hade drömmen om häst vaknat till liv igen. Det gick många år innan jag kom i kontakt med en annan hästägare och jag fick bli medryttare. Åren utan häst hade inte förbättrat min rädsla, den hade snarare gått åt andra hållet. Jag ville så gärna sätta av i galopp över ängarna, men rädslan tog överhanden och jag fick hålla mig till skritt och trav. Tjejen flyttade efter några månader och tog förstås hästen med sig. Jag ville inte låta rädslan vinna över mig igen så jag letade förbrilt efter en ny medryttarhäst och fann en rätt snabbt. Tyvärr funkade det inte så bra mellan ägaren och mig så jag kände mig tvungen att "säga upp mig". Lika rädd som sist. Nu har jag alltså köpt mig en egen häst och gett mig f**n på att jag ska lära mig att kunna både skritta, trava, galoppera och hantera hästen UTAN ATT VARA RÄDD!! Jag förstår att min rädsla/osäkerhet påverkar min häst som då också blir osäker. Hur ska jag göra för att hon ska känna sig trygg och säker med mig som ledare och för att jag ska känna mig trygg med henne? Det jag är rädd/osäker inför idagsläget är: * Jag är rädd för att bli sparkad/trampad på. * rädd för att bli avslängd och släpad. * rädd för att galoppera. Alla tänkbara tips, åsikter, tyckanden och tankar tas tacksamt emot! Stort tack på förhand, MVH/Bunn Ps. Ber om ursäkt för lååångt inlägg! Tilläggas bör också att jag inte är livrädd, det är inte så att jag inte vågar gå i närheten av hästen, men kommer jag emellan två gruffande hästar så håller jag mig gärna på avstånd. Kommer hästen för nära inpå mig så backar jag undan då jag inte vill ha X antal hundra kilo på min fot. Sitter jag i sadeln så spänner jag mig och tappar då balansen eftersom jag blir osäker, tex om hästen tvärstannar.

Annons:
Caf_Roy
2012-07-18 23:07
#1

Mitt tips är väl mental träning, bygg upp en bild av hur du vill att det ska vara och kännas tills du nästan kan ta på den så är det mer troligt att det faktiskt blir så du känner. Sen får du spela teater när du är med hästen och försöka att inte visa hur du känner när du blir osäker.

Berätta gärna lite om hästen också, för det absolut bästa hjälpmedlet mot rädsla är rätt häst.

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Bunn
2012-07-18 23:47
#2

Tack för ditt inlägg! Hästen heter Harridan's Marta och är ett 5-årigt varmblod som gått på trav, men ska nu bli ridhäst. Hon är ung, men lugn och klok. Har inte haft henne så länge så vi har inte lärt känna varandra riktigt än. Hon är inte så mycket riden tidigare eftersom hon gått på trav, men som sagt lugn och klok. Stannar upp lite då och då när hon ser främmande föremål (det är vid sådana tillfällen som jag blir osäker i sadeln och tappar balansen eftersom jag spänner mig), men med lite träning och tålamod så blir det nog bättre. Något mer du vill veta om henne så fråga, jag svarar så gott jag kan :)

LinaN
2012-07-18 23:59
#3

Det jag är rädd/osäker inför idagsläget är:
* Jag är rädd för att bli sparkad/trampad på.
* rädd för att bli avslängd och släpad.
* rädd för att galoppera.

1) Lär dig läsa av hästar och håll dina fötter ur vägen, hästar av naturen vill inte trampa på folk. De som gör det har lärt sig att gör de det så får de vara ifred från människor.

Man FÅR flytta på andras hästar, även i hagen så de håller respektfultl avstånd och inte kliver på dina fötter.

2) rid utan stigläder och stigbyglar, då finns inget som du kan bli släpad i.  Avslängd blir du inte om du har en bra relation till din häst.

3) ta små steg, som #1 säger, mental träning och sen göra approach and retreat mentalt.

Jag är delar två av dina punkter där. Jag är rädd för att fastna i stigbygeln när jag rider och bli släpad efter hästen. Så hur har jag löst det? jo jag arbetar hästen mer från marken än uppsuttet, dvs mycket online som det heter inom NHn. Sen när jag rider så rider jag med bra säkerhetsstigbyglar på sadeln som löser ut, eller så rider jag utan stigbyglar+läder men får ändå stödet av en sadel. Alternativt rider jag helt barbacka.

När det kommer till galoppen så förbereder jag mig mentalt, innan jag kan tänka igenom handlingarna till att fatta galopp och bibehålla mitt lugn så är det ingen idé att försöka puscha på och försöka ändå. Det blir bara värre.

Min storry är som så att i vintras strax innan nyår så var ajg och en tjej ute och skritta våra hästar, och pratade och hade trevligt där vi red på ridstigen. Men så kom det en rullskidåkare susandes bakifrån och jag förstår inte vad som händer mer än att min Harry slänger sig framåt som sköten ur en kanon när han hör det okända ljudet som han aldrig hört förut och en underlig människovarelse närmar sig. JAg faller av och missar precis ett sånt där läskigt betong-dräneringsrör som är i kanten av åkern. Slog mig en del. Men efter det så vågade jag inte galoppera.

Så en dag bestämde jag mig för att nu ska jag galoppera oavsett vad, och det gjorde jag också. Själva galoppen gick ju bra, men jag var livrädd hela tiden för att falla av igen. Så jag var lika rädd efteråt som innan. Jag gick för fort fram.

Imorrn kommer min NH-instruktör och håller lektion för mig. Mitt långsiktiga mål är att våga galoppera med barbackapadden, men om vi inte kommer dit är inte hela världen det viktiga är att jag känner mig trygg och inte har bråttom.

Sen när det kommer till det här med att trilla av, det är inte när man trillar av det gör ont, det är först när man landar som smärtan kommer. Att tänka så har hjälpt mig en del, det är som ordspråket "Att flyga är bara konsten att undvika marken."

Men mitt råd är att försöka hitta någon som tränar Nh i din närhet eller en instruktör som kan hjälpa dig att få ordning på det mest fundamentala som en grund även om du kan lära dig mycket själv så känns det som om du behöver någon som håller dig i handen en liten stund tills du känner dig trygg att prova på egen hand.

Och berätta gärna om din häst samt lägg upp några bilder på henne/honom. :)

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Caf_Roy
2012-07-19 00:00
#4

Pyssla och gosa mycket med henne, träna lite konster och kolla upp ett par lekar. Se till att ni blir ordentligt sammansvetsade.

Ta med en kompis när ni rider ut. Dels har du någon som kan prata med dig när du börjar känna dig spänd och dels minskar den lilla risken att hon skulle dra om det händer något om hon har en cool flockmedlem.

Gör inte mer än du är bekväm med i början och se till att njuta av det. Du har en egen häst!

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Caf_Roy
2012-07-19 00:16
#5

#3 Jag var med om nästan exakt samma sak när jag red ut barbacka på min C-ponny, fast det var en bil och jag ramlade av med flit när hästen var på väg in i tvättlinor i halshöjd på mig. Jag landade på knät och fick "boxvila" i tre dar. Inte kul när ridlägret precis har börjat.

Efter att vi kom hem insåg jag att olyckan gjort mig livrädd för att galoppera snabbt barbacka, tempot var läskigt och att släppa på kontrollen gjorde mig alldeles kall. Men innan olyckan var det det bästa jag visste, så jag gav mig 17 på att komma över det för jag ville uppleva den där underbara känslan från innan igen.

Så jag gav mig ut, varje dag, och galopperade barbacka så snabbt jag förmådde och tvingade mig själv att plocka fram den där underbara känslan och banka ner skräcken. Efter en vecka kunde jag låtsas att jag inte var rädd och efter ytterligare ett par veckor kunde jag njuta för fullt igen, även om jag än i dag har en liten gnagande oro i bakhuvudet, ungefär som ett litet sandkorn i skon, när jag släpper loss barbacka.

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Bruhn
2012-07-19 09:48
#6

"Den inre ryttaren," bok av Cecilia Löfgren rekommenderas. Har också blivt rädd och nästan fått panikångest när jag skulle rida min häst. Tog någon med som gick bredvid o jag skrittade bara . Skaffade en rem att sätta mellan ringarna fram på sadeln, som jag kunde grabba tag i om jag blev rädd o obalanserad. Kändes det "för otäckt" hoppade jag av och gick antingen en bit eller hela vägen hem. Så småningom släppte rädsan mer o mer när jag själv fick bestämma hur jag skulle rida min häst. Vågade till slut efter lång tid att galoppera i paddocken och nu också på ovalbanan och det känns så härligt. Om jag någonsin kommer att ta en galopp på vägen eller gärdet återstår att se, det är inte det viktigaste  utan att man gör det man själv vill o vågar på och med sin häst. Lycka till, det kommer att lösa sig,ge det lite /mycket tid

Annons:
Brollan1
2012-07-19 09:58
#7

En rädd ryttare på en ung (kanske) inriden travare som har varit tävlingstränad på travet låter inte som den bästa kombinationen. Sen att rida barbacka på en sådan häst ute i skogen skulle göra mig livrädd ochså, speciellt om det är en travhäst då det är rent omöjligt att sitta ner i traven om dom får för sig att travartrava och då speciellt på en nybakad ridtravare.som inte fått muskla sig och kan trava mjukt ännu.

Det enda bra med kombintionen är att du kommer att lära dig otroligt mycket om du klarar av att fortsätta hela vägen med den här kombinationen. Mina råd är att skaffa dig en säker sadel som du verkligen sitter ordentligt säker i typ portogesa, western, osv. Inte en Engelsk typ av sadel.

Sedan kolla om det finns någon gammal "säker" häst som du kan få bli longerad på barbacka och träna balans och få lite skavsår i baken på.

Det finns tillräckligt med risker kombinerat med hästar i bra situationer redan så varför göra det än mera riskfullt med att göra på detta sät, du skulle ha en 20årig van lugn läromästare till häst att lära dig av med rädslan först, njutningen finns där i alla fall.

Tänk på att detta är en fd TÄVLINGSHÄAST och trigga inte dens tävlingsinstinkter med att krampaktigt dra bakåt i båda tyglarna vilket man gör på travare i tävling. Börja på backen och skaffa dig ett förhållande med hästen som är bergfast innan du försöker dig på att sitta upp på den (om du inte har någon erfaren orädd ryttare där kan göra det först).

Det här låter svart men det finns tillräckligt med olyckor tillsammans med hästar redan och detta är ett exempel på varför.

Välj rätt

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

Bunn
2012-07-19 20:01
#8

Tack alla ni som svarat för era kloka råd! Det uppskattas mycket :) Jag har en westernsadel som jag rider henne i. Hästen har inte gått många lopp på trav och hon har ridits ett få tal gånger av förra ägaren, så 100 % inriden är hon inte, men duktig ändå tycker jag. Har hittils bara sett henne trava vid longering och jag upplevde inte traven som det typiska travhäst traven. #7 Tycker du att mitt köp/val av häst var dumt?

Zaphix
2012-07-19 20:58
#9

Jag är en sån där rädd person, jag är rädd för det mesta. Även för hästar!

Har blivit modigare genom att utsätta mig för mina rädslor och tvinga mig själv att göra saker fast jag är rädd. Inte saker jag är väldigt rädd för, utan saker jag är lite rädd för.

Blir fortfarande rädd när min häst blir vrång för då vet jag att det kan komma bakutsparkar mot mig, men jag tvingar mig själv att inte ge upp pga. det utan lära mig hantera det och undvika såna situationer.

Jag är för det mesta rädd när jag rider, mest rädd för att vi ska gå omkull. Vågar sällan galoppera i paddocken för det känns som hästen ska snubbla och gå omkull på böjt spår. Galoppera ute går numera bättre, men är fortfarande rädd när jag gör det.

När jag rider tänker jag hela tiden på alla saker som kan hända.. Ser stenar och gropar hästen kan snubbla och gå omkull på, ser stolpar som jag kan bli spetsad på om jag ramlar av, staket jag kan ramla av och bryta ryggen på, elstängsel hästen kan backa in i och få panik, tror att vi ska möta älgar i skogen som hästen ska börja skena för, saker som hästen kan skygga för och jag åker av, broar som hästen ska kasta sig på och jag faller ned på andra sidan räcket och dör o.s.v.

Jag letar i princip efter saker som kan gå fel.

De gånger vi hoppar och rider mot ett hinder är jag säker på att jag kommer att dö.

Men jag rider ändå, och ju mer jag rider desto mindre rädd blir jag. Rider jag lite en period blir rädslan värre, men håller jag en kontunitet i ridningen fungerar det bättre.

P.g.a. min rädsla så har jag upptäckt körningen, där är jag väldigt sällan rädd och älskar fart och fläkt. Lite underligt när jag är så rädd för att rids snabbt. :)

Jag står i ett stall där vi har in- och utsläpp på helgerna och då tvingas jag leda och hantera andra hästar än min egen. Det är bra för min hästrädsla, har gjort att jag sällan är rädd när jag leder hästar numera. När jag först flyttade till stallet hade jag hjälm och säkerhetsväst på mig vid första utsläppet, numera har jag inte ens i tankarna att jag skulle ha på mig det.

Att inte gå emellan två hästar som gruffar handlar för mig inte om rädsla, utan det är självbevarelsedrift. Mycket bra att ha alltså. Jag backar ofta undan för hästar som är för påträngande, min egen gör jag det inte för utan hanterar det på annat sätt, men andras hästar ser jag ingen anledning att ta striden med utan backar hellre undan.

Mitt tips är att helt enkelt utsätta dig själv för saker du är lite rädd för tills du inte är rädd längre, ta det i små steg. De saker du är väldigt rädd för undviker du tills du känner att du inte är lika rädd för dom längre, blir lättare när man hanterat de små rädslorna.

Jag tycker att varmblodstravarna är riktigt trevliga hästar. Dumt att köpa en outbildad direkt från travet när man själv är lite feg och inte kan så mycket, men eett normalutbildat varmblod som varit ridhäst en längre tid tycker jag är ett mycket bra val av häst.

Varmbloden är ofta mycket vänliga och lätthanterliga hästar som försöker göra sitt bästa. De är hanterade från ung ålder och vad vid olika situationer som kan dyka upp. Visst kan de vara stressade, men jag hanterar mycket hellre ett stressat varmblod än ett stressat halvblod. Varmbloden har enligt mig ett mycket trevligare psyke än halvbloden.

Innan jag köpte min kallblodstravare hade jag ett varmblod på foder/helfoder i tre år, och det var starten på mitt riktiga hästliv. Den hästen lärde mig väldigt mycket och är en helt fantastiskt klok individ.

Hade dom bara haft en bättre exteriör för ridning så hade jag valt en bloding istället för ett kallblod, lättsammare hästar.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Bunn
2012-07-19 23:50
#10

#9 Tack för ditt inlägg :) Det känns som att vi är lite lika! Undrar dock om du tycker mitt köp var dumt? Jag har åkt runt en del och tittat på olika hästar. När jag såg Marta, som hästen heter, så föll jag pladask. Hjärtat gjorde volter! Jag provred och efter det var jag fast. Hela kroppen skrek och då visste jag att det var Marta jag skulle ha.. men utifrån de svar jag fått här så verkar det inte som att mitt köp var så lyckat som jag först trodde?!

Caf_Roy
2012-07-20 01:07
#11

#10 Så länge du känner att du hör ihop med hästen och kan lita på den är det det viktigaste.

Sen brukar det vara lättare för folk som är rädda att lära sig lita på en "filbunke", men det här är någon du kommer dela en stor del av ditt liv med och då tycker jag att det är viktigare att du tycker om hästen, även om det kanske blir lite svårare i början.

faran är väl att du blir för osäker och hästen slutar respektera dig som ledare, men det kan hända även med den lugnaste av hästar.

Personligen skulle jag ha gjort samma sak som du, dessutom är det ju inte så att du skulle lämna tillbaka din ögonsten bara för att några på nätet sa att hon var olämplig, eller hur? Det enda sådana kommentarer skulle leda till vore att få dig att tvivla på din förmåga att hantera situationen och därmed underminera det självförtroende som vi försöker hjälpa dig att bygga upp, och det vill vi ju inte. (Eller hur, forumfolket?)

Så länge du kan lära dig att lita på din häst och bygga upp ett ömsesidigt förtroende er emellan har du inget att oroa dig för. Tänk i stället ofta och mycket på hur roligt ni kommer ha det och hur nära ni kommer att vara varandra om några månader när du övervunnit din rädsla!

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Brollan1
2012-07-20 09:59
#12

Tack och lov att jag inte var ensammen om att tycka "nybakad ridhäst och rädd ryttare var en farlig kombination". Den åsikten har inget med hästrasen eller nybakad häst att göra utan kombinationen av rädd ryttare på en oerfaren häst är sällan en bra kombination.

Hur detta går beror väldiga mycket på dig, för du kan inte kräva att din häst gör dig orädd då den troligen kommer att behöva DITT stöd en hel del då DEN är rädd i många situationer. Så din uppgift är att se till att din häst är och förblir orädd för då kan du du vara orädd ochså. Som du kanske kan räkna ut så kommer du att få lite tid att göra något åt din rädsla när du måste ta hand om hästens rädsla. Detta kan vara bra eller dåligt beroende vilken person du är.

Nu är travare ofta väldigt trevliga i psyket men som sagt som har tävlingsnerver, prexis det dom är avlade för. Bered dig på att detta kommer att ta tid och om du ger hästen tid att lära sig och du beteer dig konsekvent hela tiden så får du en trevlig häst upp till dens kapacitet och du får en lärorik resa. Alternativet är olyckor för er båda.

Till att börja med rid inte ensammen, rid med en erfaren och "säker" häst så ni kan slappna av.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

Zaphix
2012-07-20 10:44
#13

Jag tror inte alls tde var en dum idé att köpa ett varmblod, beror ju helt på hur hästen är och hur mycket den kan. Ett helt outbildat varmblod i tävlingskondition som just gjort sista starten, det hade varit en dum idé.

Men har det varit ett tag från travträningen, den har blivit inriden och är säker att rida så är det en helt okej idé.

Om jag var du skulle jag dock lära dig mycket om hur travhästar körs och hanteras för att få en större förståelse för varför din häst reagerar och är som den är. Då lär du dig också hur du kan hantera de olika situationerna som uppstår.

Dom största problemen jag haft med min häst, som funnits där pga. hur han blev tränad som travare, är att han gick emot bettet i början. Det löste jag genom att rida bara med repgrimma, och det fungerade. Men jag körde honom med bett, och då fick jag lösa det genom att ha ett rep till repgrimman som jag drog i när han inte lyssnade på bettetm då stannade han.  Fick gå runt problemet och lösa det på ett annat sätt. Numera rids han menst på bett utan problem, men i körningen bytte jag bett till ett stångbett då dess inverkan pssade min häst bättre.

Ett annat stort problem är tävlingsinstinkten. Tog lång tid innan jag kunde rida ut normalt med andra hästar. I början så skulle han om även om det så var bara skritt, så fick göra hundratals halter innan han gav upp och lärde sig att han inte fick gå om utan att jag bad om det. I traven tog det ännu längre tid och galoppen har nyss börjat fungera efter två år.
Rider sällan ut med mer än en annan häst, för då blir han fortfarande väldigt lätt stressad.
Rider man bredvid någon annan på hemvägen kan han plötsligt göra ett utfall och ska bita den andra hästen för att han vill vara först, det har jag löst med att ha ett spö i inre handen och vara snabb i yttretygeln. Nu är det sällan ett problem, beroende på vilken häst man rider med.

Det tredje problemet med min travare än att han var fullkomligt värdelös på att gå i skogen, riktigt kass. Han hade som travare bara körts på plana vägar och hagarna han hade gått i var inte så kuperade. När man red honom på en skogsstig som var lite stenig så höll han på att gå omkull i varje steg. Problemet var att när han tyckte det blev jobbigt underlag, då ökade han farten istället för att fokusera på att sätta fötterna rätt.. Inte så lyckat.
Dessutom så stressåt han ifrån träden bredvid stigen, vilket inte gjorde att fokuset på att sätta fötterna rätt blev bättre.

Det löste sig genom att jag ledde honom i skogen mycket, min tanke var att han måste lära sig att hantera underlaget, men ska han gå omkull så tänker iaf inte jag sitta på.

Nu kan jag rida honom i skogen på rejält kuperade stigar utan att han snubblar så mycket, han är fortfarande ingen mästare, men det känns inte som att man riskerar sitt liv längre iaf.

Ville bara berätta om de problem jag haft med min travare, som kommer sig utav att han är en travare. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Brollan1
2012-07-20 11:21
#14

Glömde en sak, ta bort kraftfodret till hon, ge bara så mycket att hon får ner mineralerna inget mer, detta för att minska viljan att springa fort pga kaloriöverskott. Ge så långt det går bara grovfoder.

" Zaphix " har ju "be'n there, done that" så hon har ju facit, läs och lär.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

LinaN
2012-07-20 12:47
#15

ja bort med allt kraftfoder och fodra mycket på stråfoder istället.

majoriteten av dagens ridhästar behöver inte kraftfoder för de har sån liten arbetsbörda ändå. jämfört med hästar för 100 år sedan.

Och ta det lugnt, ta den tiden det tar, både med dig själv och med hästen. :)

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Zaphix
2012-07-20 15:05
#16

Många varmblodstravare har mindre lätt att lägga på sig hull, och kan behöva kraftfoder av den anledningen.

Storen som jag red förut gick på fri tillgång på hösilage ute, var alltså en hösilagebal i hagen och hade fri tillgång även inne. Han behövde trots det endel kraftfoder för att hålla hullet vintertid, annars föll han ur.
Detta även om han inte gick speciellt hårt.

Värdena på hösilaget vet jag inte, hade kanske fungerat om det var betydligt kraftigare hösilage. Men de andra i hagen var snarare i överhull.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

LinaN
2012-07-20 16:13
#17

#16 visserligen men då kanske man ska ge saker som innehåller mycket protein men litet energi…

de som fodrar sina hästar på havre och inte förstår varför hästarna blir hispiga för skulle ha stryk.

Bättre att fodra med sojaprotein, olja (1dl/100kg kroppsvikt) som källa för bättre energi och som fettar på kroppen, samt smörjer tarmarna. Eller fodra med en av mina favoriter Linklipellets ^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Zaphix
2012-07-20 17:23
#18

#17: Finns inget bevis på att just havre skulle göra hästar hispiga.

Det som fungerade bäst på Stor var Hippo Alfa Grow, mycket protein med även mycket energi. Han var i behov av energi också.

Lusern var svårt att få i honom tillräckligt av, annars är ju det bra. Hippo Alfa Grow innehåller rätt mycket lusern dock, men det var mer smakligt enligt honom.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

LinaN
2012-07-20 17:35
#19

#18 inet för så längesedan så hörde jag om en forskning som sa att havre kunde leda till rubbningar i systemet för hästen. att havre och spannmål överlag ställer till mer ontta än nytta i hästen. Men givetvis kan jag ju inte för mitt liv komma på vart jag htitade detta.

havre behövs inte i allmänhet till hästar, det är ett onödigt högt bränsle. Litet som att tanka epan med formel 1 bränsle ^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Zaphix
2012-07-20 17:57
#20

#19: Kanske inte är just havre, utan stärkelsen som spelar in?

Isf är inte havre det stärkelserikaste fodret direkt, utan det är korn. Stärkelse ökar pH-värdet i magsäcken, kan orsaka magsår bland annat. Minskar pH-värdet i grovtarmen och försämrar nedbrytningen av cellulosa. Kan även orsaka kolik..

Att byta ut spannmål mot olja är väl sisådär med tanke på att hästar saknar gallblåsa och inte kan konsumera stora mängder med fett. Kan inte ta tills sig tillräckligt av oljan alltså.

Bästa alternativet är mer energirikt grovfoder, men i verkligheten är det inte alltid möjligt att byta grovfoder.

Att just havre skulle påverka hästen mer än annat spannmål greppar jag inte?

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Shamandaliex
2012-07-20 20:40
#21

Får jag fråga om du tömkör något?
Eftersom det är en travare så borde hon vara van vid att ha tömmar och saker (inkl. dig) vid bakbenen och borde ju i princip redan vara inkörd så att säga.

Fördelar med tömkörning är ju:

- Du fastnar inte i stigbyglar och blir hängande.

- Du trillar inte av och kan lätt hoppa undan om hästen blir rädd.

- Hästen kan redan det och känner kanske sig mer säker än om du som är rädd sitter på en oerfaren ridhäst. Med tömkörning kanske hon känner sig mer säker.

-  Du kan lättare lugna hästen om den blir rädd och skulle den sticka kan du bara släppa (inte det roligaste men hellre att du släpper och hon springer än att du trillar av och hon springer ändå) och slår dig inte. Lättare att låta tömmarna löpa nåt steg om hon hoppar till än om du sitter på.

- Man får bättre koll på hästen kroppsspråk eftersom du ser hela hästen, hur den rör sig, svansen etc. och den känner inte så mkt om du spänner dig.

Nackdelar är ju såklart att du står vid bakbenen, finns ju alltid en sparkrisk, men jag rekommenderar att ha lite kortare tömmar (lättare att inte trassla in sig) och stå vid korset (svårt för hästen att sparka snett och du kan hoppa åt sidan om den får för sig att sparka) dvs. att du tömkör lite från sidan av hästen.
Prova i paddocken först och fortsätt sedan på små rundor i skogen i skritt som hon känner till väl.

Hur är hon i lynnet? Pigg eller lugn, vad brukar hon bli rädd för? Är hon väldigt tävlingsinriktad i traven?

Kom ihåg att alltid ha hjälm och säkerhetsväst så tål du ju lite mer ;)

Var bor du? Känner du någon annan som har hästar i närheten kan du ju be någon leda de första gångerna du tömkör. Alltid lättare att vara två ;)

När du har lärt känna henne bra i tömkörningen kan du ju börja rida. Då vet du förhoppningsvis redan vad hon är rädd för, hur hon brukar reagera och hon är van vid dig. Mkt lättare redan från början ;)

Jag har med haft travare så jag vet hur de kan vara men oftast är de väldigt snälla och tåliga hästar med bra lynne som håller länge så jag tycker inte att du ska ångra ditt köp. Kemin är det viktigaste!

Kika gärna på min blogg där jag skriver om allt inom fantasy!

- Fantasygrottan

Bunn
2012-07-22 15:19
#22

Tack allihopa för Era svar! Utifrån de svar jag hittills har fått så känner jag att mitt val av häst inte var det bästa, men hjärtat sa ja och då gick jag på det. Hon är inte särskilt utbildad varken inom trav eller ridning. Förra ägaren har ridit henne ca 5 gånger så 100 % inriden kan jag inte påstå att hon är. Jag upplever henne som lugn och klok. Hon blir rädd för tex plastbitar som ligger på marken och som inte legat där tidigare. Detta, tror jag, är en träningssak. Om jag lyckas få henne att känna sig trygg med mig som ledare så kommer hon inte att bli så osäker på omgivningen. Eller? Hon har inte gått många travlopp, sista loppet var i höst. Har inte tömkört henne ännu, men tänkte börja med det snart. Har nyligen köpt en gjord, behöver bara få tag i ett par inte alltför dyra tömmar. Finns i Skellefteå, västerbotten. Idagsläget får hon inget kraftfoder och hon barfotaverkas.

Brollan1
2012-07-22 15:28
#23

Var försiktig med hennes hovar om hon inte har gått barfota förut. Sist jag provade att ha en häst barfota så var den så iriterad på allt och alla och såg ut som en katt på hett plåttak, inget gick att göra med den hästen på ett halvår. Efter detta så blev det skor igen och hästen blev totalt anorlunda, snäll och arbetsglad. Så var uppmärksamm hur hon reagerar på underlaget och hur hon rör sig om hon var skodd förut.

Tänk på att även snälla hästar blir rädda och det har oftast konsekvenser för ryttaren. Så utsätt hästen för alla tänkbara situationer som den verkar vara rädd för i kontrollerade former, lungt och stilla.

Kom att tänka på några ord som Tom Dorrance sade en gång, "just före hästen kommer igenom problemet så är det oftast mycket förvirring och uppståndelse från den" Vilket betyder att hästen kommer att reagera på allt du vill ha den att förstå, så var bered på det och var lugn. Tvinga alldrig igenom hästen något, utan ta det steg för steg. Låt heller inte hästen undvika problemet utan se till att den koncentrerar sig på det du utsätter den för. Tänk på att ett hus byggs på en stabil grund, utan det så rasar huset förr eller senare. grunden är allt oavsett hur roligt det är med allt annat "krom" som ligger ovanpå.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

Minorca
2012-07-22 23:03
#24

#22

Då har du inte så lång till Erika Furuberg i Bureå, 2 stjärnig Parrelli intruktör. Hennes kurser har hjälp oss jättemycket

Caf_Roy
2012-07-24 20:40
#25

Jag har varit med om hästar som blir hispiga av havre och har blivit lugnare men fortfarande energiska när de bytte och fick annan mat. Men så har vi också hästar nu som får ca 4kg havre om dan och går bäst på det. Men å andra sidan betraktar de sig själva som formel-1 hästar (tävlingsnivå har inte med saken att göra).

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Bunn
2012-07-25 22:07
#26

Förlåt men jag känner bara att jag måste få skriva ner mina tankar. Jag har läst era svar i denna tråd om och om igen. Mitt självförtroende är inte det allra bästa, nej och jag har heller ingen större kunskap om hästar, den kunskap jag besitter har jag fått skaffa på egen hand. Jag törstar ständigt efter ny kunskap, jag vill lära mig så mycket det bara går för att på bästa möjliga sätt kunna ta hand om min älskade Marta. Det sa bara "klick" när jag såg henne för första gången, gick på magkänslan och då brukar det bli rätt.. Jag tycker man ska lyssna på dem som har mer erfarenhet än en själv och det har jag gjort. Har nu kommit fram till att mitt köp inte var så bra, men jag vill ju inte göra mig av med henne.. Vet inte vad jag ska ta mig till..

Zaphix
2012-07-25 22:10
#27

#26: Ha kvar henne och ta ut en bra tränare som kan hjälpa dig med hanteringen och allt sånt, inte bara ridningen.

Såklart du ska ha henne kvar om du känner att hon är rätt för dig, problem man har kan lösas med rätt hjälp. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Minorca
2012-07-26 00:33
#28

Att du vill lära dej mer, är första steget.

Jag tycker Parelli utbildningsystem är jättebra. Man börjar på marken, så du och din häst kan lära er tillsammans och du bygger upp ditt ledarskap.

När ni blir bättre går man till nästa nivå.

Jag tycker det är mycket bra att kosta på sig att gå kurs för en trännare/instruktör och sedan titta på Parellis utblidnings DVD (jag tror att man kan vara prov medlem i en månad och få tillgång till första kursen). Att kombinera DVD med kurser tycker jag är bra.

Jag är delägare i ett mycket domenat och explosiv fux sto, ca en månad efter min första parellikurs för Erika Furuberg, ramlade jag av och bröt nyckelbenet. Lite tur i oturen, efter en månad(under konvalicenttiden kollade jag parellis DVD) kunde jag börja göra med online övningar på marken, sedan jag började gå ut och gå med hästen i skogen.och gör lite Nh övningar.  Det blev långprommenader, vilket har utvecklat min relation till häst jättemycket och det har också varit bra för min kondition. I våras efter drygt ett år med markarbete och 3 PNH kursertill började jag rida igen. Nu har jag och hästen en mycket bättre relation, som jag inte tror att vi skulle fått om jag inte hade ramlat av(då hade jag bara fortsatt att träna ridning och inte relation på samma sätt).

Vad jag vill säja är att jobba med relation till hästen genom att jobba från marken är minst lika kul som att rid. Så ta dej tid att lära känna hästen, och gå kurs i NH. Så tror jag att du kan ha mycket utbyte av din häst.

bell
2014-06-18 23:16
#29

Hur gick det?

JoannaLi
2014-06-30 14:11
#30

Oj, över ett år sedan, men nu blev ju jag också nyfiken! Såg att ni stod i Skellefteå, (y)

Upp till toppen
Annons: