# Nya Knut Author: KnutKrut Mer uppdatering om min häst (om nån orkar läsa) 😉 I dag har jag ridit ut 300 meter och sedan lett hästen resten av de 400 meterna som är vår minsta lilla skogsrunda. Känns lite futtigt och egentligen skulle jag varit missnöjd med en så liten ridtur, inte ens värd att kalla ridtur, MEN... Jag har en ny Knut. En helt ny häst! Jag fattar inte vad som händer, men det inger ändå hopp om att det kommer att bli hur bra som helst! I fredags kom hovslagaren. Knut har stor respekt (rädd) för honom och brukar ha svårt att stå still. Han nappar i grimskaftet, snurrar så snart han fått sätta ner hoven och han kan vilja vända sig fast hovslagaren har hoven uppe. Får hovslagaren ryta ifrån så blir Knut än värre. Hovslagaren får klappa över länden, men närmare än så får han inte komma utan att Knut blir giraff och stel i kroppen. Men i fredags hälsade Knut glatt på hovslagaren, blev villigt klappad på halsen och till och med lite kramad utan att stelna det minsta. Han stod stilla hela tiden och bara gosade med mig 😍 Annars vill han ogärna komma nära ansikte mot ansikte, men oj vad han mjukade och nosades. Dessutom är Knut nyfiken! Han VILL verkligen gå ut på promenad i skogen. Verkligen, verkligen längtar. Det är bara ensam som han inte vill gå. I helgen hade vi Sessan med en liten bit och när Sessan vände hemåt ville inte Knut följa med. Han stannade med huvudet vänt bort mot skogsvägarna och nickade menande. Kom igen, nu går vi! Även den lilla rundan i dag så ville han gärna fortsätta. När jag vek in på stigen som leder hemåt så stannade han och nickade menande bortåt, ville gå ditåt. Men får han längta lite till kanske han vågar utmana sig själv och låta mig rida. Det har jag ju gjort tidigare två somrar, även om han ju varit bitvis väldigt osäker, tittig och taktande. Min extremintroverta RB som bara biter ihop och inte visar känslor, bara slutar andas och går in i sig själv - han har blivit nyfiken, gosig, social, busig, tänkande och GLAD! Hur hände det? 🤗 ## Comment 1 Author: KnutKrut Och förresten. Jag satt inte av efter 300 meter för att han var hispig och hade slutat andas. Jag satt av för att han parkerade sig och sa att han inte vågade att gå längre själv. Tillsammans kunde vi gå när jag ledde! Och han har vilat ett bakben när vi stod stilla i solen en stund. Inte i givakt hela tiden utan avslappnad nog att vila en stund. Inte en enda gång blev han stel och stirrig. Osäker och avvaktande, men inte rädd. ## Comment 2 Author: smulizzen Vad roligt att det går så bra för er!👍 ## Comment 3 Author: Brollan1 Är det för att du har bjudit på middag ute i skogen? Lycka till ## Comment 4 Author: LinaN Take the time it takes :)