# Ridrädd för sin egen häst
Author: LinaN

Jag hjälper en väninna att försöka övervinna hennes ridrädsla, hon föll för några år sedan av sin häst och bröt bäckenet och fick en nackskada till på köpet. Sedan dess är hon rädd för att rida honom då han gärna bockar med henne och det var i en bockning som han skickade av henne så hon landade så illa.

Hästen är en high-energy LBE som är verkligen "naughty" och väldigt naffsig och dominant. Jag ska i veckan som kommer nu få leka med honom och känna av honom mer än jag gjort hitendags (man hinner ju inte lära känna en häst så mycket när man bara hanterar dem till och från hagen) Han har lär sig att respektera mitt utrymme när jag leder honom till och från hagen, men inte mer änså.

Men själva hästen är det inget fel på utan han är bara sig själv och har blivit litet bortskämd i och med att matte inte vågar sätta gränser för honom och kräva saker då hon blir rädd och det erkänner hon själv.

Hon går i negativa tankar men är medveten om det, det är mycket "jag borde sälja hästen, han förtjänar att vara hos någon som klarar av honom." samtidigt som hon älskar honom och han är egen uppfödning osv. Men hon har liksom fastnat. Hon vet inte hur hon ska komma vidare. Hon vill ju rida sin egna häst igen, men är för rädd i dagsläget.

Hur ska jag kunna hjälpa henne (hon vill ju ha hjälp) att övervinna sig själv? Jag har erbjudit henne att sitta upp på Harry vilket hon gladeligen sa ja till, så det ska vi ordna med nu i veckan så hon får sitta på en trygg och stabil häst som inte gjort henne något "ont". Det var ju inte hästens fel men sammanhanget blev ju sådant. Hon påpekar ofta och noga att det inte är hans fel.

Hon jobbar honom mycket från marken med longering och tömkörning och han går jättebra, men hon vill ju rida också... Hur ska man tackla ett sådant här problem?

## Comment 1
Author: Skunken

Usch tycker synd om din vännina som drabbats av sådan ridrädsla men jag vet inte riktigt vad jag skulle ge för tips. Så tråkigt att hon är rädd för något hon älskar att göra!

## Comment 2
Author: Zaphix

Jag är alltid rädd när jag rider, men jag gör det ofta ändå. Ser till att inte utsätta mig för situationer där jag vet att jag blir väldigt rädd, utan gör det som känns bra. Känner jag mig modigare en dag kanske jag vågar göra nåt jag inte vågar annars, märker jag att det går bra så vågar jag lite mer sedan också.

Det viktigaste är att släppa avva krav man har på sig, hästen mår inte dåligt av att inte bli riden om den får göra andra stimulerande saker.

Man ska bara rida när man faktiskt känner för det, annars är det bättre att göra nåt annat.

Jag har valt att inte rida så mycket utan kör hellre, när jag kär är jag inte rädd så det är roligare. Jag vill kunna rida utan att vara rädd, men finns det saker jag hellre gör som jag inte är rädd för gör jag hellre dom..

Får ofta höra att min häst skulle må så bra av att få busgaloppera ute i skogen och att jag måste börja våga göra sånt. Det är inte sant, min häst mår jättebra även utan att busgaloppera i skogen. Han gillar att springa, men för honom kvitar det om han får busa runt i galopp lös i paddocken eller galoppera framför vagnen, en häst behöver inte ridas när det kan göra annat..

Jag är jätterädd för att hästen ska snubbla och gå omkull, eler att den ska kasta sig och jag ska bli spetsad på ett staket och en massa andra såna rädslor. För mig har det ingen betydelse om någon berättarhur sällan det är att en häst går omkull, det gör inte mig mindre rädd.

Det som hjälper för mig är att se någon annan rida min häst och se att det går bra, att han faktiskt inte går omkull. Det är ett tips!

## Comment 3
Author: LinaN

Ska kanske tillägga att hon åkte av i vårt ridhus också, och att platsen+hästen+olyckan är starkt sammankopplade. Vi stod igår och tittade på när stallägaren hoppade sin häst (jäkla gummiboll till häst! :)) och väninnan fick hjärtklappning och ångest av att bara stå och titta på så rädslan är ju riktigt djupt rotad i henne.

_**hästen mår inte dåligt av att inte bli riden om den får göra andra stimulerande saker.**_

DET ska jag ta med mig när vi ska prata och grejja i veckan. För hon verkar tro det också att hon gör sin häst en otjänst när hon inte rider. Men hästar skuldbelägger itne, det är vi människor som gör det. Att vi borde, måste, ska osv.

Och släppa på kraven, ja det måste man ju göra. Frågan är ju bara hur? Hur ska jag hjälpa henne att släppa de krav hon har på sig tillsammans med sin häst?

Jag släpper mina krav på mig själv när jag har undemanding time med Harry, att bara vara.

Men i dagsläget så är det sig själv hon måste jobba med, och jag hoppas att jag ska våga rida på hennes häst när jag känner honom bättre från marken. Han är ju absolut ingen elak häst, bara som de flesta LBE som inte haft några tydliga gränser. Det som jag kan tycka är litet äckligt är att han är så hög i sin energi. Men det brukar ordna sig ändå :) Tänker ju inte klättra upp på honom om han inte är redo för att bli riden.

## Comment 4
Author: Zaphix

Men försök att stötta henne genom att fråga om hon vill följa med ut på en skrittur tillsammans, eller kanske bara att ni börjar med att promenera ut tillsammans med hästarna.

Gör det inte till någon stor grej, utan försök att hitta på roliga saker tillsammans med hästarna.

Frågar någon mig om jag vill följa med och rida ut så blir jag mer motiverad till att rida, men det gäller att de jag rider ut med accepterar att jag är rädd av mig och inte vill ha ett högt tempo. De måste ha förståelse för att det kan ta lite tid att ha med mig ut på ridturer, jag hoppar för det mesta av när vi ska rida över broar eller andra ställen jag blir osäker på.

Ska vi galoppera behöver jag för det mesta få rida först då Dacke blir lite för tävlingsinriktad när han är bakom någon annan häst, jag kan hålla honommen jag blir rädd att han glömmer bort att ätta hovarna rätt så vi går omkull.

Jag rider bara ut med såna som jag vet har förståelse för mig och absolut inte såna som struntar i när jag skriker i panik "stanna" när jag rider bakom någon och jag känner att jag blir jätterädd att hästen ska gå omkull.

Men samtidigt så är det lite dumt för mig att rida ut med andra som är rädd.. Blir ofta så att vi skrämmer upp varandra då.

"Tänk om man skulle ramla av och bli spetsad på den där vägpinnen.."

"Ja, då kanske den skulle träffa kroppspulsådern.."

"Då är ju risken att man förblöder innan ambulansen hinner komma."

"Det är nog bäst att vi vänder och rider hem nu så att vi slipper bli spetsade på vägpinnen."

Har två såna ridkompisar och jag gillar att rida med dom väldigt mycket, men vi är för lika så vi skrämmer upp varandra för mycket. Blir lätt lite destruktivt..

Gäller att ridkompisen har förståelse för att man är rädd, men inte hjälper till att bygga upp rädslan. :)

Hitta på saker tillsammans och uppmuntra till ridning genom att be henne hänga med på korta skritturer tillsammans i början, ha förståelse men uppmuntra inte rödslan..

## Comment 5
Author: Minorca

Det är nog bra om din vännina får börja att rid någon stabil och lugn häst. Och någon erfaren ryttar rider hennes häst först nu efter upphållet.

Jag åkte av vår häst som jag delar med en kompis och bröt nyckelbenet för ett år sedan. Vår häst är en LBE som kan vara  mycket explosiv(kastar sig blixtsnabbt 2m isidled) Jag började i höstas att bygga upp mina ridmuskler red 5 ggr för jul och efter jul har jag ridit en gång per vecka på en på en stabil häst. Tänkte trappa upp ridning under februari, min målstättning är att jag ska börja rida vår häst i mars. Under min konvalicenttid har jag tränat hästen online och min kompis har ridit hästen.

Jag tror att det är viktigt att bygga upp självförtroendet med att rida en stabil häst, och låta det ta tid. Jag tror också det är viktigt att ta hjälp av någon erfaren ryttare att börja rida hästen efter ett upphåll, speciellt efter att häst kommit fri efter att ryttare ramlat av.

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Jag tycker att hon ska fråga sig själv om det är värt det. Ridning är en farlig sport, hästar är djur som  inte alltid gör som vi vill/tänkt oss och är man genuint rädd och rädslan är förknippad med en speciell häst - ja, då kan det vara stört omöjligt att komma över. Och det är ju inte roligt att känna sig rädd och att rädslan ska begränsa så. Speciellt som hon inte verkar vara så rädd för andra hästar.  
Och det är inget jag skriver för att tracka ner på din väninna!!!

Jag hade en problemhäst. Inte en sån som blivit illa behandlad eller som man kan jobba med, utan av den sorten som inte funkade som hästar gör. En som inte ens lärde sig de allra enklaste basicgrejer och som inte "dummade sig" för att hon var ranghög, hade ont eller var rädd. Hon var helt enkelt inte häst ens med andra hästar.  
Jag var fodervärd åt mamman, gick och pratade med fölmagen under hela dräktighetstiden och träffade sedan min häst (jag köpte henne när hon var 7 och skulle gå till slakt pga hennes psyke) i stort sett varje dag i 17 år. Och jag var rädd för henne! Inte nån panikrädsla för jag åkte inte av, men nån mildare form av dödsångest då jag aldrig visste vad hon skulle ta sig till, när och hur det skulle gå. Samtidigt som jag ju verkligen älskade henne och hon var en familjemedlem. Ju mer vi kämpade - desto mer besatt blev jag av att klara det. Det var först det sista halvåret som jag insåg att det faktiskt inte gick och att det aldrig funnits någon chans. Det var min man som bad mig fundera över om vi skulle ha henne kvar och långsamt döda mitt hästintresse och självförtroende eller om hon skulle avlivas ihop med sin gamle kompis (som behövde avlivas pga hög ålder). Efter lång vånda bestämde jag mig för att även hon skulle avlivad. Det tyngsta beslutet någonsinn!!! Det hade inte varit rättvist att sälja henne för hon var så annorlunda att hon inte ens funkat som sällskapshäst.  
Men att upptäcka hur ridning och hästande faktiskt kan vara när man inte behöver vara rädd - det är helt otroligt roligt! Jag är fascinerad varje gång som jag inte stöter på patrull, att hästen gör vad jag ber om och att jag faktiskt kan!!!

Min häst gick som sagt inte att sälja, men kanske kan din väninna få till nåt lånbyte eller liknande? Prova på hur det är att rida någon annan häst och samtidigt inte behöva känna pressen på sig att rida sin egen häst. Kanske hittar hon tillbaka till att inte vara rädd - kanske är rädslan så förknippad med hennes häst att hon helt enkelt inte kan rida honom utan att vara rädd? Eller så upptäcker hon att hon kan släppa och att de kan vara lyckliga var och en på sitt håll, med var sin ny ägare/häst?  
Bara se till att den hon byter med är en person som inte gör bockningarna värre utan kanske någon som kan råda bot på dem istället och att lånehästen är den där snälla, stabila som kan ge henne självförtroendet tillbaka.

Det var inte meningen att vara tråkig pessimist...

## Comment 7
Author: LinaN

#6 ingen fara. :)

Hon har ju ingen rädsla för att hantera honom på marken, han är litet ouppfostrad som många halvblod tenderar till att bli. Hon tar ju honom med kedja till och från hagen. Fast å andra sidan så tar hon Harry också med kedja.

Hon tömkör ju honom flera gånger i veckan och all sådan hantering fungerar jättebra. Och jag har sagt till henne att hon behöver inte rida. Tror han hade kunnat bli en bra vagnshäst faktiskt. Och han är väldigt trevlig när han inser att han inet har övertaget.

Ska se om jag inte kan få någon som filmar när jag hanterar honom så man kanske kan få litet tips och trix för hur man ska hantera honom, samt att jag kan få litet feedback på mitt eget hanterande.

Hon vill inte ge upp och samtidigt är hon på gränsen att ge upp. Han sköter ju sig till 95% när andra rutinerade ryttare rider honom, litet glädjebock blir det ju, men det gör ju även min häst emellanåt. Dock skjuter han ju inte iväg sin ryttare på samma sätt som ett halvblod skulle göra.

## Comment 8
Author: trex

Kan hon inte rida andra hästar Lr gå i ridskola tills hon känner att rädslan börjar avta. Och jobba med sin häst på det sätt hon kan. Du kanske kan visa henne lite nh så att hon får variation i hästandet med sin häst. Men ridning är en farlig sport = lätt att skada sig på ena lr andra sättet. ![Glad](http://naturalhorsemanship.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 9
Author: LinaN

#8 hon ska få låna min klumpeduns iom att han är så stabil och om han bockar så är det inte värre än att det känns som stora galoppsprång. Enda gången jag åkt av honom i en bockning är första gången vi skulle galoppera och jag inte spänt sadelgjorden ordentligt, det slutade med att jag gjorde snöänglar ute på en åker ^^

alla andra gånger jag åkt av så har det vart för att han slänger sig i sidledes eller vänder på en femtiöring.

Min förhoppning är ju att hon vill vara med på NH träningen som vi ska ha för Anne den 12e om vi får tillräckligt många anmälningar.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Jag hade en 5årig quarter appedix, han var jätte busig och egen, dominant men hur gullig som helst. Han var jätte stabil o rida på, han sprang aldrig iväg med mig, men han hade tendens att bocka när han blev för pigg och inte fick springa av sig. Honom kunde man inte rida lite då och då, man behövde göra något med honom minst varannan dag (**Regelbundenheten** viktigt) för han krävde stimulation. En häst som blivit ridhäst förbli alltid en ridhäst, de glömmer inte.

Jag red inte hela tiden, men jag tränade jätte mycket NH med honom tillsammans med en annan tjej den tid efter att han bockat av mig så jag bröt nyckelbenet. . Jag tror verkligen att din vän skulle må bra av att va tillsammans med någon mer erfaren tillsammans med sin häst! Min häst och jag stärktes av det som attan.

Jag fick aldrig några problem med att hantera honom, visst han testade lite då och då men det var sådan han var och det vara bara att rätta till det, t.ex. om han börjar gå före mig så stannar jag och skriker till och sparkar honom med foten (hästspråk), eftersom att jag är ledaren och inte han! Jag viftar med grimman som signal för honom att backa istället för att dra, det är omöjligt, han väger minst 10 gånger så mycket som mig.

KEDJA. JAg blev jätte arg en gång för att en tjej ledde min häst i en kedja. Det va 17 hästar i det här stallet och vi hjälptes åt med alla sysslor. Men jag ser kedja som tvång, och han är inte van vid kedja så det blir hennes problem om han skulle protestera! Jag har alltid fått honom att gå bakom mig genom att vifta i repet och behövde knappt nudda honom längre.

Jag tror verkligen att det inte skulle skada din vän att vara tillsammans mer med sin häst, istället för att rida kan hon se hans kroppsspråk genom att låta honom springa fritt på banan, göra övningar, longera, tömköra och en massa saker. Och helst före ridningen så han får bort den värsta energin!

Min mamma tyckte inte om min häst till en början, hon tyckte han va läskig, men när hon såg hur roligt vi hade det med all träning så började hon att älska honom! Trots att han bockat av mig ett antal gånger och fick mig att bryta nyckelbenet tyckte hon inte om att se honom gå. Hon såg hans personlighet och jag vet att det är därför din vän behåller sin häst och jag kan förstå henne, jag tycker inte hon ska ge upp och inte hålla sig borta från sin häst, tvärtom!

## Comment 11
Author: LinaN

Dagens rapport;

Hon vågade sig upp på Harry och skrittade av honom åt min medryttare. :) hon var litet nervös men kunde börja slappna av. När sen hennes häst kom in i ridhuset så sträckte Harry litet på sig och blev aningens större fö han var nyfiken och då ville hon sitta av. Så då sa jag att är det så hon känner så är det så hon ska göra. :) Och det verkade som hon blev lättad.

Så tog jag och jobbade med honom litet. Tog på honom Harrys repgrimma (för stoooor men den dög idag tills hon får skaffat en mindre till honom, fick knyta knuten mitt uppe över nacken på honom ^^) Det jag ville testa vart mer eller mindre att få honom att acceptera friendly game, gick ok. Litet naffsande men ok. Sen bad jag honom att respektera mitt utrymme. DET hade han svårt för, så det blev en del fas 3-daskar innan han började koppla att mitt utrymme är mitt.

Sen så började han visa på humör och "jag tänker/vill inte lyssna på dig"-attityden när jag bad honom att gå ut på volten för att se om han kunde tänka sig förstå hide your hiney. Åt vänster gick det helt ok, litet protester, småstegringar och riktigt fula miner. Åt höger vart det riktigt jobbigt. Jag tycker alltid det är jobbigt när en häst stegrar sig mot mig, men jag förflyttade bara min vikt bakåt när han reste sig och han vart utanför min zon ändå. Men till sist efter ett bra tag så gav han efter även åt höger. Det blev något varv och sen turn and face och sen vart jag skitnöjd. Både med honom och med mig.

Sen efter det fick jag oerhört mycket slick och tugg och han tänkte verkligen massor. Man såg riktigt hur kugghjulen snurrade.

Så jag är nöjd med min häst som skötte sig så fint med min medryttare, som gav väninnan det lugn som behövdes för att våga sig upp på hans rygg. Hon vart glad och nöjd efteråt.  Och sen är jag nöjd med att jag fick igenom de två sakerna jag ville göra idag med hennes häst, och att jag var modig och savvy nog att bedöma situationen och följa igenom min plan och sedan nöjde mig med det när jag fick det jag bad om. Ibland frestas man att göra det mer och en gång till.

Sen släppte vi ihopa Harry och hennes häst och jisses sicka busfrön! Två LBE's som brallar iväg fullständigt! Vart roligt att se, fick även en del av buset på film :) Det är en kontrast mellan Harry och hennes häst. Harry är low-medium i spirit medan W är medium-high spirit. Och sen är han explosiv. Väldigt explosiv. Och den del som säger "naughty" på horsenality-testet är honom personifierad.

Men jag tror det ska gå bättre nästa gång, för han verkade väldigt nöjd efteråt också. Och Harry vart skitnöjd med att få busat av sig rejält! :D

## Comment 12
Author: LinaN

Lite uppdatering.

Väninnan har kommit så långt i sin ridrehabilitering att hon funderar på att sadla, tränsa och gå ut med W samtidigt som någon annan rider med henne. Och när och OM hon känner sig trygg sitta upp ute i naturen istället för ridhuset där olyckorna hände. Så ridhuset i sig är negativt laddat när det gäller ridningen.

På Torsdag kommer en tränare som kör mer på ellen Ofstads metoder och ska hålla lektion för henne. Funderar på om man ska försöka sig ut då och titta på. alltid nyttigt att se hur folk arbetar.

Jag tipsade henne också om att tänka i sekvenser tex:

Jag åker till stallet, gör alla sysslor jag brukar, hämtar hästen, borstar, sadlar, tränsar, leder ut på gårdsplanen, spänner sadelgjorden, kliver upp på pallen, sätter foten i stigbygeln, kliver upp till hälften i stigbygeln... och att när hon kommer till en punkt då det känns oehagligt så börjar hon om hela tankeförloppet tills hon kan komma till den punkten som vart obehaglig och känna sig neutral. Vet inte om det gick in riktigt men ibland behöver man få tänka över saker ett tag ;)

Däremot så är MIN personliga bedömning att JAG skulle inte sätta mig på den hästen i dagsläget då han fortfarande är respektlös för utrymme och väldigt high-spirited LBE.

Efter dagens löshoppning så försökte han smita ut ur ridhuset då sargdörren var öppen, men inte porten ut. Och jag var inte snabb nog att ställa mig i vägen. Men sen blev det inte lätt för honom. Varje gång han närmade sig dörren så bad jag vänligt men bestämt honom att gå sin väg och backa undan. Till sist stod han 10 m från dörren och tugga och slicka ^^

Sen när vi pratade och han vart fastsatt i linan igen så ville han in och knö på sin matte, och då gav jag henne litet tips och berättade om rovdjur/bytesdjurspsykologin då hon "morrade" åt honom. Medan jag mer viftade med ledrepets andra ända utan att titta på honom. Så där är en del arbete framför henne, för hon måste släppa det här rädslo-aggressiva. Men det som var riktigt roligt var att han respekterade mitt utrymme mycket bättre än förra gången. :D

## Comment 13
Author: smillasol

Hur går det :)

## Comment 14
Author: LinaN

Hennes son rider i skritt och trav i ridhuset nu, hon har också åkt iväg med honom till ett annat ridhus för att träna där då hon har mycket mentala spärrar till att sitta upp just i vårt ridhus med tanke på att det är här hon har skadat sig.

Men det verkar ju som om det går åt rätt håll nu iaf! :) är inte så jätteuppdaterad nu när man inte är i stallet samtidigt på sommarbetet. har knappt träffat nån alls om man inte bestämt "träff" innan ^^