# Bygga upp eller förstöra Author: [Borttaget] Bakgrund: Sedan ett år tillbaka äger jag en fantastiskt fin och snäll häst! Efter mer än 10 år med en problemhäst är det alldeles underbart att ha en häst som är så lätt att ha att göra med!!! MEN... ridningen fungerar inte som den ska. Hästen funkar som han ska, men det är det där när jag kommer på ryggen och i förhållande till mina önskemål och förväntningar av vad som är bra ridning för mig. Hästen är tidigare dressyrriden av duktig och just dressyrintresserad ryttare, som har ägt honom i flera år. Han bodde då i ett mer urbant stall med trafikerade vägar, asfalt och bostadsområden och reds mest i paddock eller i ridhus. Nu bor han hos mig, som är inbiten skogsmulle och blir alldeles svimfärdig efter bara två varv på en volt. Jag bor i skogen och här finns bara smala, slingriga skogsvägar i tät granskog. Mao har det blivit byte av ryttare, ridstil och miljö för hästkraken. Jag vill skogsluffa, tryggt och fint, i alla gångarter och gärna offroad i mossan. Hästen tycker att det är lite otäckt med skog och att inte kunna se mer än ett tiotal meter framför sig och då blir han lite spänd. Och då blir jag lite skraj och sen är vi inne i en ond spiral där vi skrämmer upp varandra (även om det väl mest är jag som blir skrajsig) Jag upplevde att det funkade bättre första månaderna jag hade honom, bättre att rida ut ensamma. Fast han var spänd från början till slut på ridturen, han var tuggig, taktig och springig från att vi lämnade gården tills vi kom hem. Sen stod han över vintern pga hopplöst väglag och när vi kom igång igen på våren inträffade några incidenter, bl. a. åkte jag i diket och då blev jag plötsligt feg och det tog emot att rida. För att bli lite modigare hade jag med resten av familjen inkl. vår ponny de flesta gånger jag red ut (inte alla för att han inte skulle bli stallmodig utan sällskap). Jag tror att jag upplevt honom som spänd "när det händer något" nu i år just för att han slappnar av när det inte händer något, vilket han faktiskt inte gjorde i början. Och då blir jag mer orolig över bytet av energi, tror jag. I vilket fall är han en supersnäll häst så oavsett hur jättejättepigg eller hur spänd och skrämd han blir så gör han ändå inget dumt. Jag kan rida honom på lös tygel och känna hur han bara vill bralla loss och galoppera, men han skrittar ändå och tar ut extraenergin genom att tugga på bettet och bli mer energisk i skritten, men han sticker inte och ligger inte på. Till frågan: Jag har börjat leda honom på långa promenader pga att han behandlats för en låsning i ryggen och inte skulle ridas i början. Han är jättetrevlig att leda och då slappnar han av och spänner sig ytterst sällan även om det "händer något". Iof går han gärna in bakom min rygg om det är nåt speciellt som ser lurigt ut, men annars går han hur fint som helst. Vi har som sagt också gått ut tillsammans med ponny & co och då är han nästan lite lat och även då går han in bakom ponnyn på ställen som han tycker är otäcka. Sak samma om min man följer med till fots, men då blir hästen oftast lite busig eftersom min man brukar leka med honom då de joggar tillsammans. Då går bara hästen och väntar på att husse ska börja springa så att han kan bralla lite. Om jag skulle leda varje gång jag ska ut själv och bara rida när vi har ponnysällskap - förstör jag då mina möjligheter att få en trygg skogshäst? Blir det bara tryggt med matte på marken och mer och mer ovant och otryggt när hon sitter i sadeln? För jag vill ju rida ut själv helt utan problem med en häst som tycker att det är lite tryggt och trevligt i skogen som jag tycker. Eller blir ensamridningen trygg av att ensampromenaderna är det? Jag har svårt att hoppa upp och ner från hästryggen under ridturen (stor häst + ngt handikappad matte). Från marken är hästen inga som helst problem att hantera. Egentligen är det inga problem att rida honom heller, men jag vill att det ska bli bättre, för oss båda. Vi är trygga med varandra, men inte helt när jag är i sadeln och vi befinner oss ute på ridtur själva. ## Comment 1 Author: JoannaNi Hästar känner av mycket mer än vi tror. Du skriver själv att den är orädd och busig med din man. Vad är skillnaden mellan dig och din man? Det att hästen går in bakom någon är att den inte har tillräckligt med självförtroede att gå först, men även inte tillräcklit förtroende för sin ledare (människa i detta fall) att det faktiskt är ofarligt. Därför kan du jobba på att gå ut och promenera med dig i sadelläget istället för framför. Då simulerar du ridningen så mycket som möjligt från marken. Personligen är jag en säker ryttare på mina hästar jag känner väl, men även på dom, så hoppar jag ALLTID av om tanken "det här kan sluta illa" kommer upp i huvudet. Sen när det bara hitta en stock eller något annat att hoppa upp på. Hellre det än att faktiskt ramla av eller sitta spänd och rädd på en häst som då känner på sig det. När jag rider ut har jag ett "parelli hackamore" där jag har både tyglar och ett rep, så att jag i nödsituationer kan hoppa av och forfarade ha lite mellanrum mellan mig och hästen när jag håller i den. Säkerhet är alltid nr1. Sen skulle jag vara noga med att ta hand om hästens trösklar. Alltså om han redan 5 meter ifrån stallet höjer huvudet, spänner sig, och allmänt visar täcken på att han blir orolig. Så tar jag hand om det där och då. För om han är orolig 5 meter ifrån stallet, då kommer han även vara det 10, 20 och 30 meter ifrån stallet. Det jag använder mig då av något som kallas approach and retreat. Man närmar sig det läskiga, men så fort hästen själv stannar eller visar tydliga täcken på oro så går man tillbaka till det stället där den kände sig trygg. Man upprepar detta tills det där läskiga stället inte är läskigt längre. ( Tankesättet är precis likadant oavsett om det handlar om läskiga stenar, bäckar, transporter, klippmaskiner, eller om hästen är skygg om öronen) Beroende på häst så kan det ibland räcka med att när den själv stannar, så väntar man tills den själv vågar gå fram igen. Annars kan man även be den att backa några steg för att komma tillbaka till säkerheten, för att sedan be den gå igen. Man kan även vända om helt, men vid ridning brukar jag oftast backa. Det viktiga är att aldrig "putta hästen ner för klippan", att altså sätta någon press på hästen när den är på ett ställe där den är orlig. Om en person är rädd för myror så blir det inte bättre om man börjar skika och slå den. Den kanske tar sig över då, men i ren skräck och tänker "ALDRIG MER!" Jag vill att både mina elever och hästar ska komma över sina rädslor och tänka "det där var ju inte så farligt, det kan jag göra igen". Hoppas det hjälpte [/ Joanna](http://naturlighasthantering.se/) ## Comment 2 Author: [Borttaget] När jag leder är han lugn för att jag är lugn och som sagt skrämmer vi upp varandra ibland om han reagerar på något när vi är ute (eller om jag tror att det kanske kommer något som jag tror att han kanske reagerar på). För min ridfeghet har promenerandet varit jättebra, men jag funderar just på hur det blir i längden. Om jag promenerar hela vintern och en bit in på våren kanske jag kommer över att rida ut kanske kan vara farligt, men hur är det med hästen? Jag ska prova att leda honom i sadelgjordsläge och se om han beter sig annorlunda då. Han är öht en ganska modig häst och det är inte så mycket som han faktiskt tycker är farligt (eld & rök, ljudet av forsande vatten och grannens vedklyv). När han spänner sig är det helt enkelt saker han reagerar på, för att han är häst. Han väcker för någon som kommer gående, för en älg eller för någonting som plötsligt dyker upp i naturen, blir lite spänd och nuförtiden slappnar han av igen när han sett vad det var. Förr fortsatte han att vara spänd resten av ridturen. Om det faktiskt var något kunde vi kolla in det farliga, men om det är en älg som kommer brakande eller något som inte var nåt alls så kan det vara svårt att titta på och träna att det var ofarligt. Tyvärr är jag en sån envis dumbom att jag allt för sällan kommer på att jag borde sitta av och leda. Inte för än jag redan är hemma och tänker igenom situationen. Jag ska skaffa mig ett delta och rep att ha med mig när jag rider ut, men skulle även behöva nån som slog mig i huvudet och sa: Sitt av! med jämna mellanrum. För eftersom hästen är förhållandevis modig är det inga problem att leda honom även om det "händer något". Han sticker ingenstans och dansar inte omkring utan lyssnar på mig. När jag leder är han trygg och lugn, för att jag är det. När min man leder honom är han busig, för att husse låter honom busa. Men jag skulle nog säga att han är mer orädd när jag är med honom än när min man är det. Leder min man och vi är ute allihop och jag leder ponnyn så kommer min häst gärna till mig om vi t.ex. måste passera den farliga vedklyven. Men du har helt rätt i att hästen känner av hur man själv känner sig och agerar därefter. Tack för svar!!! ## Comment 3 Author: JoannaNi Promenera på hur mycket du vill. Har du en häst som tycker om att vara med människor och göra saker så kommer den vara glad att den slipper stå i den tråkiga hagen. För hästen spelar det ingen roll vad du gör. Om du vill promenerar kan du även lägga på en växel till och börja jogga. Då får både du och hästen ännu mer motion. En sak som kan vara bra för dig är även att ta på hästen all utrustning.Även när du bra ska ut och gå. Desto mer du kan simulera, både för dig själv och för hästen desto bättre kommer det att kännas. Jag vet själv att det är svårt att hoppa av, men om man bara vågar släppa på det ridskolan printat in "hoppa inte av för då vinner hästen" (det dummaste jag hört nu när man vet bättre) Det ## Comment 4 Author: [Borttaget] Bra råd om utrustningen!!! Psykologi för både två- och fyrbent! ![Glad](http://naturalhorsemanship.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: jaffafreak Jag tycker inte alls du ska känna någon press på att du "måste" rida! Jag ha en unghäst som jag haft i drygt ett år, i höstas var hon väldigt jobbig att gå ut och gå med, snurrade, trängdes, stegrade och flängde runt som tusan. Jag kände att jag inte hade kontroll (är typ nybörjare på häst efter flera års uppehåll) så jag slutade gå ifrån gården. (bor på egen gård) I början tränade jag bara på stallplanen och i hagen där jag kände mig trygg med henne och efterhand ökade vi träningsplatserna. Vi har en skog precis bakom huset och det var där hon var värst. Efter att fått kontroll på gården började vi närma oss skogen, så fort hon blev "tittig" och slutade lyssna på mig så vände vi, backade, helt enkelt olika ledövningar tills jag hade kontrollen igen. Gick det bra gick vi några steg till annars så gick jag hemåt igen utan att gå längre bort den gången. Idag kan jag ta med henne på promenader vart jag vill (då har hon tränats väldigt lite under vår/ sommar eftersom jag precis fått barn), räcker att skaka lite på grimskaftet om hon går för snabbt. Jag är inte osäker utan vet att jag kan hantera henne och hon är oftast trygg med mig. Detta har vi kommit fram till utan att lämna gårdsplanen! Så gör det du tycker funkar! Ut och gå och sitt upp och rid ett varv runt stallet och sedan inget mer. Eller vad som känns tryggt. Jag ska börja rida in mitt sto nu så jag har en runda som jag går flera gånger i veckan så hon känner sig trygg (och jag med) där tänkte jag börja rida när jag kommer så långt så vi ska ge oss iväg från gården :)) Lycka till och släpp alla "måsten" vad gäller ridningen! ## Comment 6 Author: Chieko Vill du kunna sitta upp under ridturen kanske du kan spana in/lägga ut lite ställen som är lättare att sitta upp från? En stor sten eller liknande funkar bra för mig i alla fall. ## Comment 7 Author: CelsiusT Har inte läst tidigare inlägg men hoppas jag kan bidra med något ändå. Min första tanke när jag började läsa var - Ut och gå med honom! Promenader med matte vid sidan är toppen för att vänja sig vid en ny miljö. Att bara rida med sällskap och promenera när man är ensam är i mina ögon inte det minsta fel, till en början. När hästen är mer van vid miljön och börjar fungera fint både när du rider och går så kan du börja att då och då rida ensam och då välja vägar han är van att gå och som är enkla att ta sig igenom. Känns det läskigt för dig att börja rida direkt, så börja tömkör honom istället för att promenera. Då får han lära sig att "gå först och ensam" i skogen, mer likt situationen när du sitter på honom. Här gäller ju att bygga upp både dig och honom i trygghet, både till varandra och till situationen. Välj en enkel väg och promenera den ensam 2-3ggr och 3-4e gången så sitter du upp och rider samma väg. Hästen är då trygg med vägen, du vet att hästen är trygg med den vägen, hästen har nyss gått där flera gånger och har "rutin" på den vägen och ni kan då tillsammans få en trygg ridtur den vägen. Men byt sedan tur och gör samma sak med en annan väg.