# Vem ger hjälperna? Author: Gronstedt Hästar är fascinerande! Och jag börjar inse varför det traditionella sättet att träna dem funkar så bra. Alltså att ge en hjälp, vid behov förstärka den tills man får önskad reaktion, och genast ge eftergift när reaktionen kommer. Det är för att det är precis så hästar själva gör. Jag har fortsatt min "ministudie" från tråden "Buffar?". Partnern och pållen är inte alltid överens om vem som bestämmer, och jag har cyklat med dem på springturerna igen för att se vad som händer.  Första biten i skritt funkar allting bra, även om pålle gärna håller sig lite bakom. Så kommer de fram till första travsträckan. I samma ögonblick som partnern börjar samla ihop sig för att förbereda övergången till trav, viker pålle halsen åt höger och makar in bogen bakom partnerns ben. "_Mänska, det där är fel, så här ska vi vara placerade!_" Partnern hejdar förberedelsen för att kolla vad som trasslat till sig, pålle slappnar av och går i sin position lite bakom - hästen ger människan eftergift. Om partnern i stället förbereder sig genom att flytta pålle ut åt sidan före förberedelsen till travövergång, se till att halsen är rak och vara beredd att möta sidoförflyttningen med ett spöpet mot magen, slänger pålle med huvudet ("_Skärp dig, människa!_"). Om partnern då inte backar ned tacklar pålle människan med bogen ("_Skärp dig, sa jag!_"). Om partnern viker undan är pålle omedelbart bakom och skrittar lugnt igen. Hästen har förstärkt hjälperna tills han fått önskad reaktion och ger då människan eftergift.  Om partnern i stället fortsätter rakt fram och dunsar in i hästen, fogar hästen sig och börjar trava. De travar på bredvid varandra utan hjälper - människan ger hästen eftergift. Efter en stund börjar pålle böja halsen åt höger. Om partnern inte gör något åt det, glider pålle snart bakåt och åt vänster och får in bogen bakom partners ben igen. Lyckas pålle komma dit så går han ned i skritt och blir stendöv. Om partnern rätar halsen och makar pålle ifrån sig direkt han börjar böja halsen, så kan partnerns hjälper vara fjäderlätta och eftergiften omedelbar. Om pålle hunnit börja maka sig åt vänster kommer pålle i stället att förstärka sina hjälper mot människan rejält, genom att tränga och tackla, tills det blir en kamp.  Så blir de ense om vem som bestämmer var den andras fötter ska vara och travar på. Efter några hundra meter kommer första vänstersvängen. Ett tiotal meter före svängen ökar pålle och drar sig lite framför. När människan börjar svänga tar pålle chansen och tränger hårt åt vänster. Viker människan undan fortsätter hästen att följa sin linje tills människan måste sakta av för att inte ramla i diket. Om människan inte viker undan ökar pålle ytterligare och tacklar människan hårt - en skarp hjälp ("_Du SKA flytta dig!_"). Saktar människan av tar pålle genast ut avståndet och skrittar snällt bredvid - pålle ger människan  eftergift. Just detta är så klockrent likt när en människa jobbar med galoppfattning på en häst som inte förstår: Fatta på samma ställe, i en sväng, med övertydliga hjälper. Till sist måste det väl gå fram vad man menar?! Om partnern hinner se och förbereda sig på detta beteende räcker det med en tydlig men lätt knuff mot bogen redan när pålle förbereder övergången för att pålle ska släppa tanken på att försöka. Efter den svängen brukar pålle börja frusta och ruska på sig i traven och sedan travar de i stort sett utan diskussion de 4 återstående kilometerna av rundan. I alla fall så länge partnern korrigerar redan när pålle börjar fundera på att förbereda en övergång nedåt. Det är inte alltid lätt med en smart häst - men det är roligt ![Skrattar](https://naturalhorsemanship.ifokus.se/images/empty.gif "Skrattar") ## Comment 1 Author: ähnchen Härlig läsning! ❤ Ja, det är precis så de gör (iaf när de inte drivs av ångest eller osäkerhet) och något de förstår väldigt väl när man gör rätt.