Annons:
Etikettläsarberättelse
Läst 12267 ggr
LinaN
2011-08-10 14:36

JAG BLIR SÅ ARG!

Visst har det hänt? Att man blivit så frustrerad och arg att man inte vet vart man ska ta vägen? Ens sämre jag kanske rentav tog till våld den där gången för fyra år sedan? Denna artikeln är tänkt att hjälpa oss människor med våra negativa rovdjursbeteenden. Eller åtminstone belysa dem.

Varför blir man frustrerad och arg? Vad händer i kroppen och vad kan man göra åt dessa känslor som hästfolk sällan eller rättare sagt aldrig talar om. Även bland NH-folk talas det rätt tyst om våra negativa rovdjurstendenser såsom ilska och frustration och dess efterverkningar.

Många hästmänniskor blir arga på sina hästar för att hästen inte gör det den borde. Pat Parelli brukar säga att hästar är som datorer, de gör inte alltid som man vill men de gör vad man ber dem om. Och sedan har vi det gamla arabiska ordspråket "För hästens felsteg bär ryttaren ansvar." vilket då betyder att oavsett vad för fel hästen gör så finns det alltid något hos oss, människan, som gjort att hästen gör och reagerar just på det sättet.

Frustration är ett förstadie till ilska, och man blir oftast frustrerad när man ställs inför problem som man inte har en lösning på. Och framförallt om man då inte kan lösa problemet snabbt. Frustration och irritation är ofta väldigt lika varandra och går i stort sett hand i hand. För blir du frustrerad blir du också gärna irriterad på den känslan.

Rovdjur som oss vill inte gärna uppleva negativa känslor, vi vill ha beröm, trygghet och känsla av framgång. Känslorna som ilska väcker ofta skam och skam är en av de känslor som vi människor har absolut svårast för. Att vara otillräckliga, små och ynkliga. De som är otillräckliga hamnar utanför flocken och är en belastning för flocken.

Hästarna lever i hjordar, man säger oftast flock, men de lever i en hjord. Även de ynkligaste av hästar i en hjord förblir en del av hjorden tills dess att de ger upp livet. Eller inte längre kan följa sin hjords vandringar. På så vis finns inte dessa negativa känslor hos hästarna som kan leda till frustration.

Men även hästar kan uppvisa frustration, speciellt de som är domesticerade. Tama. Frustration är en inlärd känsla som kommer när hästarna tas från det som är naturligt. Att bara äta 3-4 mål mat om dagen istället för att äta 18-20 timmar per dygn. Att inte få utlopp för sin energi när de står på box 75% av dygnets timmar. I naturen finns inte frustration och ilska mer än i ett fåtalet fall.

Hur ska man då hantera frustrationen när den dyker upp? En god början är att erkänna för sig själv att man börjar bli frustrerad och sedan handlar det otroligt mycket om ens egen inställning. Se varje problem som en möjlighet till utveckling och ett tillfälle att lära sig något nytt om sig själv.

Vi pratar ofta om att vi ska lösa hästarnas problem från roten och inte börja medicinera symptomen. Vi måste göra samma sak med oss själva. Men vi människor glömmer oftast bort den delen att vi är skyldiga hästarna att stängdigt utvecklas och bli ett bättre JAG på alla plan. Inte bara i sadeln eller i änden av arbetsrepet. Att vara hästmäsnniska betyder också att man måste bli en bra människo-människa.

Men om du befinner dig i en situation du inte behärskar och blir frustrerad eller irriterad, backa ett slag. Betyder det att du behöver sitta av så sitt av. Betyder det att behöver gå ut ur stallet så gör det. Ta en paus, försök slappna av och finn en plats inom dig där du kan börja analysera situationen.

Varför blev du arg och/eller frustrerad? Vad var det som utlöste den reaktionen? Hitta den punkt där du blev arg, analysera den. Titta sedan kring den situationen. Var det för att du inte var snabb nog i tanken? Eller var det att du ens hamnade i den situationen? Blev du arg för att du kände dig frustrerad? Sök igenom det hela, försök hitta något att börja arbeta med.

Om du blev arg för att du blev rädd, då kanske du ska göra friendly games med dig själv?

Vrede gör dig handlingsförlamad, och möjligheten att hitta en lösning minskar drastiskt när temperamentet flammar och i dessa situationer slutar hästen omedelbart att se dig som en partner utan ser istället en stor morrande varg eller en slug sabeltandad tiger som ska äta upp honom. Och man riskerar sitt arbete och det förtroende hästen har för en.

Personligen har jag upplevt vid tillfällen av frustration och ilska som gått ut över min Harry att vår relation har blivit skadad efteråt. Och det har tagit tid att reparera detta. Precis så är det i djurvärlden också. Skulle en unghäst vara aggressiv mot hjordmedlemmarna så skulle han bli pariah, utkastad tills dess att han visar att han kan uppföra sig och inte utgör ett hot mot hjordens medlemmar. Och det är viktigt att tänka sig för, alla känslor jag har kommer få gensvar i hästen.

Någon klok människa sa en gång att hästen är människans själs spegel.

Vidare kan man ju också fundera på om ens irritation ens har med hästen att göra! Det kanske är något som hör till arbetet eller skolan. Gräl inom familjen, en kompis som betett sig illa. Man kanske är ledsen om familjens labrador dött, så kan den sorgen ta sig uttryck i ilska. Är du stressad för att du har en tid att passa efter stallet?

Det kan vara så enkla saker som att du är hungrig, har sovit dåligt eller har magknip som gör att du blir otrevlig för din häst att ha omkring sig och när hästen sedan reagerar på dina känslor och ditt kroppsspråk så får han oförtjänt "skit" för att du blir arg för något som inte har med honom att göra över huvud taget.

Vad kan man då mer göra än att ta en paus och analysera? Jo du kan komma överens med dig själv att aldrig bli så arg att du slår din häst med spöt eller din carrot stick. Att om du känner minsta lilla tendens till att vilja slå så släpper du dina verktyg och tar en paus.

Kom överens med dig själv att det är okej att bli arg, men inte på hästen. Vänd dig om och gå ifrån hästen när du blir arg. Om du går ifrån hästen riktas den negativa energin bort från honom och han tar inte illa vid sig för att du har de känslorna. För de har inte med honom att göra om du inte ser på honom.

Tänk ut handlingsplaner, om du vet att du kommer sätta dig själv i en situation där du tidigare upplevt irritation och frustration, vad ska du göra om det kommer tillbaka? Ha ett par stretegier, om det inte funkar att kommunicera till hästen att han ska ställa sig på pedestalen med frambenen på det sätt du tänkt dig först. Tänk ut fler sätt hur du skulle kunna göra först och sen arbeta mot det sättet du hade tänkt dig tex.

Framförallt så var snäll mot dig själv och din häst. Vi dömer oss själva hårdare än vad hästarna gör. I ärlighetens namn så dömer hästarna oss inte för våra misstag om vi inte gör om dem gång på gång efter varandra.

Hoppas att detta har fått hamsterhjulet att snurra litet. Ämnet är som sagt väldigt tabubelagt men ändå kan man se ilska och frustration och regelrätt hästmisshandel i de flesta stallen runtom i Sverige, och detta på grund av att man saknar självkännedom om när man egentligen borde vända sig om och ta ett djupt andetag!

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Annons:
Zaphix
2011-08-10 15:24
#1

Jättebra artikel, ett bra ämne att ta upp. :)

Jag blir lätt arg och frustrerad. Har väldigt kass impulskontroll så handlar innan jag hinner tänka efter, ingen bra pausknapp. Inget jag kan göra så mycket åt, bivit bättre av olika anledningar iaf.

Men det jag får göra är att tänka efter innan jag sätter igång med något, vet vilka övningar som kan göra mig frustrerad, och då låter jag bli att göra det dom dagar jag känner mig instabil redan innan.

Försöker helt enkelt att inte utsätta mig för situationer som lätt kan göra att min frustration eskalerar, den strategin fungerar riktigt bra.

Blir sällan arg och frustrerad numera, sist jag blev riktigt förbannad var där jag höll på att få en bakhov i skallen, sedan sprang han iväg. Då stod jag och var riktigt arg i paddocken en stund, men då hade han redan hunnit upp till stallet. Gick tillslut upp och ställde in honom i boxen, ringde upp en kompis och diskuterade vilket slaktpriset kunde bli.

Var sedan arg ett par dagar, men då valde jag att inte umgås med Dacke och funderade ut vad som lett fram till bakhovens intågande. Insåg ju att felet såklart låg hos mig, men var ändå sur ett tag efter det.

Så arg är väl okej att bli, så länge man inte låter ilskan gå ut över hästen.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

aprilapril
2011-08-10 15:30
#2

Himla bra artikel! Tack. :-)

xMobilexD
2011-08-10 16:15
#3

Jätte bra tråd!

Så det är som jag misstänkt att mina hästar är avbilder av mig själv. Så som dem reagerar hade jag oxå gjort om jag vart häst. Men själv har jag blivit mycket bättre med att ta Pauser och det hjälper otroligt mycket. Men det tar nog ett tag att tygla sina rovdjursinstinkter. Men guldvärt när man märker att man är påväg åt rätt håll!

Gyllir
2011-08-10 21:43
#4

Tänkvärt!

Anne

When a horse becomes part of you, there is nothing you can't do! Pat Parelli

Hemsida: www.hästiharmoni.se

 

Animal-3
2011-08-11 13:34
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Jätte bra artikel jobbar konstant med humöret.
Det blossar fort men lägger sig också fort. Vilket gör att jag tyvärr får pausa och så släpper det fort för att slå på sekunden efter igen så man får backa igen.
Dock är största problemet vad jag blir arg på. För jobbar jag med en häst och en ny övning så blir jag sällan arg, samma sak om jag jobbar med en häst jag inte känner för det blir så mkt runt om kring som kan påverka.
De gånger jag blir så där arg är när vi ska göra något som man gjort tusen gånger med en häst man känner och man gör på samma sätt som alltid. Jag vet alltså att h*n vet exakt vad som önskas av honom/henne men denne bryr sig inte. Är det något runt om som inte stämmer, om denne verkar orolig över något eller verkar ha ont eller bli stressad då är det oftast inga större problem för då börjar jag automatiskt leta anledningar. Men när man bara inte får något gen svar. Om det är så att dom inte vill men ändå kan ge något halvhjärtat så okej, men när de tittar en över huvudet som om man inte fanns och inte ens försöker så blir jag ju så frustrerad för alternativen tar slut.
Men men det är bara jobba vidare på sig själv, största problemet är ju egentligen samvetet efter som det slår in i flera dagar efter åt om man så bara känt sig arg:/

Just nu vet jag ju att jag inte sover som jag ska, zink,magnesium och järnbrist på verkar och sedan är jag fortfarande mentalt knäckt sedan Kii-chan<3 så jag och grabbarna har backat ner lite med träningen för tillfället. Jag kan inte göra något bra för dom just nu, fördelen är då att de vet om det, de märker det och det innebär att Peewee fördet mesta försöker lite extra även med det simplaste för då vet han jag blir glad, Tuffis försöker inte ens, han tränar inte med mig när han känner att jag är nere, där emot kan han trösta som ingen annan med kel i timmar med huvudet över min axel<3

Foxtrot
2011-08-11 16:12
#6

Den här artikeln får mig och tänka på den här tjejen som brinner av på sin UNGHÄST! Bara för att den råkat ha sönder några paddar ser det ut som… Stackars lilla häst :(

"Do you know why today is called 'present' "
"No, why?"
"Because every day is a gift."

Medarbetare på NH i fokus

Annons:
LinaN
2011-08-11 16:30
#7

#6 fast det där ser ju sååå uppgjort ut. Speciellt med tanke på att paddarna ligger PÅ ströt och att det ser ganska så nymockat ut… och hästen har inga lindor eller annat på sig ute i hagen (visst kanske ingår i satllhyran att de tar av på morgonen)

de gångerna mina hästar har haft sönder nått i boxen så har det vart omsorgsfullt nertrampat i underlaget och gärna bajsat på också ^^

Så jag tror detta gjordes på skoj, för hästen tog inte illa vid sig heller. visst, backade litet med viftandet men, ja, jag tyckte mest det vart roligt ^^ det känns inte äkta och framförallt så tar hästen henne inte på allvar. ^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Upp till toppen
Annons: