Allmänt om NH

När separationsångest kommer i vägen

2017-08-10 15:41 #0 av: ähnchen

Ett mycket läsvärt inlägg i Ross Jacobs blogg om flockinstinkt och separationsångest hos hästar. Längtan efter sällskap från andra hästar väger tydligen betydligt mycket tyngre för hästar än längtan efter mat. Vilket jag kan skriva under då de flesta hästar lätt kan glömma till och med gräs när det gnäggas någonstans.

The Biggest Training Challenge - Herd Instinct

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2017-08-10 18:33 #1 av: Gronstedt

Hjordinstinkten är intressant och jag tror att den handlar om mer än bara separationsångest. Min och partnerns medryttarhästar är mor och dotter och har aldrig varit separerade, utom några veckor i varsin hage, inom synhåll för varandra, när dottern avvandes för mer än 12 år sedan. Båda är lugna och stabila och har inga problem att vara ensamma eller gå ifrån varandra, men när man har båda två lösa i paddocken är nästan det som att att jobba med en häst med åtta ben, fyra öron/ögon och två huvuden, än som att jobba med två separata individer ... 

Jag tror att detta är en del av skälet till att det faktiskt går att köra hästar i stora spann - spannet är inte 2, 4, 8 ... 16 ... individer utan ett slags egen "organism", som kan påverkas som helhet.

En ensam häst saknar inte bara sina kompisar, den kanske helt bokstavligt inte vet vem den är och hur den ska agera utan dem, innan den har fått lära sig det? Den måste kanske lära sig att bara ha ett huvud, två öron/ögon och fyra ben innan den kan börja stå ut med att vara ensam? Kanske är träning av kroppsmedvetenheten viktig även för att lära hästen att vara en separat individ?

Anmäl
2017-08-11 07:45 #2 av: ähnchen

#1 Det ligger mycket i det du skriver. En vildhästflock kan till synes röra sig som en stor organism när alla hästar byter håll samtidigt, som fåglar som verkar styras av samma tanke. De växer upp tillsammans och tillbringar varje minut i sina liv med varandra. De känner varandra väldigt väldigt väl. 

Våra tamhästar är ofta inte lika koordinerade eftersom de sällan växer upp tillsammans plus att de är "korrumperade" av att hanteras av oss människor, som beter oss mycket annorlunda.

Jag känner stor skillnad mellan att rida/umgås med samma häst ett par gånger i veckan som t.ex. medryttare eller på ridskola, eller att tillbringa mycket tid med min häst varje dag som nu på semestern. Man blir samspelt på ett helt annat sätt. Tänkt om man tillbringade varje minut av varje dag med sin häst... Och då är man fortfarande två olika species.

Warwick pratar om att hästen behöver lära sig att stå på sina egna fyra ben och lita på sig själv för att känna sig trygg utan sina hästkompisar. Om vi dessutom kan visa oss värda hästens förtroende och respekt så att den följer oss istället för att önska sig bort har vi kommit långt. Dock kommer vi aldrig kunna ersätta hästsällskap.

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2017-08-11 08:43 #3 av: Gronstedt

Jag tror att detta är en del av orsaken till att våra tamhästar "växer" av att få lösa problem själva, både utan andra hästar och utan mänsklig hjälp. Det lär dem helt enkelt att annat sätt att vara, där de använder sina egna sinnen för att analysera omvärlden i stället för att gå på vad de får för signaler från hästar/människor i närheten.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.