2017-08-09 15:40 #0 av: ähnchen

Då kom dagen när de började röra sig utanför paddocken utan sällskap Glad

När jag sitter i sadeln blir det väldigt tydligt att Grynet känner sig osäkrare än om jag står på marken. Skillnaden mot förr är att hon dessa dagar har en fantastiskt bra självkontroll. Hon stelnar inte i hals och kropp, dvs. jag får kontakt med henne när som och kan därmed lugna henne genom att rikta hennes fokus på mig.  Hon blir heller inte hysteriskt och bara drar. Hon visar dock tydligt var hon vill vara och var inte. 

Idag följde jag efter en kompis en pytteliten bit mellan banan och stallet. Kompisen skulle vidare till ett annat ställe än vi. Där vi separerades ville Grynet såklart fortsätta följa efter. Jag lät henne avvika från kursen för att sedan driva på lite lätt och samtidigt styra tillbaka till mitt håll. Då släppte jag både drivningen och styrningen, dvs. jag gjorde det lättare för henne att gå eller stå mot mitt håll än mot hennes. Det är samma princip som att rida mot ett läskigt föremål eller skräckhörnan i paddocken.

Efter många bågar och cirklar stod vi till slut 5-7 meter längre åt det håll vi skulle till. Utifrån sett kan man tycka att det inte är mycket, men för henne var det ett enormt stort jobb att ta sig igenom. Jag väntade tills hon sänkte huvudet och tuggade i den positionen, satt av och strök henne över halsen. Hon tittade på mig och puffade mig lätt med nosen istället för att stirra bort i fjärran (ett tecken på att jag har begärt för mycket). Så himla modig och duktig hon är!