Pinsamt att vara rädd
Idag hörde jag om en tjej som till slut vågat be om hjälp med sin häst. Hon tyckte att det var pinsamt att behöva erkänna att hon var rädd för sin häst.
Det inte på inget sätt pinsamt att erkänna att man är rädd för en häst, eller hästar i största allmänhet. Det är STARKT att våga erkänna detta för sig själv, och i synnerhet för andra! Och det är första viktiga steget mot att känna sig trygg igen.
Det är faktiskt väldigt vanligt bland ryttare att sitta upp med blandade känslor i magen. Och eftersom hästen känner av det spänner den sig och då är onda cirkeln redan igång.
Tveka aldrig att be om hjälp när du känner dig osäker. Det kan finnas duktiga människor i samma stall, tränare i närheten eller som reser runt i hela landet. Här på forumet går det jättebra att ställa frågor och vill du inte göra det öppet får du jättegärna skicka ett PM. 🙂
NH är bra på många sätt att bygga upp nytt självförtroende. Man lär sig att förstå hästen, hur man kan kommunicera så att hästen förstår och eftersom en del sker från marken, framför allt i början, står man på sina egna trygga fötter tills man själv och hästen är redo för nästa steg. NH är grundutbildningen för både häst och människa.
Som sagt, tveka aldrig att fråga! 🙂
Värd på Natural Horsemanship; www.ap-horsemanship.com
Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.
Verkligen något att ta upp och prata om :) I ett av de stall jag red förut så sa ridläraren en gång att om det var någon häst man skulle rida men tyckte var läskig att göra i ordning var det bättre att byta häst att fixa i stallet så man inte redan från backen började få en dålig relation till hästen man skulle sitta på under lektionen.
Är ofta med till stallet när min kompis rider och hjälper till med de hästar hon tycker är lite läskiga att fixa i ordning själv. Sist hon fick en av de lite stökiga hästarna (som är svår att tränsa också) så var han riktigt lugn när jag fixa honom vilket gjorde att hon faktiskt testa och lyckades tränsa honom själv :)
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Jag har sällan varit rädd för en häst, men många gånger varit rädd för att rida. Det är viktigt att man kan erkänna det, både för sig själv och andra.
Jag vet hur lättad en ung tjej i stallet blev när det kom på tal. Hon mumlade generat något om att ibland kände hon sig inte så säker ensam på uteritt, och jag sade att jag ofta varit rädd - för att rida ut, för att rida en "svår" häst, för att hoppa, för att rida när det blåser och man vet att hästen är stissig, för att rida förbi läskiga ställen, för att galoppera, för att sitta upp på den där som inte står still … eller bara rädd för att man är rädd. När hon hörde det insåg hon att hon inte behövde vara generad för sin egen rädsla.
Det är en viktig förebild för oss som hängt i stallet länge att ge till dem som kommit dit mer nyligen - att man kan vara osäker och rädd och att det inte är något pinsamt. Lika viktigt som att visa att man det inte är pinsamt att vara okunnig.
Det är bättre att erkänna sin rädsla och hantera den, än att förneka och försöka dölja den. Inte minst är det viktigt för hästarnas skull. En rädd människa kan fortfarande vara en bra ledare för hästen att ty sig till, men rädda människor blir ibland hårda eller arga för att hantera sin rädsla, och det är inte bra för djuren vi har hand om.