Träningstips

Mjukhet börjar i huvudet

2017-06-22 07:03 #0 av: ähnchen

När en häst är stel i kroppen gör vi gärna en hel del övningar för att mjuka upp musklerna. Och i de flesta fall hjälper ju det. I andra inte, eller så verkar det bli värre istället. Och ofta kommer stelheten snabbt tillbaka efter träningen.

Stelhet handlar inte sällan om spänningar, och spänningar kommer inte sällan från mental stress. När vi gör övningar med en häst som redan tycker att människor är obehagliga kommer vi alltså lägga press på den för att få den att mjuka upp i kroppen. Är vi noga med eftergift och väntar med nästa uppgift tills hästen har tydligt slappnat av mentalt (kliar sig, tuggar, lågt huvud mm) kan vi hjälpa hästen att även slappna av i kroppen till slut.

Missar vi hästens signaler av obehag gör vi saken värre.

Att mjuka upp kroppen är ett plåster på ett sår. Dyker såret upp om och om igen behöver vi istället lägga energi på att hitta grundorsaken till såret. Dvs. hitta varför hästen är stel. Brukar den vara mjuk och social kan det vara träningsvärk (t.ex. från ett pass eller ett härligt race i hagen med kompisarna) om hästen plötsligt är stel. Den kan även ha sträckt sig. Då ska hästen vila istället.

Rakt i kroppen, tittar utåt, spänd i ansiktet. Tyvärr syns inte om repet är spänd men antar det. Titta även på mitt kroppsspråk. Mycket press.

Jämn eller återkommande stelhet beror väldigt ofta på "mental stelhet". Naturligtvis kan den även här bero på ett kroppsligt problem. Ta in hela bilden när du jobbar med hästen. Har den full fokus och gärna vill göra det du ber om men inte verkar kunna riktigt är det troligen kroppsligt. Har hästen ingen eller dålig fokus, tittar utåt när du ber om något, "biter ihop" med läpparna, viftar mycket med svansen mm är det tecken på oro. Försök att ändra i hur du gör. Sakta ner allting, ber om mindre saker, dvs. dela upp större uppgifter i mindre bitar och ge hästen långa pauser tills den visar tecken på avslappning och lite till och se om tecken på oro minskar. Jobbar vidare med mentala tillståndet först och främst och tvinga inte hästens kropp till rörelser som medför obehag. En stel kropp gör ofta ont när den ska böjas och sträckas. Och den brukar bli mindre stel av sig själv i takt med att hästen blir nöjdare.

Slack i linan, lätt böjd, huvudet mer inåt. Jag står (och ÄR) mycket lugnare. Tyvärr lite suddig bild så att hennes ansiktsuttryck inte syns.

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2017-06-30 14:53 #1 av: Gronstedt

En sak jag lade märke till vid lösarbete häromdagen var att fröken häst plötsligt hade en "sur" mun. Läpparna var stelt slutna och mungiporna nedtryckta. Kort därefter girade hon iväg och försökte snappa gräs i stället för att lyssna på mig, som hon gjort hela passet dittills. När jag tänker tillbaka inser jag att hon också var stel i kroppen, inte böjd som spåret och inte mjuk i sidan, och definitivt inte med ett öra och ett öga mot mig. Helt enkelt inte en glad häst.

Just då jagade jag bara på henne över bommarna vi siktade på och efter dem gjorde vi halt och hon fick en paus och massa gos och beröm. Efter det var munnen glad igen - nu inser jag också att kroppen var mjuk och steget luftigt också.

Jag tänkte inte på det då, men vi hade faktiskt gjort en helt ny övning. "Surheten" kom när vi gjort den en gång, vänt om och gjorde övningen i andra varvet. Jag tyckte det var så enkelt att det knappt kunde räknas, men för fröken häst var det tydligen för mycket, för svårt, för tråkigt eller kanske för lite bekräftelse ... men jag var på väg att överbelasta henne och det "magiska grimskaftet" mellan oss.

Jag ska vara mer uppmärksam framöver ...

Anmäl
2017-07-12 18:00 #2 av: Gronstedt

Häromdagen hade vi en riktigt dålig dag. Eller i alla fall jag. Vi började med en "skrämselövning" med en port, som fröken häst var en smula skeptisk till. Inte rädd, men inte heller helt oberörd - hon tyckte att hon lika gärna kunde undvika att gå under porten om det inte var nödvändigt, så det blev en del tjat och hon blev ändå inte helt avspänd med den.

Sedan ville hon inte gå fram i lösarbetet, vände och dummade sig hur jag än drev och till sist smet hon in i ett hörn och stannade med rumpan mot mig gång på gång och vände sig inte om förrän jag kom fram till henne. Dumma, hopplösa häst, vad f*n är det med dig? Vifta, springa, hojta, driva ...

Tills jag insåg att hon faktisk vände inåt mot mig varje gång hon vände. Att hon visserligen  stannade i hörnet med rumpan mot mig men vände sig mot mig när jag kom fram till henne där hon stod.  

Jag slutade jaga iväg henne när hon vände in, och då vände hon in och stannade med huvudet mot mig, tittade på mig. Och jag såg plötsligt att hon var frågande och osäker. Hon hade ställt sin fråga: "Vad menar du?" gång på gång, och jag hade bara jagat iväg henne. Tills hon, min kaxiga lilla häst med det enorma hjärtat, gick och gömde sig i ett hörn för att komma undan. Och då halade jag ut henne därifrån och jagade iväg henne igen.

Jag tog henne nära mig och gjorde några busenkla övningar, som att gå tillsammans på volten utan grimskaft. Och jag berömde henne när det gick bra, och jag stod och gned hennes gosefläckar och bara tyckte om henne en lång stund. Hon frustade och ruskade sig och njöt, och jag skämdes.

Den första övningen gjorde henne osäker och sedan gick jag vidare utan att låta henne landa riktigt. Och när hon inte var säker på vad jag begärde, gjorde hon det hon visste varit rätt förut och vände inåt - men då fick hon f*n för det. Ibland är man ingen god och förståelsefull människa ... tur för mig att hon inte är en långsint natur.

Anmäl
2017-07-12 20:07 #3 av: ähnchen

#2 Jag skulle säga att ni har haft en kanonbra dag. Inte ur ett känsloperspektiv men ur lärandesynpunkt. Det är inte lätt att alltid se allting direkt från början. Det finns ögonblick där man vaknar och undrar hur f*n man kunnat missa det någonsin. Det är så många detaljer i hela processen att det inte är konstigt att man inte ser allt på en gång, hela tiden. Det är därför det kallas process. Man utvecklas.

Du gjorde det bästa du kunnat göra, att, så fort du insåg vad som faktiskt hände och hur hon mådde, göra något jätteenkelt som bara kunde gå rätt och ge henne beröm. Hon slappnade av och fick tillbaka en del av sin trygghet. Jag skulle säga att du är en mycket duktig hästtränare. Du reflekterar, tar ett steg tillbaka och ÄNDRAR på det du gjort. Bra!

Och ja, visst är det fantastiskt hur förlåtande hästar är, när de enkelt skulle kunna sparka huvudet av en?

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2017-07-13 07:51 #4 av: Gronstedt

Tack för snälla ord! 

Jo, hästar är så härligt pragmatiska och rättframma Hjärta

Anmäl
2017-08-14 10:54 #5 av: Gronstedt

Idag tog vi fram porten igen. Tydligen har fröken häst hunnit smälta och ta till sig det hela, för bortsett från ett sneglande första gången vi gick igenom, så hade hon inga problem alls. Hon passera den i alla gångarter, framåt och bakåt, och tittade inte mer på den än som behövdes för att kolla att hon inte skulle stöta emot sidostolparna. Och då stod ändå porten i en annan del av paddocken idag.

Det sägs att en hästhjärna är stor som en clementin ungefär, men det ryms otroliga mängder data, analys, minne och tankeverksamhet därinne. Uppenbarligen.

Anmäl
2017-08-14 20:39 #6 av: ähnchen

#5 Härligt! Good job! Tummen upp

Ja, hästar är bra på att processa mycket information snabbt. Det säkrar deras vilda artfränders överlevnad.

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl