Annons:
Etiketterbeteendepsykologi
Läst 596 ggr
ähnchen
2017-05-08 09:44

En dominant häst

Är hästvakt denna vecka och sköter då daglig tillsyn. Jag hade ett intressant möte med en av hästarna nu på morgonen :)

Han brukar komma fram och kolla läget när jag går min runda. Jag såg att han hade en fästing på nosen som jag ville ta bort. När jag tog tag i hans grimma slet han genast huvudet ur greppet. Jag gjorde ett nytt försök att bara ta tag i grimma utan tryck och vänta på avslappning men han slet sig igen och stack. Ok, stick, tänkte jag och manade på lite genom att slå med händerna mot mina ben. Då började han kasta med huvudet. ”Don’t tell me what to do!”

Jag varierade trycket beroende på hur mycket rumpa som riktades mot mig. I början sprang han runt och varje gång han stannade och tittade på mig vände jag bort mig. Men då grävde han i backen eller kastade med huvudet. Det blev inte dessa ”ahaaa”-pauser utan ”Precis så, stick och brinn!” Så jag började lägga på tryck även så fort han betedde sig dominant, vilket inte uppskattades. Han blev allt tydligare i sina gester, bockade och stegrade sig och brydde sig allt mindre om att flytta på sig. Då gick jag (han fick fira en kort stund :D ) och hämtade flagga och rep. Vi började om. Han försökte vara lika kaxig (inte jätterädd för flaggan faktiskt) men höll ett säkerhetsavstånd och återgick till att flytta på sig igen. När han sedan stannade stod han länge utan att göra dumheter, sedan sänkte han huvudet och tuggade. Jag lämnade honom där att fundera. "Först när du är lugn och vänlig försvinner jag".

Det här har inte mycket med rädsla att göra. Han vill helt enkelt vara ifred och har lärt sig att det hjälper att trappa upp saker. Är möten på hans villkor är de ok, är de på någon annans villkor säger han ifrån. Först när ingen av hans taktiker funkade började han tänka.

Så intressant! :) Jag har hittills mest haft att göra med rädda hästar när de var svåra att fånga. De valde alltid att springa framför kamp. Hade jag trängt dem hade det såklart sett annorlunda ut men eftersom det alltid fanns plats var det flykt som gällde. Att han väljer kamp när det finns en stor hage att röra sig i säger en hel del om hans samarbetsvilja ;)

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Annons:
ähnchen
2017-05-08 16:44
#1

En annan grej som alltid fascinerar mig i sådana situationer där man jobbar med en häst på en plats med fler hästar, som en hage till exempel, att de andra hästar blixtsnabbt fattar att det inte gäller dem. Imorse var inget undantag. I början kunde den ena eller andra ta ett skutt när jag manade på ”målhästen” men efter någon minut slutade de bry sig och återgick till betande. Eller kom och hälsade på när det uppstod en paus.

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

ähnchen
2017-05-09 11:11
#2

Uppdatering: När jag hälsade på hästgänget en och en imorse var min kompis från igår lite tveksam till mötet. Förståeligt. Men det blev inga sura miner, inga huvudskakningar. Han funderade på att vända rumpan till och gå iväg men så fort jag smackade lätt vände han om igen och tittade på mig. Och blev belönad med att jag tog ett steg tillbaka. Han tittade ofta bort när jag tog ett steg närmare, jag behöll positionen, huvudet kom tillbaka, jag backade. Så småningom kunde jag räcka fram handen. Då räckte han fram nosen och luktade på den. Och tillbaka med handen. Och fram igen. Osv . Efter några omgångar gick jag därifrån.

Jag borde ha stannat och bara varit med honom efter sista gången tills han hade släppt ut luften han hållit inne, inser jag nu i efterhand. Men men, imorgon är en ny dag. Ny dag, ny chans. :)

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Upp till toppen
Annons: