2017-04-09 21:11 #0 av: ähnchen

Ibland undrar jag vad folk tror att jag håller på med. För det otränade ögat händer inte särskilt mycket när jag jobbar med min häst. Just nu händer faktiskt extra lite när vi börjar passet då jag bara ställer henne någonstans i paddocken och borstar henne. Tittar hon bort för att det blir för mycket (ser hon något annat fortsätter jag bara borsta) tar jag ett steg tillbaka och väntar till hon tuggar och/eller frustar, blir superlycklig för det, väntar lite till och återgår till borstning. Osv. 

Det har börjat bli sällan att hon tittar bort. Hon börjar bli ok med mig på riktigt och det känns helt fantastiskt. Det har effekt på allt annat vi gör.

Idag, efter vår lilla ritual ovan, lade jag fram bommar och hängde en presenning över staketet på annat ställe där den fladdrade i blåsten. Vi gjorde en "snabb" koll och gick igenom alla gångarter i varje varv med några övergånger. Avslappning står i centrum även här. Presenningen fick lite uppmärksamhet när den fladdrade som värst men panik var hon långt ifrån.

Sedan gick vi över till bommarna. Hon tvekade ett par sekunder första gången innan hon gick över, sedan bara gick hon. Inget stort för en annan men för Grynet har bommar en gång i tiden varit vidunder. Eftersom skritt gick bra provade vi trav. Några gånger tog hon ett litet steg emellan när hon kände att hon kom fel och så fortsatte hon. Dvs. hon har faktiskt börjat tänka på riktigt i en sådan situation, utan att få panik och rusa, eller studsa. Hon ser, sorterar och fortsätter. Och så frustar hon och sträcker huvudet neråt. 

Och där står jag med världens bredaste leende medan en annan måste tro att jag inte har alla hästar hemma (vilket jag vid närmare eftertanke inte har, hon bor ju inte hos mig... ;) ).