2017-03-27 10:37 #0 av: ähnchen

Jag gjorde två väldigt intressanta iakttagelser de senaste dagarna!

1) En dag gick jag bara ut för att sitta och läsa i hagen. Grynet tittade upp när hon såg mig och tog ett steg bort från höet. Istället för att gå till henne satte jag mig ca. 30 meter bort och började läsa. Då och då kollade jag vad hon gjorde. Hon tittade en längre stund, sedan bara stod hon. Efter minst 15 minuter släppte hon ut en enorm suck, kliade sig på benet och återgick till att äta hö. Dvs. hon spändes ögonblicket hon såg mig och behövde en kvart att varva ner igen trots att jag satt så långt bort.

2) Nästa dag började vi jobba enligt hennes lugnande signaler. Dvs. jag gick mot henne tills hon tittade bort, tog ett steg tillbaka och fokuserade på min andning. Och väntade. Och väntade. Sedan tog HON ett steg ifrån mig! Trots att jag hade backat ett steg var jag fortfarande för nära för att hon kunde slappna av. Vi väntade lite till och sedan började hon tugga och frusta. Jag tog ytterligare ett steg tillbaka och vände ryggen till så att hon fick tänka klart innan jag närmade mig igen. Jag fick stå närmare och närmare, fick sedan klappa henne och till slut kunde jag sätta på repgrimman utan att hon tittade bort. 

Vi gjorde några enkla övningar som flytta framdel, flytta bakdel, stop. Jag såg till att ha ett ordentligt avstånd mellan oss efter varje uppgift och hon frustade och frustade med nosen i marken, och tuggade och gäspade och kliade nosen. Hon gäspade mig rakt upp i ansiktet när jag tog av repgrimman, där hon vanligtvis blir still och avlägsnar sig genast. Hon gick iväg även denna gång men jag hann räkna till 2 först och så gick hon direkt till vattnet och drack. Nu sitter jag här med världens bredaste leende när jag tänker tillbaka till dessa fantastiska ögonblick.Glad