2017-03-07 06:04 #0 av: ähnchen

För ett par veckor sedan kom Grynet galopperandes i hagen när hon fick syn på mig. Jag blev helt paff. Hon brukar stå och titta när jag kommer och enstaka gånger har hon kommit gåendes. Det här var udda och en gång kan vara en ren tillfällighet.

I lördags blev det galopp igen. Resten av gänget följde med i släptåg av ren nyfikenhet.

I söndags fick jag gå och hämta henne från höet som det brukar vara. Vi gick en promenad bort till en åker och runt den. Vi har inte varit där förut. Det blåste ordentligt så jag räknade med lite action. Den uteblev. Hon glodde visserligen en hel del men varje gång jag stannade så stannade även hon, vilket betyder att hon aldrig glömde att jag fanns.

När vi körde vår slow-mo variant av FoB gick hon snällt runt mig. Ibland sträcktes repet och hon fick byta håll men inte en ansats till att trava av ren upphetsning, ingen frustration över att inte få titta. Flera gånger sträckte hon nosen ner till marken. Visserligen nosade hon samtidigt men hon har tidigare inte vågat släppa omgivningen någon längre stund på okända platser.

När jag släppte henne i hagen gick hon genast tillbaks till höet. Sååå intressant var jag alltså inte ;D








Det kändes mycket mycket bra ändå. Hon verkar börja känna sig trygg med mig på riktigt. Glad