Tog en promenad med Grynet idag och eftersom hon var helt med, nyfiken och avslappnad tänkte jag att det var dags för nya utmaningar. Så det blev en långpromenad på vägar som varken hon eller jag har gått förut (dock visste jag att det är bra vägar).

Inga konstigheter alls. Hon gick lite för nära mig stundvis så jag vävde in lite ledövning då och då. Vägen går längs med ett tågspår ett tag och bakom tågspåret ligger motorvägen. Jag var nyfiken på hur hon skulle ta dessa intryck och organiserade noga repet i händerna så att jag skulle kunna släppa på vid behov utan att tappa henne.

Motorvägen visade sig inte vara så spännande. Visst, det lät därifrån men annars var det ju bara bilar. När tåget kom tittade hon fascinerad på hur det svischade förbi. Hon ökade inte ens takten och när jag stannade stannade även hon. Hon hade inte glömt en sekund att jag fanns. Helt underbart! 🙂