Annons:
Etikettträningstips
Läst 549 ggr
ähnchen
2016-09-19 12:02

Helgens träning: Bota Destination addiction (DA)

Nu när Grynet inte längre reagerar på allt som ligger på marken har vi börjat med uppsuttna övningar igen. Jag gick som vanligt igenom allt innan jag satt upp för att se att hon är med.

-          Är hon ok med sadeln?

-          Kan jag flytta framdelen? Bakdelen? Gasa och bromsa? I båda varv? Är hon med? (FoB)

-          Kan jag slänga repet över ryggen, sadeln, runt benen? Orsaka oljud med remmar? (DS)

-          Är hon mjuk i kroppen och reagerar på tygeltag? Är hon mentalt närvarande? (LB)

-          Kan jag sätta foten i stigbygeln? Hoppa och studsa? Kan jag sitta på staketet ovanför henne? Svänga över benet?

Om något av dessa grejer inte funkade jobbade vi igenom det tills hon var ok innan vi gick vidare. Funkar allt tar hela alltet kanske 5 minuter. Skulle jag strunta i det och överbelasta henne mentalt skulle jag ha en mycket spänd häst under mig som inte skulle lära sig ett dugg under hela passet – förutom att allt var skitläskigt, vilket skulle ge större problem nästan gång jag kommer med sadeln.

När jag väl satt i sadeln började jag även där med att kolla

-          Är hon mjuk i kroppen och reagerar på tygeltag? Är hon mentalt närvarande? (LB)

-          Kan jag flytta bakdelen, dvs. ”frånkoppla” hennes bakfötter?

-          Kan jag styra henne?

-          Kan jag böja henne till ett stopp (nödbromsen)? (BTS)

Det har vi gjort tidigare och alltid fastnat när det kommer till att styra henne och som konsekvens även att böja henne till ett stopp. Det går, men inte alltid särskilt bra. Anledningen är att det finns platser där hon inte vill vara och platser där hon mycket hellre vill vara så hon håller emot när det går åt fel håll.

Det kallas för Destination Addiction, dvs. hästen känner en stark vilja att vara på ett annat ställe där allt är så mycket bättre (stallet, hagen, kompisar, gröna ängar, vad som helst, beroende på individ). Symptomen kan vara betydligt subtilare, t.ex. att hästen känns lite stelare i ett varv än det andra, bara för att man i ena varvet rider ifrån paradiset och i andra varvet mot det. Det gäller – som vanligt – att vara observant. Grynet är mycket tydlig och blir stel som en pinne när det styrs ifrån paradiset. Så om jag vill kunna styra henne (vilket skulle kännas rätt så bra 😉 ) behöver vi reda ut hennes DA.

En bild för att förtydliga situationen.

I paddocken finns ett hörn där hon vill vara, ”favorithörnet”. Där har hon bra överblick och ser andra hästar i hagen tvärs över vägen. Diagonalt mitt emot ligger ”skräckhörnet” där hon absolut inte vill vara eftersom det bor spöken där. Dessutom skymmer träd och ett hus all sikt. Sedan finns det ett hörn som jag kallar ”hoppsanhörnet” eftersom det kan dyka upp folk, hundar och hästar gåendes, cyklandes eller bilandes på vägen som skyms av en liten kulle åt det hållet. Det händer inget stort då för sådana saker har hon koll på nuförtiden men hon gillar inte riktigt överraskningseffekten. Så det hörnet är halvbra. Även fjärde hörnet är halvbra eftersom det finns bebodda hus där och det kan komma lite plötsliga ljud och rörelse därifrån. Även där skyms sikten mycket av både träd och hus.

Själva övningen:

Jag bad då henne att gå och lät bli att styra för att låta henne välja väg. Och hon traskade mycket riktigt iväg till ”favorithörnet”. Jag lät henne gå dit och när vi kom fram började jag att rytmiskt driva på henne med benen tills hon lämnade hörnet. Då lämnade jag henne ifred. Hon gick en pytteliten volt och tillbaka till hörnet. Jag drev på henne där igen tills hon lämnade hörnet och så gjordes nästa lilla volt. Osv.

Volterna blev snabbt större och hon gick inte lika långt in i hörnet efter de första fyra fem gångerna. När hon stannade på en punkt så långt ifrån hörnet som vi inte varit sedan vi började lät jag henne vila och klappade henne. När jag bad henne gå igen gick hon raka vägen tillbaka till ”favorithörnet” och övningen började om., fast volterna var rätt stora på en gång. Stannade hon närmare än förra gången fick hon fortsätta men stannade hon längre bort fick hon vila. Hon försökte med lite tricks också och böjde sig själv till ett stopp :D ’Så hon kan principen av BTS alltså. Bra!’ tänkte jag 😃 Men det var inte det som efterfrågades så jag bad henne helt enkelt att gå igen.

Vi avslutade igår på en punkt strax bakom paddockens mitt, dvs. aningen närmare ”skräckhörnet” än ”favorithörnet”. Den här övningen kommer vi antagligen göra massor tills hon kan röra sig fritt i hela paddocken. Men så fort vi jobbat upp en lite större yta kommer jag börja styra henne på volter där i favoritdelen, och låta henne vila i den sämre för att förstärka effekten.

Värd på Natural Horsemanshipwww.ap-horsemanship.com

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Annons:
Upp till toppen
Annons: