2016-09-12 08:31 #0 av: ähnchen

För ett par månader sedan blev jag kontaktat av en av Grynets tidigare ägare som undrade om hon fick komma och träffa Grynet. Vi bestämde en tid och hon och även hennes föräldrar kom som hade varit mycket engagerade när det begav sig. De blev väldigt glada över att träffa Grynet, som i sin tur blev mycket glad över alla morötter och klappar hon fick. Skämtar

Jag visade vad vi har gjort hittills och varför, berättade lite om vår resa med sina 'ups' and 'downs' vi har haft på vägen samt vad nästa steg är och så släpptes Grynet, efter ytterligare en klappstund, ut i hagen igen. Det som peppade mig enormt var kommentarerna som föll under deras besök. ”Hon kan galoppera!” ”Jag kan klappa henne. Det fick man ju knappt göra.” ”Vad lugn och nöjd hon ser ut. Man känner nästan inte igen henne.” De hade inte sett henne på flera år så för dem var skillnaden hur stor som helst.

Och för mig som har en tendens att snarare se vad som inte funkar är det så otroligt värdefullt att då och då få en annan perspektiv. Det här var verkligen en fantastisk upplevelse, jag tror för alla inblandade.  Glad