Back to basics – din bästa vän i nöd 😃 Igår gjorde vi hooking on då jag märkte att vi var på väg att fastna igen. Skönt att inse att jag ser signalerna tidigt nu. Övningen – precis som skritta på en volt eller backa – gör man inte en gång för alla och sedan är det klart, utan man återvänder gång på gång och ser om allt står rätt till.

Vår första Hooking On

En gång i tiden har Grynet inte haft en aning om att jag existerade. Hon var så upptagen av allt annat runt omkring sig. Eftersom hon är känslig och hennes reaktioner alltid blev stora även på små krav var första approachen att ta det lugnt med henne. Fick jag mer uppmärksamhet, respekt och tillit för det? 😉 Jag behövde prova något annat.

När vi gjorde Hooking On för första gången blev det mycket spring utan att jag ens bad om det. Bara att jag fanns där i mitten räckte för henne att vilja springa därifrån. All fokus riktades utåt. Men eftersom jag aldrig försvann oavsett hur lång sträcka hon la bakom sig och hur mycket hon än önskade sig bort gick det upp för henne att hon behövde prova något nytt. Det började bli jobbigt med allt spring. Det planterades ett litet frö om att börja tänka istället för föredragna beteendet, att reagera. Så hon vinklade ett öra mot mig, bara lite snabbt för att skaffa sig en bättre bild – och jag tog ett steg bakåt för att ta bort tryck. Gissa hur förvånad hon blev 😃 Tvärstopp, och hon glodde på mig som om det just landat ett rymdskepp. Sedan blev det spring igen och det tog en stund innan hon kunde vända inåt och stå still en längre stund.

Vi gjorde övningen ett antal gånger men eftersom jag inte gjorde allt rätt och var nöjd med betydligt mindre än vad övningen faktiskt går ut på blev resultatet något mellanläge. Och det är just där vi har fastnat många gånger. I ett mellanläge där jag ställer krav som är så låga att hon gör det som begärs lite slarvigt vid sidan av, men tillräckligt höga att jag är något irriterande som man gärna slipper.

Mest beroende på okunskap från min sida. Jag behövde ju också lära mig ett helt nytt tänk och ändra på gamla vanor.

Tillbaka till träningsfilmerna, hitta fler detaljer som man tidigare missat, göra det lite bättre (där man då trodde att ”nu blev det riktigt bra!”) och gå vidare. Fastna igen, osv.

Gårdagens övning

De senaste dagarna har jag tagit det lite lugnt med henne efter hennes stordåd med presenningen. Satsat lite mer på mys och slarvat med konsekvensen när hon t.ex. dragit i linan för att komma åt det godare gräset. Jag fick mig inte ens en tankeställare när hon gick iväg i paddocken när jag släppte henne (inte ok att vända rumpan mot mig – egentligen…). Men när hon tittade bort varje gång jag närmade mig gick det upp för mig att ”hoppsan, just nu är jag den där irriterande flugan igen” där jag en gång i tiden trodde att ”neeej, hon har inget förtroende för mig” och försökt lösa det med mera mys och mera klapp (”du kan lita på mig, det är lugnt”) vilket gjorde saken värre och mig mer förtvivlad.

Så igår kväll blev det HO – repetition. Eftersom hon jobbas lös känner hon sig inte lika begränsat som när hon sitter i ett rep. Hon har då större möjlighet att göra egna val, som då kanske blir fel och korrigeras. Det är då hon lär sig. Nu springer hon inte av sig själv längre utan är tom rätt lat. Dessa saker dök upp:

Jag pekar åt ett håll…

…Grynet går åt det andra

Hon vänder utåt

Fokus någon annanstans (fanns i 100 varianter)

Motvilja att samarbeta

    Framåtrörelse med energi var första steget och gick fort att etablera. Samma sak med att vända inåt, inte utåt (visa mig aldrig bakdelen!). Det där med uppmärksamheten tog längre tid och jag vill tacka alla hästar, människor och bilar som bidrog med kanonbra störningar att jobba med! 👍 När jag till slut hade en häst som tittade rakt på mig, med minst ett öra på mig oavsett vad som hände i bakgrunden, kunde jag även gå fram till henne och klappa henne utan att hon tittade bort. Istället tog hon ett djupt andetag och frustade ut all spänning som hade byggts upp i henne de senaste dagarna. Spänningar från ett otydligt ledarskap, otydliga gränser som tänjdes mer och mer (helt naturligt, ledarskap ifrågasätts löpande) i väntan på konsekvensen, vilken då kom i en halvhjärtad korrigering – eller inte alls.

Står rakt mitt emot mig och tittar på mig

Slappnar av

 När jag gick runt henne vände hon sig efter mig och trampade fint under och inte ihop vilket visar att hon även var avslappnad i hela kroppen. Det blev en svalkande dusch på det hela och gott grönt gräs. Inget drag i linan någon gång och när jag gick för att återlämna henne till flocken följde hon efter och såg ut som en väldigt nöjd häst. Vi kommer göra omtag ikväll för att befästa det hela för att sedan ta oss igenom resten av programmet och se om allt är som det ska. Så, alla bilar, människor och hästar, hoppas ni är med igen ikväll. Vi behöver er hjälp! 😉

MEN: Jag är tydligen lika känslig för yttre störningar som Grynet 😃 Bra med film, kändes inte alls som om jag glodde så länge som jag gjorde. Något jag får jobba med!