2016-02-08 14:03 #0 av: ähnchen

Eftersom det var rena isbanan på vägen gick vi ut i skogen istället. Vi tog en stig som vi aldrig gått förut. Nya vägar är alltid en liten utmaning för Grynet som känner sig tryggast där hon redan varit.

Stigen går mycket upp och ner, det finns omkullblåsta träd som ligger tvärsöver och några stenblock här och där så att man får titta vart man sätter sina fötter.

När vi svängde in på stigen åkte hennes huvud upp och hon började spana. Vi körde direkt ledövningen och huvudet åkte tillbaka ner efter bara några få steg fram och tillbaka, följd av lite tuggande och slickande. Sedan hade hon fullt upp med att hålla koll på sina fötter så att hon nästan glömde bort omgivningen. Hon tittade visst till höger och vänster där det fanns något intressant för henne att se men återvände alltid själv till att fokusera på terrängen. Efter kanske fem minuter hördes en djup suck och ett långt frustande bakom mig.  Efter ca. tio minuter stannade vi och jag klappade och kliade henne en liten stund innan vi vände om och gick hem så att hon fick en lagom mängd indata att fundera över. En mycket avslappnad häst kom tillbaka till sina kompisar i hagen. Glad

För ett halvt år sedan skulle hon helt tappat fattningen bara för att vi gick in på en okänd stig, steppat runt mig och snubblat 100 gånger över stock och sten med huvudet uppe i skyn. Ett stort steg! Glad