Utrustning

Varför spö?

2016-01-31 22:43 #0 av: Rafflan

Varför använder ni spö inom Nh, akademisk ridkonst, holistisk ridning?

Jag trodde målet för många inom dessa grupper var att kommunicera med hästen, att lyssna och förstå varandra, därför ser jag inte behovet av ett spö? även om den inte används till att "slå" hästen så ser jag inte varför det användes alls, vad förmedlar spöt som ni känner att ni inte kan förmedla med era kroppar/energi?

obs: inge illa menat, alla får ju träna om dem vill :)

Anmäl
2016-01-31 22:50 #1 av: tlover

Nu var det ett tag sen jag gick NH men om jag inte minns helt galet så används carrot stick som en förlängning av armen.

Tex så kan man förtydliga sina rörelser med en carrot stick eller nå längre än vad du annars skulle kunna.

På vår häst så gick vi jättelångt fram då vi började använda carrot stick, antagligen för att det var något nytt (vi köpte honom som 18 åring) så han hade inte lärt sig massa hyss till det.

Anmäl
2016-01-31 22:51 #2 av: Mygohr

Jag använder spö som en förlängning av min arm. Jag kan peka, visa och klappa längre ifrån hästen.

Anmäl
2016-02-01 02:10 #3 av: Rafflan

Är detta något man tränar bort så man till slut står är det med bara sin kropp för att kommunicera, eller är det inom vissa övningar/tillfällen man behöver spö för att kunna göra den? Eller kanske t.o.m inom visa övningar är spöt en säkerhet?

Anmäl
2016-02-01 08:33 #4 av: ähnchen

Jag använder ett spö (eller en sticka) som förlängd arm och eskaleringssteg för att förtydliga mina signaler. Detta är framför allt viktigt vid inlärning så att signalerna blir så tydliga som möjligt vilket underlättar för hästen att hitta rätt svar. Om jag till exempel vill skicka iväg hästen på volten pekar jag med armen först vilket i början inte betyder någonting för hästen. Sedan går jag mot hästen och som tredje steg viftar jag med spöt, eller repänden. Efter ett tag behöver jag bara peka. Med andra ord ja, det går att träna bort men så länge det inte funkar perfekt varje gång behövs en back-up att ta till för att kunna vara konsekvent.

Det är viktigt att lära hästen att spöt inte är ett hot genom t.ex. friendly game. Är den rädd för spöt kan den inte tänka och bara stressar igenom registret med möjliga svar utan att lära sig något överhuvudtaget.

Ang säkerhet: Ifall hästen är pushy och gärna invaderar mitt utrymme eller tom gör utfall mot mig skulle jag snarare använda en flagga. Mina signaler ska då vara väl synliga så att jag i bästa fall inte behöver försvara mig fysiskt ens.

Värd på Natural Horsemanshipwww.gnagarfantasten.se

Den som tror sig veta allt vet bara det han vet.
Den som vet att man aldrig blir fullärd kommer växa livet ut.

Anmäl
2016-02-01 14:08 #5 av: Rafflan

#4 som säkerhet tänkte jag när hästarna reser sig som trick att man har spöt som förlängd arm för att dem tex inte ska resa sig för nära människan :)

Anmäl
2016-02-01 15:03 #6 av: LinaN

Vi använder inte spö, ett spö per definition är en stav som är flexibel och kan vajja långt utanför sin egen mittpunkt. en förlängd arm ska inte kunna vajja mer än vad den mänskliga armen är.

På ett spö, säg dressyrspö så kan du praktiskt taget böja spöt så det möts ändknopp mot där snärten/flärpen sitter fast. Och även flertalet hopp och allroundspön går att böja på det här viset. eller böja det enormt mycket.

Medan en NH-stick är stel, visst du kan böja liite på den men det krävs en del våld. Men inte en chans att du kan vika den dubbel eller ens böja den så den verkligen bågnar (gör den det så är något trasigt och den ska inte användas mer)

Samma när jag slår med ett spö rakt framför mig och hejdar handens rörelse så fortsätter spetsen på spöt att färdas långt efter att jag stannat handen innan spetsen vajjar tillbaka till att spöt ska vara rakt.

Med en nh-stick så när jag stannar upp min hand så fortsätter HELA sticken + min hand att röra sig. Vilket påverkar MIG väldigt mycket.

Man kan också säga att med ett spö vet du inte hur hårt du tar i med, med sticken har du samma effekt som om du skulle klappat hästen själv med din hand. alltså är ration 1:1. Om du klappar hästen med 100 grams tryck med handen, så är det 100grams tryck med änden av sticken också. Med spöt så antingen klappar du med mindre än 100gram eller med mer eftersom du inte kan anpassa hur hårt du tar med samma precision som med en stick som är stel.

Jag tänkte att jag skulle göra ett videoklipp med vad jag menar med böjlighet/vajjandet i spö kontra stick, men stötte på problem. Jag har inga så lösa och böjliga spön eftersom jag alltid strävar efter att köpa så stela som möjligt för jag vill inte riskera att mitt dressyrspö tex smiskar min häst på korset när jag rider. Jag har haft sådana spön, som rör sig utan att jag bett om det, och på vissa hästar så är det förenat med livsfara för de blir förbannade och skickar av en eftersom det irriterar dem när spöt petar/kittlar dem hela tiden för att spöt är för rörligt och sladdrigt.

Vidare till användningsområdet av sticken.

Människor har långa hög-smala kroppar, hästar har avlånga kroppar. De har dessutom långa ben i varje ände. Stickens uppgift är bland annat att simulera hästens ben och hästens hals och ge oss mer räckvidd. Om min häst tex skulle bli hotfull, kan jag "sparka" honom med min stick utan att behöva komma så nära hästen att jag fysiskt skulle sparka med min fot. Men jag kan också göra som stoet som "vallar" sin fölunge med hjälp av sin svans och hals/kropp, att jag genom att föra sticken på ena eller andra hållet får hästen att agera på ett sätt som är naturligt för honom .

Sticken kan fungera som en pekpinne, den kan användas för att balansera hästen och en själv.  Den används vid ridningen vilket tillåter häst/ryttare att balansera sig själva UTAN att ha falsk balans i tyglarna.

Sticken i sig blir oftast tydligare än vad bara vår kropp är, vi människor är ganska så omedvetna om vad våra kroppar gör och inte gör, håller man i en stick så är man helt plötsligt mycket mer medveten om vad som sker och vad man själv gör med sin kropp. Så den fungerar också som ett verktyg för oss människor att komma ihåg att vara tydliga.

Här bifogar jag ett videoklipp av Pat Parelli, han rider Magic (sto) och löst kring sig har han hingsten Casper. Här ser man hur han använder sig av ett spö för att nå ut över två hästar samtidigt, på några ställen så ser man att spöet vajjar en hel del. Han lägger spöet mot hingsten några gånger, men han knackar också på honom och det ser nästan ut som om hingsten får en tillsägelse, vilket också är troligt att han får. Denna hingst är en av de svåraste hästarna som Pat någonsin jobbat med och kräver ett enormt lugn och tydlighet. Men titta på hur han för spöt framför hästarna, hur han vallar hingsten med hjälp av både spö och sto.

Han får hingsten att byta sida genom att flytta på spöet. Så med det sagt så ett spö i sig är inte problemet, det är hur man hanterar det och varför man hanterar det. Och det är en sak att stå på marken och använda sitt kroppsspråk, och en helt annan att sitta på en häst och kommunicera med den, samtidigt som man ska kommunicera med en annan häst.

Jag har valt att se min stick och mina spön som ett verktyg, nästintill en dirigentspinne.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2016-02-08 11:18 #7 av: Urhasten

Nu rider jag inte, men jag kör in mina hästar och använder då ett spö. Tidigare har jag ställt samma fråga som dig, "varför spö om kommunikationen sitter?". 

Jag kommunicerar alltid med mina hästvänner och jag har kommit in i den fasen där spö inte är förbjudet utan väldigt användbart hjälpmedel. Ett spö är väldigt användbart när det kommer till körning/arbete på töm.

För att tömmarna mjuk ska följa i ekipagets rytm, det vill säga god kontakt med huvudet utan att det ska bli oharmoniskt, kan dessa inte brukas som daskande drivning på rumpan (efter rösten och övriga kommunikation). Om du driver med tömmarna bryts den finkänsliga kontakten. Om rösten av någon anledning inte är tydlig eller tillräcklig är en fysisk smekning med spöet ännu tydligare. Ibland räcker det bara med tanken eller visa den så påminns dem. Och då givetvis utan att vara rädda eller känna att spöet innebär obehagliga känslor.

Jag har "skolat in" både mitt sto och min hingst med sticken. Inskolningen består av att de får se sticken i olika miljöer och sammanhang. Sedan vill jag kunna röra dem med den utan att de finner det ovant och skrämmande. Sist när dem förstår att den inte är olustig tar vi det steget längre och då slår jag med sticken runt dem, i häftigare rörelser och trots allt aldrig i syfte att slå till dem. Detta sker stillastående. Nästa moment är att vänja sig vid sticken i rörelse och då förstå vad min förlängda arm kan betyda i olika positioner. Är den bakom och låg, drivande, etc. 

Så att jag sedan tar in körpisken till tömkörningen blir ingen chock eller olustigt. Det stärker istället.

Anmäl
2016-02-08 21:19 #8 av: Urhasten

Här arbetar jag med mitt sto (brun) och hingst (skimmel), med sticken i rörelse, detta sker som vanligast i voltarbete.

Anmäl
2016-02-09 10:22 #9 av: LinaN

Här använder jag sticken som aktivator för bakdelen så den också flyttar sig sidvärtes, utan sticken hade bara framdelen flyttat sig. Men om jag hade flyttat mig fysiskt från min position i höjd med bogen  för att använda min kropp så hade han svängt bort rumpan och huvudet skulle kommit rakt mot mi istället.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2016-02-25 09:22 #10 av: Lindorm

Jag som arbetar mina mycket från marken enligt Akademisk ridkonst har stor användning av spöet som hjälpmedel.

Ex: Min ena unghäst är för tillfället hängande på höger bog. Om jag går baklänges framför honom kan jag med spöet nå att antingen ge signal i luftrummet till höger om honom, eller smeka honom över högerbogen med spöet för att få honom att släppa bogen och arbeta jämt med höger och vänster.  Behöver jag ha mer böjning i bålen så kan jag enkelt signalera vid sadelgjordsstaden exempelvis att jag vill att han kortar sig där. Med bara min arm skulle den signalen hamna vid 2-3 halskotan vilket skulle ge helt fel resultat.

Anmäl
2016-02-26 11:11 #11 av: Gronstedt

Jag använder bland annat pisk i longering/tömlongering. Genom att peka/vifta framför hästen ber jag den den sänka tempot (och lockar den att sänka huvudet genom att den tittar nedåt), genom att peka/vifta mot huvudet ber jag den sluta tränga inåt (och lockar den att ställa och rikta uppmärksamheten inåt, mot mig), genom att peka/vifta mot bogen ber jag den ta ut framdelen, genom att peka/vifta mot sadelgjordsstaden ber jag den böja sig, genom att peka/vifta mot bakdelen ber jag den ta in framdelen, genom att peka/vifta bakom den ber jag den öka tempot. Ett sätt för mig att förskjuta min "tyngdpunkt" så att jag påverkar olika bitar av hästen, i syfte att hjälpa den att gå i spårning och balans utan att bli hängande i handen.

I ridning använder jag spö för att påverka delar av hästens kropp utan att behöva förskjuta sitsen för mycket - till exempel ett pet på ena låret för att påminna om att det benet behöver komma in under kroppen bättre för att bära korrekt i balans och spårning. Spöt förstärker och förtydligar övriga hjälper. 

Med tiden, när pålle blir starkare och lär sig förstå övriga hjälper bättre, behövs inte längre spöt.

Anmäl
2016-03-09 14:17 #12 av: [Hönan]

Spöet är ett hjälpmedel för att kunna ge tydliga signaler till hästen. När folk ser ett spö tänker de genast att det ska användas för  att slå hästen med, för så går det till på ridskolan, men det är absolut inte syftet.

Inom den akademiska ridkonsten är spöet en signalgivare som hjälper hästen, ffa under utbildningen, att förstå och tolka människans signaler. Här berättar Bent själv syftet med spöet inom den akademiska ridkonsten: https://www.youtube.com/watch?v=8KEj_IB_yHY

Anmäl
2016-03-09 14:21 #13 av: Gronstedt

#12: "... för så går det till på ridskolan ...". Så går det verkligen inte till på alla ridskolor.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.