han testar inte, han är osäker.

En häst som testar i det läget, höjer huvudet, backar, slänger sig bakåt osv, allt för att komma ifrån en. Om han bara stannar, står stilla och sedan rör sig framåt när du ber om det så är det till största delen osäkerhet.

Speciellt om du då tar honom från tryggheten i flocken. Han vet inte vad som väntas av honom. Du kan också prova att vänta ut honom utan att spänna grimskaftet. Då blir det mer att du säger "Jag förstår att du blev orolig, och jag är beredd att vänta på dig tills du tänkt färdigt." vilket kan ha bättre effekt på vissa hästar än andra typer av hästar.

bra att du uppmärksammar detta tidigt, för då hinner det inte bli något stort problem.

Tack för svaret, Lina!
När jag leder honom stretar han emot när jag ber honom gå. Jag har prövat att vänta ut honom men det funkar inte. Igår gjorde han likadant på väg från hagen fast han hade en kompis med. Kan det vara så att han tycker det är jobbigt med träningen och därför protesterar? Han tycker ju det är kul när vi väl kommer igång.
Är så rädd att göra nåt fel som förstör vår relation.
En sak jag tänkt på är att det flera gånger när vi tränat har varit väldigt mycket blinningar etc. som besvärar honom väldigt mycket och det ger ju en negativ känsla. De senaste gångerna har vi dock tränat sent på kvällen när insekterna försvunnit.
Tänkte att jag ska backa och lägga fokus på friendly, både i hagen och vid träning och sedan enkel porcupine och driving, för att inte sätta så mycket press på honom.

En sak till är att det är svårt att få honom att trava när jag leder honom. Så har det varit hela tiden. När jag väl får honom i trav är det inga problem, då springer han tills jag ber honom sakta av.  Hur löser jag det? Han gillar inte att bli pådriven bakifrån (med carrot stick), då blir han orolig och vänder mot mig istället. Tror att han ser den som ett spö. Har inte haft någon förrän precis nu så han är inte van vid den. Får ägna mycket tid till friendly med sticken. Han har tittat och smakat på den och har inga problem med den så länge den inte är bakom honom. Likadant när jag använder änden på ledrepet som framåtdrivande. Att jag svingar repet vid hans huvud är inga problem men bakom är otäckt.

#2 verkar som om du redan har svaret på flera av problemen. Mer friendly så han accepterar sticken när du sen väl använder den som drivande. En annan anledning till att han inte travar bredvid dig är att du inte är tillräckligt övertygad när du börjar springa, att du sneglar på honom, väntar in osv. Det ska vara självklart att han följer. Tänk på din stick och string som din svans i det läget. Ett sto swishar till sin fölunge med svansen om han är för långsam i övergångarna.

lek stick to me- alltså mer ellr mindre följa john, med svängar och annat där syftet är att han ska synkronisera med dig, vänd också på det så att du följer honom så dy synkar emd honom.

var väldigt tydlig och konsevent med faserna också, det underlättar när hästen är säker på att du dels följer upp dina frågor med tillsägelser och löften. då lär du dig själv och hästen att bli konsekvent.

#3

Ja, jag har kanske det :)
Har lite svårt att lita på mitt eget omdöme ibland och ofta känns det som att jag bara har halva svaret. Men nu känns det mycket klarare tack vare dig!

#4 ;)

Spontant tänker jag att något verkar ha hänt med hans naturliga framåtbjudning. Har han möjligen pressats extra hårt vid något eller flera träningspass? Förknippar han att bli ledd till stallet med att han kommer pressas hårdare än han upplever sig klara av? Har någon behandlat honom hårdhänt? Kan han ha upplevt att det ibland krävs saker som han inte klarar eller förstår? Kanske sitter någon del av utrustningen dåligt när han tränas?

Kanske läge att ta en fas där  du fokuserar på att göra saker som han tycker är roligt i koppling till motivation och framåtbjudning, så att det blir minimalt med kamp och maximalt med glädje när ni är tillsammans? T ex rida ut tillsammans med någon annan häst, turer i skogen, korta arbetspass, lekar, trick, positivt arbete från marken, mkt borstning och stallmys, samvaro i hagen etc. I övrigt kan vissa galoppövningar med lång tygel vara bra för framåtbjudningen, tycker jag.

Jag har kommit underfund med att han ibland blir osäker, och ofta bara behöver tänka. Innan jag började ta hand om honom hade han varit iväg på inridning i två månader och dessförinnan blivit mycket lite hanterad. Hans nuvarande ägare köpte honom som ettåring som sällskap till sin andra häst men har av olika anledningar inte haft tid för honom. Han är nu nästan fem år.

Hur han blev hanterad under inridningen kan jag inte svara på eftersom jag bara var där vid ett tillfälle. Då fick jag intrycket av att de arbetat med honom på ett bra sätt, men jag tror att han blev överansträngd. Den sista tiden där började han nämligen springa iväg när man skulle sitta upp och gjorde fortfarande så när han kom hem. Min spontana tanke var ont eller obehag i ryggen, och ville både pga det och för att bygga en relation innan jag började rida börja med några veckors markarbete. Men ägaren insisterade på att han skulle ridas för att han inte skulle "vinna" eller "glömma bort". Eftersom hon har en medryttare till, en fjortonårig tjej som inte vill nåt hellre än att rida så gick det inte att hindra att han reds men jag jobbade i alla fall mest från marken, red korta sträckor ibland och masserade honom med liniment. Han verkade inte ha ont men förknippade ju uppenbarligen uppsittningen med något obehagligt. Jag tog hjälp av min svägerska och efter en timmes uppsittningsträning på NH-vis står han nu helt still när man sitter upp. Hur som helst, det var en parentes.

I övrigt har han för det mesta bra framåtbjudning, åtminstone när man rider. Annars kan han vara lite seg, då får man driva på lite bakifrån. Vi gör inte mycket annat än varierar skogsridning med 7 games (har inte haft tillgång till ridbana) och myser mycket. Han är en häst som tänker mycket, och jag tror att jag helt enkelt har haft för bråttom ibland. Han är alltid väldigt glad när man hämtar honom i hagen, stoppar självmant in huvudet i grimman, och bettet i munnen när man tränsar. Så det verkar ju som att han ser positivt på träningen. I början gillade han inte sadeln, vilket så klart hänger ihop med ovanstående stycke, men efter några väldigt bullriga sadlingar (hälsa på sadeln, beröring med den över hela kroppen, slamrande och viftande med sadelgjord och stigbyglar samt bankande på sadeln) så var det inga problem med den heller :)