Hej! 

Jag fick hem min 5-åriga islandsvalack för snart 2 v sedan. Han är en bestämd herre och var väldigt bufflig i början och gick på mig etc, men nu respekterar han mitt space, fast jag får påminna o backa honom då o då. Han är lyhörd. 

Till mitt problem. Vi har övat en del på banan med att leda, lett runt honom i hagarna på gården, longerat, etc, även promenerat utanför gården ett par gånger. Oftast har det gått bra, han är van med allehanda bilar, traktorer etc från där han stod innan. Verkar vara lite bakskygg så jag låter honom stanna o titta vad det är som kommer. Sedan när vi kommit ut på promenadvägen har han blivit lite rädd för några "okända föremål" men inget speciellt. 

Två gånger har han dock blivit skiträdd o SUPERSTARK o bara stuckit med mig flängandes efter i grimskaftet. Första gången hade jag bara vanlig grimma + grimskaft och han sprang ut framför en buss som han blev rädd för som kom bakifrån. Nu senast hade jag repgrimma och långt ledrep på honom och vi stod på uppfarten och väntade på att en bil skulle passera så vi kunde gå ut på vägen och gå den lilla sträckan som krävs för att komma till stigen. Dock innan bilen ens hunnit ned framför oss (vet inte ens om det var bilen han blev rädd för? Den krypkörde) så fick han panik, backade bak så fort så jag hamnade längst ut på ledrepet, sedan vände han 180 grader och skenade iväg, återigen med mig hängande i ledrepet, nu i helt fel läge alldeles bakom honom. Han sparkade bakut och det slutade med att jag fick en rejäl spark på överarmen. Fick stopp på honom efter typ 20 meter. Egentligen borde jag ha släppt för min egen säkerhet men det sitter djupt rotat att inte släppa taget o låta hästen skena iväg. Nu var vi ju fortfarande på gården så det hade nog gått bra, men om samma händer ute och han springer ut på en trafikerad väg… 

Jag har ju nu tyvärr blivit jätterädd för att detta ska hända igen, att han ska springa ut framför en bil och bli påkörd, eller att jag ska få en spark i huvudet eller ansiktet. Att han blir rädd ibland har jag räknat med, han är knappt 5 år, så det är väl såna här spöken man får tas med då och då. Men just detta plötsliga där jag tappar kontrollen över honom. 

Då har jag fått olika förslag. Dels att ha träns på honom, eller sätta en kedja över nosen, eller både och, som en sorts nödbroms. Jag behöver absolut inte gå och dra i honom när han är lugn, men det skulle vara skönt att känna att jag kan stoppa honom tidigare i ett akut läge, eller åtminstone hindra att han vänder på sig och "hinner förbi" mig. Dock så känns det också läskigt - tänk ifall han sliter sig ändå och så springer han med en kedja över mulen eller ett bett i munnen o trampar genom tyglarna o skadar sig? 

När vi övar på banan så är han hur lugn som helst o visar väldigt lite/inga tendenser på att vara tittig. Bara dessa oerhört plötsliga panikslag! Tänker hitta en NH-tränare att bolla tankar med o följa med som stöd, men innan dess;

Är det någon som känner igen sig? Beror detta bara på att han är rätt ny? Jag måste väl utsätta honom för vägen ifall han ska vänja sig och sluta vara rädd? Ja eller nej till träns/kedja? Tar emot alla tips, tankar och råd som ni har! Känner mig lite lost.