Annons:
Etiketterbeteendepsykologi
Läst 905 ggr
KnutKrut
2014-02-23 16:16

Balans mellan det mjuka och det bestämda

Senaste Hästfocus om olika hästpersonligheter och mina funderingar kring min hästs vakenhet/oro får mig att klura kring hur jag egentligen ska tänka och vad som är bäst eller värst. Min häst är en klockren RBI, även om jag önskat att han vore mindre reaktiv och mer LB. Men alla personligheter har sina fördelar och nackdelar och till vår fördel som par får det väl vara att jag inte är så reaktiv och att det kan lugna hans personlighet. Samtidigt har jag insett att ett annat lugn vid oroliga situationer är att jobba. Han är öht inte en häst man bara åker med på. Han kräver fokus och arbete annars börjar han spöka eller hitta på grejer för att få saker att hända. Och ibland händer det när han börjar spänna sig att jag kör på någon dressyrövning stenhårt och att han då koncentrerar sig på den och släpper det som var farligt. Men ibland så slutar han bara att andas, blir stel i hela kroppen och minsta krav så blir det kortslutning. Och det kan vara oerhört svårt att se eller känna gränsen för vad som går att ta bort med hjälp av arbete och vad som bara gör att han går mer och mer in i sig själv för att sedan explodera. Är jag PÅ, jobbar, jobbar och ställer krav (som jag vet att han kan leva upp till) kan jag alltså jobba bort den spökighet och det bus pga tristess som kan uppkomma när vi rider ut ensamma. Men jag kan också få en introvert häst att stänga av och spökigheten blir till skräck och flyktinstinkt. Är jag en långsam mjukis kan jag hålla honom kvar i min värld, hindra honom att stänga av om något verkar farligt och behålla hans förtroende. Samtidigt får jag en häst som segar sig, hittar på att bli tittig för att jag då ofta sitter av och lugnar istället för att driva på = han får lov att vara lat, hans reaktioner lönar sig. (Menar alltså en mjukhet som inte gynnar varken mig eller hästen då utvecklingen snarast går bakåt. Meseri som bekräftar för hästen att det nog är farligt att rida ut själv). Pest eller kolera, men vad är väst eller kanske bäst? Tycker att han är väldigt svår att läsa av oavsett om jag är i sadeln eller på marken. Och han är mycket snabb att gå in i sig själv och jättejättekänslig för stress eller "hot" riktade mot honom (tryck av alla slag). Finns det något sätt som jag lättare kan lära känna hans gräns eller lättare kan läsa honom? För när blicken är tom och kroppen stel så har gränsen redan passerats och han är "borta". Kan då vara svår att hämta tillbaka. Vi har jobbat med att han ska kunna slappna av och det går otroligt mycket bättre, men det är inget som alltid funkar.

Annons:
LinaN
2014-02-23 18:26
#1

Det låter som han är RBI-LBI, att när han är uttråkad så börjar han hitta på annat (för det gör inte en RBI självmant)

Sen ändras horsenalitys också, för ett tag sedan var Harry väldigt LBE-RBE när jag började höja vår lek från level 2 till level 3, dvs att be om mer för mindre, mer reaktion och mer av allt, tex tänka själv. Och då blev han förbannad, och överreagerade. Dvs beter sig som en RBE istället för en LBE.

Tryck är svårt, då skulle jag jobba vidare med det och massor med EXTREME friendly. Har en hopphäst jag hjälper till med nu. Hon är LBI men går över i en mix av RBI/RBE när man sätter press på, även om det är så enkelt som att svinga stick+string över huvudet på oss i en mild helikopter som knappt låter. Hon ballade ur fullständigt, och jag har inte ännu hittat knapparna på henne. Men jag ser direkt när hon är på väg att balla ur. Troligtvis är det så att denna damen fått rejält med stryk av långpisken på longervolten eftersom hon bara reagerar på ljudet även man står 7 meter ifrån henne med ryggen emot och sätter ingen press på henne alls. 

Plus att hon stänger av totalt när man har henne på cirkeln och följer henne, men skickar jag henne i en NH-cirkel så blir resultatet väldigt annorlunda, även det tog 4 sessioner innan hon började ifrågasätta och undra varför jag inte jagade på henne med sticken så som folk troligtvis gjort förr…. 

Nu virrade jag bort mig lite. Men man måste se till grunden och sen vad de går över i. En RBI kan vara väldigt självsäker och framåt i saker den kan, medan en LBI kan ha fruktansvärt dåligt självförtroende. :)

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

KnutKrut
2014-02-23 18:38
#2

Känner absolut igen min häst i din hoppehäst. Han är enormt rädd för spö och pisk. Allt med en snärt på. Kan inte vistas i närheten av honom utan att han blir helt bortkopplad. Har tränat friendla med kort spö och det kan jag använda mig av, men blir det lite press att han känner att han inte förstår och jag petar på honom med spöt för att t.ex. flytta framdelen så stressar han upp sig och blir tom i blicken. Krullar ihop sig, pillar frenetiskt med bettet och bara trampar på. Inte drar iväg utan lätt i handen och trampar, trampar och slutar att lyssna och försöka förstå vad jag vill. Då får vi pausa helt tills han kommer tillbaka. Men spö eller höga röster gör honom stel och spänd. Kör massor av friendly, men han är samtidigt lite kaxig när han inte är stressad. Busig, nyfiken, nafsig och social. Han är dock inte så självsäker att han skulle vara en ledarhäst eller en täthäst. Han vill hellre bli ledd, hellre söka skydd bakom någon annan. Håller koll på omvärlden efter faror, men möter dem helst inte.

LinaN
2014-02-24 10:55
#3

#2 den här damen hon är inte en täthäst heller, men blir hon rädd när man är ute (eller hon låtsas bli rädd för det gör hon också) så hoppar hon på första bästa person eller häst för att få trygghet (så kallad "crowding" hästarna flockas ihopa för att rovdjur ska ha svårare att urskilja en individ) vilket i sig kan vara rätt farligt, speciellt när man står på marken. När hon gjorde det och jag red Harry så vart det inga problem, han väger nästan 300kg mer än henne så han vart som en betongsugga när hon kom dunsandes.

Jag letar just nu efter en nivå på XFG som gör att hon reagerar, men också kan börja acceptera och lugna sig. Problemet är att jag blir rätt trött i armarna av att både hålla koll på häst med halvpanik och svinga sticken utan att göra uppehåll bara för att hon fjantar/är rädd. Så nästa gång ska jag testa att sätta hennes matte i stick-vevande så jag kan fokusera helt på hästen utan att ljudet mattas av.

Hur reagerar han om du slänger änden av ledrepet över hans rygg upprepade gånger med rytm och flyt? Eller äver rumpan eller runt benen? Blir han stressad då också?

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

KnutKrut
2014-02-24 15:05
#4

I början vart han helt tom, alldeles borta om jag slängde ledrepet på/över honom. Slängde jag det mot benen så gick han undan eller började trava i cirkel runt mig, men över ryggen fick honom att försvinna in i sig själv och bli okontaktbar. Nu är det inga problem alls. Jag kan kasta repet över hals, rygg, dra runt baken osv. Det stressar inte mer och öht är det, om jag tänker efter och inte bara ser de problem jag upplever här och nu, så är det väldigt mycket som han inte längre är rädd för och han är så otroligt mycket lugnare och mindre stressad än för 3 år sedan att det är svårt att tro att det är samma häst. Men spön med snärt har vi inte tränat så mycket på och de är han verkligen rädd för. Flyr inte utan blir stel och superstressad. Till för ett drygt år sedan fick jag också hela hästen rakt på mig. Blev han rädd för något när jag ledde honom så skulle han PÅ mig. Antingen sprang rakt på eller bet tag i min jacka för att släpa med mig bort från det farliga. Och använde jag ledrepet för att markera mitt utrymme uppfattade han det som en attack mot honom och då ville han bara dra i panik. Men plötsligt gick det över. Nu är han gärna nära, men inte så nära och absolut inte på mig. Han kommer till mig och smyger in bakom min rygg. Rider vi med sällskap, häst eller människa, så gör han samma sak. Går in tätt bakom ryggen på den andra, men utan att gå på den även om han är nära. Rider vi ut med ponnykompisen (liten ponny som inte är rädd för något) så går han först och har bra tempo i sina långa ben tills något ser lite läskigt ut. Då stannar han är kliar lite nos mot ett ben och går så långsamt som det går tills ponnyn går om honom. Sedan skrittar han i ponnytempo med huvudet bakom ponnyns rumpa. När det läskiga är passerat tar han gärna täten igen. Finns det ingen som man kan gå in bakom så blir han spänd i stort sett hela ridturen (inte alltid, men ofta och dessutom blir jag lätt spänd så vem som är det största problemet av oss två kan vara svårt att avgöra)

Brollan1
2014-03-06 14:41
#5

Om problemet är att du gör något som hästen inte är säker på att det är rätt och därför "tappar bort" verkligheten så är det bara att byta övning till något du vet att ni absolut klarar tills hästen "landar" igen. Sen så börjar ni om igen med det som var ett problem tidigare.

Om du kan ge beröm under övningen så gör det på ett sätt som hästen förstår, tex klia långsamt uppe manen på manken (som hästar gör), ge efter lite på tyglarna, osv. Detta ger ofta ännu mera tillbaka till ryttaren då hästen slappnar av och iom detta så försöker hästen ännu mera då den är säker att det är rätt.

Alldrig hetsa fram något, fungerar det inte så blanda in andra saker och försök igen. Man kan vara påstridig på ett lugnt sätt tom med en pisk. Hästar söker sig till det dom känner till och kan hantera känslomässigt och intellektuellt.

Lycka till

"Gör det lätt att göra rätt och jobbigt att göra fel, hästen får välja vilket den vill och lära sig av det"

Upp till toppen
Annons: