Hästen jag rider är också lite sådär. Mest när man rider ut, då kan hon mitt i allt vända helt om och trava mot stallet så det gäller att vara beredd och så.
Hon är rädd att hennes kompisar i hagen ska lämna henne då hennes hästkompis nu är utlånad på foder.
Hon är så i paddocken också, och sist vi galopperade på långsidan mot grinden gick hon in i fyrtaktig galopp, rusade mot grinden och tvärstannade precis framför.

Tycker också att det är jobbigt, vill kunna rida med bara sitsen med så lite tygeltag som möjligt men hon vill oftast inte lyssna på mig utan vänder sig alltid mot kompisarna i hagen.

För min häst är det stallet som är grejen. Även när kompisen är med ökar han på väg hem och kan mycket väl lämna kompisen långt på efterkälke. Han ska hem till sitt stall och sin box! Min förra häst var väldigt flockbunden, men det upplever jag inte att denna hästen är. Jag vill gärna beskriva honom som osäker och ängslig, men jag tror att han egentligen mer håller utkik och vaktar. Men kollar man stenhårt efter potensiella faror så är det också vad man ser.
Han är heller inte istadig utan misstänktsamt avvaktande. Att lämna kompisen är inte farligt. Det farliga är att bege sig ut där faror lurar bakom varje krök. Leder jag honom händer det mycket sällan att han är spökig och tittar efter faror. Inte längre. Det överlåter han oftast till mig, om det inte är så att han i vissa fall tycker att jag har dåligt omdöme. Annars tuffar han på och blir det lite osäkert går han in bakom min rygg. Det räcker. Rider jag finns ingen rygg att gömma sig mot och ingen matte som kan möta farorna. Då är han alldeles ensam… 😮

" KnutKrut " Jag tror jag har skrivit det förut, din häst skulle passa mig perfekt då jag uppskattar vaksamma och uppmärksamma hästar, då har man alldrig tråkigt. Tyvär så har jag tillräckligt med hästar. Du har försökt att lösa situationen tillräckligt länge nu och fått mindre framsteg än du behöver för att trivas med hästen så börja söka efter en ny. Livet är för kort för att göra något man inte tycker är roligt. Ett allternativ är väl att skaffa en till som du kan rida ut på och låta Knut vara hemma på banan.

Lycka till

#3  Det är det som får mig att få ont i magen. Att sälja och köpa häst. För egentligen kan jag inse att vi nog haft det bättre på var sitt håll. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" brukar det heta. Men det är klart att det finns både dåliga kläder och dåligt väder, men ett för vädret passande klädsel gör de eventuella negativa effekterna mildare. Likaså finns det dåliga hästar, inte bara dåliga ryttare som ofta antyds. Och så finns det bra kläder och bra väder som inte passar ihop. Som strålande solsken och 25 grader varmt ihop med skoteroverall och raggsockor. Var för sig är de bra, men inte någon bra kombination ihop.

Knut är en bra häst! Det är ingen problemhäst och det är inte säkert att andra ryttare skulle ha samma problem som mig. Han har ändå gått att rida ut själv. Jag gjorde det i början fast att han var spänd och en sommar red en annan tjej honom och hon hade inga problem. Men att hitta en bra ägare, en som jag med varm hand kan överlämna honom till och aldrig behöva undra hur han har det. Bara veta att han har det bra och har hittat hem. I köpekontraktet står det dessutom att hans tidigare ägare först ska få möjlighet att köpa tillbaka honom för samma summa som jag gav för honom, för jag fick honom för ett underpris för att hon ville att han skulle bo hos mig. Men jag är inte helt pigg på att sälja tillbaka. Samtidigt som jag inte är pigg på att sälja till någon främling heller.
Och köpande är nästan värre. Det finns få ärliga säljare. När jag köpte Knut var det hopplöst. De flesta hästar som lät fantastiska på annons åkte jag aldrig ens och tittade på och de jag åkte för att titta på var det inte alla som jag provred eftersom jag ville komma levande därifrån. Och jag sökte en tanthäst, en lugn och trygg häst, medelålders och som gick att rida i skogen och lite dressyr, för handikappryttare. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får. Jag har problem med att rida ut själv eftersom hästen blir så spänd, men resten fungerar. Hantering, dressyrridning på volten, promenader och ridning med sällskap plus att han kommer direkt när han ser mig vid grinden och aldrig behöver jagas eller hämtas i hagen, han är snäll med sällskapshästen och snäll med barn. Dessutom är han lätt att få framåt, lätt att bromsa och går att rida på lös tygel, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna rida pga min ryggskada. Om den nya hästen går att rida ut på själv utan at bli skrämd - vilka av Knuts fördelar saknar den och kan jag isf tycka att det är något som hästens fördelar väger upp? Sånt vet man sällan för än man haft hästen ett tag, om man inte råkar på en mycket ärlig säljare.

#4 Mikkel på hearts and horses är bra, ärlig och duktig. Där får du köpa bra hästar för bra pris som kommit till verksamheten från tuffa liv med mycket missförstånd och annat. Men som idag är lugna och trygga hästar. Ofta ingår också en helgkurs med den hästen man köper i priset så man lär sig av någon som kan hästen och jobbat mycket med hästen.

Han skulle också kunna hitta ett bra och lämpligt hem till Knut. 

Jag har stort förtroende för Mikkel som arbetar i nära relation till Pat Parelli och är en av hans protégeér. Så från H&H får man bra hästar, och bra support när man köper häst.

Har sett bilder och läst om hans arbete på hans hemsida, men jag skulle faktiskt inte våga köpa en häst som haft det tufft. Det kommer att finnas med i bagaget och jag vill ha häst som kompis, hobby, njuta av en ridtur och av en lång rykt. Jag vill inte ha en utmaning och inte riskera att saker från hästens tuffa förflutna kommer upp till ytan igen. Det hade varit att köpa sig till nya problem både för mig och för hästen som kommer hit. Jag är inte rätt person för en räddningshäst!

#6 tråkigt att du avfärdar det direkt utan att varit där själv och träffat hästarna. Alla räddningshästar är inte lika extrema som Lucy, några har haft problem som att bli lastade och vilka hästar har inte det idag?

De har ju även flera turridningshästar till salu, som gått i deras turridningsverksamhet på jultorp. Varav vissa är räddningshästar också. Och klarar de gå med så olika ryttare, driva kossor och hjälpa till på gården så ska de nog klara av att vara en kompis till dig.

Jo visst, en räddningshäst som blir räddad för att den inte gillar att åka transport hade ju inte varit något större problem här. Jag har ingen transport och åker ingenstans. Hovslagare, tandläkare osv. finns här och om jag vill rida i paddock eller ridhus så rider jag dit även om det är en bit. Men räddningshäst som har haft stora problem skulle jag inte vilja ha även om den är rehabiliterad. Inte juste mot hästen.

Kan säkert vara ett alternativ att överväga. Tack för tipset!

#8 som sagt, alla är inte svårt misshandlade hästar med förtroendeproblem och annat. Plus att man får ju oftast en kurs med och en hands on "såhär gör du med denna hästen" inte alla som kommer med "instruktionsbok" när man köper dem ^^

Nu har jag inte läst några kommentarer, men jag har två hästar jag inte kan rida ut ensam på, och jag hade ALDRIG sålt pga det! De är mina vänner och vi får kompromissa fram något som passar oss båda.

Säkra hästar torde väl vara bruks kallblod, dom brukar vara lugna som filbunkar och därmed svårt att köpa fel lynne i alla fall. Sen brukar fjordingar vara rätt stabila i psyket.

Lycka till

#12: Alltså njaa.. Brukshästar är arbetshästar avlade för att arbeta i skogen hela dagarna. Min erfarenhet av nordsvenskar är att dom inte är lugna som filbunkar, tvärtom, mycket energi. Trygga och stabila i psyket dock.

Men nordsvenskar kommer ofta med annan typ av problematik isället. Envisa och tar lätt över då de ofta vet att de är stora och starka. 

En viktig sak med nordsvenskar är också att de ofta inte passar ryttare som inte tränar sin häst ordentligt, utan mer rider några dagar lugnt i veckan. De behöver få arbeta för psykets skull, men också för att de är ofta så lättfödda. Feta kallblod finns det för många av. Är samma sak där med fjordingar, de blir fet av att titta på när någon annan äter typ.
Mitt kallblod står på fri tillgång av hösilage och tränas nästan varje dag i veckan med minst tre rejäla konditionsträningspass, men är tyvärr ändå för rund. Och utan fri tillgång på hösilage är han inte alls rolig att umgås med.

Men får dom bara arbeta ordentligt så är det toppenhästar.

Jag har en kallblodstravare nu, vilket är en annan typ av mentalitet än nordsvensken. Nästa häst blir dock en nordsvensk, just för att jag vill ha den där energin och arbetsmoralen som nordsvensken har.

Vill också hålla på med skogskörning och annan brukskörning, och då är nordsvensken väldigt passande. Fin som ridhäst, men kommer till sin fulla rätt i körningen.

Alla typer av hästar har sina speciella förtjänster och brister. Och kallbloden över lag har lättfödd som brist eller tillgång beroende på hur man ser det. Men lynnet är på dom jag har träffat mycket lugnt på gränsen till tråkigt stabila.

Att hitta den perfekta hästen beror nog inte så mycket på rasen utan mera på individen. Man får normalt alltid med sig saker man kunde vara utan. MEn om det är en lugn häst man vill ha så får man ta det andra på köpet.

Lycka till

Har kontakt med en kusk som kör spann med norsvenskar, dom är allt annat än lugna. Rätt tittiga och skyggade endel när jag var med och körde.

Och de arbetas ändå hårt.

Även andra nordsvenskar jag träffat har varit av den kalibern, mycket energi och inte det där lugna psyket.

Men visst, träffat ett par nordisar som varit extremt fet och bara gick i en haga bortsett från lugn ridning ett par dsgar i vecken, De var lugna.

Alla norsvenskar jag träffat bruks som trav har vart väldigt lugna och sansade sålänge de inte puschats bortom sina gränser. Eller de tagit över pga otydlig och vek ledare.

När det kommer till lättfödd/svårfödd så en väninna la ca 3000kr /månad i foder till sitt fullblod som vägrade hålla sig i hull oavsett avmaskning, bra foder, rigoröst uträknade foderstater och enorma mängder mål om dagen. Detta var ett fullblod av kalibern; "jag tar det lugnt tills jag har en anledning att inte gör det. Oj, där kom en älg, jaja, vad är väl en bal på slottet?" Harry upplevdes ibland som hetare än denna damen när vi red ut.

#16: Hade kallblodstravarna varit så lugna och sansade hade de inte sprungit så snabbt på travbanan. Kallblodstravare kan vara riktigt heta och ofta är de rätt jobbiga i huvudet.

Mitt kallblod är den lugna typen, dock inte speciellt trygg ute ändå utan är rätt tittit, skyggar mycket och kan kasta sig helt om plötsligt.

Men ofta är dom trygga, men kallblodstravarna har generellt ett mycket energi som de behöver få göra av med.

Blodingarna är i mina ögon lättare att ha att göra men är kallbloden, trevligare i psyket och lättsammare att träna.

Knut är till hälften kallblodstravare så kanske har han ärvt en del från mammans sida? Eller så är det han "rödhåriga" gener som ger sig tillkänna.

Jag har bra kontakt med hans förra ägare och vi bor inte så långt från varann. Hon har lovat hjälpa mig eftersom hon ändå har erfarenhet av att ha ägt honom länge och vet hur hon har hanterat honom.