Beteende och Psykologi

Fixa eller byte?

2013-11-17 13:43 #0 av: KnutKrut


En häst som Knut, som blir spänd ute själv, går det att åtgärda eller är det bättre att byta häst? För hur mycket jag än tycker om honom så har tanken slagit mig mer än en gång. Lika ambitiös som han är på ridbana, lika trevlig som han är på uteritter med kompis, lika hopplöst är det med ridningen ensam. På hemmaplan, på vår volt, jobbar han på och är inte alls lättskrämd. I paddocken (eller ridhuset de ytterst få gånger vi får hyra det) kan han ibland bli lite försiktig, men inte tittig eller nervös. Han tycker om att jobba, gillar dressyr och att hoppa. Och han är trafiksäker, lätt att få stopp på, pigg och framåt.
Men så är det det där med att rida ut själv. Så fort vi kommer ut på infarten mot stallet så känner man att han börjar spänna sig. Vissa dagar på vår/sommar/tidig höst kan det gå riktigt bra. Då är han bara tveksam i början, vill stanna var tionde meter och behöver drivas på tills vi kommer iväg en bit och han går piggt på för egen maskin. Andra dagar kan han bli tittig, osäker och då behöver man sitta av och leda. Ibland går det att sitta upp efter ett tag, men inte alltid. Då är han lugn så länge man leder och spänner sig när man ska upp igen. Och blir han skrämd så reagerar han snabbt och ganska häftigt. Tvärnitar, beredd att fly och det händer även att han slänger sig helt runt och drar iväg en bit. Huvudet högt och näsborrarna stora. Tittar, frustar och spänner sig. Är det inget lugnar han sig, är det "något" fortsätter han att vara spänd och ökar takten elller trampar, trampar, trampar med full energi fast vi nästan står stilla.

I dag är det ett fantastiskt höstväder här hos oss. Vindstilla, soligt och milt. Tänk vilken underbar ridtur jag hade kunnat få, om jag haft en häst som gick att rida ut på. Nu red jag ett bra pass på volten och eftersom han gick så fint och avspänt styrde jag ut mot vägen. Då var det som att vända på en hand. Superspänd, ville backa och svänga bakdelen än hit och än dit på vägen. Han fick jobba och sedan red vi i en hage och han kändes hela tiden beredd på att kunna dra iväg i full fart upp mot hagens grind och hem till stallet. Han fick jobba, men han var ändå inte helt med mig. Och att rida i en hage 100 meter från stallet istället för att rida ut i skogen i solskenet är inte samma sak för mig. Inte heller kan jag rida ut tillsammans med mitt barn och ponny utan att ha en vuxen till med. Inte för att jag inte litar på ponnyn, men för att jag inte vet om Knut skulle bli skrämd och fara runt.

Han är inte helt 100 att vara själv i hagen om den andra hästen är ute, men han är helt ok med att stå själv i stallet så han har inte en sådan ensamhetsskräck. Men frågan är om jag någonsin kommer att kunna rida ut på en häst som majoriteten av ridturerna är trygg eller om jag ska ge upp? Han är superfin, snäll, lätthanterlig och ambitiös med fina gångarter och lätt och följsam att rida, men jag vet inte om det räcker för mig? Jag vill kunna rida som jag vill, utan att vara så begränsad som jag är nu. Är det vackert väder vill jag kunna ta en tur i skogen och jag vill när jag känner för det kunna rida skogsvägen bort till ridanläggningen och låna deras paddock. Det kan jag inte göra nu, bara vissa bra dagar, men de dagarna är inte i majoritet.

Anmäl
2013-11-17 21:43 #1 av: supernatural

Hästen jag rider är också lite sådär. Mest när man rider ut, då kan hon mitt i allt vända helt om och trava mot stallet så det gäller att vara beredd och så.
Hon är rädd att hennes kompisar i hagen ska lämna henne då hennes hästkompis nu är utlånad på foder.
Hon är så i paddocken också, och sist vi galopperade på långsidan mot grinden gick hon in i fyrtaktig galopp, rusade mot grinden och tvärstannade precis framför.

Tycker också att det är jobbigt, vill kunna rida med bara sitsen med så lite tygeltag som möjligt men hon vill oftast inte lyssna på mig utan vänder sig alltid mot kompisarna i hagen.

Hjärta - Med kärlek, utan våld - Hjärta

Anmäl
2013-11-17 23:14 #2 av: KnutKrut


För min häst är det stallet som är grejen. Även när kompisen är med ökar han på väg hem och kan mycket väl lämna kompisen långt på efterkälke. Han ska hem till sitt stall och sin box! Min förra häst var väldigt flockbunden, men det upplever jag inte att denna hästen är. Jag vill gärna beskriva honom som osäker och ängslig, men jag tror att han egentligen mer håller utkik och vaktar. Men kollar man stenhårt efter potensiella faror så är det också vad man ser.
Han är heller inte istadig utan misstänktsamt avvaktande. Att lämna kompisen är inte farligt. Det farliga är att bege sig ut där faror lurar bakom varje krök. Leder jag honom händer det mycket sällan att han är spökig och tittar efter faror. Inte längre. Det överlåter han oftast till mig, om det inte är så att han i vissa fall tycker att jag har dåligt omdöme. Annars tuffar han på och blir det lite osäkert går han in bakom min rygg. Det räcker. Rider jag finns ingen rygg att gömma sig mot och ingen matte som kan möta farorna. Då är han alldeles ensam... Förskräckt

Anmäl
2013-11-18 08:09 #3 av: Brollan1

" KnutKrut " Jag tror jag har skrivit det förut, din häst skulle passa mig perfekt då jag uppskattar vaksamma och uppmärksamma hästar, då har man alldrig tråkigt. Tyvär så har jag tillräckligt med hästar. Du har försökt att lösa situationen tillräckligt länge nu och fått mindre framsteg än du behöver för att trivas med hästen så börja söka efter en ny. Livet är för kort för att göra något man inte tycker är roligt. Ett allternativ är väl att skaffa en till som du kan rida ut på och låta Knut vara hemma på banan.

Lycka till

Anmäl
2013-11-18 09:10 #4 av: KnutKrut


#3  Det är det som får mig att få ont i magen. Att sälja och köpa häst. För egentligen kan jag inse att vi nog haft det bättre på var sitt håll. "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" brukar det heta. Men det är klart att det finns både dåliga kläder och dåligt väder, men ett för vädret passande klädsel gör de eventuella negativa effekterna mildare. Likaså finns det dåliga hästar, inte bara dåliga ryttare som ofta antyds. Och så finns det bra kläder och bra väder som inte passar ihop. Som strålande solsken och 25 grader varmt ihop med skoteroverall och raggsockor. Var för sig är de bra, men inte någon bra kombination ihop.

Knut är en bra häst! Det är ingen problemhäst och det är inte säkert att andra ryttare skulle ha samma problem som mig. Han har ändå gått att rida ut själv. Jag gjorde det i början fast att han var spänd och en sommar red en annan tjej honom och hon hade inga problem. Men att hitta en bra ägare, en som jag med varm hand kan överlämna honom till och aldrig behöva undra hur han har det. Bara veta att han har det bra och har hittat hem. I köpekontraktet står det dessutom att hans tidigare ägare först ska få möjlighet att köpa tillbaka honom för samma summa som jag gav för honom, för jag fick honom för ett underpris för att hon ville att han skulle bo hos mig. Men jag är inte helt pigg på att sälja tillbaka. Samtidigt som jag inte är pigg på att sälja till någon främling heller.
Och köpande är nästan värre. Det finns få ärliga säljare. När jag köpte Knut var det hopplöst. De flesta hästar som lät fantastiska på annons åkte jag aldrig ens och tittade på och de jag åkte för att titta på var det inte alla som jag provred eftersom jag ville komma levande därifrån. Och jag sökte en tanthäst, en lugn och trygg häst, medelålders och som gick att rida i skogen och lite dressyr, för handikappryttare. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får. Jag har problem med att rida ut själv eftersom hästen blir så spänd, men resten fungerar. Hantering, dressyrridning på volten, promenader och ridning med sällskap plus att han kommer direkt när han ser mig vid grinden och aldrig behöver jagas eller hämtas i hagen, han är snäll med sällskapshästen och snäll med barn. Dessutom är han lätt att få framåt, lätt att bromsa och går att rida på lös tygel, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna rida pga min ryggskada. Om den nya hästen går att rida ut på själv utan at bli skrämd - vilka av Knuts fördelar saknar den och kan jag isf tycka att det är något som hästens fördelar väger upp? Sånt vet man sällan för än man haft hästen ett tag, om man inte råkar på en mycket ärlig säljare.

Anmäl
2013-11-18 09:47 #5 av: LinaN

#4 Mikkel på hearts and horses är bra, ärlig och duktig. Där får du köpa bra hästar för bra pris som kommit till verksamheten från tuffa liv med mycket missförstånd och annat. Men som idag är lugna och trygga hästar. Ofta ingår också en helgkurs med den hästen man köper i priset så man lär sig av någon som kan hästen och jobbat mycket med hästen.

Han skulle också kunna hitta ett bra och lämpligt hem till Knut. 

Jag har stort förtroende för Mikkel som arbetar i nära relation till Pat Parelli och är en av hans protégeér. Så från H&H får man bra hästar, och bra support när man köper häst.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-18 10:04 #6 av: KnutKrut


Har sett bilder och läst om hans arbete på hans hemsida, men jag skulle faktiskt inte våga köpa en häst som haft det tufft. Det kommer att finnas med i bagaget och jag vill ha häst som kompis, hobby, njuta av en ridtur och av en lång rykt. Jag vill inte ha en utmaning och inte riskera att saker från hästens tuffa förflutna kommer upp till ytan igen. Det hade varit att köpa sig till nya problem både för mig och för hästen som kommer hit. Jag är inte rätt person för en räddningshäst!

Anmäl
2013-11-18 10:10 #7 av: LinaN

#6 tråkigt att du avfärdar det direkt utan att varit där själv och träffat hästarna. Alla räddningshästar är inte lika extrema som Lucy, några har haft problem som att bli lastade och vilka hästar har inte det idag?

De har ju även flera turridningshästar till salu, som gått i deras turridningsverksamhet på jultorp. Varav vissa är räddningshästar också. Och klarar de gå med så olika ryttare, driva kossor och hjälpa till på gården så ska de nog klara av att vara en kompis till dig.


Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-18 10:32 #8 av: KnutKrut


Jo visst, en räddningshäst som blir räddad för att den inte gillar att åka transport hade ju inte varit något större problem här. Jag har ingen transport och åker ingenstans. Hovslagare, tandläkare osv. finns här och om jag vill rida i paddock eller ridhus så rider jag dit även om det är en bit. Men räddningshäst som har haft stora problem skulle jag inte vilja ha även om den är rehabiliterad. Inte juste mot hästen.

Kan säkert vara ett alternativ att överväga. Tack för tipset!

Anmäl
2013-11-18 11:50 #9 av: LinaN

#8 som sagt, alla är inte svårt misshandlade hästar med förtroendeproblem och annat. Plus att man får ju oftast en kurs med och en hands on "såhär gör du med denna hästen" inte alla som kommer med "instruktionsbok" när man köper dem ^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-18 12:09 #10 av: Spiritinthesky

Nu har jag inte läst några kommentarer, men jag har två hästar jag inte kan rida ut ensam på, och jag hade ALDRIG sålt pga det! De är mina vänner och vi får kompromissa fram något som passar oss båda.

Anmäl
2013-11-18 14:42 #12 av: Brollan1

Säkra hästar torde väl vara bruks kallblod, dom brukar vara lugna som filbunkar och därmed svårt att köpa fel lynne i alla fall. Sen brukar fjordingar vara rätt stabila i psyket.

Lycka till

Anmäl
2013-11-18 18:42 #13 av: Zaphix

#12: Alltså njaa.. Brukshästar är arbetshästar avlade för att arbeta i skogen hela dagarna. Min erfarenhet av nordsvenskar är att dom inte är lugna som filbunkar, tvärtom, mycket energi. Trygga och stabila i psyket dock.

Men nordsvenskar kommer ofta med annan typ av problematik isället. Envisa och tar lätt över då de ofta vet att de är stora och starka. 

En viktig sak med nordsvenskar är också att de ofta inte passar ryttare som inte tränar sin häst ordentligt, utan mer rider några dagar lugnt i veckan. De behöver få arbeta för psykets skull, men också för att de är ofta så lättfödda. Feta kallblod finns det för många av. Är samma sak där med fjordingar, de blir fet av att titta på när någon annan äter typ.
Mitt kallblod står på fri tillgång av hösilage och tränas nästan varje dag i veckan med minst tre rejäla konditionsträningspass, men är tyvärr ändå för rund. Och utan fri tillgång på hösilage är han inte alls rolig att umgås med.

Men får dom bara arbeta ordentligt så är det toppenhästar.

Jag har en kallblodstravare nu, vilket är en annan typ av mentalitet än nordsvensken. Nästa häst blir dock en nordsvensk, just för att jag vill ha den där energin och arbetsmoralen som nordsvensken har.

Vill också hålla på med skogskörning och annan brukskörning, och då är nordsvensken väldigt passande. Fin som ridhäst, men kommer till sin fulla rätt i körningen.

Anmäl
2013-11-18 23:25 #14 av: Brollan1

Alla typer av hästar har sina speciella förtjänster och brister. Och kallbloden över lag har lättfödd som brist eller tillgång beroende på hur man ser det. Men lynnet är på dom jag har träffat mycket lugnt på gränsen till tråkigt stabila.

Att hitta den perfekta hästen beror nog inte så mycket på rasen utan mera på individen. Man får normalt alltid med sig saker man kunde vara utan. MEn om det är en lugn häst man vill ha så får man ta det andra på köpet.

Lycka till

Anmäl
2013-11-19 08:37 #15 av: Zaphix

Har kontakt med en kusk som kör spann med norsvenskar, dom är allt annat än lugna. Rätt tittiga och skyggade endel när jag var med och körde.

Och de arbetas ändå hårt.

Även andra nordsvenskar jag träffat har varit av den kalibern, mycket energi och inte det där lugna psyket.

Men visst, träffat ett par nordisar som varit extremt fet och bara gick i en haga bortsett från lugn ridning ett par dsgar i vecken, De var lugna.

Anmäl
2013-11-19 10:32 #16 av: LinaN

Alla norsvenskar jag träffat bruks som trav har vart väldigt lugna och sansade sålänge de inte puschats bortom sina gränser. Eller de tagit över pga otydlig och vek ledare.

När det kommer till lättfödd/svårfödd så en väninna la ca 3000kr /månad i foder till sitt fullblod som vägrade hålla sig i hull oavsett avmaskning, bra foder, rigoröst uträknade foderstater och enorma mängder mål om dagen. Detta var ett fullblod av kalibern; "jag tar det lugnt tills jag har en anledning att inte gör det. Oj, där kom en älg, jaja, vad är väl en bal på slottet?" Harry upplevdes ibland som hetare än denna damen när vi red ut.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2013-11-19 12:09 #17 av: Zaphix

#16: Hade kallblodstravarna varit så lugna och sansade hade de inte sprungit så snabbt på travbanan. Kallblodstravare kan vara riktigt heta och ofta är de rätt jobbiga i huvudet.

Mitt kallblod är den lugna typen, dock inte speciellt trygg ute ändå utan är rätt tittit, skyggar mycket och kan kasta sig helt om plötsligt.

Men ofta är dom trygga, men kallblodstravarna har generellt ett mycket energi som de behöver få göra av med.

Blodingarna är i mina ögon lättare att ha att göra men är kallbloden, trevligare i psyket och lättsammare att träna.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.