Träningstips

Stå still!

2013-10-23 19:39 #0 av: KnutKrut


Vi tränar dressyr och Knut har blivit lite seg och lat, vilket är olikt honom, men ett problem som kvarstår är att han inte står still. Det går ju att göra halt och bli stående och det går att ställa honom vid pallen så att han står stilla när jag sitter upp osv. Men när vi ska flytta undan ETT steg t.ex. framdelen så flyttar han hela sig. Lätt, lätt tryck mot bogen och först svänger bakdelen 90 grader, så går han framåt eller bakåt och till slut följer även framdelen med ett halvt varv. Inte ETT enda steg i sidled som jag önskade.

Det går bättre från hästryggen än från marken, men vad än jag vill göra lite av får jag massor, massor och rörelse i alla riktningar samtidigt. Dessutom vill han gärna ställa sig, helst mycket. Han jobbar fint som han ska utan att skjuta ut bogen eller vika sig och det är inte jag som håller för hårt eller för kort tygel utan han ställer sig själv. Hellre böjd än rak. Rakridning är inga problem, men han vill som sagt ställa sig.
Ena sidan är lite stelare så där har han lite problem att korsa fram ordentligt, men det går om han bara tar det lugnt och flyttar ett steg i taget istället för att fladdra iväg.

Så rak häst som kan flytta sig i sidled ett steg i taget är vad jag önskar mig just nu. Att stå still med resten av kroppen när han ska flytta framdel eller bakdel och att kunna stå still och invänta signal istället för att gå framåt eller bakåt även om han inte flyttar mer än ett steg eller två. Helt stilla, lugnt, inte göra en massa saker som ingen bett om.

Anmäl
2013-10-23 22:06 #1 av: Brollan1

Den där tendesen finns när man tidigare har varit otålig och krävt alltför snabba reaktioner av hästen eller kanske för mycket. Och bara på hästar som respekterar på gränsen till att vara rädda för mäniskan.

Sen finns det dom som är så villiga att vara till lags att dom hellre gör för mycket än för lite för att vara säker att det var bra och tillräckligt. Detta hänger i bland ihop med ovan.

Träna på att flytta så där i förbifarten utan att ha något absolut krav på hästen och se vad du får som tex att flytta hästen i boxen. Det brukar ochså hjälpa i längden att bara be hästen flytta genom att vänta ut den och låta den få tid på sig att tänka igenom vad det är du vill och inte höja intensiteten under tiden du väntar.

Sedan är eftergiften som alltid viktig. En taktik är att från marken bara sätta handen på rumpan och med lagomt tryck bara vänta att hästen flyttar sig. När hästen flyttar sig så står man bara kvar med handen utan att följa med, hästen ger sig själv eftergift då den lättar på trycket själv.

Sen skall man inte vara såå försiktig på sådana här individer för om dom får vänja sig med det så söker dom hela tiden att tyda alla rörelser till något. Se bara till att du ger tydliga signaler så hästen slipper gissa vilken eller om du gör en signal.

Roligt att höra att hans intensitetsnivå har kommit ner något snäpp. ;-)

Lycka till

Anmäl
2013-10-23 22:29 #2 av: KnutKrut


Han är säkert en sådan individ du nämner. Han kopplade ju bort omvärlden totalt i början, bara sprang och sprang och var alldeles tom i ögonen. Kunde inte vifta det minsta med repänden  eller vara i närheten av honom med ett spö eller en pinne i handen, än mindre klappa honom utan att han vände bort huvudet och slutade att andas.
Nu går det bra. Han kommer till mig, gosar, repet kan jag svänga bäst jag vill så länge jag inte hotar eller slår mot honom (behövs aldrig fasas upp så långt heller) och ett kort spö kan jag använda när jag rider och bära med mig och till och med peta på honom med. Längre spön får honom att vilja springa runt, runt. Provade i dag med ett dressyrspö för att få en längre arm att peta med. Han gick inte in i sig själv, men han blev så spänd att han var tvungen att få springa av sig efteråt. Trots en fluglätt petning på ena benet. Fast nu släpper spänningen när jag lägger spöt på marken och han kan gå över spöt utan att det är farligt. Förr bara han sprang och skyggade för spö liggande på marken.

Han är väldigt känslig och tryck behöver inte vara fysiska för att han ska börja flytta sig. I dag provade jag sidvärtes från marken genom att jag gick tätt intill honom och markerade med mina fötter, dvs gick sidvärtes själv med höften mot hans bog. I hans enkla varv/sida gick det utmärkt och han blev inte stressad. Fast det är klart att han gick ju framåt-åt-sidan och inte rakt åt sidan, men vi kunde ta ett steg i taget. Åt det svåra hållet funkade det inte lika bra, men något steg fick vi till.

Om jag ska flytta honom i boxen så flyttar han utan att jag ger något fysiskt tryck. Ska jag gå runt honom och fixa med täcke eller liknande så har han hela tiden koll på mig och tar ett steg åt sidan innan jag behöver be om det. Han är en artig herre! Samtidigt får jag lov att vara nära och skuffas lite, krama och klia och det tycker han bara om. Han är inte rädd för mig och även om han blir spänd av spö så tror jag att han vet att jag inte använder det för att slåss med. Han är fortfarande närvarande, andas och ser mig även om jag nuddar med dressyrspöt. Han vet att jag aldrig, aldrig slår, men rädslan finna ändå kvar.

Anmäl
2013-10-24 08:17 #3 av: Brollan1

Han är nog inte rädd för dig utan han är rädd för dom konsekvenser han har fått tidigare i livet av att inte reagera fort nog eller stort nog. Detta är oftast ett resultat av förvirring under alltför snabb och otydlig inlärning om vad som krävdes av hästen i den situationen, så hästen hoppar hellre undan än att fundera ut vad som egentligen krävs av den.

Tålamod och utsätt hästen för det du vill men under lugna former och ge han tid att fundera ut vad du vill och hur han skall kunna utföra det på det bästa sätt han kan. Ta det lugnt med intensitetsökningar och låt det ta tid, så smånigom så tänker sig hästen igenom situationen och slutar reagera utan tanke på allt. Däremot så skall du tydligt ge han instruktioner om vad du vill så han inte behöver vara osäker på vad du vill, inte gå fram med sammetshandskar. Ta små pauser (5-10s) mellan varje liten del i övningarna så han får tänka igenom vad som hände.

Och som vanligt så gäller det att utsätta hästarna för så mycket man kan komma på MEN i DERAS TAKT så att dom hinner svälja informationen och bli bekväm med det som händer. Så ta långpisken och envisas vänligt men bestämt att du skall kunna stryka den över hästen, i början så går det oftast dåligt men med tålmod så kommer hästen att acceptera detta som något normalt och inte reagera förrän ditt kroppsspråk säger åt hästen att reagera. I detta fall (och dom flesta andra ) så skall inte hästen reagera på ditt redskap utan ditt kroppspråk i kombination med redskapet.

Har Knuts "seghet" även spillt på uteritterna?

Lycka till

Anmäl
2013-10-24 08:32 #4 av: KnutKrut


Ja jag tycker nog att segheten även spillt över på uteritterna. Han är fortfarande en mycket vaken häst, men från att vara i ständig rörelse och vilja öka takten för att han var så rädd har han gått över till att stanna om han blir osäker. Blir han skrämd så har han gott om flyktinstinkt och sprätter iväg, men ingen panik. Det släppte liksom när han började lyssna på mig. Behöver han mer än att stanna och tveka, om han inte vågar gå fram alls så visar han ganska tydligt med hela kroppen att han vill att jag sitter av och leder honom. Även om jag driver på framåt (för det händer ju att han blir latmask och testar lite också eller behöver lite övertalning för att visst våga) så blir han inte längre stressad av det. Vågar han inte så vet han att jag hjälper honom och sitter av och då insisterar han på det även om jag föreslår att han ska gå ändå.

Så det är en annan häst nu. Lugnare och tryggare och en riktig kompis. Men dessvärre är vi inte där jag vill vara, men det beror nog mer på mig än på hästen. Jag är nog ganska flitig på att använda de där sammetshandskarna och ofta blir vi kvar i komfortzonen. Samtidigt märker jag ju att det inte bara är lugn hästen blivit utan också lat och han är som bäst/mest positiv när han får jobba och får lite utmaningar så latheten gynnar ingen. Och ska vi framåt måste jag våga gasa och inte behandla honom som en porslinshäst. Tidigare ägare har sagt att de varit tuffa mot honom och beskyller varandra för att ha misshandlat hästen så jag vet ju att han har fått stryk. Det är ledsamt, men det har hänt och jag kan inte ändra på det. Vi kan bara leva nu.

Anmäl
2013-10-24 09:31 #5 av: Brollan1

Anledningen till att jag frågade om "segheten" är att det ger en indikation på vart ni är på väg. Och som jag ser det så är det en positiv väg du är inne på eftersom han blir mindre reaktiv och i stället tänker igenom situationen. Det tyder på att du gör rätt. Sen kan man alltid diskutera vad som går fortast, men har man tid så spelar det ingen roll. Latheten är nog ett mindre problem för er än reaktiviteten.

Jag brukar likna det med en smal väg som har stup på var sida, ena stupet är reaktivitet/våldsamma utbrott och andra sidan är lathet/ointresse, sen gäller det att lotsa ekipaget in på en bredare väg där avståndet mellan stupen blir så stor som möjligt, dvs bredda vägen man vandrar på. Dom svåraste fallen är som att gå på en slak lina, lätt att falla.;-) Du har breddat vägen ni vandrar på en del.

Att vara tuff men rättvis och tydlig är helt ok och tom eftersträvansvärt, men när tydligheten och rättvisan inte finns så kan resultatet bli åt det håll du beskriver att din häst har varit. Men du är på väg att korrigera detta så bra du kan göra det och samtidigt lära dig en hel del på vägen av situationen du har hamnat i, och detta av en häst.;-) Mycket av psykologin i detta är lika hos mäniskor, kanske är det bara så att vi inte tänker på det då vi lättare kan kommunicera med mäniskor, men i grund och botten så är det samma sak med hästar som med mäniskor.

Ang misshandel så är sällan fysisk misshandel ett så stort problem för hästen medan psykisk misshandel för alltid kommer att sitta kvar. Det enda vi kan göra är att försöka undertrycka dessa minnen så gott det går med gott hästvett för att göra minnena så ofarliga som möjligt men ochså komma ihåg att dom kommer alldrig att försvinna helt. Hästminne.

Så "keep up the good work" och dom dagar det går dåligt så tänk då tillbaka till början och jämför så känns det bättre.

Lycka till

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.