Vad duktiga de är, och vilken drömponny Tuva verkar ha. :)

Vilken tjej! Jätteduktig!!! Matchar den fina drömponnyn perfekt.

Superduktig tjej det där  ^.^

Kommer bli någonting stort inom kategorin hästar om hon fortsätter sådär,tjejen och ponnyn matchar :)

Härligt att se!

Underbar film!

Va roligt att din dotter anammar detta och inte dras med av normen. Rider hon på ridskola också eller bara hemma?

Hon rider hemma. Skulle aldrig låta henne gå på traditionell ridskola! 😃

Nej det finns ju en risk att de blir lite kluvna. Jag har funderat på vad jag ska göra om mina barn vill börja rida. Jag har bara min stora häst o inte egen gård så att ta hem en ponny är inget man gör hur som helst. Nu är mina barn bara 1 och snart 3 dock så jag hinner väl fundera ett tag till. Hur började din dotter rida?

#8 små barn kan lära sig rida på stora hästar också.

Jag är ett av de få barn (?) som aldrig hade någon ponnytid. Jag var 6½ och vägrade rida ponny även om både min styvmor och ridläraren tyckte jag skulle börja åp Ponny. Men jag hade tydligen sagt att "ska jag rida så ska jag minsann rida riktiga hästar!" så jag gick direkt på storhäst. Och jag valde ju sällan de små hästarna utan de som vart högst, störst och grövsta.

Så det är inget måste att man börjar på ponny :)

#9 Det var kul o höra. Jag har nånstans tänkt att ungarna får åka på min ledd av mig tills dom är ridvana nog att styra med sätet och jag kan börja låta dem träna på det. Men samtidigt delar jag min häst med min syster och vet inte heller om hon vill att han rids av mina barn och det måste jag respektera. Lättast skulle väl vara om ungarna inte vill hålla på med hästar. :p Men det hör lite till allmänbildningen tycker jag. Tack och lov är det ett tag kvar.

Tuva fick börja att sitta på min d-ponny från hon var ca 2 år.  Vi ledde henne i skogen och på småvägar. Hon satt på en barbackapad. 
Sedan red hon denna d-ponny lite själv på ridbanan och i skogen från femårsåldern. (ponnyn var säker och 20 år gammal) Bara skritt och trav.  Hade turen att hitta en säker b-ponny när hon ville rida mer själv och börja galoppera. En lagom lat russkille som hon kunde rida själv på i skogen och på ridbanan.  Så här i efterhand förstår jag hur bra det var. JAG behövde aldrig vara orolig för att hästen skulle göra något. Tuva kunde träna sin sits och självkänsla.  Hästen är bombsäker i trafik och bryr sig aldrig om något när man är ute i skogen/på vägar/ i byn osv.  Hoppar inte åt sidan eller brallar. GULD värt!!!

Så jag skulle råda alla som har möjlighet att ha egen ponny till sitt barn att leta efter en äldre, erfaren ponny som inte är rädd och harig. Det är så skönt att kunna lita på att hästen inte gör några konstigheter.  Tuva kan hämta själv i hagen, rida brbacka i grimma, köra med vagn, de kan vara två småtjejer på ryggen, fläta manar och svansar, borsta och fixa utan att hästen gör nåt.  Bara njuter av att bli pysslad med. 

Jag har sett så många som köpt FEL ponny. Som inte går att fånga i hagen, som är sur i boxen, som surar i ridningen, som kastar av sin ryttare, som inte vill gå iväg från gården. Det blir inte KUL för barnet. Jag vill att Tuva ska ha roligt och trivas med sina ponnier.

Och visst kan man börja rida stor häst men det är långt till backen när de ramlar av ;)

#10 när det kommer till barnen så kommer han inte ridas av dem, det blir åka häst de första åren med mer och mer aktivitet från barnens sida. ;)

vad kan barnen göra för skada på hästen? så han skulle bli oridbar för din syster?

Det finns så mycket som barnen kan lära sig, bara man ser till att lära dem rätt från början ^^ Mina ungar i framtiden kommer inte få gå på ridskola, de kommer få rida hemma, åka häst och lära sig bra hästhantering.

Jag blir så ledsen när jag ser mina två syskonbarn på sambons sida, de har fått lära sig att dra i tyglar, sparka för att hästen ska gå och att gör den inte som de vill så slår man dem med pisken. :(

#11 Åh vilken fin bild. Min dotter är ganska liten och hästen bred så hon glider av barbacka. Hon har nu fått sitta i min star trekk western och då håller hon sig kvar utan hjälp. Men hon glider sibland och om han skulle hoppa till åker hon skulle fara av som en vante. Har köpt barnstigbyglar till hornet men har inte provat dom. Kanske mockaöverdrag till sadeln vore bättre. Nu har hon dock inte fått rida för jag vill stärka min och hästens förtroende för varann först. Sen ska vi börja leda häst tillsammans. Det är roligt o höra hur du gör som också har en alternativ inställning till hästar och ridning. Jag började rida utan huvudlag 2003. #12 Att de blir ledda har hon inget emot. Och säkert inte annat heller sen men hennes dotter har inte fått det förtroendet av mig för jag var mkt yngre och höll på att lära mig och hästen. Det ligger mkt dåligt samvete från min sida att hon gått miste om det o sen ska mina ungar få leka ridskola. Samtidigt är jag lite kluven att hästen ska ridas av 5 olika personer. Men ingen vet iof hur omständigheterna ser ut då. Min systerdotter går på ridskola men är ju fostrad av sin mor och hon skulle aldrig medvetet göra en häst ont. Själv är jag uppvuxen på en ridskola där man aldrig fick slå eller skrika åt hästarna. Aldrig bestraffa med spö eller rida med sporrar. Så visst finns det bättre ställen men samtidigt är sättet att arbeta hästen på också viktigt tkr jag. Jag vill helst att mina barn lär sig känna hästen och rida så innan de börjar med tyglar. För det är viktigt för mig att de förstår att hästen måste vilja delta om man ska rida.

#11 sen är det en väldig skillnad o börja rida när man är 2 och när man är 6½ ;) Men kul att du berätta om hur Tuva började! 

Jag kommer troligtvis skaffa en välhanterad, trevlig ponny som ska vara trafiksäker, trygg och trevlig i framtiden för mina framtida barn att rida. Eller om det är så att man hittar en liten stor häst som också är samma typ, lugn, sansad, trygg osv. Jag tänker inte låsa mig till det ena eller andra. Men trygghet och pålitlighet är A och O när det kommer till hästar som barn ska hantera, och speciellt som barn ska hantera själva.

Harry är väldigt klumpig när det kommer till barn tex. Så han är ingen barnhäst även om han är lugn och trygg. Men sen ska man aldrig säga aldrig. Väninnans dotter som bara hade ridit på ridskola 3-4 gånger red ju honom själv i skritt o trav och vågade till o med trava över en cavalettibom SJÄLV, något hon inte vågat på ridskoleponnyerna. Samtidigt som vi hade två kollriga hundar som sprang omkring o lekte, skällde o busade. Så allt är väl relativt ^^

Min häst är också ganska klumpig runt barn men jag har också blivit väldigt hönsig sen jag blev mamma. Jag ser dom bli nersprugna och allt möjligt, jag som aldrig fattat varför folk inte har med sig sina ungar till stallet. :p Så jag jobbar med mig själv nu och har börjat om från noll med hästen. Kanske är han inte så klumpig med som jag inbillat mig och han blir ju äldre också. Hur gammal är Harry?

#15 Harry är 8 i maj, och han har haft väldigt begränsad kontakt med små barn. Kommer det någon med barn i dagisåldern så vill han gärna fram, hälsa, puttas, frust på, slicka, smaka och undersöka (en typisk LBE) han är ju snäll, men lite väl klumpig, förstår inte riktigt att så små inte har lika bra balans som vi stora.

#16 Okej, det låter som min häst. Han har blivit försiktigare sen jag haft med mina barn men han är en ganska fysisk individ så ett småbarn åker lätt i backen om det kommer till närkontakt. Som du säger, han verkar inte ha riktigt koll på hur stor o stark han är, eller hur ostadiga barn är.