2009-06-02 23:20 #0 av: EwaAngantyr

Nu vet jag att Jesus lever; Han är cowboy och bor i USA !

Men först lite om min bakgrund:

Under mina 45 levnadsår har hästar funnits i min omgivning.  Jag fick min fostran hos en av Sveriges mest kända hästkarlar, vilket som ni förstår var en ganska hård men i många delar bra skola. Oftast visades respekt mot hästarna men dock var det vi som bestämde, utan diskussion ,när det blev "skarpt" läge.

Som vuxen blev intresset störst för dressyr. Jag red för lite olika tränare men det mesta gick ju ut på att klämma och fånga upp i handen. Ibland kändes det ok men jag visste ju inte vad som gjorde att det ibland fungerade men oftast inte gjorde det . Det var mest en strid om bettet. Svettig blev jag i alla fall. Frustrationen växte.

Jag ville veta vad jag höll på med. Förstå helheten. Nu börjar ni förstå vart vi är på väg...

För sju år sedan hade jag turen att lära känna Nina Fornander som öppnade mina ögon för ett helt nytt sätt att se på ridning, kroppsmedvetenhet och samarbete med hästarna; Akademisk ridkonst i kombination med Feldenkrais och TEAM.

 

Wow! Vilken värld som öppnade sej. Min häst och jag fick en helt annan relation. Jag hade turen att fyra gånger per år få rida för två av våra skickligaste instruktörer: Christina Drangel och Hanna Engström. Jag och Oltina utvecklades tillsammans.

 Dock hade jag  problem med att Oltina i vissa situationer såg spöken och höll på att meja ned mej och heller inte kunde gå avspänt i skogen.

På ridbanan var det inga problem eller i vana miljöer. Problemen har ökat under åren och i höstas lyckades jag åter igen träffa på en av landets, i min mening,  skickligaste hästmänniskor som kunde hjälpa mej; Ewa Angantyr.

 

Hon öppnade mina ögon för den sista pusselbiten i mitt holistiska hästtänkande; Pat Parelli. Av rubriken förstår ni hur mycket jag värderar den pusselbiten. Visst måste han vara Gudabenådad denna cowboy!

 

Nu förstår jag mina hästar bättre och genom att dela in dem i Horsenalities kan jag möta dem på olika sätt. Min mest utbildade häst Oltina är en rightbrain häst. Hon skiftar mellan introvert och extrovert. Hon är mest introvert, vilket ställer stora krav på mitt tålamod. Det går lååååångsamt men vi gör små framsteg och framför allt har jag större förståelse för hennes "hispighet".  Jag har även ett kallblodstravarsto som är en leftbrain introvert vilket jag konstaterat inte passar mej så bra; vi är helt enkelt för olika och Tindra skulle passa bättre hos någon annan. Även sånt kommer man till insikt om tack vare Parelli. Framför allt varför det inte fungerar så bra.

För en månad sedan fick mitt tredje sto Emilia, vilken jag inte än har kunnat lista ut vad hon är för något, en fölunge. Direkt började vi med foal-imprinting; Att acceptera att bli tagen på överallt, lyfta ben, gå undan för tryck för både händer och rep. Mjukt och försiktigt förstås. Det blir spännande att följa fröken Spiras utveckling med den här hanteringen så tidigt i livet. Just nu är hon mest leftbrain extrovert. Busunge med ett himla självförtroende helt enkelt.

 

Jag har ju bara börjat min PNH-resa och jag ser fram mot fortsättningen tack vare Parelli och Ewas guidning.

 

Ingela Munther