Hästpsykologi

Vinnare av bildtävlingen!

2010-04-17 09:46 #0 av: Zaphix

n/a

Vinnare av bilddtävlingen där ämnet var "horsenalitys" blev SannaHolmgren.

SandraHolmgren LBI

(Sanna, skriv gärna och berätta om hästen, temperament och så, vore kul att höra om den här så LBI som bilden säger. :) )

Anmäl
2010-04-17 11:42 #1 av: [spinn]

Åh, vad fina, grattis. :D

Anmäl
2010-04-17 22:44 #2 av: SannaHolmgren

Men gudars vad kul.

Ja det finns MASSOR att berätta om min fina goa lilla tuffa hingst, jag återkommer. Nu ska barnen i säng.

Tusen tack till alla som har röstat - jag blev jätteglad!!!

Anmäl
2010-04-18 00:17 #3 av: SannaHolmgren

Muller...   Jag var för några år sen tvungen att göra mig av med min gamla storhäst, en vit lippizanervalack en sagohäst, som låg på topp av sin livskvalité. På grund av att han magrade, tappade tänder och hade en växande tumör (14,5kg enligt avräkning) så fick vi en shettis på halsen istället.

Det var så att jag vägrade vara utan häst alls, och jag letade efter en likadan lippizaner eller en fjordhäst, så träffade jag en gammal arbetskamrat. Jag har två hästar som du kan få, det är synd om de bara går och skrotar...

Hästarna var en äldre travhäst och en ohanterad 9årig shettis. Aldrig i livet en för gammal häst igen tänkte jag och köpte shettisen för en tia, med tanken att jag skulle ha den tills jag hittade nåt bättre...

Muller vann våra hjärtan - no doubt. Med sin härliga uppsyn och sitt sköna sätt. Det visade sig till och med att han hade stam, så det tog inte så lång tid innan han fick pass och blev chipmärkt enligt konstens alla regler, och det var hingsthållaren till hans pappa som kom och gjorde detta. "-Visa honom, han är fin!"

Så det gjorde vi. På hans allra första utställning, och på min med (hade aldrig satt min fot på nån innan) så fick han 88877. Inte illa alls för en tia.

Stamtavla!

Anmäl
2010-04-18 00:25 #4 av: SannaHolmgren

Så körde jag in honom och barnen fick hjälpa mig att "rida" in honom. Eftersom han gått som leksak när han var föl så var han van vid det mesta och totalt orädd förutom om man viftade för mycket med armarna. Annars var han endast sutten på några gånger och ohanterad i flera år, mer eller mindre. När jag skulle hämta honom fick jag åka och fixa en ny grimma eftersom han hade vuxit ur sin.

Han var då 9 år...

Muller och barnen har långsamt vuxit ihop. I början kunde han vara riktigt lömsk, han gillade dem inte alls. Så fort de vände ryggen till drog han tag i deras jacka, eller slog till dem med huvudet eller knuffade ikull dem. Jag har också fått ett par kängor, men det har mest varit av osäkerhet från hans sida när jag pressat på för mycket.

Ida och Muller - visst är de lika...

Anmäl
2010-04-18 00:33 #5 av: SannaHolmgren

Så hittade vi ett nytt intresse - ponnyagility och tävling för mindre barn. Denna bild är från 2008 i Sätila när Malin "debuterade" i dressyr. Stentuff tjej som jag beundrade oerhört att hon 7 år gammal lyckades lära sig ett dressyrprogram utantill och klarade att få ponnyn i rätt gångart nästan hela tiden. Men Muller ville annat. Här backade han när det skulle vara trav, så jag fick rycka in och hjälpa lilla Malin.

Anmäl
2010-04-18 01:23 #6 av: SannaHolmgren

Förra sommaren var lite jobbig för barnen då han var istadig ganska ofta och bara ställde sig emellanåt och sen vägrade gå. Hur mycket de än drog, smackade, tiggde och mutade så stod han där han stod, med framhovarna parallellt och stadigt, När jag gick för att hjälpa till så skärpte han till sig och trippade fram så fint så fint, låtsades som ingenting och kikade under lugg...

I år har han hittills varit super och riktigt schysst med barnen. Fast häromdan när 6åringen min minsta skulle rida så gick han runt grannens gårdsplan mycket lydigt ganska länge, tills han rätt som det var ville sticka iväg. Och iväg skuttade han. I full galopp sträckte han ut iväg över hagen. Lilltjejen blev ganska skärrad och illtjöt och gallskrek. Jag kutade efter som en galning och hoppades att ingen skulle se... Shit vad pinsamt.

Och efter 150m så blev det tvärstopp. Då var den delen av hagen slut, och fast han kunde fortsätta om han ville, (det var öppet,) så stod han som fastväxt och såg ut som han skämdes. Lilla Linn grät och grälade på honom, och jag hann ifatt tillslut.

Sen gick han återigen snäll och from som ett lamm. Inga fler äventyr den dagen. Lilltjejen berömde jag att hon varit sååå duktig som kunde sitta kvar fast han galopperat så fort, och att inte ens storasyster vågade det, och oj vad muller var snäll som inte bockade.

Lite psykologiskt listigt prat med henne, och med en 6årings naiva förstånd så gick hon in när vi kom hem och hämtade morötter till ponnyneftersom han varit SÅÅ SNÄLL...

Det är Linn som här får hjälp upp av storasyster.

 

Anmäl
2010-04-18 01:32 #7 av: SannaHolmgren

Jag ångrar inte en minut som jag haft med Muller. Vi har tävlat i brukskörning - han är en klippa i körningen - dragit vagn på julmarknad och tävlat agility förstås.

Framtidsplanerna är att köra par med honom. Han är född 97 så det får bli en snar framtid.

Det där om att jag ska ha honom tills jag hittar nåt vettigare och bättre tar jag tillbaka.

Ingen som kan gissa varför...Cool

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.